Cecilia Wikström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Cecilia Wigström.
Cecilia Wikström


Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
2009
Valkrets Sverige

Vice ordförande i riksdagens kulturutskott
Ämbetsperiod
2006–2009
Företrädare Lars Wegendal
Efterträdare Christer Nylander

Mandatperiod
2002–2009
Efterträdare Erik Ullenhag
Valkrets Uppsala läns valkrets

Född 17 oktober 1965 (48 år)
Svanstein, Sverige
Politiskt parti Folkpartiet liberalerna
Alma mater Uppsala universitet
Yrke präst
Religion Svenska kyrkan
Webbplats ceciliawikstrom.eu

Cecilia Karin Maria Wikström (i riksdagen Cecilia Wikström i Uppsala), flicknamn Sundström, född 17 oktober 1965 i Svanstein i Övertorneå kommun, är en svensk politiker (folkpartist), författare och präst i Svenska kyrkan.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Personligt[redigera | redigera wikitext]

Cecilia Wikström studerade teologi vid Uppsala universitet, där hon blev teologie kandidat 1993. Hon prästvigdes 1994 och verkade fram till 2002 som präst i Svenska kyrkan. Hon var från 1989 gift med prästen Björn Bolin,[1][2] och under åren 1995–2010 med politikern Jan-Erik Wikström.[3]

Riksdagsledamot[redigera | redigera wikitext]

Wikström var riksdagsledamot, invald från Uppsala läns valkrets, mellan riksdagsvalet 2002 och 2009 då hon blev Europaparlamentariker. I valet 2006 stod hon på andra plats på Folkpartiets kandidatlista för sin valkrets, men fick fler röster än förstanamnet Erik Ullenhag i personvalet och blev därför omvald. Efter valet blev hon vice ordförande i riksdagens kulturutskott. I oktober 2008 blev hon åter ersättare i utrikesutskottet. Hon var också Folkpartiets talesman i kulturfrågor, och verkade som sådan för etablerandet av en svensk kulturkanon. Hon har också engagerat sig i yttrandefrihetsfrågor, både i Sverige och annorstädes och har verkat för att förföljda författare får fristadsstipendium till Sverige, där Taslima Nasrin på våren 2008 kom till Uppsala som den första i staden. Wikström var också den ledamot som initierade den svenska riksdagens protest mot att den italienske författaren Roberto Saviano mordhotats av brottssyndikat och inte längre kan leva i sitt land.

Europaparlamentsledamot[redigera | redigera wikitext]

Wikström kandiderade i valet till Europaparlamentet den 7 juni 2009. Hon stod som nummer tre på Folkpartiet liberalernas kandidatlista och blev invald. Hon lämnade därför sitt riksdagsmandat den 14 juli 2009. Wikström är medlem i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE).

I Europaparlamentet är Wikström ledamot i utskottet för mänskliga fri- och rättigheter (LIBE) samt i det rättsliga utskottet (JURI) där hon är liberalernas gruppledare. 2012 valdes Cecilia Wikström in i Europaparlamentets rådgivande etikkommitté, en grupp om fem ledande parlamentariker som fungerar som rådgivare för övriga kollegor i etiska frågor. Wikström är även vice ordförande i parlamentets tvärpolitiska grupp för funktionshindrade.

Våren 2013 blev Cecilia Wikström utsedd att representera den liberala gruppen i den förhandlingsdelegation som kommer att förhandla fram ett nytt avtal mellan Europaparlamentet och övriga institutioner om hur parlamentet ska få tillgång till hemligstämplade dokument kopplade till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Hon är även medlem i Delegationen till de parlamentariska samarbetskommittéerna EUKazakstan, EU–Kirgizistan och EU–Uzbekistan samt för förbindelserna med Tadzjikistan, Turkmenistan och Mongoliet.

Hon omvaldes i Europaparlamentsvalet 2014.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

År 2004 gav hon ut boken När livet går sönder, en bok om krishantering. Boken blev vald till årets bästa bok inom kategorin ledarskap av tidskriften Personal & Ledarskap.[4] I november 2005 drabbades Wikström av slaganfall som medförde att hon blev blind på ena ögat. Hennes andra bok, I tillitens tecken, kom ut 2006 och handlar bland annat om sjukdomstiden. Ett kapitel ur boken sattes upp som pjäs på Upsala Stadsteater under våren 2006. År 2008 medverkade hon med ett kapitel i Nationalmuseums katalog Tidens form, och även med en text i boken Varför Public service? (Timbro 2008).

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bolin, Björn, kyrkoherde, Östhammar i Vem är det, sid 153, 1993
  2. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet, 2011
  3. ^ Wikström, Jan-Erik, fd landshövding, Uppsala i Vem är det, sid 635, 2007
  4. ^ Nyhetsbrev nr 1 2005-03-10 från Uppsala Publishing House

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]