Nationaldemokraterna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Nationaldemokraterna (olika betydelser).
Nationaldemokraterna
Land Sverige Sverige
Partiordförande Marc Abramsson
Partisekreterare Björn Lööf
Grundat 12 augusti 2001
Upplöst 23 april 2014
Politisk ideologi Nationalism
Nationaldemokrati
Etnopluralism
Politisk position Extremhöger[1][2][3]
Tredje positionen[4]
Europeiskt samarbetsorgan EuroNat
Alliansen för europeiska nationella rörelser
Färg(er) brandgul
Riksdagen
Röstandel
0,02 %
Mandattilldelning
0 av 349
Europaparlamentet
Röstandel
0,04 %
Mandattilldelning
0 av 18
Landstingsfullmäktige
Röstandel
0,016 %
Mandattilldelning
0 av 1 662
Kommunfullmäktige
Röstandel
0,037 %
Mandattilldelning
3 av 12 978
Webbplats
www.nd.se
svensk politik
Politiska partier
Val

Nationaldemokraterna (ND) var ett högerextremt[5], nationalistiskt politiskt parti i Sverige, bildat 2001 som en utbrytning ur Sverigedemokraterna. Nationaldemokraterna hade innan upplösningen två kommunfullmäktigemandat i Södertälje kommun och ett i Heby kommun (den avhoppade sverigedemokraten Carina Bergman).[6] Partiet har tidigare haft mandat i Nykvarns kommun (Daniel Spansk valdes in 2006 men lämnade partiet 2011 i protest mot partiledaren Abramsson) samt i Tranemo kommun (Demokratisk Alliansens vice ordförande Thomas Bengtström som gick över i maj 2010) och Trollhättans kommun (med den 2011 uteslutna Sverigedemokraten Thomas Karlsén[7]).

Partiledare var Marc Abramsson. Partiet gav ut tidningen Nationell Idag som 2014 blev fristående som obunden sverigedemokratisk.[8] Partiets ungdomsförbund hette Nationaldemokratisk Ungdom. Tidigare hade man också ett kvinnoförbund, Nationella kvinnoförbundet. Nationaldemokraterna har demonstrerat ihop med öppet nynazistiska organisationer som Svenska motståndsrörelsen och Nationalsocialistisk Front.[9][10]

Den 23 april 2014 meddelade Marc Abramsson att partiet lägger ner sin verksamhet på riksnivån och inte kommer att ställa upp i valet 2014. Han uppmanade också de som "söker utlopp för aktivism" skulle söka sig till Nordisk Ungdom.[11][12]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Partiets första ledning bestod av personer som lämnat Sverigedemokraterna, efter att ha kritiserat detta parti för högerpopulism och för att ha övergett etnicitetens betydelse i nationalismen.[13] Nationaldemokraterna införde själva vid grundandet fyra stycken oföränderliga stadgar som fastslår att partiet vägleds av en nationaldemokratisk etnopluralism. Som partifärger antogs blått och gult, och som partisymbol ett blågult segel.

Till första partiledare för Nationaldemokraterna valdes Anders Steen, och till partiorganisatör valdes hans styvson Tor Paulsson. Marc Abramsson valdes till ordförande i Nationaldemokratisk Ungdom (NDU), och till partisekreterare och chefsideolog valdes Vávra Suk.

I de allmänna valen 2002 fick Nationaldemokraterna 9 248 röster i riksdagsvalet och fyra kommunfullmäktigemandat – två i Haninge kommun och två i Södertälje kommun. Partiet drev en nej-kampanj under folkomröstningen om införandet av euron som valuta, och i valet till EU-parlamentet 2004 fick Nationaldemokraterna 7 209 röster vilket motsvarade 0,29 procent av väljarna.[förtydliga]

Efter midsommar 2004 drabbades partiet av en stor skandal efter att partiorganisatör Tor Paulsson gripits av polis för misshandel,[14] något som uppmärksammades speciellt då den misshandlade var Paulssons sambo och Paulsson själv fördömt muslimska mäns våld mot kvinnor.[14] I december samma år avvek Paulsson från en obevakad permission, vilket ledde till att han efterlystes.[14]

Under de efterföljande konflikterna föll stora delar av organisationen sönder, och många drivande aktivister och lokalavdelningar blev passiva. Konflikterna förvärrades ytterligare av att partiledare Anders Steen presenterade en motion i Haninges kommunfullmäktige, om att kommunen borde göra starkare insatser mot antisemitism. Partiet hade vid ett flertal tillfällen tagit ställning för palestiniernas kamp för en egen nationalstat, vilket skapade stark kritik mot motionen. Kritikerna tolkade den som ett passivt stöd till israelisk imperialism, och Anders Steen lämnade kort därefter partiet tillsammans med lokalavdelningen i Haninge.

Vid ett extrainsatt riksårsmöte 3 oktober 2004 valdes Tomas Johansson till ny partiledare för Nationaldemokraterna, och Marc Abramsson blev ny partiorganisatör, vilket bidrog till ett tätare samarbete med det nybildade Frihetspartiet. Den 9 december 2005 uppgick Frihetspartiet i Nationaldemokraterna, och Nils-Eric Hennix valdes till ny partiledare. Hennix införde två nya punkter i principprogrammet, som berörde krav på stora skattesänkningar, samt ett utökat djurskydd. I valet 2006 fick Nationaldemokraterna 3 064 röster i riksdagsvalet, vilket motsvarar 0,06 procent av väljarna.[förtydliga] Partiet fick även tre kommunfullmäktigemandat – två i Södertälje kommun och ett i Nykvarns kommun. Kort därefter avgick Hennix som partiledare på grund av sjukdom, och ersattes av Abramsson.

Realpolitiskt har partiet närmat sig en vänsternationalistisk ståndpunkt, men behållit kraven på ökat djurskydd. Den 2 februari 2008 höll partiet en nylansering i Stockholm, där man antog brandgult som ny partifärg, och valde hjortronblomman som ny partisymbol. Ett undantag från sin strikt självständiga linje var partiets deltagande i Salemmarschen. Efter tidigare konflikter med arrangörerna i Salemfonden har manifestationen antagit en mer folklig framtoning som partiet kan ställa sig bakom.

Under Abramssons arbete som organisatör och partiledare har även banden till andra europeiska nationaldemokratiska partier, främst tyska NPD och brittiska BNP men även norditalienska Lega Nord stärkts.

I valet 2010 fick Nationaldemokraterna 1 141 röster i riksdagsvalet, vilket motsvarar 0,02 procent av väljarna,[förtydliga] 1 923 färre (0,04 procentenheters tillbakagång) än i 2006 års riksdagsval där partiet erhöll 3 064 eller 0,06 procent av valmanskårens avlagda röster.[15] Nationaldemokraterna erövrade 2 kommunala mandat i Södertälje och 1 i Nykvarn.[16]

Strax före riksårsmötet 2011 lämnade vice partiledare Daniel Spansk Nationaldemokraterna tillsammans med tre andra i en protest mot partiledaren Marc Abramssons ledarstil.[17]

Grafisk profil[redigera | redigera wikitext]

Hjortronblomman är Nationaldemokraternas partisymbol.

Den 2 februari 2008 höll partiet en nylansering i Stockholm, där man antog brandgult som ny partifärg, och valde hjortronblomman som ny partisymbol. Enligt den grafiska profil som antogs så skall partiets material antingen ha brandgul bakgrundsfärg med vit text eller brandgul text med vit bakgrundsfärg.

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Nationaldemokraternas ideologi var nationalistisk (eller nationaldemokratisk), och efterhand kom den ideologiska beteckningen etnopluralism att användas. I enlighet med sin etnopluralism ansåg Nationaldemokraterna att alla folkgrupper skulle ha rätt att bevara sin etniska särart, och att få ha en egen oberoende nationalstat.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Partiet ville bland annat enligt sitt program

  • värna om Sverige genom att skapa en etniskt homogen nation – invandringen ska stoppas så att invandrarna inte assimileras i den svenska befolkningen –,
  • att kulturen ska vara traditionellt svensk, vilket innebär att moskéer, vissa konstverk och byggnader ska förbjudas,
  • att utländska institutioner eller företag inte skall få äga stora opinionsbildande organ (företag, massmedia etcetera),
  • att samhället ska bygga på ”sunda familjeideal” – samhället ska aktivt främja traditionell heterosexuell familjebildning, och inte ge ”samhälleligt erkännande” till ”perverterade familjeformer”.[18]

Dagspolitiska frågor för Nationaldemokraterna var följande:

  • Stoppa invandring från länder ”utanför den västerländska kulturkretsen” till Sverige.
  • Förbud att utföra plågsamma djurförsök.
  • Stoppa utförsäljningen av svenska företag till utlandet.
  • Nej till homoadoptioner.
  • Utträde ur EU.
  • Nej till EMU.

Nationaldemokraterna hade inget valmanifest inför riksdagsvalet 2010. Inför riksdagsvalet 2006 lanserade partiet ett valmanifest som fokuserade på följande punkter:

  • Trygga de svenska jobben och företagen (stoppa arbetskraftsinvandringen; straffavgifter för företag som flyttar utomlands; enklare regler för småföretagare; avskaffa arbetsgivaravgifter; samhällsviktiga företag får bara ägas av svenska medborgare).
  • Återställ demokrati med lokala folkomröstningar (inför lokala folkomröstningar enligt schweizisk modell; avskaffa landstingen; EU-samarbete enbart kring handel – inte överstatlighet).
  • Stoppa massinvandringen – Sverige klarar inte mer (islam ska inte tillåtas påverka samhället; nödstopp mot utomeuropeisk invandring; fokus på att folk ska återvända med hjälp av återvändandebidrag och bistånd på plats i hemländerna).
  • Levande landsbygd (uppmuntra småskaligt och ekologiskt jordbruk; förbud mot plågsamma djurförsök och djurtransporter; förbud mot halalslakt och kosherslakt samt införsel av sådant kött; avskaffa fastighetsskatten).
  • Straff som avskräcker – fler poliser (höjda straff; avskräckande fängelser; höjda skadestånd till brottsoffer; utvisning av kriminella invandrare).
  • Familjen i centrum – valfrihet i barnomsorgen (vårdnadsbidrag; homosexuella familjer ska inte räknas som riktiga familjer och ej få adoptera; bonus för många barn och sänkning av abortgränsen).
  • Ordning och reda i skolan (inför västerländska värderingar; betyg i ordning och uppförande; mer auktoritativa lärare; muslimer ska ha egna skolor tills de återvänder till sina hemländer).
  • Värdig ålderdom och handikappomsorg (rätt till vårdpersonal från den egna kulturen; rusta upp handikappomsorgen; bättre tillgång till psykvård på institution för att undvika våldsdåd).

Utrikespolitik[redigera | redigera wikitext]

Utrikespolitiskt var partiet starkt kritiskt till USA och Nato, som partiet menade inskränkte de olika folkens självbestämmande i världen. Man manade till kamp mot vad man beskriver som ”imperiets ockupation av Serbien, Palestina, Irak och Afghanistan”.[19] Den 20 februari deltog partiets ungdomsförbund NDU vid en serbisk demonstration på Götaplatsen i Göteborg i protest mot Kosovos självständighet, och partiet krävde i ett uttalande på sin hemsida att Sverige inte skulle erkänna densamma. Anledningen var, enligt NDU, att Kosovos självständighet hade möjliggjorts genom stor albansk invandring till området, samt genom amerikansk militär aggression mot den serbiska staten.[20][21]

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

ND håller torgmöte i Södertälje 2005-09-18

Nationaldemokraterna hade kopplingar till den nazistiska rörelsen i Sverige, bland annat till Salemfonden och Info-14.[22][23] Partiet ställde, med undantag för 2004, upp i den nazistiska Salemmarschen varje år. Enligt Expo fick Nationaldemokraterna även en stor medlemstillströmning från nazistiska organisationer som Nationell Ungdom.[24] Partiet självt sade sig dock stå för demokrati.[25]

Partiet kallades ofta av media och meningsmotståndare för högerextremt.[26][27] Denna etikett bestreds dock av partiets företrädare. Jimmy Windeskog, partiets toppnamn i Borlänge, beskrev partiets ideologiska hållning på följande sätt:

[Nationaldemokraterna beskrivs] som ett parti som står långt till höger i den politiska skalan, detta är felaktigt. ND:s politiska rötter går istället tillbaka till den socialdemokrati [sic!] idén om folkhemmet, så proffsigt uppbyggt av socialdemokratiska politiker som Per-Albin Hansson och Ernst Wiggforss. Dessa människor har idag mer gemensamt med ND än något annat parti.
— Ur Jimmy Windeskogs blogg [1]

Partiordföranden Marc Abramsson var dömd till fyra månaders fängelse för våldsamt upplopp i samband med attacken mot Pride-paraden i Stockholm 2003 (se Priderättegången).

Partiets förste partiorganisatör, Tor Paulsson, dömdes den 27 juli 2004 till fängelse i ett år och fyra månader för grov misshandel av sin sambo. Straffet sänktes den 1 oktober samma år av Svea hovrätt till tio månaders fängelse för misshandel. Partiet urskuldade inledningsvis Paulsson men uteslöt honom efter domen.[28][29]

Jämförelser med andra partier[redigera | redigera wikitext]

Internationella jämförelser[redigera | redigera wikitext]

Nationaldemokraterna ingick tidigare i det europeiska samarbetet EuroNat. Men under 2009 övergick samarbetet till en ny partifederation med namnet Alliance of European National Movements där flera nationaldemokratiska partier ingick, däribland British National Party, Jobbik och Front National.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Nationaldemokraternas övergripande beslutande organ var riksårsmötet, som årligen hölls som regel under juni månad. Riksårsmötet utsåg en partiledare, vice partiledare, riksorganisatör, partistrateg samt en riksstyrelse.

Riksorganisatören utsåg även en ledningsgrupp, motsvarande verkställande utskott, som skulle se till att det löpande arbetet flöt på och uppnådde av styrelsen utsatta mål. Ledamöterna i ledningsgruppen hade en rådgivande roll gentemot riksorganisatören, som hade det yttersta ansvaret för allt arbete i organisationen.

Partistyrelse[redigera | redigera wikitext]

Nationaldemokraternas höll som regel årligen ett riksårsmöte under juni där ordinarie styrelseledamöter samt delegater utsedda från varje distrikt, valde en ny riksstyrelse som skulle leda partiet. Det sista riksårsmötet hölls den 20 augusti 2011[30]

Ledamöter[redigera | redigera wikitext]

Suppleanter[redigera | redigera wikitext]

  • Björn Cederström
  • Christofer Karlsson

Partiledare genom åren[redigera | redigera wikitext]

Period Namn
2001–2004 Anders Steen
2004–2005 Tomas Johansson
2005–2006 Nils-Eric Hennix
2006–2014 Marc Abramsson

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Planen: ta över Sverige”. www.aftonbladet.se. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article399474.ab. 
  2. ^ ”Högerextremister hyrde kursgård som ägs av staten”. sr.se. Sveriges Radio. http://www.sr.se/jonkoping/nyheter/artikel.asp?artikel=510313. 
  3. ^ ”Expo: Partierna som odlar böghatet”. http://expo.se/2003/48_692.html. 
  4. ^ http://www.nd.se/skolarbete/default.asp#02
  5. ^ ”Högerextremister hyrde kursgård som ägs av staten”. Ekot. SR. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=510313. Läst 25 september 2012. 
  6. ^ http://www.nd.se/nyheter/pressmeddelande.asp?pressmedID=168
  7. ^ DN: Thomas Karlsén utesluten ur SD Publicerad 2011-08-15
  8. ^ Nationaldemokraterna läggs ned
  9. ^ http://www.arbetaren.se/2003/49/nationaldemokraterna.html
  10. ^ http://www.expo.se/2003/48_458.html
  11. ^ Nationaldemokraterna läggs ned
  12. ^ Nationaldemokraterna lägger ned sin verksamhet
  13. ^ http://www.nd.se/faq/fraga.asp?fragaID=45
  14. ^ [a b c] http://www.expressen.se/1.159197
  15. ^ ”val 2010 slutresultat, www.val.se”. http://www.val.se/val/val2010/slutresultat/R/rike/index.html. 
  16. ^ ”val 2010 slutresultat, www.val.se”. http://www.val.se/val/val2010/slutresultat/K/lan/01/valda.html. 
  17. ^ ”SR: Avhopp inom Nationaldemokraterna”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=4628624. Läst 2011-10-09. 
  18. ^ Nationaldemokraternas principförklaring, avsnittet om familjen http://www.nd.se/principprogram/default.asp#06
  19. ^ http://www.nd.se/nyheter/kommentar.asp?komentID=31
  20. ^ http://www.nd.se/nyheter/dokument.asp?dokID=565
  21. ^ http://www.nd.se/ndu/Content/ViewContent.aspx?ArticleId=61
  22. ^ SÄPO-rapporten "Brott mot rikets inre säkerhet 2003".
  23. ^ http://www.expo.se/research_info14.html
  24. ^ ”ND håller snabbt på att ’nazifieras’ genom att aktivister i flera nazistiska grupper, främst Nationell Ungdom, ansluter sig till ND”, citat från Expos researchpaket Nationaldemokraterna, vänsterkolumnen. Texten torde härröra från 2003, läst 20 oktober 2008
  25. ^ ”Nationaldemokraternas principförklaring”. http://www.nd.se/principprogram. 
  26. ^ http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=211031
  27. ^ http://www.sr.se/cgi-bin/sjuharad/nyheter/artikel.asp?Artikel=2362036
  28. ^ Larsson, Stieg, Baksi, Kurdo (2004-06-30). ”Exit Paulsson”. http://www.expo.se/2004/48_1108.html. Läst 2010-05-19. 
  29. ^ Carlbom, Mats (2004-10-05 (på Internet 2004-10-04 20.02)). ”Extremparti byter ledare”. Dagens Nyheter: s. A15. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=327728. Läst 2008-06-01. 
  30. ^ ”ND: Nu tar vi nya tag”. http://www.nd.se/artiklar/2011/8/riksaarsmoete-2011-%E2%80%93-nu-tar-vi-nya-tag!.aspx.. Läst 2011-10-09. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]