Mani (syndrom)
| Mani | |
| Klassifikation och externa resurser | |
|---|---|
| ICD-10 | F30 |
| ICD-9 | 296.0 296.4 296.6 |
| MeSH | svensk engelsk |
Mani (från grekiska: μανια, raseri, galenskap, vansinne) är en psykisk störning som tillhör de affektiva störningarna. Mani kännetecknas framför allt av förhöjd grundstämning och uppträder antingen som enstaka episoder eller i samband med en affektiv sjukdom i återkommande skov.[1] En lindrigare variant kallas hypomani. Den yttrar sig som lättretlighet och (eller) upprymdhet och kreativitet. Men dessa symptom är svagare (hypo = under) än de överdrivna svängningarna i stämningsläge som finns i det bipolära symptomkomplexet .
Under en manisk period upplever den berörde ett ofta dramatiskt minskat behov av sömn, är överaktiv, har många idéer, tänker och pratar fort, ibland så pass, att det blir omöjligt att förstå vad personen vill säga. Karaktäristiskt är att tankeflödet i dessa perioder är präglat av så kallade lösa associationer, det vill säga personen hoppar från ett ämne till ett annat; dessa ämnen är då inte helt osammanhängande, utan hänger i regel på ett visst (men långsökt) sätt ihop.[1] I början av en manisk period kan omgivningen uppleva den berörde som bättre presterande; detta förändras dock när personen i fråga hamnar i manin på riktigt.
Ett problem i samband med maniska skov kan vara att personen startar företag eller åtar sig uppgifter som överstiger vad denne klarar eller har finansiella möjligheter att slutföra. Sjukdomsförloppet kan göra att omdömet saknas för att stoppa sådant i god tid, vilket kan leda till både rättsliga och finansiella konsekvenser för den berörde och närstående. En domstol kan dock, om det kan styrkas att personen handlat under inflytande av psykisk sjukdom, låta affärer gå tillbaka.[1] Mani åtföljs ofta av depression, av biologiska skäl som i bipolär sjukdom eller som konsekvens av en försvårad livssituation.
Under en mani kan det uppträda psykotiska symptom, framförallt i form av vanföreställningar som då handlar om den egna storheten, betydelsen eller ett särskilt uppdrag man har.[1]
Symptom
| Mani utan psykotiska symtom. "Humöret är upphöjt till en nivå som inte rimmar med patientens omständigheter och kan växla från bekymmerslös festglädje till närapå okontrollerbar hög stämning. Upprymdheten åtföljs av ökad energi och resulterar i överaktivitet, jäktat ordflöde och minskat sömnbehov. Uppmärksamheten brister och distraherbarheten är ofta påfallande. Självkänslan är ofta uppblåst med storslagna idéer och självsäkerhet. Förlorade normala sociala hämmingar kan leda till beteenden som är vårdslösa, dumdristiga och för omständigheterna olämpliga eller okaraktäristiska." |
| – Världshälsoorganisationen WHO: ICD-10 F30.1 |
Typiska symtom för en mani är:
- förhöjd stämning i form av verklighetsoberoende glädje, men ibland även en dysforisk och lättretad stämning
- ökad drift och aktivitet
- känsla av ökad välmående och prestationsförmåga
- minskat sömnbehov
- svårt till förståeligt språk p.g.a. att ämnen bara hänger ihop via s.k. lösa associationer
- storhetsidéer och bristfälligt omdöme
- eventuellt även psykotiska symptom i form av storhetsvansinne. Även rösthallucinationer kan (sällan) förekomma.
Man skiljer mellan en klassisk mani, en sk lättretad mani och en förvirrad mani. I det sistnämnda fallet kan bilden likna en förvirring som man ibland kan se vid demenser eller andra organiska psykosyndrom. Ibland förekommer det sk blandade episoder. I sådana fall kan symptom av depression (nedstämdhet) blandas med ökad drift och aktivitet, vilket kan leda till en ökad suicidrisk.
Källor
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2010-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Noter
Se även
Externa länkar
Wiktionary har ett uppslag om vurm.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||