Suchoj Su-27
Suchoj Su-27 (Cy-27) | |
Su-27 vid Royal International Air Tattoo (2011) | |
Beskrivning | |
---|---|
Typ | Jaktflygplan |
Besättning | 1 |
Första flygning | 1977 |
I aktiv tjänst | 1984-05-20 |
Versioner | Su-30,Su-33,Su-34,Su-35,Su-37 |
Tillverkare | Suchoj |
Data | |
Längd | 21,9 meter |
Spännvidd | 14,7 meter |
Höjd | 5,93 meter |
Vingyta | 62,0 m² |
Tomvikt | 16 380 kg |
Max. startvikt | 33 000 kg |
Motor(er) | 2 × Ljulka AL-31F |
Prestanda | |
Max. hastighet | 2 500km/h |
Räckvidd med max. bränsle | 1 340 km |
Transporträckvidd | 3 530 km |
Max. flyghöjd | 18 500 m |
Stigförmåga | 325 m/s |
Dragkraft/vikt: | 1,085 |
Lastförmåga | |
Lastförmåga | 7 000 kg |
Beväpning & bestyckning | |
Fast beväpning | 1 × GSj-30 30 mm automatkanon |
Bomber | FAB-100, FAB-250, FAB-500, ZB-500, BetAB-500 |
Robotar | R-27, R-73 |
Raketer | B-8M, B-13MT, S-13, S-25 |
Elektronik | |
Elektronik | OEPS-27 optiskt & infrarött sikte |
Radar | N001 radar |
Motmedel | SPO-15 Berjosa radarvarnare Sorbtsija-S elektronisk motmedels kapsel |
Ritning | |
Suchoj Su-27S |
Suchoj Su-27 (NATO-rapporteringsnamn Flanker) är ett sovjetiskt jaktflygplan utvecklat av den ryska flygtillverkaren Suchoj OKB. Utvecklingen av Su-27 kom som ett svar på de nya amerikanska stridsflygplanen F-14, F-15 och F-16 som sattes i tjänst under 1970-talet[1]. Under utvecklingens gång användes F-15:s prestanda som måttstock, och planet byggdes sedan för att prestera cirka 15 procent bättre.[källa behövs]
Utveckling
Utvecklingen påbörjades under det sena 1970-talet, och det stod snabbt klart att för att nå de uppsatta målen var man tvungna att använda nya designprinciper[2]. Övergången mellan vingen och flygkroppen gjordes mjuk så att lyftytan skulle bli så stor som möjligt. Förlängningar av vingrotens framkant bidrog också med lyftkraft, och gjorde planet instabilt i längdled för ökad manöverbarhet. Den ursprungliga designen som gick under beteckningen T-10 levde inte upp till prestandakraven på grund av missar vid designen av vingformen, tyngre avionik och törstigare motorer än beräknat.[3] Efter att ett antal prototyper flugit togs beslutet att göra ett flertal radikala ingrepp i designen, och den nya modellen fick beteckningen T-10S.[4] Detta ledde till att stora förseningar uppkom, något som förvärrades av ett antal haverier till följd av strukturella svagheter.[5]
I tjänst
1984 kom de första planen i tjänst i det sovjetiska luftförsvaret, Vojska PVO, och snart fick också flygvapnet, VVS, sina första plan. Det fanns dock problem i den tidiga produktionen och ytterligare modifikationer var nödvändiga innan den slutliga seriestandarden fastställdes. Det faktum att det ännu inte fanns någon tvåsitsig skolversion innebar också att steget från Suchoj Su-15, MiG-23 och MiG-21 till Su-27 blev stort för piloterna.[6]
Under de första åren, 1986–1988, slog en modifierad Su-27 med beteckningen P-42 inte mindre än 27 flygrekord och fick snabbt ryktet om att vara världens bästa jaktflygplan. Flertalet av de rekord som Su-27 slog hade satts av en modifierad F-15 med beteckningen Strike Eagle.[7]
Från 1984 fram till upplösningen av Sovjetunionen hade runt 600 flygplan tillverkats. Av dessa gick majoriteten till Ryssland som också fortsatte producera planet i flera år till. Även Ukraina, Vitryssland, Kazakstan och Uzbekistan ärvde ett mindre antal plan till sina nybildade flygvapen. Idag (2014) är Ryssland den största användaren med ca 350 plan i tjänst.
Vidareutveckling
Efter sovjetunionens sammanbrott fortsatte Suchoj att vidareutveckla ett flertal stridsflygplan baserade på Su-27. Man tog bl.a fram ett multirole flygplan som fick beteckningen Su-30. Man har också börjat producera ett attackflyg som går under namnet Su-34. Den senaste modellen kallas för Su-35S. Ryssland har gjort flera beställningar av samtliga versioner.
Su-27 i Kina
Kina beställde under det tidiga 1990-talet cirka 75 Su-27 av Ryssland/Sovjetunionen. Man har också fått licens för att producera planet lokalt i Kina men då under beteckningen J-11. Det finns idag cirka 220 Su-27/J-11 i det kinesiska flygvapnet.
Användare
Användare | Varianter | Antal |
Ryssland | Su-27S/Su-27SM/Su-27UB/Su-27K | 355 |
Kina | Su-27S/J-11 | 216 |
Ukraina | Su-27S/Su-27UB | 65 |
Kazakstan | Su-27S | 25 |
Vitryssland | Su-27S/Su-27UB | 20 |
Sammanlagd produktion | 732 |
Referenser
- ^ Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", sidan 3. Midland Publishing 2007
- ^ Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", sidan 13. Midland Publishing 2007
- ^ Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", sidan 49. Midland Publishing 2007
- ^ Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", sidan 53. Midland Publishing 2007
- ^ Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", sidan 62. Midland Publishing 2007
- ^ Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", sidan 322. Midland Publishing 2007
- ^ Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", sidan 77. Midland Publishing 2007
Källor
- Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", Midland Publishing 2007
- Globalsecurity
- Sinodefence, Su-27/J-11
- Sukhoi Flankers
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Suchoj Su-27.
|