Adventsstjärna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Julstjärna
Herrnhutstjärnan var den första adventsstjärnan.

Adventsstjärna eller julstjärna är en stjärnformat julpynt med elektrisk belysning, som hängs upp i fönster vid första advent. Den skall påminna om Betlehemsstjärnan. Seden kommer från Tyskland där den ursprungligen var en del i den herrnhutiska traditionen. Förutom Tyskland är adventsstjärnan även vanlig i bland annat Sverige. Adventsstjärnan brukar plockas ned på Tjugondag knut.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Adventsstjärnan utvecklades i Herrnhut i Sachsen som en del av herrnhutismen som Herrnhutstjärnan. Det gjorde också att stjärnan spreds med missionärer. Bakgrunden till stjärnan går tillbaka till början av 1800-talet. 1821 firade internatet i Niesky 50 år och under firandet satte man upp en lysande stjärna. Senare började man hänga upp dem på den olika internaten i Niesky, Neuwied, Königsfeld im Schwarzwald och Kleinwelka i samband med första advent. Efterhand började man tillverka stjärnor som en del i det årliga julpysslet som internatseleverna hade. I början av 1900-talet började så en fabriksmässig tillverkning.[1]

Adventsstjärnor i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Traditionen att använda adventsstjärnor i Sverige introducerades av Julia Aurelius (fru till Sven Erik Aurelius) 1912. De första stjärnorna, moravisk stjärna, var klotformiga med taggar åt alla håll. Den moraviska stjärnan är mer känd som Herrnhutstjärna (Herrnhuter Stern) i Sverige. Julia och Sven Erik Aurelius bosatte sig i Lund och stjärnan hängdes upp i hemmet och fler familjer i började hänga upp denna typ av stjärnor. Mer allmän blev adventsstjärnan efter 1934 då en pappersgrossist i Lund började importera dem. Det stora folkliga genombrottet kom i början av 1940-talet då Erling Persson lanserade den sjuuddiga gulröda adventsstjärnan, den så kallade "proletärstjärnan".[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gunnar Elfström Klotformiga stjärnor var först, Östgöta Correspondenten, 13 december 2008, sid B8.
  2. ^ Adventsstjänor, Nordiska museet, läst 26 december 2011