Ryska republiken

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om den ryska republik som existerade under år 1917. För Ryska federationen, som funnits sedan 1992, se Ryssland.
Ryska republiken
Ryska: Российская республика
Rossijskaja respublika

1917
Flagga Vapen
Nationalsång: Rabotjaja Marseljeza
’Arbetarens marseljäs’
Ryskt territorium år 1917 (mörkgrönt) och Rysslands intressesfär (ljusgrönt). Observera territorier i Östeuropa förlorade till Tyskland år 1917.
Ryskt territorium år 1917 (mörkgrönt) och Rysslands intressesfär (ljusgrönt). Observera territorier i Östeuropa förlorade till Tyskland år 1917.
Huvudstad Petrograd
Språk Ryska
Statsskick provisorisk regering (15 mars–14 september)
republik (14 september–7 november)
Bildades 15 mars 1917(NS)
 – bildades genom februarirevolutionen
Upphörde 7 november 1917(NS)
 – upphörde genom oktoberrevolutionen
Valuta rubel
Föregående
Efterföljande
Kejsardömet Ryssland
Ryska SFSR
Transkaukasiska DFR
Kungariket Finland
Estland
Kungariket Litauen
Kungariket Polen
Vitryska folkrepubliken
DR Moldavien
Staten Ukraina
Republiken Don
Hertigdömet Kurland och Semgallen
Folkrepubliken Kuban
Norra Kaukasus
Alash autonomi
I dag del av
Rysslands historia
Rysslands statsvapen
Denna artikel är en del av en serie
Ruskhaganatet
Kievriket
Gyllene horden
Storfurstendömet Moskva
Tsarryssland
Kejsardömet Ryssland
Ryska republiken
Ryska revolutionen
Sovjetunionen
Ryska federationen
Se även
Ryska statsöverhuvuden
Rysk-ortodoxa kyrkan
Rysslands militärhistoria
Kalla kriget

Ryssland-portalen

Ryska republiken (ryska: Российская республика, Rossijskaja respublika) var en kortlivad politisk enhet[1] som omfattade samma område som tidigare varit Kejsardömet Ryssland. Rysslands provisoriska regering hade bildats efter februarirevolutionen år 1917 för att styra Ryssland efter kejsardömets fall. I praktiken delades makten i huvudstaden mellan den provisoriska regeringen och Petrograds sovjet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Till följd av februarirevolutionen år 1917 hade kejsar Nikolaus II av Ryssland abdikerat 15 mars.[2] Uppror och massdeserteringar hade lamslagit regeringen i Petrograd och det folkliga missnöjet både med reformoviljan och krigspolitiken i hovet hade resulterat i total brist på förtroende för det rådande systemet. Storfurst Michail Aleksandrovitj avsade sig den ryska kronan 16 mars då han insåg att det inte fanns folkligt stöd för att han övertog sin brors ämbete.

Den 16 mars inrättades Rysslands provisoriska regering som svar på kejsarämbetets vakans och mittenvänsterns liberaler var väl representerade. De revolutionära socialisterna höll sig istället till Petrograds sovjet som samlingspunkt och enande organ. Den provisoriska regeringen och Petrogradsovjeten samarbetade till en början för att styra Ryssland men samarbetet var kantat av osämja. Petrograds sovjet hade redan 1 mars, före den provisoriska regeringens bildande, utfärdat ett dekret som gav den makt över alla order som Riksduman framöver kunde utfärda. Eftersom den provisoriska regeringen inte var folkvald saknade den legitimitet att sätta sig emot detta.[3] Allt eftersom den provisoriska regeringen försökte stanna kvar i första världskriget samt misslyckades att stabilisera landet och tillfredsställa massorna förlorade man förtroende.

I slutet av augusti 1917 marscherade den nye överbefälhavaren general Lavr Kornilov mot Petrograd för att återställa ordningen. Han hamnade i konflikt med den provisoriska regeringens ledare Aleksandr Kerenskij som tvingades be Petrograds sovjet om hjälp att försvara sig mot vad han uppfattade som ett kuppförsök.[4] Detta stärkte de revolutionäras position oerhört men fick motsatt effekt hos högern.

Den 7 november 1917 upplöstes den provisoriska regeringen och flertalet av Ryska republikens centrala institutioner när bolsjevikerna tog makten i oktoberrevolutionen. Därefter bröt ryska inbördeskriget ut.

Huvudinstitutioner[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Russia”. World Statesmen. http://www.worldstatesmen.org/Russia.htm. Läst 23 mars 2012. 
  2. ^ Beckett 2007, s. 523.
  3. ^ Service 2005, s. 57.
  4. ^ Service 2005, s. 54.

Källor[redigera | redigera wikitext]