Klassifikation av jaktvapen i Sverige
 |
Denna artikel anses inte vara skriven ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2011-09) |
Klassifikation av jaktvapen innebär en uppdelning efter exempelvis typ och hur kraftiga de är. Klassifikationen används för att bestämma licenskrav och vilka djur som får jagas med ett visst vapen.
Kulvapen
För att en viss ammunition skall få användas för jakt på visst vilt ställer man i Sverige vissa krav på dess prestanda. För enkelhets skull har man valt att indela kulammunition i fyra klasser, och låta klasstillhörigheten avgöra vilka viltslag jaktvapnet är tillåtet att användas mot.
De krav man ställer på ammunitionen är uttryckta i dels kulans vikt (mäts i gram) och dels den anslagsenergi (mäts i Joule) kulan har hundra meter från skytten (E₁₀₀). Undantaget är lägsta klassen, klass 4, där inga krav på kulvikt ställs och mynningsenergin (E₀) mäts i stället för anslagsenergin.
Utöver kraven på energi och kulvikt i tabellen ovan ställs också kravet att för jakt på de viltarter som nämns under klass 1 och 2 får endast expanderande kulor användas. Med expanderande kulor menas kulor som vid anslaget deformeras på ett sådant sätt att de ökar sin diameter. För övrigt mindre vilt får icke-expanderande kulor, exempelvis helmantel, användas.
Skulle man ladda ett vapen med patroner med helmantlade kulor i en kaliber klassad för klass 1 eller klass 2, får man med detta alltså endast jaga de viltarter som är lovliga för klass 3-vapen. Egentligen är det alltså ammunitionen och inte vapnet som är avgörande för klasstillhörigheten, men det är mest av akademiskt intresse och i dagligt tal brukar man prata om "klass 1-vapen", "klass 2-vapen", etc eftersom ett vapen är anpassat efter en viss kaliber (Kaliber dock inte avgörande för klasstillhörigheten som är beroende av kula och laddning, ett exempel är 6,5 × 55 mm som med blyfria kulor hamnar i klass 2). Vissa klass 2 kan även laddas till klass 1 bara kraven för kulvikt uppnås. Om en patron, som enligt Naturvårdsverkets lista tillhör klass 2, klarar kraven för klass 1 så blir också patronen tillåten patron för jakt på klass 1-vilt. ( Ex, 7,62x39 och .30-30) Fördelen med större kaliber är att kulan har större chans att bli kvar i djuret, djurkroppen tar då upp all energi som kulan för med sig.
| Klass | Krav | Tillåtet vilt | Exempel på vanliga kalibrar |
|---|---|---|---|
| 1 | Kulvikt minst 9 g och anslagsenergi vid 100 m minst 2700 J eller kulvikt minst 10 g och anslagsenergi vid 100 m minst 2000 J Expanderande kula, blyspets eller hålnos | Samtliga viltarter | 9,3 × 62 mm .30-06 Springfield .308 Winchester 6,5 × 55 mm .300 Winchester Magnum .338 Winchester Magnum .358 Norma Magnum 7,62x54R .303 British 9x53R 7,62x53R Finnish 9,3x53R Finnish 9,3x64 .45-70 Government .50 Beowulf |
| 2 | Kulvikt minst 3,2 g och anslagsenergi vid 100 m minst 800 J Expanderande kula hålnos eller blyspets | Samtliga viltarter utom älg, björn, hjort, visent, myskoxe, mufflonfår, varg, och vildsvin | .222 Remington .223 Remington 243 Winchester .22-250 Remington 7,62x39 9x39 5,45x39 .30-30 .220 Parker Wild cat 5,6x39 Blom |
| 3 | Kulvikt minst 2,5 g och anslagsenergi vid 100 m minst 200 J | Samtliga viltarter utom älg, björn, hjort, visent, myskoxe, mufflonfår, varg, säl, vildsvin, rådjur, järv, lodjur och bäver | .22 Winchester Magnum .22 Hornet |
| 4 | Anslagsenergi direkt efter mynningen oavsett kulvikt minst 150 J | vildkanin, iller, frett, mård, mink, hermelin, vessla, ekorre, lämmel, råtta, mullvad, sork, bisam, mus, havstrut, gråtrut, silltrut, fiskmås, skrattmås, sothöna, ripa, järpe, duva, kråka, råka, skata, kaja, nötskrika, björktrast, koltrast, stare, gråsparv och pilfink | .22 Long Rifle .17 Hornady Magnum Rimfire |
Älgstudsare
Vapen tillhörande klass 1 är vad man i dagligt tal brukar kalla älgstudsare, eftersom det är vad man behöver för att jaga älg och annat högvilt.
Luftgevär
Värt att notera är att även luftgevär i kaliber .22 (5,5 mm) eller mer och utgångshastighet minst 180 m/s idag får användas till skyddsjakt. Ett luftgevär får användas till allmän jakt om det uppfyller kraven i klass 4. Olicensierade luftgevär uppfyller inte detta krav då anslagsenergin för dessa högst får vara 10 J.
Hagelvapen
Även för hagelvapen ställs krav på prestanda för vilken jakt de får användas för. Endast kalibrarna 12, 16 och 20 är tillåtna för jakt, där kaliber 12 är den största och 20 den minsta. De tillåtna hylslängderna varierar från 60 mm till 89 mm, och de enskilda tillåtna hagelkornen varierar i storlek från 2 till 4 mm, men kalibern utgör ingen skillnad i jakthänseende enligt lagstiftningen, då det endast visar diametern på pipan och inte kraften eller antal hagel per skott. Högsta rekommenderade skjutavstånd på oskadat vilt är då 25 meter. Det är även tillåtet att jaga med mindre hagelkaliber (till exempel kaliber 28 och 36 (.410), men dessa räknas som kulvapen och de enskilda haglen når normalt bara upp till kraven för klass 4.
Det är tillåtet att jaga alla viltarter som omfattas av klass 3 och 4 för kulvapen samt rådjur och lodjur med hagel. Enpipiga hagelvapen som laddats med kulor av typ brenneke eller slug (en enda kula) får användas för jakt på vildsvin, dovhjort och mufflonfår. Högsta tillåtna skjutavstånd är då 40 meter. Behörighet till kulgevär klass 1 krävs för jakt med sådan ammunition.