Ilja Ehrenburg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ilja Grigorjevitj Ehrenburg 1943.

Ilja Grigorjevitj Ehrenburg (ryska: Илья́ Григо́рьевич Эренбу́рг, IPA: [ɪˈlʲja ɡrʲɪˈɡorʲɪvɪtɕ erʲɪnˈburk]), född 27 januari 1891 i Kiev, Ukraina, Ryska imperiet, död 31 augusti 1967 i Moskva, Sovjetunionen, var en rysk författare och journalist.

Ehrenburg relegerades från gymnasiet och satt fem månader i fängelse för socialistiska aktiviteter, varefter han emigrerade till Paris 1908. Han var korrespondent för ryska tidningar under första världskriget. Under spanska inbördeskriget och andra världskriget reste han oavbrutet mellan de platser där det hände saker av intresse för att skriva om händelserna. Hans roman Vårbrytning som gavs ut i två delar 1954 och 1956 fick ge namn åt epoken det ryska tövädret (på andra språk är uttrycken mer lika.)

Från 1950 till sin död hade Ehrenburg ett kärleksförhållande med Liselotte Mehr, hustru till den svenska socialdemokraten Hjalmar Mehr, något som Hjalmar accepterade och själv också upprätthöll vänskapliga förbindelser med ryssen.[1]

Bilarnas liv brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Tretton pipor (Trinadcat' trubok) (anonym översättning, Geber, 1925)
  • Stormen, [1], Förhärjaren (Burja) (översättning Eddy Gjötterberg, 1928)
  • Michail Lykov: roman från revolutionsårens Sovjet-Ryssland (Rvač) (översättning Axel Claëson, Tiden, 1930)
  • Bilarnas liv: en nutidskrönika (10 L.S.) (översättning Axel Claëson, Tiden, 1931)
  • De heligaste ägodelarna: roman ur storfinansens värld (Edinyj front) (översättning från tyska Ture Nerman, Ljungberg, 1931)
  • Österrike: hjältar och bödlar (översättning Leif Björk, Clarté, 1934)
  • Eld-dopet: en skildring från spanska frihetskriget (Ispanija) (översättning Elisabeth Pähn-Palm och Sture Bohlin, Arbetarkultur, 1939)
  • Ryska motståndets hemlighet (okänd översättare, Arbetarkultur, 1942)
  • Paris fall (Padenie Pariža) (översättning Vladimir Semitjov, Bonnier, 1944)
  • Skådespelerskan (okänd översättare, 1944)
  • Med Röda armén mot Berlin: reportage från det rensade Östpreussen (anonym översättning, Inapress, 1945)
  • Stormen (Burja) (översättning Eddy Gjötterberg, Ljus, 1948-1949) [1, Förhärjaren -- 2, Befriaren]
  • Den nionde vågen (Devjatyj val) (översättning Eddy Gjötterberg, Arbetarkultur, 1953-1954)
  • Vårbrytning (Ottepelʹ) (översättning Sven Vallmark, Tiden, 1955)
  • Tjechov läst på nytt (Perečityvaja Čechova) (översättning Vladimir Semitjov, Tiden, 1960)
  • Minnen: omvälvningar, utblickar, återspeglingar (översättning Vladimir Semitjov, Tiden, 1962)
  • I livets ström: människor, minnen, år (översättning Vladimir Semitjov, Tiden, 1962)
  • Berättelsen om de sällsamma öden och äventyr, vilka Julio Jurenito och hans lärjungar... (Neobyčajnye pochoždemija Chulio Churenito ...) (översättning Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1979)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Björn Elmbrandt: Stockholmskärlek - En bok om Hjalmar Mehr (Atlas förlag, 2010).