Olof av Danmark och Norge

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Olof II/IV
Väv från 1580-talet som föreställer kung Olof
Kung av Danmark
Regeringstid 3 maj 1376–3 augusti 1387
Företrädare Valdemar Atterdag
Efterträdare Margareta
Danmarks riksföreståndare
Kung av Norge
Regeringstid Augusti eller september 1380–3 augusti 1387
Företrädare Håkan Magnusson
Efterträdare Margareta
Norges riksföreståndare
Ätt Bjälboätten
Far Kung Håkan Magnusson av Norge
Mor Margareta Valdemarsdotter av Danmark
Född Början av december 1370
Död 3 augusti 1387
Slottet i Falsterbo i sydvästra Skåne
Begravd 1387
Sorø kloster
Vapen för prins Olof av Sverige, tillika kung av Danmark och Norge, på ett väggmonterat monument invid hans grav i Sorö

Olof (da. Oluf II, no. Olav IV Håkonsson), född i början av december 1370, död på Falsterbohus den 3 augusti 1387, var kung av Danmark från 1376 och kung av Norge från 1380, son till Håkan Magnusson och Drottning Margareta och barnbarn till kungarna Valdemar Atterdag och Magnus Eriksson. Han var också prins av Sverige och gjorde anspråk på den svenska tronen gentemot Albrekt av Mecklenburg. Olof var på sin modersida ättling till de gamla danska kungarna, stammande ända tillbaka till Harald Blåtand, och på sin fadersida var han ättling dels till de gamla norska kungarna, stammande från Harald Hårfager, och dels den svenska folkungaätten stammande från Birger Jarl. Via sin farmor Blanka av Namur härstammade Olof också från såväl kung Ludvig VIII av Frankrike som Isaac II Angelos, kejsare av Bysans.

Med Olofs död utslocknade den kungliga grenen av Folkungaätten.

Olof Håkansson är en av de mer okända gestalterna i nordisk historia, trots att han spelat en stor roll genom att ärva den norska kronan och bli vald till den danska och därigenom passivt skapa den nordiska union som hans mor utvecklade i egenskap av änkedrottning. Som person är litet känt om honom, och han dog officiellt i lunginflammationFalsterbohus i tonåren[1]. Modern Margareta ärvde då tronanspråken, men efter Olofs död fick man försöka upprätthålla den avsedda dynastiska personalunionen mellan de tre länderna genom att övergå till kvinnliga släktgrenar, vilket skedde genom att Margareta adopterade sin systerdotterson Erik av Pommern, som senare ersattes på tronen av sin systerson Kristofer av Bayern.

Antavla[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Magnus Ladulås
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Erik Magnusson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Helvig av Holstein
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Magnus Eriksson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Håkon Magnusson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ingeborg Håkansdotter
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eufemia av Arnstein
 
 
 
 
 
 
 
 
Håkan Magnusson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Guy av Dampierre
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Johan av Namur
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Isabella av Luxemburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Blanka av Namur
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Filip av Artois
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Marie av Artois
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Blanka av Bretagne
 
 
 
Olav Håkonsson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Erik Klipping
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kristofer II av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Agnes av Brandenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Valdemar Atterdag
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bogislav av Pommern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eufemia av Pommern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Margareta av Rügen
 
 
 
 
 
 
 
 
Margareta Valdemarsdotter
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Valdemar IV av Slesvig
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Erik II Valdemarsen av Slesvig
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Elisabeth av Sachsen-Lauenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Helvig av Slesvig
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Henrik I av Holstein
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Adelheid av Holstein
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hedvig av Bronkhorst
 
 
 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Grethe Authén Blom, Vivian Etting, Michael Linton & Alf Åberg i Kung Olofs minne Christer Bökwall, Falsterbo 1987