Premenstruell dysforisk störning

Premenstruell dysforisk störning - PMDD (engelska Pre-Menstrual Dysphoric Disorder), förkortas även PMD och PMDS men vanligast förekommande är PMDD, är en form av depression som beror på en sjukdom i de hormonella körtlarna och uppträder vid vissa tidpunkter under menstruationscykeln. PMDD ska inte förväxlas med det mycket vanligare PMS som innebär humörsvängningar av lättare slag och drabbar de flesta kvinnor.

Många av symtomen vid PMDD påminner om vanlig depression men skiljer sig genom det cykliska mönstret. Symtomen uppträder direkt efter ägglossningen och når sin kulmen under lutealfasen, fem till sex dagar före mensblödningen. Besvären klingar av när blödningen börjar och försvinner helt inom tre till fyra dagar, fram tills nästa ägglossning. Sjukdomen kan vara mycket handikappande för de kvinnor som drabbas och innebär ofta att både familjeliv och jobb blir lidande. Livskvaliteten blir allvarligt sänkt och många har så svåra PMDD-besvär före mens att de umgås med självmordstankar.

Syndromet har varit medicinskt dokumenterat sedan 1920-talet. Cirka 5 % av alla kvinnor i fertil ålder beräknas vara drabbade. Nära hälften av dessa har en annan kvinnlig anhörig som också är drabbad. Symtomen inträder ofta i övre tonåren för att sedan följa upp i vuxen ålder. Kvinnor över 30 år är mer drabbade och symtomen tydligare. Det är inte ovanligt att PMDD kan leda till depression eller utveckling av andra ångestrelaterade sjukdomar som social ångest (fobi).

Det händer att kvinnor med svår PMDD feldiagnosticeras som deprimerade eller manodepressiva när det i själva verket rör sig om behandlingskrävande PMDD. En ibland använd benämning för mycket svåra fall är menstruationspsykos.

Symtom och diagnostik

Vanliga PMDD-symtom är:

• känslan av att vara intensivt olycklig
• svårighet att se framtiden som positiv
• värdelöshetskänslor
• överkänslighet om man blir avvisad eller kritiserad
• plötsliga attacker av sorgsenhet eller gråt utan uppenbar anledning
• påtaglig ängslighet eller spänningar - känsla av att vara nervös eller uppjagad
• varaktig och påtaglig ilska, irritation eller ökade konflikter med andra människor
• svårighet att umgås med andra människor
• intresseförlust för vardagliga aktiviteter, t ex arbete, skola eller vänner
• koncentrationssvårigheter
• ständig trötthetskänsla eller energilöshet
• ökad aptit eller tröstätande - särskilt salta eller söta livsmedel
• ökat sömnbehov eller sömnlöshet
• känsla av vanmakt eller kontrollöshet

Många kvinnor märker dessutom att de blir fumliga, att minnet inte fungerar lika bra och att de får svårt att lära sig nya saker.

Fullständig diagnos ska ställas av läkare, gynekolog eller psykiater. Dessvärre är inte kunskapen hos läkare den allra bästa när det gäller PMDD. För korrekt diagnos måste patienten uppfylla minst tre av kriterierna ovan, varav det förstnämnda alltid måste finnas med. Närvaron av ett eller flera symtom behöver inte betyda PMDD. Allt beror på hur mycket symtomen stör kvinnans beteende, tänkande eller liv.

Orsak

Menstruationscykeln styrs av ett komplicerat samspel av hormoner. Östrogen och progesteron bildas i äggstockarna och följer blodet till alla delar av kroppen, däribland hjärnan. Hormonerna omvandlas även till så kallade metaboliter, dvs nedbrytningsprodukter. Progesteronhalten är låg fram tills dygnet före ägglossningen, då den plötsligt stiger markant. Halten av nedbrytningsprodukterna är normalt högre under lutealfasen och sammanfaller med den period då kvinnor med PMDD har som mest uttalade humörförändringar. Skälet till att vissa kvinnor har PMDD, medan andra inte känner av sin menstruationscykel alls, är inte att hormoninsöndringen är annorlunda hos dem med PMDD. Det tycks istället som om dessa kvinnor är mer känsliga mot progesteronets nedbrytningsprodukter, pregnanolon och allopregnanolon.

Behandling

Sjukdomen är generellt sett behandlingskrävande. Det finns idag inget botemedel, men vissa behandlingar lindrar symtomen. Ett svenskt forskarlag arbetar sedan ett antal år med att ta fram PMDD-medicin. Man har tagit fram en prototyp till ett läkemedel som ska blockera de skadliga effekterna från pregnanolonet och allopregnanolonet. Den aktiva substansen kallas Umecrine 1010. Ambitionen är att starta ett fas II‐program år 2012.

Vilken behandling som fungerar varierar från person till person. I viss mån förekommer behandling med p-piller. Minipiller, som enbart innehåller progesteron, förvärrar ofta PMDD-symtomen pga överkänsligheten mot såväl det egna progesteronets nedbrytningsprodukter som för tillfört gestagen. Om P-piller skall användas måste det därför vara ett östrogen-dominerat P-piller eller ett P-piller som innehåller det nya, fjärde generationens gestagen, drospirenon. Det finns två sådana P-piller på den svenska marknaden: Yasmin och YAZ. De hjälper vissa kvinnor, medan andra mår ännu sämre av dem. Skälen till detta är inte helt utredda. Även p-spruta kan hjälpa då den hämmar ägglossningen.

En del kvinnor har nytta av antidepressiva läkemedel i form av selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Dessa påverkar ett ämne i hjärnan som kallas serotonin. Framför allt citalopram och escitalopram har visat sig fungera effektivt. Hur läkemedlet ska tas beror på preparat och person. Vissa kvinnor behöver endast medicineras medan symtomen uppträder, andra uppnår bäst effekt genom att ta medicinen varje dag.

Även TCA har effekt: den första substansen att studeras för denna indikation var klomipramin under tidiga 90-talet. Närmast samtliga av försökspersonerna upplevde lindring i någon grad i studien.

Läkemedlet Spironolakton, som traditionellt används vid vätskeöverskott i kroppen, t ex vid hjärtsvikt och högt blodtryck, kan ha effekt på PMDD för vissa kvinnor. Orsaken är okänd men det tycks ha en blockerande effekt på vissa hormon som liknar de kvinnliga könshormonerna östrogen och gulkroppshormon (gestagen). Medicinen tas under dag 14-28 i menscykeln.

KBT-kognitiv beteendeterapi- har visat sig öka livskvaliteten för många drabbade genom att lära patienten hur hon ska hantera sitt humör och vara tydlig med sina behov gentemot omgivningen. Genom att slappna av och dra ner på tempot under PMDD-perioderna kan kvinnan hjälpa sig själv att hantera sin situation. Motion och regelbunden träning kan också lindra symtomen.

Stöd från familjen och omgivningen är mycket viktigt. Det viktigaste är att visa förståelse för att kvinnan verkligen har en sjukdom, att hennes sätt att agera har en biologisk orsak. Många gånger lider kvinnan i efterhand av vad hon sagt och gjort. Detta i sin tur kan väcka både skam och skuld och dränera självkänslan. Det är vanligt att kvinnans partner upplever en stor hopplöshet under PMDD-perioderna eftersom man inte vet hur man ska hjälpa till. Det är till hjälp att anhöriga lär sig så mycket som möjligt om själva sjukdomen, dess orsaker och behandling. Ignorera inte kommentarer om självmord! Att säga att det bara är PMS-besvär kan vara farligt. Om det är riktigt allvarligt - kontakta läkare eller psykolog.

Källor

• Netdoktor.se
• "Serotoninupptagshämmare ger snabb lindring vid premenstruell dysfori - Rön som belyser hur könshormonrelaterat beteende moduleras av serotonin"
• Umecrine Mood - svenskt forskarlag som arbetar mot ny PMDD-medicin
• 1177.se om Spironolakton och PMDD
• Att leva med PMDD - privat blogg
• Communicera.se - terapisajt
• Alltompms.se/pmspmds
• Know PMDD - Brittisk sajt om PMDD
• Kvinnomedicin.se
• Familydoctor.org
• Engelskspråkiga wikipedia