Ture Nerman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Ture Nerman


Mandatperiod
1931–1937
1946–1953
Valkrets Stockholms stads valkrets
Uppdrag i riksdagen
Ledamot i första kammaren

Född 18 maj 1886
Norrköping
Död 7 oktober 1969 (83 år)
Stockholm
Politiskt parti Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (1908–1917 samt 1939–1969),
Sverges socialdemokratiska vänsterparti/Sverges kommunistiska parti (1917–1929),
Socialistiska partiet (1929–1937)
Yrke redaktör

Ture Nerman, född 18 maj 1886 i Norrköping, död 7 oktober 1969 i Stockholm, var en svensk journalist, radikal politiker, antimilitarist och poet. Under hela sitt vuxna liv var han dessutom vegetarian och nykterist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han var son till bokhandlaren Johan (Janne) Emanuel Nerman och Anna Ida Adéle Nordberg, bror till konstnären Einar Nerman och arkeologen Birger Nerman, och far till Anders och Bengt Nerman. Han gifte sig 6 dec 1921 med Nora Charlotta Hedblom (1896-1984).

Nerman blev filosofie kandidat i Uppsala 1908 och satsade därefter på en karriär som socialistisk journalist, först i Sundsvall och senare i Stockholm. Han var redaktör för Nya Samhället i Sundsvall 1910–1915. Nermans radikala skrivande innefattade en egenkomponerad stavningsreform. Ord som till exempel Sverige blev i Nermans tappning ”Svärge”, ljus blev ”jus”, hjärta blev ”järta” och så vidare.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Nerman var politiskt radikal och växlade partitillhörighet mellan socialdemokraterna och Sveriges kommunistiska parti. När första världskriget bröt ut 1914 blev Nerman en förkämpe i Zimmerwaldrörelsen, den socialistiska internationella grupp som kämpade emot kriget. Han var tillsammans med Zeth Höglund en av grundarna av den svenska kommunistiska rörelsen 1917 och i april det året välkomnade han de ryska bolsjevikledarna Lenin och Zinovjev på deras genomresa genom Stockholm. Han reste själv till Sovjetunionen tre gånger, 1918 (med Anton Nilson), 1920 och 1927 och träffade många av de främsta bolsjevikledarna, som Trotskij, Zinovjev, Kamenev, Bucharin, Kollontaj och Radek. Nerman hyllade Lenin och den ryska oktoberrevolutionen, men han fördömde stalinismen och den senare utvecklingen i Sovjetunionen.

Nerman satt i riksdagen 1930–1937 och 1946–1953. Sitt kraftiga motstånd mot nazismen demonstrerade han där vid ett flertal tillfällen; när de svenska tidningarna rapporterade om den tyska judeförföljelsen och köpbojkotten med början mars 1933 förvägrades Nerman att ställa en interpellation till ecklesiastikminister Arthur Engberg. Nermans fråga gällde huruvida regeringen skulle göra något för Tysklands förföljda judiska forskare och konstnärer och ge dem asyl i Sverige. Omröstningen i första kammaren den 20 april 1933 resulterade i att Nerman förvägrades begära interpellationen med röstsifforna 62 mot 59, vilket väckte stor debatt.

Under andra världskriget gav han ut den kraftfullt antinazistiska tidningen Trots allt! Namnet till tidningen hade han lånat från Karl Liebknechts text "Trotz Alledem!" Tidningen utgavs 1939–1945, men flera nummer beslagtogs av censuren och i rättegång 1939 dömdes Ture Nerman till tre månaders fängelse för att i en tidningsartikel ha kritiserat Hitler. Nerman hade skrivit en artikel den 10 november med rubriken ”Hitlers helvetesmaskin”, och den skarpa ordalydelsen i artikeln ansågs inte acceptabel av de svenska myndigheterna. Nerman skrev själv om dess olika ”brott” i en ledare i Trots allt! den 9 juni 1944 och menade att den socialdemokratiska partistyrelsen utdömt tidningen bland annat för att de ansåg att den haft för avsikt att skada partiet och för att den anklagat partivänner för att vara nazister. Samtliga ledare, även de som beslagtagits, publicerades 1946 i boken För människovärdet.

Mot slutet av sitt liv bytte Nerman delvis ideologisk inriktning. Han blev anhängare av ett svenskt Natomedlemskap och stödde Sydvietnam och USA i Vietnamkriget.

Nerman var också Israelvän och ingick i den första styrelsen för Samfundet Sverige–Israel i samband med organisationens bildande 1953.[1]

Rickmanaffären[redigera | redigera wikitext]

Nerman blev rekryterad under andra världskriget av Alfred Rickman,[källa behövs] som fick uppdrag av brittiska MI6 att sabotera de svenska järnmalmsutskeppningarna till Tyskland. Alfred Rickman hade planerat att spränga kranar och matarband i Oxelösunds hamn. Nerman tipsade dock statspolisen,[källa behövs] och Rickman dömdes till åtta års straffarbete.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Som poet debuterade Nerman 1909 och gav totalt ut arton diktsamlingar samt några romaner. Hans mest kända dikt är troligen den senare av Lille Bror Söderlundh tonsatta "Den vackraste visan om kärleken", som handlar om första världskrigets meningslöshet. Han skrev också revykupletter åt Ernst Rolf under dennes tidiga karriär på 1910-talet.

Ture Nermans självbiografi i tre delar heter Allt var ungt, Allt var rött och Trots Allt!

Han skrev och översatte under hela sitt liv politiska skrifter, men kunde också ägna sig åt händelser i svensk historia såsom Fersenska mordet. Under åren 1935-1947 tillkom också en rad minnesskrifter över olika fackförbund.

Revolutionär diktning[redigera | redigera wikitext]

Ture Nermans stora passion var diktandet, sina egna alster, och andras. Han skrev huvudsakligen två typer av dikter, kärleksdikter och politiska dikter. Här följer en sådan dikt, "Till Bärget", en hyllningsdikt till den ryska Oktoberrevolutionen 1917, publicerad i den kommunistiska tidningen Politiken den 11 november. Titeln syftar på den franska revolutionens yttersta vänsterparti, med vilket Nerman vill jämföra bolsjevikerna. (Se Bergpartiet.) Dikten inleds:

Hurra, revolutionen lever än!
Det går ända framåt vid Nevans vatten.
På tsar Kerenskijs grav står livets män:
Lenin med Zimmerwalds kokard i hatten!

Ture Nermans gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.
Ture Nermans minnesskylt vid Repslagaregatan 9 i Norrköping, den adress i kvarteret Korpen där han växte upp. Han föddes dock på Hospitalsgatan 24 i samma stad.

Om Nermans apostasi skaldar tidigare partikamraten Arthur Magnusson år 1934 i en dikt kallad "NU!", som är en parafras på Nermans egna dikt med samma namn:

Det var tider av frid och av solsken och av pappersdat.
Då var ingen fälld av en Mestertons eld, då var åtal ej vardagsmat.
Då rörde vår press sej med pengar, och man åt på Teaterkafét.
Det var drägligt och bra att slåss för Moskva som revolutionspoet.
Vi skruvade opp oss till patos och stormar tiggde vi om.
Men vart tog du vägen, Nerman, när stormen äntligen kom?
Den stormen av krig och av strider, av häktning och kulsprutebly,
som fast Kilbom sa’ nej dock inställde sej och alltjämt stegrar sitt gny.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Ture Nerman har fått en liten gata uppkallad efter sig på Kungsholmen i Stockholm, Ture Nermans gränd.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Nidvisor och solsalmer (1909)
  • Kvinnokväden: översättningar och eget (Fram, 1910)
  • I fiendeland: dikter till det första världskriget (Tiden, 1916)
  • Folkhatet: en värdskrigsstudie (Svenska andelsförlaget, 1918)
  • Cyrano de Bergerac: hans liv och diktning (Svenska andelsförlaget, 1919)
  • Fem friska: tids- och sedeskildringar från det lilla landet (Tiden, 1924)
  • Farfars fästmansbrev: ur en fattig pastorsadjuncts kärlekssaga från 1830-talet (Lindblad, 1926)
  • Samlade skrifter (Ljungberg, 1930-1936)
  • Fersenska mordet: historiskt reportage från Stockholm den 20 juni 1810 (Saxon & Lindström, 1933)
  • Crusenstolpes kravaller: historiskt reportage från Stockholm sommaren 1838 (Saxon & Lindström, 1938)
  • Sverige i beredskap (Trots allt, 1942)
  • Släkterna Nerman (Nermans trycksaker, 1945)
  • Svensk och ryss: ett umgänge i krig och handel (Saxon & Lindström, 1946)
  • För människovärdet: Trots allt!-artiklar 1939-1945 (Trots allt!, 1946)
  • Allt var ungt: minne och redovisning (KF:s bokförlag, 1948)
  • Kommunisterna: från Komintern till Kominform (Tiden, 1949)
  • Allt var rött: minne och redovisning (Kooperativa förbundet, 1950)
  • Arbetarsångaren Joe Hill: mördare eller martyr? (Federativ, 1951)
  • Trots allt!: minne och redovisning (Kooperativa förbundets bokförlag, 1954)
  • Troll i ord: inrim och uddrim i svensk vers (Tiden, 1954)
  • Hjalmar Branting - fritänkaren (Tiden, 1960)
  • Clarté: en studie i studentpolitik (Natur & kultur, 1962)
  • En oscarians bekännelse (Bok och bild, 1965)
  • Sverige på glid (Andromeda, 1967)
  • Akademikerna i arbetarrörelsen (Rabén & Sjögren, 1967)
  • En bok om Blidö (utgiven av Bengt Nerman, Rabén & Sjögren, 1978)
  • Dikter (i urval av Bengt Nerman, Sober, 1993)
Översättningar (urval)
  • Knut Hamsun: Svält (Sult) (Sundsvall: Nya samhället, 1910-1911)
  • H. G. Wells: Funderingar över skodon (This misery of boots) (Tiden, 1915)
  • Robert W. Service: Guldgrävardikter (Bonnier, 1917)
  • Rosa Luxemburg: Massaktion och revolution (Fram, 1917)
  • Maksim Gorkij: Småborgaren och revolutionen (Fram, 1920)
  • Lev Trotskij: Arbetarklassen och världsläget (den nya etappen) (Fram, 1923)
  • Upton Sinclair: Det tusenåriga riket: en historia från år 2000 (The millennium) (Holmström, 1924)
  • Heinrich Heine: Ungdomsdiktning (Tiden, 1926)
  • Egon Erwin Kisch: Har äran presentera paradiset Amerika (Egon Erwin Kisch beehrt sich darzubieten: Paradies Amerika) (Tiden, 1930)
  • Willy Brandt: Norge kämpar: nordisk anda mot främmande bajonetter (Trots allt!, 1941)
  • Poul Ørum: Den gyllene bärnstenen (Det gyldne rav) (Tiden, 1958)
  • Franz Mehring: Gustaf II Adolf (Gustav Adolf: ein Fürstenspiegel zu Lehr und Nutz der deutschen Arbeiter) (Arkiv för studier i arbetarrörelsens historia, 1979)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kättström, Örjan, Samfundet Sverige-Israels historia, Samfundet Sverige–Israel, http://www.sverigeisrael.se/index.php/om-oss/historia, läst 16 augusti 2014 

Odefinierade källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]