Kalmarkriget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kalmarkriget
Wojna Kalmarska 1611 ubt.jpeg
Kalmarkriget illustrerat på en 1800-talsgobeläng, tillverkad som kopia på en 1600-talsgobeläng förstörd i samband med Fredriksborgs slottsbrand 1859.
Ägde rum 1611 - 1613
Plats gränsen mellan Sverige och Danmark samt Älvsborg
Resultat Dansk seger
Stridande
SverigeSverige DanmarkDanmark
Befälhavare/ledare
Sverige Karl IX
Sverige Gustav II Adolf
Danmark Kristian IV
Styrka
21 000 man 20 000 man

Kalmarkriget kallas det svensk-danska krig som pågick 1611-1613 och främst utkämpades vid Kalmar med omnejd. I överensstämmelse med det så kallade nederländska kriggöringssättet från 1500-talet rörde sig striden till stor del om intagande och försvar av fasta platser.

Danska provokationer hade förekommit under flera år. Hertig Karl hade redan 1601 besvarat ett danskt angrepp medan han befann sig i Estland och Karl IX hade vid riksdagen 1609 ansökt om bevillningar från adeln för kriget mot Polen och Ryssland samt för det väntade kriget mot Danmark. Vid riksdagen i Örebro 1610 ansågs kriget oundvikligt. På en dansk herredag i februari 1611 lyckades Kristian IV få ett beslut om krig mot Sverige och den 4 april utfärdades krigsförklaringen, som Karl IX mottog i Örebro.

Danskarna började den 3 maj 1611, under Kristian IV:s eget befäl, belägra Kalmar och tog den 27 maj staden med storm. Slottet uppgavs 3 augusti utan strid av hövitsmannen Christer Somme.

Den 11 juni hade Karl IX anlänt till slottets undsättning, samt efter kronprinsen Gustaf Adolfs lyckade överrumpling av Kristianopel den 25 juni, och ankomsten av förstärkningar, vågat en stormning mot det danska lägret den 17 juli. Men kung Karl IX blev tvungen att dra sig tillbaka till Ryssby, 20 km norr om Kalmar. Där slog han 22 augusti tillbaka ett anfall från kung Kristian.

Öland och Borgholm föll i danskarnas händer, men återtogs 7 oktober av Gustaf Adolf, varefter krigsrörelserna i dessa trakter avstannade för året. År 1612 hände inget annat på Kalmarsidan än att Öland på nytt erövrades av danskarna.

Kristian IV tågade i januari 1612 in i Västergötland till Skara, som brändes ned, samtidigt som en styrka under Gert Rantzau härjade i Småland. Den nyblivne kungen Gustaf II Adolf drog som motdrag in i Skåne och härjade där, varvid han bland annat brände ned köpstaden , vars överlevande därefter av den danske kungen tvingades bosätta sig i den nyanlagda fästningsstaden Kristanstad. Vid uttåget ur Skåne blev Gustav II Adolfs styrka den 11 februari angripen av en kvantitativt underlägsen dansk styrka under Breide Rantzau (1556-1618) och Anders Stensen Bille vid Vittsjö. Den svenske kungen undslapp med nöd och näppe med livet i behåll, då isen brast under honom vid flykten. Händelsen beskrevs senare på bonader av Karel van Mander II i riddarsalenFrederiksborg slott.

Minnessten över slaget vid Vittsjö 1612

Danmark erövrade Älvsborgs fästning den 24 maj 1612. Under 1612 föll svenskarna också in i Halland och brände Varberg, där det något senare stog ett mindre slag på Köllereds hed med en anfallande dansk ryttarstyrka under Kristian IV, vilket svenskarna vann.

Strider förekom även i Bohuslän och Dalsland och för dessa brukar namnet Brännefejden användas. Vidare förekom ett infall i Gudbrandsdalen sensommaren 1612 av en skotsk här i svensk lejd, vilken led ett katastrofalt nederlag vid Slaget vid Kringen mot ett bondeuppbåd.

Freden i Knäred[redigera | redigera wikitext]

Minnessten över freden i Knäred vid Sjöared

Kriget avslutades med freden i Knäred 1613.

England och Republiken Förenade Nederländerna hade bägge intressen i handel på Östersjön och pressade på för att hålla tillbaka Danmarks grepp om Östersjön genom att få slut på Kalmarkriget innan danskarna kunde åstadkomma en avgörande seger. Danmark hade till stor del förlitat sig på legotrupper och var 1613 ihte stadd i god kassa. Genom förmedling av kung Jakob I av England signerades den 20 januari 1613 ett fredsavtal vid en gränsbro vid Sjöared i närheten av Knäred.

Danmark-Norge nådde att Norge kunde säkra sin makt i Finnmarken. Sverige tvingades att erlägga Älvsborgs lösen, men åstadkom samtidigt rätten till fri genomfart genom Öresund utan att betala tull.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]