Suchoj Su-27

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Suchoj Su-27 (Cy-27)
Su-27 low pass.jpg
Beskrivning
Typ Jaktflygplan
Besättning 1
Första flygning 1977
I aktiv tjänst 1984-05-20
Versioner Su-30,Su-33,Su-34,Su-35,Su-37
Tillverkare Suchoj
Data
Längd 21,9 meter
Spännvidd 14,7 meter
Höjd 5,93 meter
Vingyta 62,0 m²
Tomvikt 16 380 kg
Max. startvikt 33 000 kg
Motor(er) 2 × Ljulka AL-31F
Dragkraft 2 × 122,8 kN
Prestanda
Max. hastighet 2 500km/h
Räckvidd med max. bränsle 1 340 km
Transporträckvidd 3 530 km
Max. flyghöjd 18 500 m
Stigförmåga 325 m/sek
Dragkraft/vikt: 1,085
Lastförmåga
Lastförmåga 7 000 kg
Beväpning
Beväpning 1 × GSj-30 30 mm automatkanon
Bomber FAB-100, FAB-250, FAB-500, ZB-500, BetAB-500
Robotar R-27, R-73
Raketer B-8M, B-13MT, S-13, S-25
Elektronik
Elektronik OEPS-27 optiskt & infrarött sikte
Radar N001 radar
Motmedel SPO-15 Berjosa radarvarnare
Sorbtsija-S elektronisk motmedels kapsel
Ritning
SUKHOI Su-27 FLANKER.svg
Suchoj Su-27S

Suchoj Su-27 (NATO-rapporteringsnamn Flanker) är ett sovjetiskt jaktflygplan utvecklat av den ryska flygtillverkaren Suchoj OKB. Utvecklingen av Su-27 kom som ett svar på de nya amerikanska stridsflygplanen F-14, F-15 och F-16 som sattes i tjänst under 1970-talet[1]. Under utvecklingens gång användes F-15:s prestanda som måttstock, och planet byggdes sedan för att prestera cirka 15 procent bättre.[källa behövs]

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Prototypen T-10.

Utvecklingen påbörjades under det sena 1970-talet, och det stod snabbt klart att för att nå de uppsatta målen var man tvungna att använda nya designprinciper[2]. Övergången mellan vingen och flygkroppen gjordes mjuk så att lyftytan skulle bli så stor som möjligt. Förlängningar av vingrotens framkant bidrog också med lyftkraft, och gjorde planet instabilt i längdled för ökad manöverbarhet. Den ursprungliga designen som gick under beteckningen T-10 levde inte upp till prestandakraven på grund av missar vid designen av vingformen, tyngre avionik och törstigare motorer än beräknat.[3] Efter att ett antal prototyper flugit togs beslutet att göra ett flera radikala ingrepp i designen, och den nya modellen fick beteckningen T-10S.[4] Detta ledde till att stora förseningar uppkom, något som förvärrades av ett antal haverier till följd av strukturella svagheter.[5]

I tjänst[redigera | redigera wikitext]

Två ryska Su-27.

1984 kom de första planen i tjänst i det sovjetiska luftförsvaret, Vojska PVO, och snart fick också flygvapnet, VVS, sina första plan. Det fanns dock problem i den tidiga produktionen och ytterligare modifikationer var nödvändiga innan den slutliga seriestandarden fastställdes. Det faktum att det ännu inte fanns någon tvåsitsig skolversion innebar också att steget från Suchoj Su-15, MiG-23 och MiG-21 till Su-27 blev stort för piloterna.[6]

Under de första åren, 1986–1988, slog en modifierad Su-27 med beteckningen P-42 inte mindre än 27 flygrekord och fick snabbt ryktet om att vara världens bästa jaktflygplan. Flertalet av de rekord som Su-27 slog hade satts av en modifierad F-15 med beteckningen Strike Eagle.[7]

Från 1984 fram till upplösningen av Sovjetunionen hade runt 600 flygplan tillverkats. Av dessa gick majoriteten till Ryssland som också fortsatte producera planet i flera år till. Även Ukraina, Vitryssland, Kazakstan och Uzbekistan ärvde ett mindre antal plan till sina nybildade flygvapen. Idag (2014) är Ryssland den största användaren med ca 350 plan i tjänst.

Vidare utveckling[redigera | redigera wikitext]

Efter sovjetunionens sammanbrott fortsatte Suchoj att vidareutveckla ett flertal stridsflygplan baserade på Su-27. Man tog bl.a fram ett multirole flygplan som fick beteckningen Su-30. Man har också börjat producera ett attackflyg som går under namnet Su-34. Den senaste modellen kallas för Su-35S. Ryssland har gjort flera beställningar av samtliga versioner.

Su-27 i Kina[redigera | redigera wikitext]

Den kinesiska versionen J-11.

Kina beställde under det tidiga 1990-talet cirka 75 Su-27 av Ryssland/Sovjetunionen. Man har också fått licens för att producera planet lokalt i Kina men då under beteckningen J-11. Det finns idag cirka 220 Su-27/J-11 i det kinesiska flygvapnet.

Användare[redigera | redigera wikitext]

 Användare   Varianter   Antal 
Ryssland Su-27S/Su-27SM/Su-27UB/Su-27K 355
Kina Su-27S/J-11 216
Ukraina Su-27S/Su-27UB 65
Kazakstan Su-27S 25
Vitryssland Su-27S/Su-27UB 20
Sammanlagd produktion 732

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", sidan 3. Midland Publishing 2007
  2. ^ Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", sidan 13. Midland Publishing 2007
  3. ^ Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", sidan 49. Midland Publishing 2007
  4. ^ Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", sidan 53. Midland Publishing 2007
  5. ^ Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", sidan 62. Midland Publishing 2007
  6. ^ Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", sidan 322. Midland Publishing 2007
  7. ^ Gordon, Yefim: "Sukhoi Su-27", sidan 77. Midland Publishing 2007

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]