Kristian V av Danmark
Kristian V, född 15 april 1646, död 25 augusti 1699, kung av Danmark och Norge 1670.
Son till Fredrik III och Sofia Amalia av Braunschweig-Lüneburg, bror till den svenske kungen Karl XI:s hustru Ulrika Eleonora av Danmark.
Kristian fick en uppfostran som knappast gav honom någon djupare bildning med djupt inpräntade hos honom högheten i hans blivande ställning som enväldeskung. Till naturen var han mild och godsint, samtidigt som han var intresserad av allehanda idrotter, och vann vid sin tronbestigning 1670 popularitet i breda befolkningslager.
Som regent var han ej betydande, och kom i beroende av sina rådgivare. Samtidigt var han rädd för att släppa ifrån sig makten, något som var en av orsakerna till Peder Schumacher Griffenfelds fall. På det militära området innebar det att Kristian själv skötte ledningen av det skånska kriget, där han visserligen uppträdde med tapperhet men saknade de nödvändiga fältherreegenskaperna.[1]
Han var den förste som besteg landets tron som enväldig arvkung. Under hans regeringstid avslutades arbetet med en ny samlad rikslagsstiftning, i och med tillkomsten av Danske Lov 1683 och Norske Lov 1687. Han förde en expansiv utrikespolitik, riktad främst mot Sverige och Gottorp.
Valspråk: Gudsfrygt og retfærdighed
Kristian V avled på Köpenhamns slott efter en jaktolycka i Jægersborg dyrehave.
Familj[redigera]
Gift 25 juni 1667 med Charlotta Amalia av Hessen-Kassel.
Barn:
- Fredrik IV (1671-1730)
- Christian Vilhelm (1672-1673)
- Christian (1675-1695)
- Sofie Hedvig (1677-1735)
- Karl (1680-1729)
- Christiane Charlotte (dog i späd ålder)
- Vilhelm (1687-1705)
Mätress
- Sophie Amalie Moth (5 barn)
Noter[redigera]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 46
| Företrädare: Fredrik III |
Kung av Danmark 1670–1699 |
Efterträdare: Fredrik IV |
| Kung av Norge 1670–1699 |
|
||||||||||||||||||||||||||
