Herbert Marcuse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Herbert Marcuse
Herbert Marcuse år 1955.
Herbert Marcuse år 1955.
Född 19 juli 1898
Berlin  Kejsardömet Tyskland
Död 29 juli 1979 (81 år)
Starnberg  Tyskland
Region Västerländsk filosofi
Skola Frankfurtskolan, västerländsk marxism, kritisk teori
Grundare av Nya vänstern
Influenser Immanuel Kant, Friedrich Hegel, Karl Marx, Sigmund Freud, Edmund Husserl, Martin Heidegger
Influerat Norman O. Brown, Angela Davis, Jürgen Habermas, Abbie Hoffman, Douglas Kellner, Bob Black, Hakim Bey

Herbert Marcuse, född 19 juli 1898 i Berlin, död 29 juli 1979 i Starnberg, Bayern, var en tysk filosof, aktiv inom Frankfurtskolan.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Marcuse var under en period lärjunge till filosofen Martin Heidegger. Efter Adolf Hitlers maktövertagande 1933 blev han tvungen att fly från Tyskland. Han blev då verksam i USA, där han skrev flera uppmärksammade böcker. År 1955 skrev han "Eros och civilisationen" – en civilisationskritisk studie som utgick från Sigmund Freuds psykoanalytiska teori. Han argumenterade i denna bok bland annat för sexuell frigörelse. Hans bok Den endimensionella människan (tyska Der eindimensionale Mensch) från 1964 anses ha spelat en stor roll, såväl i USA som i Europa, i det sena 1960-talets studentrevolter. Det framväxande västerländska konsumtionssamhället utövade en mjuk, föga synlig och manipulerande makt över människorna, menade han. Han argumenterade i denna skrift bland annat för att arbetarklassen förlorat sin samhällsförändrande, revolutionära roll i de moderna västerländska välfärdsstaterna.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

I essän Comprachicos från 1970, publicerad i boken Den nya vänstern: Den anti-industriella revolutionen utmålade Ayn Rand Herbert Marcuse som förnuftets och frihetens uttalade fiende, som en förespråkare för diktatur, för mystisk "insikt", för återgång till barbari, för världsomfattande slaveri, för den råa styrkans herravälde. Ayn Rand menade även att Herbert Marcuse slängde både hövlighet och laglighet på sophögen och gjorde explicit vad som var implicit. Ayn Rand ansåg att om man ville se rent hat – hat mot förnuftet och allt det implicerar: mot intelligens, förmåga, bedrifter, framgång, självförtroende, självaktning, mot varje ljus, lycklig eller välvillig aspekt av människan, så räckte det att se på Kants, Deweys, Marcuses och deras efterföljares skrifter.

Bibliografi på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Protest, demonstration, revolt (Das Ende der Utopie) (översättning Maj och Paul Frisch, Aldus/Bonnier, 1968)
  • Eros och civilisation: en Freudtolkning (Eros and civilization) (översättning Jan Ivarsson, Arcana, 1968)
  • Den endimensionella människan: studier i det avancerade industrisamhällets ideologi (One-dimensional man) (Aldus/Bonnier, 1968)
  • Människans befrielse (An essay on liberation) (översättning Göran Fredriksson, Aldus/Bonnier, 1969)
  • Den estetiska dimensionen: bidrag till en kritik av marxistisk estetik (Die Permanenz der Kunst) (översättning Anders Molander och Mikael van Reis, Röda bokförlaget, 1981)
  • Sovjetmarxismen: en kritisk analys (Sovjet marxism: a critical analysis) (översättning Nils Tengdahl, Vinga press, 1984)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]