Iraks historia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Iraks historia

Tidsaxel
Förhistorisk tid
Det forntida Mesopotamien
Den arabiska erövringen och
islams ankomst
Den osmanska perioden
Första världskriget och
brittiska mandatperioden
Irak som självständig
monarki
Republiken Irak
Irak under Saddam Hussein
Se även:

Iraks statsöverhuvuden

Den här artikeln behandlar Iraks historia.

Mesopotamien[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mesopotamien

Civilisationer i området kan spåras mer än 7000 år bakåt. Världens rikaste kända arkeologiska fyndigheter finns i det som nu är Irak. I det forntida Mesopotamien ("landet mellan floderna") uppstod den första civilisationen i Mellanöstern – den sumeriska civilisationen. Trots de årtusenden som skiljer de två epokerna åt visar Iraks historia en kontinuitet som har skapats av anpassningen till de båda floderna Eufrat och Tigris. När floderna tilläts att flyta okontrollerat förde de med sig förstörelse då det kunde översvämma hela städer. När floderna kunde hållas i schack med hjälp av diken som förde bort vattnet för att användas till konstbevattning blev landet mycket fertilt.

Den dubbla naturen hos Eufrat och Tigris – deras destruktiva och produktiva möjligheter – har skapat två distinkta arv som återfinns i hela Iraks historia. Å ena sidan skapade Mesopotamiens rikliga vattentillgångar och frodiga floddalar möjligheter att producera rikligt med mat, vilket var basen för den civilisation som skapades av sumererna och upprätthölls av härskare som Hammurabi (1792-1750 f.Kr.), Nebukadnessar II (630 f.Kr.-562 f.Kr.), Kyrus II (550-530 f.Kr.), Dareios I (520-485 f.Kr.), Alexander den store (336-323 f.Kr.) och abbasiderna (750-1258). De forntida städerna i Sumer, Babylon och Assyrien låg alla i det som nu är Irak. Produktionen av mat och gemensamma ansträngningar för konstbevattning och kontroll av floderna främjade framväxten av en stark och expanderande stat.

Mesopotamien kunde också vara en svår miljö att leva i, vilket medförde att folk sökte skydd mot naturens växlingar. Genom hela Iraks historia har olika grupper skapat autonoma, självförsörjande sociala enheter.

Del av det osmanska riket och brittisk mandat[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mamlukdynastin i Irak

Det nuvarande Irak var fram till 1918 formellt en del av det osmanska riket och bestod av de tre osmanska vilâyeten (provinserna) Bagdad, Basra och Mosul. Då det osmanska riket deltog i första världskrigetcentralmakternas sida kom det under kriget att stegvis ockuperas av britterna. Under fredskonferensen i Paris 1919 beslöts det att Irak skulle bli ett brittiskt mandat enligt artikel 22 i Nationernas förbunds stadgar. Detta beslut fastställdes sedan vid konferensen i San Remo 1920. Namnet Irak kom från Irak Arabi eller Irak el-Arabi ("arabiska Irak"), vilket var namnet på det osmanska landskap som omfattade viljatet Basra och södra delen av viljatet Bagdad.

År 1921 upprättades ett provisoriskt statsråd i Irak, med shiamuslimen Abdul Rahman Kailani som ordförande, för att föreslå regeringen under Storbritannien som mandatär för Nationernas förbund. Den 23 augusti 1921 proklamerades den hashimitiske prinsen Faisal som kung av Irak efter en farsartad folkomröstning, varvid 96 procent av invånarna ska ha röstat på honom enligt arrangörerna. Den nye kungen var sunnimuslim liksom de som kom att styra Irak framöver och de som hade styrt över landet innan den brittiska ockupationen.

Monarki[redigera | redigera wikitext]

Den 10 oktober 1922 ingick landet ett alliansfördrag med Storbritannien som reglerande det brittiska inflytandet. Kungen av Irak förband sig bland annat att i viktiga ärenden, som berörde den brittiska regeringens internationella och finansiella förpliktelser och intressen, låta sig ledas av den brittiska regeringens råd. Storbritannien utlovade i sin tur att snarast möjligt försöka få Irak upptaget som medlem i Nationernas förbund, varvid landets ställning som mandatområde givetvis skulle upphöra. Fördraget krävde för sitt ikraftträdande även att det ratificerades av Iraks konstituerande nationalförsamling, vilken började sina förhandlingar i mars 1924. Trots starkt motstånd godkände de slutligen fördraget. Storbritannien företräddes av en high commissioner, som även var högste befälhavare över de brittiska trupperna i Irak.

Republik[redigera | redigera wikitext]

Irak blev en självständig, suverän stat 1932. Under 1941 blev landet indraget i det andra världskriget när en tyskvänlig politiker, Rashid al-Kaylani grep makten. Brittiska trupper gick in i Irak under det Anglo-irakiska kriget och störtade al-Kaylani. Efter andra världskriget blev Irak medlem i den västvänliga Bagdadpakten innan kuppen 1958 då kung Faysal II störtades och Irak blev en republik, vilket öppnade för en omorientering mot Östblocket. Landets förste helt självständige ledare, premiärminister Abd al-Karim Qasim mötte emellertid opposition från såväl kurdiska separatister, kommunister och Baathpartiet, som kombinerade en stark nationalism med arabnationalistiska och socialistiska dogmer. Qasim, som antog en allt mer diktatorisk ställning, överlevde 1958 ett attentat men störtades och dödades 1963 av Abdul Salam Ahrif, med stöd av Baathpartiet. Sedan detta ensamt gripit makten 1968 blev Irak en i praktiken en enpartistat under Ahmad Hasan al-Bakr, med den unge partimannen Saddam Hussein som vicepresident.

Epoken Saddam[redigera | redigera wikitext]

Saddam tilltvingade sig presidentposten i en kupp 1979 efter att ha dominerat landets politik i flera år, och kombinerade intensifierade förföljelser av alla former av opposition med ett program syftande till ett sekulärt Storirak, samtidigt som en omfattande personkult skapades kring hans person. Irak-Irankriget 1980-88 undergrävde inte hans ställning märkvärt, även om det fick svåra verkningar för landets ekonomiska och politiska ställning, problem som mångdublades efter försöket att annektera Kuwait i Kuwaitkriget 1990-91. Under resten av regimens levnad var Irak tämligen isolerat; ursprungligen goda kontakter med ett flertal västländer hade ersatts med sanktioner samtidigt som Östblockets sammanbrott omöjliggjorde en omorientering. Ytterligare repression och massakrer av kurdisk och shiamuslimsk opposition besvarades med mycket besvärande sanktioner och anklagelser om innehav olagliga massförstörelsevapen, och irakiskt luftrum patrullerades av NATO-flyg med regelbundna bombningar. Efter 11 september-attackerna förnyades den fientliga retoriken från USA:s nye president George W. Bush, som anklagade regimen för att ha stått bakom ett mordförsök mot fadern George H. W. Bush samt för att utveckla kärnvapen. Mot FN:s godkännande inledde den Bushledda Coalition of the willing ett anfall i mars 2003, föregått av omfattande flygbombningar, vilket ledde till regimens nästan omedelbara kollaps. Bagdad intogs 9 april, en provisorisk administration under Paul Bremer upprättades och Baathpartiet upplöstes.

Irak efter invasionen[redigera | redigera wikitext]

Saddam Hussein tillfångatogs utanför Tikrit i december 2003, månader efter hans söner och tilltänkta efterträdare dödats i strider med koalitionstrupper i Bagdad. De första fria valen hölls 2005 och ledde till en bräcklig koalitionsregering under shiiten och motståndsmannen Nuri al-Maliki, och i december 2006 avrättades Saddam Hussein i Bagdad genom hängning för brott mot mänskligheten. Den kaotiska situationen i landet lindrades något sedan ytterligare amerikanska trupper sänts till landet i den s.k. the surge 2007, men fortfarande kvarstod Irak i ett inbördeskrigsliknande tillstånd. Nya val 2010 tillät al-Maliki att sitta kvar, samtidigt som landets politiska framtid efter det amerikanska uttåget framstod som oviss, med allt starkare etniska motsättningar och drakoniska sociala och ekonomiska problem. 2011 accelererades reträtten av amerikanska trupper från landet, och Bushs efterträdare Barack Obama, som argumenterat mot kriget 2003, förklarade Irakkriget avslutat.

Se även: Konflikten i Irak

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]