Gamla Göta landsväg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°17′30″N 18°02′50″Ö / 59.29167°N 18.04722°Ö / 59.29167; 18.04722

Stockholm år 1642, då Göta landsväg var enda landsvägen söderut
Göta landsvägs sträckning över området söder om Södermalm, 1861.

Gamla Göta landsväg eller Göta landsväg var en medeltida färdväg som gick från Stockholm över Södertörn mot Götaland. Innan Stockholm grundades fanns här den forntida Tingsvägen som ledde till Svartlöten, där ting hölls varje vår och höst. När Stockholm grundades på 1250-talet infogades den gamla tingsvägen i den allmänna tillfartsvägen till staden och kom då att kallas Göta landsväg.[1]

Vägsträckningen över Årstafältet är den bäst bevarade delen och numera ett fornminne. Göta landsväg miste sin betydelse som huvudled under senare delen av 1600-talet, när den "Nya landsvägen" - numera Gamla Södertäljevägen - över Hornstull kom till.

Historiska sträckningen[redigera | redigera wikitext]

Göta landsväg genom Grynkvarnsparken
Milstolpe vid Tullan
Göta landsväg på Årstafältet
Stenvalvsbron på Årstafältet
Göta landsväg vid Flottsbro
Göta landsväg vid Flottsbro
Göta landsväg vid Alby
Stenvalvsbron vid Alby

För den som på 1500-talet skulle färdas landvägen söderut från Stockholm, var Göta landsväg det enda alternativet. Vägen har anor åtminstone från medeltiden. Förmodligen var den redan upptrampad på bronsåldern eller ännu tidigare.[2]

Söderut från Slottet Tre Kronor gick den genom Gamla stan via dagens Västerlånggatan till Söderport. Sedan följde den Götgatan över Åsön - dagens Södermalm - till Skanstull. Före Skanstull gjorde vägen en sväng österut eftersom sjön Fatburen och ett stort träskområde bredde ut sig mitt på Åsön. Fatburen fanns kvar ända fram till 1859, då den fylldes igen för att ge plats åt Södra station. På 1600-talets mitt kallades Götgatan Göthegathon. Namnet anknöt till ett redan existerade vägnamn, Götha vägen som "fordom varit vägen till Telge /.../ såsom ledande till Götha Rike"[3].

Fram till mitten av 1920-talet, innan Hammarbykanalen anlades, gick landsvägen över näset vid Skanstull. Vägen gick nere i dalgången ungefär i nivå med nuvarande slusskajen för Hammarbyslussen. På den tiden fanns här en liten bro över den bäck som rann från Årstaviken till Hammarby sjö. På 1640-talet anlades här Söder skans som var en befästningsinläggning mellan Mälaren och Hammarby sjö, de sista resterna revs i mitten av 1920-talet.[4]

Från Stockholms slott mot norr gick vägens förlängning via dagens Drottninggatan och Norrtullsgatan i riktning mot Gamla Uppsala.[2] Det är dagens Uppsalavägen.

Göta landsväg genom Johanneshov, Enskede gård och Årsta[redigera | redigera wikitext]

Örbyristningen

Söder om Skanstull delade sig vägen dels i Dalarö vägen (nuvarande Gamla Dalarövägen) mot sydost och dels i Götha vägen mot sydväst. På Werner von Rosenfeldts karta över Stockholm från 1702 har namnet bytts till Södermannalandt Wägen[5]. Vägen gick uppför den branta Skansbacken, passerade strax söder om nuvarande Skanskvarn och följde ungefär nuvarande Johanneshovsvägens sträckning. Från Skanskvarn gick den över den plats där Värmdö gymnasium ligger. Där Gullmarsvägen nu korsar Johanneshovsvägen gick den in i nuvarande Grynkvarnsparken söderut. Vid Bolidenplan finns ännu en liten bit av vägen kvar. Fram till början av 1900-talet fanns här en krog här som kallades Linde.

Efter Linde gick vägen längs nuvarande Lindetorpsvägen sydväst. Där den vägen slutar finns idag en cykel- och gångväg kantad av flera gamla ekar. I höjd med Tvärbanans hållplats svängde vägen något. Den nutida Johanneshovsvägen slutar vid Mejeribacken, men Göta landsväg svängde västerut några hundra meter in på nuvarande Årstavägen. I höjd med dagens Bråviksvägen svängde vägen 90 grader, en sväng som i folkmun kallades Snörom[6]. Här finns en vägbank ännu kvar. Vägen passerade torpet Västända och kom ner i ett läge där Tvärbanan nu korsar. Här låg Valla gårds marker innan själva Årstafältet tog vid.

Enskede-Årsta hembygdsförening har satt upp informationsplatser på flera platser, bland annat i Grynkvarnsparken vid Bolidenplan, Årstavägen och vid Valla å.

Göta landsväg vid Årstafältet och genom Östberga och Örby slott[redigera | redigera wikitext]

Endast på ett fåtal ställen, som vid Flottsbro och Alby samt på Årstafältet finns spår av vägen kvar, där sträckningen över Årstafältet kan anses vara den förnämligaste[7]. På Årstafältet är ca 730 meter av vägen bevarad i sitt ursprungliga skick, här är den 3,5 till 5,0 meter bred med en cirka 0,5 meter hög vägbank. År 1998 restaurerades den och över Valla å rekonstruerades en så kallad stenvalvbro i kallmurad gråsten, med Albybron som förebild. Vid samma tillfälle röjdes och grusades landsvägen. Arbetet bekostades av Gatu- och Fastighetskontoret.[7]

Söder om Årstafältet, genom stadsdelarna Östberga och Örby Slott, löper den ungefärliga äldre vägsträckningen utmed gång- och cykelvägar samt längs dagens Götalandsvägen. Här finns även ett vägmärke som enligt Riksantikvarieämbetets dokumentation från 1990 kan vara en väghållningssten eller möjligen ett gränsmärke. Texten lyder "ÖRBY No 6" och är ristad direkt i en berghäll vid Östbergabackarnas södra slinga. Ett hundratal meter längre västerut passerade landsvägen Kvarnbacken med Örby kvarn som hörde till Örby slott. Kvarnen är numera försvunnen men mjölnarbostaden finns kvar, ombyggd till privatvilla.[8]

Under 1700- och 1800-talen, då trafiken söderut från Stockholm hade flyttats över till den Nya landsvägen via Hornstull, kallades vägsträckningen över Årstafältet "Kyrkvägen" eftersom den ledde till Brännkyrka kyrka. En av de många som på söndagarna färdades denna väg för att besöka gudstjänsten var, Märta Helena Reenstierna, kallad Årstafrun.

Göta landsväg från Örby slott till Flottsbro[redigera | redigera wikitext]

Vägen fortsatte söderut förbi Brännkyrka kyrka och vidare via Solberga genom Älvsjö. Vid Långsjöns östra sida fanns en besvärlig backe, som i några serpentiner, likt en korkskruv, ledde ner till Långsjöns dalgång. Vägen Korkskruven påminner än idag om detta.

Sedan följde vägen en bit på nuvarande Gamla Stockholmsvägen förbi sjön Gömmaren, sedan genom Glömsta till Flottsbro. Här var det smalaste sundet över dagens Albysjön/Tullingesjön och här fanns en flottbro. Vattennivån var på grund av landhöjningen betydligt högre på medeltiden. Sedan sträckte sig vägen över dagens Alby, Botkyrka kommun och Salems kommun till Södertälje och mot Götaland.[2].

Göta landsväg vid Flottsbro[redigera | redigera wikitext]

Innan Göta landsväg nådde fram till Flottsbro passerade den Glömstadalen vid dagens Glömstavägen. På 1000-talet fanns här redan en väg och en bro över den då vattenförande Glömstadalen. Glömstastenens runinskrift berättar att “Sverker lät göra bron efter Ärengunn, (sin) /goda/ moder".[9]

Vägen kallas här i gamla urkunder även för Tingsvägen, den ledde mot tingsplatsen vid Swarta lööth (Svartlöten) som gav namnet åt Svartlösa härad i nuvarande Botkyrka kommun.[1]

Vid Flottsbro finns på båda sidor om sundet mellan Tullingesjön och Albysjön några hundratal meter av landsvägen bevarad. Trafiken på denna väg kan dock inte ha haft någon större omfattning räknat med dagens mått. Man har räknat ut att cirka 800 vägfarande årligen[10] passerade över flottbron vid sundet (2007 var det ca 90 000 fordon/dygn som passerade Kungens kurva i båda riktningar enligt vägverket). I början på 1600-talet ansåg Karl IX att vägen var för dålig och inte tillräckligt ståndsmässig, sträckningen ändrades och sedan 1633 gick vägen lite längre norrut via en ny bro vid Fittja istället. Den gamla sträckningen nyttjades dock även efter 1633.

År 1568 förde Erik XIV sin styrka över flottbron (nuvarande Flottsbrokanalen) söderut för att möta sina upproriska bröder, varvid Eriks ryttare lyckades slå tillbaka anfallet. Slaget stod vid Botkyrka kyrka. På midsommarafton 1634 passerade ett stort och högtidligt begravningståg förbi där. Det var Gustav II Adolfs stoft som fördes från Nyköpings slott till den sista vilan i Riddarholmskyrkan. På hösten 1654 reste Drottningen Kristina till Rom; hennes första etapp gick förbi denna plats innan hon tog in på Alby Krog för natten.[11]

Göta landsväg genom Botkyrka kommun[redigera | redigera wikitext]

Efter Flottsbro och Albysjön förde vägen rakt västerut genom nuvarande Alby i Botkyrka kommun. På västra sidan om Alby finns förebilden till stenvalvsbron på Årstafältet, innan 1890-talet var det en enklare träbro. Parallellt med Hågelbyleden finns en 70 meter lång sträcka av Göta landsvägs ursprungliga förlopp, från tiden innan bron vid Fittja tillkom. Vägen är här mellan 4,5 till 6,0 meter bred och har en 0,3 till 1,3 meter hög vägbank, den passerar några uråldriga ekar, varav en är ett naturminne.

I höjd med Botkyrka kyrka hade resenären kommit ungefär halvvägs mellan Stockholm till Södertälje och det var oftast även den första dagsetappen på resan. Att resa på medeltiden gick inte särskilt fort. Vädrets makter och vägens kvalitet avgjorde hur långt man kom och att sitta tre till fyra timmar i en skakig droska kunde räcka.

Göta landsväg genom Salems kommun[redigera | redigera wikitext]

Norr om E4:an är bara den nutida vägsträckningen kvar, den leder förbi sjön Aspen samt öster och söder om Bornsjön. Fram till 1950-talet var detta även gamla Riksettans sträckning, sedan tog motorvägen E4 över trafiken och tingsplatsen Swarta lööth försvann under Hallunda trafikplats.

Vid Bornsjön ligger Salems kyrka från 1100-talet och Bergaholm med talrika fornlämningar. Vid Bornsjöns sydöstra vik, inte långt från Salems kyrka, finns Söderbystenen och Oxelbystenen kvar på sina ursprungliga platser och påminner om att det fanns här en viktig forntida vägförbindelse som på den tiden var mera en ridstig eller hålväg.

Landsvägen mot Södertälje vid Bergaholms gravfält år 2008

Inte långt från Söderbystenen, på andra sidan landsvägen, finns Botvids källa, en artesisk brunn, där vattnet strömmar upp under eget tryck. Källan har gett upphov till Botvidslegenden. Det var på detta vägavsnitt man bar Sankt Botvid i en procession år 1129 till sin sista vila i Botkyrka kyrka.

Knappt fem kilometer längre västerut, vid Bergaholms gravfält, finns ytterligare en liten bit av Göta landsväg kvar, en kort återvändsgata som används för parkering men som bra illustrerar hur vägen såg ut på 1920-talet innan den rätades ut.

Vidare gick sträckningen i en sväng mot sydväst, norr om sjön Tullan och sedan mot Södertälje. Vid sjön Tullan är en liten bit av landsvägen bevarad, ett ca 200 meter långt vägfragment utan början och slut, naturen håller på att återta den. Där finns en milstolpe av samma typ som vid Gamla Södertäljevägen i Segeltorp. Texten lyder: "3 MIL IFRÅN STOCKHOLM", den är uppsatt kring 1750 under landshövding Theodor Ankarcrona (1687–1750). Efter tre till fyra kilometer i västlig riktning har vägen nått orten Tälje, som heter Södertälje sedan 1622.

Göta landsväg genom Södertälje[redigera | redigera wikitext]

Göta landsväg norr om sjön Tullan
Holmfastvägen mot väst år 2008

Längs Stockholmsvägen, i Södertäljes stadsdel Grusåsen, förde vägen över Södertäljekanalens smalaste ställe. På södra sidan passerade den Tullingelunden med kulturlager (stadslager) från nyare medeltid, och Sankta Ragnhilds kyrka från 1100/1200-talen. Dagens moderna bebyggelse har inte lämnat några spår av själva Göta landsväg, men vid Holmfastvägen finns en runhäll från 1080-talet, Holmfastristningen. Den har en stor och vacker runristning i två delar.

Den ena runtexten berättar: "Holmfast lät röja väg och göra bro efter Gamal sin fader, som bodde i Näsby. Gud hjälpe hans öde. Östen (ristade)."

Vägen som Holmfast lät röja ledde från Tälje till Näsby som låg vid sjön Måsnaren ca 3 km väster om ristningen. Där marken var sank fick vägen förstärkas med en broanläggning i form av stenfyllningar eller träkonstruktioner. Dagens Holmfastvägen följer fortfarande den gamla färdvägen och enligt Riksantikvarieämbetet kan Holmfasts broar mycket väl finnas kvar under dagens vägbana.

Runstenar var statussymboler och skulle ses av många förbipasserande, det är därför trolig att Holmfasts väg var en del i ett större vägsystem. Mycket tyder på att föregångaren till Göta landsväg förbi gick förbi här.

Georg Biurmans Vägvisare uti Svea- och Göta Riken samt Stor-Förstendömet Finland från 1742 framgår att färdvägen delade sig väster om Södertälje dels i en sydlig gren mot Trosa och Nyköping dels en ostlig gren mot Mariefred och Strängnäs.[12]

Historiskt underhåll[redigera | redigera wikitext]

En landsväg måste underhållas för att inte förfalla. Detta fick Karl IX och hans hustru Kristina erfara, när de 1604 färdades på Göta landsväg mot Södertälje. Vägen var i så dåligt skick att deras vagn fastnade flera gånger och hotade att välta. I ett brev befallde då kungen att vägen måste underhållas av dem som bor närmast vägen[13]. Avsnitten för underhållet markerades med så kallade "väghållningsstenar".

Eriksgatan[redigera | redigera wikitext]

"Eriksgatan" kallades den traditionella rundfärd genom mellansvenska landskap som kungen var tvungen att göra under medeltiden efter att ha blivit vald vid Mora stenar i Uppland. Från början gick Eriksgatan via Strängnäs och så småningom via Stockholm varvid kungarna färdades genom Skanstull och slog in på Göta landsväg.[2] Den sista "Eriksgatan" reds av Karl IX år 1609.[2]

Arkeologiska undersökningar[redigera | redigera wikitext]

År 1979 och 1982 gjordes profiluppmätningar av vägen i samband med vattenledningsarbeten på Årstafältet. Därvid framkom följande uppbyggnad av vägbanken räknat uppifrån.[7]

Gota landsvag profil.jpg
  1. Tunt sandskikt påförd i modern tid.
  2. 0,15 m lager grus med krossten.
  3. 0,10–0,20 m lager fin sand med rikligt grus, förmodligen från 1800-talet.
  4. 0,20–0,60 m lager grå lera med inslag av grus med avtryck efter hjulspår med axelbredd 1,8 m.
  5. Brun, steril lera.

Ett fåtal fynd gjordes vid undersökningen, bland annat påträffade man en hästsko i lager nr 4, vilken kunde dateras till medeltiden.[7]

År 2005 gjordes ytterligare en arkeologisk undersökning av Stockholms läns museum i området väster om Alby, som gällde en hällkista från stenåldern, Albykistan. Vid det tillfället undersökte man även Göta landsväg som passerar Albykistan. Det visade sig att vägbanken ursprungligen haft en väl markerad slänt och att den hade fyllts upp och justerats med grus och skärvig sten. Totalt kunde fyra stora byggfaser konstateras inklusive den ursprungliga vägbanken, dessutom kunde flera reparations- och underhållsarbeten beläggas. Den ursprungliga vägbanken var 4,5 meter bred[14].

Fortfarande hittas korta fragment av Göta landsväg i Stockholmstrakten. År 2002 upptäcktes en del av landsvägen norr om Årstafältet. I samband med schaktning för Tvärbanans förlängning till Hammarby Sjöstad dokumenterades en 47 meter lång del av vägen. Göta landsväg var på den undersökta sträckan anlagd på Stockholmsåsen och låg ca 1,3 m under dagens asfaltnivå. Vägen var bitvis belagd med sten och lera.

På våren 2003 påträffades en sträcka på ytterligare 230 meter av vägen, även den norr om Årstafältet, belägen ca 400 meter sydost om Årsta centrum. I den brantaste delen kantades vägen av en stenskoning. Brännkyrka hembygdsförening har röjt upp området.

Sträckningen Stockholm - Södertälje[redigera | redigera wikitext]

 Göta landsväg mellan Stockholm och Södertälje på Generalstabskartan från 1873. Den prickade delen visar sträckningen efter 1633 via en ny bro vid Fittja.
Göta landsväg mellan Stockholm och Södertälje på Generalstabskartan från 1873. Den prickade delen visar sträckningen efter 1633 via en ny bro vid Fittja.


Andra historiska färdvägar till och från Stockholm[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Stockholms huvudfärdvägar söderut på Georg Biurmans karta från 1750-talet. Från öst till väst: Värmdövägen, Tyresövägen, Dalarövägen, Göta landsväg och Södertäljevägen.
Informationstavla på Årstafältet.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Infotavla vid stenvalvsbron i Alby (RAÄ, Botkyrka kommun)
  2. ^ [a b c d e] Allt om Stockholm, s. 260 & 270–271
  3. ^ Stahre (1986), sida 204
  4. ^ Stahre (1986), sida 228
  5. ^ Stockholms kartor, s. 40 & s. 46
  6. ^ Uppgift enligt informationstavla i Grynkvarnsparken
  7. ^ [a b c d] Arkeologisk rapport 1998:5, ss 1–6
  8. ^ Brännkyrka Hembygdsförening (1997): Örby kvarn
  9. ^ Huddinge till fots, Huddinge kommun, ss 29–30
  10. ^ Fornstig och gammelväg, sida 182
  11. ^ RAÄ-nummer Botkyrka 413:1.
  12. ^ Biurmans vägvisare från 1742.
  13. ^ Infotavla, Årsta (Stockholms stadsmuseum)
  14. ^ Arkeologisk undersökning av stensättning RAÄ 96 samt delundersökning av Göta landsväg RAÄ 451:4, s. 18

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]