Sigurd Munn
Sigurd Haraldsson Munn, född 1133, död 10 juni 1155 i Bergen, var kung av Norge från 1136 till sin död. Han var son till kung Harald Gille och Tora Guttormsdotter.
När fadern, kung Harald, mördades 1136 valdes gossebarnet Sigurd tillsammans med sin lillebror Inge till norska kungar. Deras anhängare stred om makten i Norge mot Sigurd Slemme och exkungen Magnus den blinde. 1142 blev även den äldsta halvbrodern Öystein vald till kung. Samarbetet mellan de tre halvbröderna började bli ansträngt under 1140-talet. När Norge 1152 genom Nidaros fick en egen ärkebiskop höll de fortfarande sams, men Sigurd kritiserades av den påvliga legaten, kardinal Nicholas Breakspear. Sigurd och Öystein kom 1155 överens om att överfalla och avsätta Inge vid ett trekungamöte i Bergen kommande sommar, men denne fick kännedom om planerna, kom med manstark hird till Bergen och överföll Sigurd och hans hird innan Öystein kommit fram.
Källor [redigera]
- Store norske leksikon, snl.no, http://www.snl.no/.nbl_biografi/Sigurd_2_Haraldsson_Munn/utdypning , läst 2009-03-06
| Företrädare: Harald Gille |
Kung av Norge 1136–1155 Motkonung mot Inge Krokrygg Magnus den blinde motkonung 1137–1139 Öystein Haraldsson motkonung från 1142 |
Efterträdare: Inge Krokrygg och Öystein Haraldsson |
