Antisocial personlighetsstörning

Från Wikipedia
Version från den 28 oktober 2017 kl. 05.52 av NirmosBot2 (Diskussion | Bidrag) (Ersätter magiska ISBN-länkar med explicita länkar.)

Antisocial personlighetsstörning karaktäriseras, precis som antisocialt beteende, av en grundläggande bristande respekt för andra människors rättigheter, bristande förmåga att känna skuld och av att inte bry sig om sociala normer. Personer med denna störning är ofta inblandade i kriminella aktiviteter. Psykopati uppfattas ofta som en grav variant av antisocial personlighetsstörning.

Människor med antisocial personlighetsstörning visar brist på ångerkänslor och empati. Detta visas i likgiltlighet efter att ha sårat, stulit från, eller svikit någon. De är ofta också manipulativa och impulsiva. Personen har också svårt för ansvar och planering.

Störningen är mycket vanligare hos män än hos kvinnor. En bok från 1993 av den amerikanske författaren Patricia B. Sutker uppgav att 3 % av den manliga befolkningen kunde diagnostiseras med störningen, men mindre än 1 % av den kvinnliga befolkningen.

En personlighetsstörningsdiagnos kan endast sättas på en vuxen människa (minst 18 år gammal), men diagnosen är starkt förknippad med en tidigare uppförandestörning.

Orsaker

Tvillingstudier och adoptionsstudier har visat att det finns en signifikant genetisk komponent i uppkomsten av antisocial personlighetsstörning. Med det menas inte att det finns en specifik genuppsättning som predisponerar störningen, utan den uppstår i en komplex interaktion mellan gener och social miljö.

Forskning har också undersökt neurobiologiska skillnader som kan ge upphov till störningen. Några generella hjärnskador har man inte hittat; patienterna får lika bra poäng på neuropsykologiska tester som genomsnittsindividen. Två mer specifika hypoteser har i stället fått en del uppmärksamhet: "underarousal"-hypotesen, som menar att dessa patienter är kortikalt understimulerade, och därför behöver bete sig på extrema sätt, och oräddhetshypotesen, som menar att de har en högre tröskel för att uppleva rädsla.

Psykosociala orsaksfaktorer såsom uppfostran är också relevanta, ett barn som fått sin vilja igenom genom att bråka kan utveckla trotssyndrom eller uppförandestörningar som i vuxen ålder kan övergå till en antisocial personlighetsstörning. [källa behövs]

Se även

Referenser

  • David H. Barlow & V. Mark Durand (2005). Abnormal psychology: An integrative approach. Thomson Wadsworth. ISBN 0-534-63356-0
  • Sutker, Patricia B., Bugg, F. & West, J.A. (1993). Antisocial personality disorder. I P.B. Sutker & H.E. Adams (red.), Comprehensive handbook of psychopathology (2nd ed., pp. 337-369). New York: Plenum Press