Kinesiska muren

Wikipedia

Denna artikel innehåller inga källhänvisningar.
Hjälp till genom att lägga till pålitliga källor. Icke verifierat material kan komma att tas bort.

Den här artikeln handlar om Kinesiska muren i Kina, ett historiskt byggnadsverk. För fastighetskomplexet "Kinesiska muren" i Rosengård, Malmö, se Kinesiska muren (fastighetskomplex i Rosengård).

Kinesiska muren^a Världsarv #438

Land	Kina
Typ	Kulturarv
Kriterium/kriterier	i, ii, iii, iv, vi
Region^b	Asien
Inskriptionshistorik
Inskrivet år	1987 Världsarvskommitténs möte
a Officiellt namn översatt till svenska b Enligt UNESCOs indelning

Kinesiska muren (kinesiska Chángchéng, 长城 ’långa muren’; även, Wànlǐ Chángchéng, 万里长城; ’den 10 000 li långa muren’) är en serie murar i norra Kina byggda i omgångar från några hundra år före Kristus till Mingdynastin.^[1] Murarna har en total sträcka av cirka 6 400 kilometer.)^[2] Hela anläggningen med sina befästningar och murar är jordens längsta byggnadsverk.

[redigera] Konstruktion

Murens konstruktion är relativt enkel: en kärna av fyllnadsmassor (hårt stampad jord) med klädsel av murverk. Muren är cirka 8 meter hög och lika tjock vid basen; upptill är bredden cirka 4 till 7 meter. På jämna avstånd har vakttorn byggts: de uppgår till ungefär 24 000 stycken.

På vissa sträckor är muren dubbel och innesluter stora landområden.

Vakttornen användes för att lagra vapen, husera trupper och sända röksignaler. Baracker och administrativa center fanns med längre mellanrum. Kommunikationen mellan de militära enheterna längs muren och möjligheten att kalla på förstärkningar samt varna garnisonerna för fiendens trupprörelser var mycket viktig, därför byggdes signaltorn på bergstoppar och andra högre platser där sikten var god.

Innan tegel började att användas bestod byggmaterialet av sten, jord och trä. Under Mingdynastin användes tegel, kakel, kalk och sten. Storleken och vikten på teglet gjorde arbetet lättare och bygget gick snabbare, dessutom tålde teglet mer vikt och var uthålligare än stampad jord.

[redigera] Historia

Muren tillskrivs ofta Kinas förste kejsare, Qin Shihuang, som regerade mellan 221-210 f.Kr. Det var han som lät bygga ihop och förlänga de kortare murar som byggts under De krigande staternas tid. Han rev då samtidigt de flesta norr-syd-gående murar som tidigare byggts.

Muren skulle skydda Kinas invånare från nomader från norr, något som var aktuellt för de flesta dynastier som inte själva höll områdena norr om muren. Däremot förföll muren exempelvis under Yuan- och Qingdynastierna som själva hade sina kärnområden norr om muren. Under Mingkejsarna på 1400- och 1500-talen byggdes muren för sista gången och förlängdes till sin nuvarande sträckning.

[redigera] Muren idag

Kinesiska murens sträckning

De delar av muren som man som turist i dagens Kina besöker är i allmänhet nyligen restaurerade (1980-tal och senare) delar av Mingmuren. Fortfarande är dock de flesta delarna av muren orestaurerade - delvis eftersom muren går genom ogästvänliga områden. Stora delar av de orestaurerade delarna av muren är ej åtkomliga för turister, då den kinesiska staten valt att skydda dem från ytterligare slitage. På en del ställen har graffiti sprejats och andra delar har rentav vandaliserats.^[3] Vissa delar av muren har också glömts bort genom åren, för att senare återupptäckas.

1987 blev Kinesiska muren uppsatt på UNESCO:s världsarvslista^[4] och den 7 juli 2007 blev den utsedd till ett av världens sju nya underverk.^[5]

[redigera] Kuriosa

Enligt en populär sägen är den kinesiska muren det enda byggnadsverket som kan ses från månen. Det stämmer inte. Däremot går det att se muren från omloppsbana kring jorden.
Evert Taube har beskrivit murens tillkomst i dikten Muren och böckerna.