Olof av Danmark och Norge

Från Wikipedia
Prins Olof av Sverige
Kung Olof II av Danmark
Kung Olof IV av Norge
Väv från 1580-talet som föreställer kung Olof
Regeringstid 3 maj 1376–3 augusti 1387
Företrädare Valdemar Atterdag
Efterträdare Margareta
Danmarks riksföreståndare
Regeringstid Augusti eller september 1380–3 augusti 1387
Företrädare Håkan Magnusson
Efterträdare Margareta
Norges riksföreståndare
Ätt Bjälboätten
Far Kung Håkan Magnusson av Norge
Mor Margareta Valdemarsdotter av Danmark
Född Början av december 1370
Död 3 augusti 1387
Slottet Falsterbohus i sydvästra Skåne
Begravd 1387
Sorø kloster

Vapen för prins Olof av Sverige, tillika kung av Danmark och Norge, på ett väggmonterat monument invid hans grav i Sorö

Olof (da. Oluf II, no. Olav IV Håkonsson), född i början av december 1370, död den 3 augusti 1387Falsterbohus, var kung av Danmark från 1376 och kung av Norge från 1380, son till Håkan Magnusson och drottning Margareta och barnbarn till kungarna Valdemar Atterdag och Magnus Eriksson.

Han var också prins av Sverige och gjorde anspråk på den svenska tronen gentemot Albrekt av Mecklenburg. Olof var på sin modersida ättling till de gamla danska kungarna, stammande ända tillbaka till Gorm den gamle, och han härstammade också på modersida från Volodymyr den store av Kiev, Romanos I Lakapenos, kejsare av Bysans och Erik Segersäll av Sverige. På sin fadersida var han ättling till den svenska Bjälboätten stammande från Birger Jarl. Via sin farmor Blanka av Namur härstammade Olof också från såväl kung Ludvig VIII av Frankrike, Karl den store som Isaac II Angelos, kejsare av Bysans. Han var även ättling till de gamla norska kungarna, stammande från Harald Hårfager.

Med Olofs död utslocknade den kungliga grenen av Bjälboätten.

Olof är ett fornnordiskt mansnamn med betydelsen 'ättling',[1] och sällan har i svensk historia ett namn varit så passande som med Olof Håkansson, vilken trots att han var prins av Sverige, tillika kung av både Danmark och Norge, är en av de mer okända gestalterna i nordisk historia, men som just ättling har spelat en stor roll genom att ärva den norska kronan och bli vald till den danska och därigenom passivt skapa den nordiska union som hans mor utvecklade i egenskap av änkedrottning.

Som person är litet känt om honom, och han dog officiellt i lunginflammationFalsterbohus i tonåren.[2] Modern Margareta ärvde då tronanspråken, men efter Olofs död fick man försöka upprätthålla den avsedda dynastiska personalunionen mellan de tre länderna genom att övergå till kvinnliga släktgrenar, vilket skedde genom att Margareta adopterade sin systerdotterson Erik av Pommern, som senare ersattes på tronen av sin systerson Kristofer av Bayern.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Antavla[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Magnus Ladulås
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Erik Magnusson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Helvig av Holstein
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Magnus Eriksson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Håkon Magnusson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ingeborg Håkansdotter
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eufemia
 
 
 
 
 
 
 
 
Håkan Magnusson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Guy av Dampierre
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Johan av Namur
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Isabella av Luxemburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Blanka av Namur
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Filip av Artois
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Marie av Artois
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Blanka av Bretagne
 
 
 
Olav Håkonsson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Erik Klipping
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kristofer II av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Agnes av Brandenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Valdemar Atterdag
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bogislav av Pommern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eufemia av Pommern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Margareta av Rügen
 
 
 
 
 
 
 
 
Margareta Valdemarsdotter
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Valdemar IV av Slesvig
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Erik II Valdemarsen av Slesvig
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Elisabeth av Sachsen-Lauenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Helvig av Slesvig
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Henrik I av Holstein
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Adelheid av Holstein
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hedvig av Bronkhorst
 
 
 


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Otterbjörk, Roland, Svenska förnamn, 3. uppl., Esselte studium, Stockholm, 1979, p. 115
  2. ^ Grethe Authén Blom, Vivian Etting, Michael Linton & Alf Åberg i Kung Olofs minne Christer Bökwall, Falsterbo 1987