Ayn Rand

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ayn Rand
Född 2 februari 1905
Sankt Petersburg, Ryssland
Död 6 mars 1982 (77 år)
New York City, New York, USA
Yrke Filosof, författare
Influenser Aristoteles, John Locke, Friedrich Nietzsche[1]
Influerade Leonard Peikoff, George Reisman, Alan Greenspan, Johan Norberg

Ayn Rand, född Alisa Zinovjevna Rosenbaum 2 februari[2] 1905 i Sankt Petersburg, Ryssland, död 6 mars 1982 i New York City, New York, var en amerikansk filosof och författare. Hon förknippas främst med sin egen filosofiska skola objektivismen som försvarar individualism, rationell egoism, kapitalism och en objektiv moral. Hennes mest kända verk är Urkällan (1943) och Och världen skälvde (1957).

Innehåll

[redigera] Biografi

Ayn Rands far var en rysk-judisk apotekare som fick sin verksamhet konfiskerad av den sovjetiska staten likt de flesta andra småföretagare. Efter att ha avslutat sin utbildning i Sovjetunionen med lysande betyg från universitetet i Sankt Petersburg, flydde Rand till USA 1926 i hopp om ett bättre liv. Hon arbetade inom den amerikanska filmindustrin 1926-1949 men hade det svårt ekonomiskt. På fritiden skrev hon ett antal böcker riktade mot fascismen och kommunismen, men nådde ekonomisk och försäljningsmässig framgång först med Urkällan 1943. Därefter försörjde hon sig som författare och filosof på heltid.

Ayn Rand var en ideologisk motståndare mot alla kollektivistiska ideologier, men såg det största hotet mot den kapitalism och individualism hon själv förfäktade i deras självutnämnda försvarares ovilja eller oförmåga att försvara dem med annat än nyttoargument, utan någon moralisk grund. Därför tog hon kunskapsteori och etik till hjälp och skapade ett eget filosofiskt system som skulle säkra individens rättigheter mot kollektivet. Genom ett försvar för förnuftet, det upplysta egenintresset och laissez-faire-kapitalism ville hon ge ett alternativ till de konservativa, fascistiska, liberala och socialistiska ideologier som hon såg dominera världen.

För de intellektuella studenter som ansåg sig som motståndare mot både ”etablissemanget” och ”68-vänstern” blev Rand den stora förebilden i USA. Många i den generationen av unga ekonomer, filosofer och statsvetare fick inspiration av Rands individualistiska vision, och hon kan till viss del anses ha inspirerat den våg av globaliseringar och liberaliseringar som skett sedan 80-talet.

Ayn Rand var gift med Frank O’Connor. Under McCarthy-perioden vittnade Rand om vad hon såg som kommunistisk infiltration i Hollywood. Hon jämförde då filmen Song of Russia med verklighetens Sovjetunionen, och ansåg att filmen skönmålade Sovjet.

[redigera] Verk

Ayn Rands första försäljningssuccé (efter de två mindre framgångsrika: De levande, 1936 samt Lovsång, 1938) kom 1943 med boken Urkällan. Boken sålde i en halv miljon exemplar enbart fram till 1950, trots att den blev hårt kritiserad för sin ideologi och de första försäljningssiffrorna var låga. Urkällan blev snart en kultbok.

Boken följdes av Rands centrala verk Och världen skälvde (1957). Boken fick, liksom Urkällan hård och sarkastisk kritik ofta baserad på bokens individualistiska ideologi, men det avskräckte inte miljontals läsare. Försäljningen har nämligen ökat till omkring 300 000 exemplar/år. Vid en amerikansk undersökning där läsare ombads välja ut den bok som påverkat dem mest så hamnade Och världen skälvde på en andraplats efter Bibeln.[3]

Vid sidan av romanproduktionen skrev sedan Rand manus till ett par filmer och arbetade strax innan sin död på en mini-serie baserad på Och världen skälvde.

Även om alla hennes böcker i varierande grad är politiska och samhällskritiska, är Rand mest känd som filosof för sina skrifter om sin egen filosofi objektivism och rationell egoism.

[redigera] Filmatisering

De levande och Urkällan har filmatiserats; De levande spelades in i Italien 1942 i två delar Noi Vivi och Addio Kira!, men dessa förbjöds av Mussolini. Dessa två filmer klipptes sedan ihop till en film, We The Living, som gavs ut 1986 (DVD 2009).
Urkällan 1949 (svensk filmtitel Pionjären) med Gary Cooper och Patricia Neal. Däremot har Och världen skälvde aldrig filmatiserats men har varit aktuell både som långfilm och tv-serie vid flera tillfällen och nu diskuteras en filmatisering under 2007. Både Angelina Jolie och Brad Pitt har uttalat sig om sitt intresse för Ayn Rands verk och att spela huvudrollerna i en trilogi baserad på Och världen skälvde.[källa behövs] Efter mycket bråk och strul, så släpps till slut del 1 av filmen "... Och världen skälvde" som en lågbudgetfilm med okända skådespelare. Filmen har biopremiär i USA den 15:e april 2011 http://www.atlasshruggedpart1.com/


[redigera] Objektivismen

Ayn Rand ansåg att människan är en varelse med förmåga till förnuft, som därför krävde frihet för att kunna bruka sitt förnuft fullt ut, så att hon kan leva i enlighet med sin natur. Därmed ansåg hon att friheten är en individuell rättighet som i måste skyddas i ett samhälle genom lag. Ett steg mot denna vision kallade hon "separationen mellan stat och ekonomi." (jämför: separation mellan stat och kyrka)

Ayn Rand ansåg att verkligheten är objektiv – därav namnet på filosofin. Hon ansåg också att människan bör agera efter sitt rationella egenintresse efter denna objektiva verklighet, och förkastade därmed altruismen som ett moraliskt ideal, som enligt henne stred mot människans natur.

Rand tog ställning för kapitalismen i sin bok Kapitalismen: Det okända idealet, där hon skriver att ett alltför stort avvikande från kapitalismen leder till samhällets kollaps. Hon förespråkade i praktiken motsvarande en nattväktarstat.

Rand har en viss popularitet i nyliberala och nykonservativa kretsar, även om långtifrån alla anser sig vara anhängare av objektivismen i sin helhet. Detta inte minst för att hon var kraftfull religionsmotståndare och ateist.

[redigera] The Collective

Efter succén med Och världen skälvde fick Rand många beundrare. Den inre cirkeln av objektivism- och egoism-anhängare, som kallade sig The Collective som ett internt skämt, leddes av filosofen och psykologen Nathaniel "Nathan" Branden.

Från omkring 1954 var Nathaniel Branden inte bara Rands högra hand utan även hennes älskare. Detta pågick med deras makars vetskap ända fram till 1968, när Barbara Branden berättade för Rand att Nathaniel var förälskad i en annan kvinna och hade ljugit för dem under en längre tid. Sprickan mellan Rand och det forna paret Branden ledde till splittring i hela rörelsen. [4]

Enligt Michael Shermer fick The Collective sektliknande inslag, där Rands ord var lag, och hierarkin i gruppen byggde på hur väl man anpassade sig till Rands lära.[5] Milton Friedman var av liknande mening, och menade att hon "hade extremt bra inflytande på alla dem som aldrig blev randianer, men ifall de blev randianer var de hopplösa".[6] Rand själv förnekade att hon var en kultfigur. [7]

Jim Peron kom till Ayn Rands försvar genom sin analys av objektivismen, i vilken han tar ställning emot kultanklagelserna, med slutsatsen att de är ytliga och ad hominem-attacker vars syfte är att misskreditera objektivismen utan att rationellt behöva argumentera mot den.

I cannot see how a disembodied philosophy can be a cult. I say Objectivism was disembodied because there was no Objectivist organization to join. The Nathaniel Branden Institute gave lectures but had no membership. You could subscribe to a newsletter but you couldn't join. Objectivism was, and is, structureless. And without a structure there cannot be cult. Cults spend a great deal of time recruiting members and persuading them to join a structure. A structure, or organization, is not optional. It is an essential trait of a cult. If the structure doesn't exist then there is no cult... Did Objectivism recruit members? It doesn't seem so. The obvious reason is that there was nothing to which members could be recruited. The vast majority of self-proclaimed Objectivists are people who read Rand's works and agreed with her. Most have never attended an Objectivist meeting nor subscribed to any Objectivist newsletter. All they did was buy Rand's books and like them.
— Jim Peron [8]

[redigera] Inflytande

Demonstrant vid Chicago Tax Day Tea Party-protesten med en skylt som lyder "Jag är John Galt"

Både under sitt liv och efter sin död 1982 har Ayn Rand haft ett betydande inflytande på politik och filosofi, främst i USA och Storbritannien. Hon anses ha påverkat bland annat Storbritanniens tidigare premiärminister Margaret Thatcher, Clarence Thomas (domare vid USA:s högsta domstol), Anton LaVey (grundare av Church of Satan) och Alan Greenspan (före detta ordförande för USA:s centralbank, Federal Reserve). På svenska har Ayn Rands böcker tidigare främst utgivits på mindre förlag, däribland Timbro. Centerpartisten och partiordförandekandidaten Annie Lööf har rekommenderat Rands "Och världen skälvde" som boktips [9], vilket har orsakat debatt [10] [11] .

[redigera] Bibliografi

[redigera] Fiktion

[redigera] Politik och filosofi (urval)

[redigera] Biografier och andra böcker om Rand

Rand har blivit föremål för flera biografier.

  • Who is Ayn Rand? (1960) av Barbara & Nathan Branden
  • The Passion of Ayn Rand (1986) av Barbara Branden, filmatiserad 1999 med Helen Mirren i huvudrollen.
  • The Ayn Rand Cult (1999) av Jeff Walker

[redigera] Spel utgående från Ayn Rands filosofi

  • Bioshock (2007) ett hyllat spel som är mycket kritisk till Ayn Rands filosofi. Det finns till PC, XBox 360, Mac och Playstation 3

[redigera] Källor

  1. ^ i Rands tidiga författarskap; hon tog senare avstånd
  2. ^ 20 januari enligt g.s.
  3. ^ Library of Congress News, 20 november 1991. Kongressbiblioteket och Book of the Month Club undersöker läsares "lifetime reading habits".
  4. ^ Barbara Branden (tidigare gift med Nathaniel Branden), skrev biografin The Passion of Ayn Rand (1986), varifrån ovan beskrivning har hämtats.
  5. ^ Michael Shermer, "Why People Believe Weird Things", reviderad upplaga 2002.
  6. ^ Reason Magazine
  7. ^ http://www.aynrandbookstore2.com/prodinfo.asp?number=AR93A
  8. ^ http://www.noblesoul.com/orc/essays/obj_cult4.html
  9. ^ [url=http://web.archive.org/web/20110715192636/http://anniejohansson.se ”Annie Johansson”]. hemsida. url=http://web.archive.org/web/20110715192636/http://anniejohansson.se. Läst 13 september 2011. 
  10. ^ Josefsson, Dan. ”Centern i otakt med tiden”. Aftonbladet Kultur 31/8 2011. http://www.aftonbladet.se/kultur/article13556592.ab. Läst 13 september 2011. 
  11. ^ Rönnblom, Johan. [url=http://www.newsmill.se/node/38887 ”Omdömeslöst av C-kandidat att hylla Ayn Rand”]. Newsmill. url=http://www.newsmill.se/node/38887. Läst 13 september 2011. 

[redigera] Externa länkar

[redigera] Kritik

Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk