Émile Durkheim
Från Wikipedia
Émile Durkheim, född 15 april 1858 i Épinal, död 15 november 1917 i Paris, var en fransk sociolog och pedagog och filosof och den sociologiska strukturalismens fader. Han räknas som en av sociologins grundare, tillsammans med Max Weber och Karl Marx.
Durkheim var professor i sociologi och pedagogik. Han benämns idag ofta som funktionalist, vilket innebär att han försökte urskilja samhällets olika funktioner på ett övergripande plan. Det viktigaste var enligt Durkheim att bibehålla en balans i samhället. Obalans kan motverkas med hjälp av det som Durkheim kallade för socialisationsprocessen. Denna process innebär att alla individer uppfostras till att förstå samhällets normer och regler. De får tidigt lära sig vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt. Om socialisationsprocessen fungerar optimalt resulterar den i att de individer som kommer från samma kulturella bakgrund strävar efter att bete sig på ett liknande sätt. De har gemensamma normer och värderingar.
Durkheim studerade det sjuka i samhället, bland annat orsaker till kriminalitet. Han menade att man skulle eftersträva ett organiskt samhälle, där alla delar är beroende av varandra, istället för ett mekaniskt, som diktaturer eller militärförband. Han studerade även andra områden som exempelvis självmord, där han räknas till en av pionjärerna.
Enligt Durkheim kan i samband med en låg grad av social kontroll uppstå någonting som han kallade för "anomi", vilket betyder ungefär detsamma som upplösning eller kaos. Anomi ansågs vara en följd av att det moderna samhället undergår kraftiga förändringar och urbaniseringsprocesser, vilket kan leda till oklara normer och värderingar bland samhällets enskilda individer. Denna otydlighet kan då vålla obalans och motreaktioner i form av ett avvikande beteende. I normala fall stävjas dock det avvikande beteendet med hjälp av samhällets olika kontrollorgan, till exempel sociala myndigheter och rättsväsende.
