Gädda

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Gädda (olika betydelser).
Gädda
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Esox lucius ZOO 1.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Gäddartade fiskar
Esociformes
Familj Gäddor
Esocidae
Släkte Esox
Art Gädda
E. lucius
Vetenskapligt namn
§ Esox lucius
Auktor Linnaeus, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Gädda (Esox lucius) är en rovfisk som lever på norra halvklotet i sötvatten och bräckvatten. Den är en populär sportfisk. Gäddan är ej närbesläktad med näbbgädda.

Utseende och anatomi[redigera | redigera wikitext]

Gäddan har en långsträckt, spolformad kropp. Gäddor har de första åren en mycket snabb tillväxt och växer som alla fiskar sedan hela livet. Huvudet är stort och nosen uppifrån tillplattad. Gapet är mycket stort. Bukfenorna sitter långt bakom bröstfenorna, och den lilla ryggfenan sitter långt bak, alldeles framför stjärtroten och ovanför analfenan. Ryggen är ofta mörk. Sidorna är något ljusare och i olika mån gulstrimmiga, buken blekt gul. Fenorna är grönaktiga. Honorna blir betydligt större än hanarna.

Migrerande gäddor – som alltid simmar på djupet och inte har användning för en kamouflagefärg som påminner om vass – är mer guldgula och kallas "strömmingsgäddor", i motsats till unga gäddor lever på relativt grunt vatten i närhet av vassbälten och kallas efter sin grönt randiga kropp för "gräsgäddor".

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Brochet Luc Viatour.jpg

Gäddan förekommer på norra halvklotet i Europa, Asien och Nordamerika. I Europa förekommer den naturligt så långt söderut som till Pyrenéerna, mellersta Italien och Balkan. I öster förekommer den i hela Ryssland och vidare genom norra och mellersta Asien till Berings sund och Kamtjatka. Den förekommer även på Irland och brittiska öarna, utom i norra Skottland. I Nordamerika förekommer den i Alaska, Kanada(fast inte väster om Klippiga bergen) och östra USA. Inplanterad förekommer den i Spanien (och anträffad i Portugal), Marocko och i vissa sjöar i västra Nordamerika.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Gäddan är allmän i hela landet, utom längst upp i fjällkedjan där den endast förekommer sporadiskt.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Normalt är gäddor revirhävdande, men det finns också permanent migrerande gäddor som följer strömmingsstim. Gäddan leker tidigt på våren i grunda vikar, gärna översvämmade fält och åkrar, där solen tidigt värmer upp vattnet. Tillväxten är mycket snabb.

En vuxen gädda har få naturliga fiender men exempelvis vissa rovfåglar som fiskgjuse tar gädda. Små gäddor hotas i första hand av större gäddor och annan rovfisk, som abborre och gös. De äldsta rapporterade gäddorna är 30 år i England, 33 år i Finland och 16 år i Sverige. Gäddan kan drabbas av gäddbandmask. En relativt vanligt förekommande sjukdom är gäddsarkom. Gäddor med denna virussjukdom är vad många kallar "böldgäddor" på grund av de ofta stora och iögonfallande cancersvulsterna.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Gäddan är en rovfisk och äter således andra fiskar, även artfränder. Gäddan sväljer alltid fiskbyten med huvudet först, och kan utan problem klara bytesdjur upp till och med halva dess egen längd. Gäddan kan inte spotta ut ett byte när den väl börjat svälja det, eftersom de stora tänderna är bakåtriktade. Sålunda kan ett byte svårligen undkomma om gäddan väl slagit det. Ibland kan detta emellertid vara till gäddans nackdel, då den riskerar att kvävas om den fångat ett alltför stort byte. Gäddan äter allt levande den kan fånga, inklusive vattensork och små sjöfåglar (framför allt ungfågel), men huvudfödan är mindre fiskar.

En indikation på gäddans aptit kan vara den påverkan dess närvaro har på bytesfiskarna – exempelvis utvecklar ruda som lever i gäddrika vatten en tydlig ryggpuckel, för att på så sätt bli ett svårare byte för gäddan.

Gäddynglen lever av insektslarver och liknande. När de uppnåt en längd av cirka 10 centimeters övergår de oftast helt till en fiskdiet.

Gäddan och människan[redigera | redigera wikitext]

Gäddan är en fin matfisk men eftersom den är svår att fiska kommersiellt har den mindre betydelse som handelsvara[källa behövs]. Under åren 2006 - 2011 tog svenska yrkesfiskare upp mellan 32 och 47 ton gädda per år.[2]

Ett populärt tillagningsätt är paté. Den kan också kokas och ätas med pepparrot, så kallad pepparrotsgädda, eller stekas, exempelvis panerad i ugn i rikligt med smör som klickas på ryggpartiet, så kallad ugnsgädda. I Europa, utanför Norden, anses gäddan vara en mycket exklusiv matfisk.

Stor gädda i mindre vatten, bör värnas, då mångfalden av fiskbara arter kan behållas. Predationen, som de stora gäddorna utövar, förhindrar att de relativt mindre gäddorna blir för många. Därför bör gäddor över 3 kg i regel sättas tillbaka eftersom de ändå inte är bra matfiskar och hämmar gäddproduktionen så att gäddan inte tar överhanden.

Förr i tiden "sköt" man gädda. När gäddan lekte på grunt vatten avlossades ett hagelskott under fisken, som då bedövades. Metoden är idag förbjuden. Det förekommer begränsat yrkesfiske med sax och med ryssjor under leken.

Enligt studier som under fem års tid ägt rum på högskolan i Jönköping är gäddan den enda bland gäddartade fiskar som både ätit föda och förökat sig i akvarium.[källa behövs]

Storleksrekord[redigera | redigera wikitext]

Internationella rekord[redigera | redigera wikitext]

  • 30,5 kg, 1983 Tyskland, 146 cm. Nät.
  • 29,0 kg, 1990 Österrike. 147 cm. Hittades död.
  • 28,32kg, 1979 Österrike, 146 cm. Nät.
  • En gädda på 34 kg lär ha fångats i Ilmen, Ryssland enligt en del fiskelitteratur.

Den längsta verifierade gäddan var ett exemplar på 152 cm med en vikt av 27,5 kg som hittades död i Österrike.

Svenska rekord[redigera | redigera wikitext]

En storgädda från nedre Dalälven

Det finns massvis av mer eller mindre otroliga rapporter som totalt saknar verifikation, oftast för att de skall ha fångats för mycket länge sedan. Hit hör till exempel den gädda som skall ha vägt 31,5 kg från Ljusterö samt ett annat exemplar från Hornavan 1976 på 30 kg. Sedan finns det gott om rapporter om gäddor mellan 23-29 kg, de flesta omöjliga att verifiera.

Honor[redigera | redigera wikitext]
  • 26,57 kg, Järnafjärden, 1986. Viss tveksamhet råder: diskvalificerades som sportfiskerekord på grund av tveksamheter kring fångstsättet.
  • 24,17 kg, Norra Mörkö, 1984. Fångad av samma fångstman som gäddan på 26,57 kg ovan, men även denna diskvalificerades som sportfiskerekord eftersom exemplaret vägdes på en icke godkänd badrumsvåg.
  • 23,5 kg, Grindbysjön, Orust, 1988. Fångad i ryssja.
  • 23,0 kg, Omnefjärden, Nordingrå 1957. Fångad i nät.
  • 22,5 kg, Östersjön, Örnsköldsvik, 1954. Fångad i nät. Preparerad.
  • 22,5 kg, Mälaren, 1973. På grund av dåligt med bevis förklarades rekordet ogiltigt. Rekordet förklarades vakant.
  • 19,34 kg, Vättern, 1999. Gällande svenska sportfiskerekord av gädda.[3]

Ett antal fiskar över 20 kg har fångades i Lödde å i Skåne under 1980- och 1990-talen, men dessa ströks i och med att rekordet förklarades vakant. Överhuvudtaget bör de allra flesta rapporter om så kallade storgäddor behandlas med stor skepsis.

Hanar[redigera | redigera wikitext]

Myter och berättelser[redigera | redigera wikitext]

Det finns gamla berättelser om så kallade krongäddor, vilket skulle vara en gädda med resterna av en rovfågels, vanligtvis fiskgjuses, klor och skelettpartier fastväxt i ryggen efter fågelns slagförsök. Gäddan ska ha dragit ned fågeln som då suttit fast i fisken och drunknat och sedan långsamt förruttnat och upplösts.[4] Det finns inga trovärdiga observationer av en sådan krongädda. Idag används begreppet krongädda om gäddor som fångas och som har ett gammalt fiskedrag i munnen.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Namnet "gädda" har sitt ursprung i det fornnordiska ordet gaddr, som betyder spik eller spets, och syftar på dess tänder. Samma härledning har engelskans "pike" som betyder pik och franskan "brochet", bildat av broche, vilket betyder brosch eller nål.[5]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Den globala populationen av gädda är inte hotad och kategoriseras som livskraftig (LC) av IUCN. För att skydda gäddan i Östersjöregionen är det sedan april 2010 i Sverige endast tillåtet att ta upp högst tre gäddor per dygn och fiskare. Dessutom måste gäddan vara mellan 40 och 75 cm för att få tas upp, övriga ska sättas tillbaka.[6] Sportfiskeföreningen Svenska Gäddklubben värnar om denna fisk.[7]

I Kalifornien, USA, försöker myndigheterna helt rensa ut alla gäddor i sjön Lake Davis, eftersom den kategoriseras som en främmande och invasiv art. Den stör bland annat det lokala fisket av forell och den tillhörande ekonomin. Hittills har 65 000 gäddor tagits upp.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Freyhof, J. & Kottelat, M. 2008 Esox lucius. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 22 november 2010.
  2. ^ Havs- och vattenmyndigheter
  3. ^ [1]
  4. ^ Gunnar Brusewitz (1977) Silverlöjan och den fattiges tröst
  5. ^ Gösta Bergman, Ord med historia, ISBN 91-518-3857-5
  6. ^ https://www.fiskeriverket.se/arkiv/nyhetsarkivpressrum/fiskenytt/nyabestammelserforgaddfiskeiostersjon.5.28d9b61d126d6846f298000937.html
  7. ^ http://www.svenskagaddklubben.com/
  8. ^ http://www.dfg.ca.gov/lakedavis/faq.html