Ilja Ehrenburg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ilja Grigorjevitj Ehrenburg 1943.

Ilja Grigorjevitj Ehrenburg (ryska: Илья́ Григо́рьевич Эренбу́рг, IPA: [ɪˈlʲja ɡrʲɪˈɡorʲɪvɪtɕ erʲɪnˈburk]), född 27 januari 1891 i Kiev, Ukraina, Ryska imperiet, död 31 augusti 1967 i Moskva, Sovjetunionen) var en rysk författare och journalist.

Ehrenburg relegerades från gymnasiet och satt fem månader i fängelse för socialistiska aktiviteter, varefter han emigrerade till Paris 1908. Han var korrespondent för ryska tidningar under första världskriget. Under spanska inbördeskriget och andra världskriget reste han oavbrutet mellan de platser där det hände saker av intresse för att skriva om händelserna. Hans roman Vårbrytning som gavs ut i två delar 1954 och 1956 fick ge namn åt epoken det ryska tövädret (på andra språk är uttrycken mer lika.)

Från 1950 till sin död hade Ehrenburg ett kärleksförhållande med Liselotte Mehr, hustru till den svenska socialdemokraten Hjalmar Mehr, något som Hjalmar accepterade och själv också upprätthöll vänskapliga förbindelser med ryssen.[1]

Bilarnas liv brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Tretton pipor 1925
  • Michail Lykov 1930
  • Bilarnas liv 1931
  • De heligaste ägodelarna 1931
  • Österrike 1934
  • Elddopet 1939
  • Ryska motståndets hemlighet 1942
  • Paris fall 1944
  • Skådespelerskan 1944
  • Med Röda armén mot Berlin 1945
  • Stormen 1948-1949
  • Den nionde vågen 1953-1954
  • Vårbrytning 1955
  • Tjechov läst på nytt 1960
  • Minnen 1962
  • I livets ström 1962
  • Berättelsen om de sällsamma öden och äventyr, vilka Julio Jurenito och hans lärjungar... 1979

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Björn Elmbrandt: Stockholmskärlek - En bok om Hjalmar Mehr (Atlas förlag, 2010).