G7

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
G7:s medlemmar
G7:s medlemsländer.
G7:s medlemsstater
Frankrike Frankrike
President Emmanuel Macron
Italien Italien
Premiärminister Giuseppe Conte
Japan Japan
Premiärminister Shinzo Abe
Kanada Kanada
Premiärminister Justin Trudeau
Storbritannien Storbritannien
Premiärminister Boris Johnson
Tyskland Tyskland
Förbundskansler Angela Merkel
USA USA
President Donald Trump

Därutöver är följande organisationer representerade:

Europeiska unionen Europeiska unionen
Europeiska rådets ordförande Donald Tusk
Kommissionsordförande Jean-Claude Juncker

Group of Seven (G7, G7-gruppen) är en informell grupp som består av sju av världens största industrialiserade ekonomier: Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Storbritannien, Tyskland och USA.[1] Även Europeiska unionen deltar i gruppens möten. Föregångaren G6 (inkluderade ej Kanada) bildades år 1975 som en utveckling av G10-gruppen. Året därpå utökades gruppen med Kanada och namnet ändrades till G7. Åren 1997–2014 ingick även Ryssland och gruppen benämndes då G8.[2]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Organisationen uppkom 1975 i samband med en sammankomst på fransk mark, som samlade ledarna av sex regeringar i de då ekonomiskt starkaste länderna: Frankrike, Västtyskland, Italien, Japan, Storbritannien och USA. Mötet ledde till just Group of Six. Följande år, 1976, blev gruppen känd som Group of Seven, G7, i och med att Kanada blev medlem. Under perioden 1998-2014 var Ryssland medlem och gruppen hette då G8.

Europeiska unionen är på grund av sin stora roll i världens ekonomi medlem i G7, men utan möjlighet att vara värd eller ordförande för sammankomsten och utan att inkluderas i namnet på gruppen. Detta eftersom sammanslutningens fulla namn är "Group of Seven Nations". EU företräds ändå som en jämlik part i alla möten av Europeiska kommissionens ordförande och av det aktuella landet som håller i EU-ordförandeskapet. Sistnämnda har deltagit i samtliga möten sedan EU bjöds in av värdlandet Storbritannien 1977. Europeiska rådets ordförande medverkar också regelbundet. [3]

Medlemmar i G7 har uttryckt en önskan om att expandera sällskapet så att det inkluderar de fem ledande utvecklingsländerna Brasilien, Kina, Indien, Mexiko och Sydafrika - kallade "the Outreach Five" (O5) eller "the Plus Five". Dessa länder har bjudits in till möten som ibland kallas "G8+5". [4]

Namnändringar[redigera | redigera wikitext]

År 1976 uppstod G7, då Kanada inkluderades i det som dittills varit G6. Ursprungligen var syftet främst att hantera oljekrisen samt överse det globala monetära systemet efter kollapsen av Bretton Woodssystemet.

Vid mötet i London år 1991 togs de första kontakterna med dåvarande Sovjetunionen beträffande dess ekonomiska problem. Det ledde så småningom till att Ryssland inträdde 1997, varvid gruppens namn ändrades till G8.

I mars 2014 enades de ursprungliga sju medlemmarna om att lösa upp G8-gruppen och återförenas under namnet G7. Detta som ett svar på Rysslands agerande på Krimhalvön. [5] Emellertid gjordes det klart att suspensionen inte nödvändigtvis är permanent, beroende på om Ryssland i framtiden väljer att "följa internationella regler" eller ej. [6]

Arbetssätt[redigera | redigera wikitext]

En arbetsmiddag mellan företrädarna för G8-länderna den 18 maj 2012.

Gruppens arbete är av rådgivande karaktär och inga bindande beslut fattas. Världsbanken, IMF, OECD (Organization for Economic Co-operation and Development) och flera andra internationella organisationer tar dock betydande intryck av G7:s synpunkter.

Idag har G7 utvecklats till en process för politiskt och ekonomiskt samarbete på statschefs- och regeringschefsnivå. Man har regelbundna informella samtal för att komma fram till vad som är bäst för det egna landet utan att länderna för den skull konkurrerar ut varandra. I början rörde samtalen mest ekonomiska frågor, men efter 1990 har de fått mer politisk karaktär. Man har bland annat diskuterat åtgärder mot terrorism, regler för vapenhandel, global miljö och narkotikahandel.

Ansvaret för att agera värd roterar i slutet av varje år enligt följande ordning: Frankrike, USA, Storbritannien, Ryssland (suspenderad), Tyskland, Japan, Italien och Kanada. Ledarnas personliga representanter, som kallas sherpas (sändebud), möts regelbundet för att diskutera agendan och övervaka utvecklingen. [7]

Nuförtiden arbetar G7 även för att minska världens fattigdom, men röster har höjts av många som anser att gruppen inte gör tillräckligt.

Årliga möten[redigera | redigera wikitext]

Nr. Datum Värdnation Värd Plats Kommentar
1 15–17 november 1971 Frankrike Frankrike Valéry Giscard d'Estaing Rambouillet Första mötet som G6.
2 27–28 juni 1976 USA USA Gerald R. Ford San Juan, Puerto Rico Kanada blev medlem. Första mötet som G7.
3 7–8 maj 1977 Storbritannien Storbritannien James Callaghan London Europeiska kommissionens ordförande bjöds in och EU blev en bestående medlem; Namnet förblev dock G7.
4 16–17 juli 1978 Västtyskland Västtyskland Helmut Schmidt Bonn
5 28–29 juni 1979 Japan Japan Masayoshi Ohira Tokyo
6 22–23 juni 1980 Italien ItalienFrancesco Cossiga Venedig Första sammankomsten där en av kärnmedlemmarna (vice statsminister Masayoshi Ito av Japan) avböjde att deltaga.
7 20–21 juli 1981 Kanada Kanada Pierre Trudeau Montebello, Québec
8 4–6 juni 1982 Frankrike FrankrikeFrançois Mitterrand Versailles
9 28–30 maj 1983 USA USARonald Reagan Williamsburg, Virginia
10 7–9 juni 1984 Storbritannien Storbritannien Margaret Thatcher London
11 2–4 mai 1985 Västtyskland VästtysklandHelmut Kohl Bonn
12 4–6 juni 1986 Japan JapanYasuhiro Nakasone Tokyo
13 8–10 juni 1987 Italien ItalienAmintore Fanfani Venedig
14 19–21 juni 1988 Kanada KanadaBrian Mulroney Toronto
15 14–16 juli 1989 Frankrike FrankrikeFrançois Mitterrand Grande Arche, Paris
16 9–11 juli 1990 USA USAGeorge H.W. Bush Houston, Texas
17 15–17 juli 1991 Storbritannien StorbritannienJohn Major London Kontakt tas med Sovjetunionen.
18 6–8 juli 1992 Tyskland TysklandHelmut Kohl München
19 7–9 juli 1993 Japan JapanKiichi Miyazawa Tokyo
20 8–10 juli 1994 Italien ItalienSilvio Berlusconi Neapel
21 15–17 juni 1995 Kanada KanadaJean Chrétien Halifax, Nova Scotia
- 19–20 april 1996 Ryssland RysslandBoris Jeltsin Moskva Kärnkraftssäkerhet (specialmöte).
22 27–29 juni 1996 Frankrike FrankrikeJacques Chirac Lyon
23 20–22 juni 1997 USA USABill Clinton Denver, Colorado
24 15–17 mai 1998 Storbritannien StorbritannienTony Blair Birmingham Ryssland blir medlem. Första möte som G8.
25 18–20 juni 1999 Tyskland TysklandGerhard Schröder Köln
26 21–23 juli 2000 Japan JapanYoshiro Mori Nago, Okinawa
27 20–22 juli 2001 Italien ItalienSilvio Berlusconi Genua En demonstrant sköts till döds av polis under en våldsam demonstration. Ytterligare flera hundra skadades i denna mycket stora protesten mot globalisering. Efter dessa händelser och 9/11-attackerna två månader senare har G8 hållits på fler avskilda platser.[8]
28 26–27 juni 2002 Kanada KanadaJean Chrétien Kananaskis, Alberta
29 2–3 juni 2003 Frankrike FrankrikeJacques Chirac Évian-les-Bains
30 8–10 juni 2004 USA USAGeorge W. Bush Sea Island, Georgia
31 6–8 juli 2005 Storbritannien StorbritannienTony Blair Gleneagles, Skottland
32 15–17 juli 2006 Ryssland RysslandVladimir Putin Strelna, St. Petersburg
33 6–8 juni 2007 Tyskland Tyskland Angela Merkel Heiligendamm
34 7–9 juli 2008 Japan Japan Yasuo Fukuda Tōyako, Hokkaido
35 8–10 juli 2009 Italien Italien Silvio Berlusconi L'Aquila
36 25–26 juni 2010 Kanada Kanada Stephen Harper Huntsville
37 26–27 maj 2011 Frankrike Frankrike Nicolas Sarkozy Deauville
38 18–19 maj 2012 USA USA Barack Obama Camp David Konferensen var först planerad att hållas i Chicago, dagarna precis före NATO-mötet. I stället beslöts det att G8-mötet skulle hållas på den mer avskilda platsen Camp David. Detta blev den andra sammankomsten, där en av kärnmedlemmarna (Vladimir Putin) avböjde att deltaga. Mötet fokuserade på bara kärnmedlemmarna; Inga andra ledare eller organisationer bjöds in, vilket annars brukar vara fallet.[9]
39 17–18 juni 2013 Storbritannien Storbritannien David Cameron Lough Erne, County Fermanagh Precis som förra året så deltog bara kärnmedlemmarna. Huvudrubrikerna var handel, transparens för regeringen, ta itu med skatteflykt och det pågående Syriska inbördeskriget.[10]
40 4–5 juni 2014 Europeiska unionen Europeiska unionen Herman Van Rompuy, José Manuel Barroso Bryssel Det planerade G8-mötet i Sotji, Ryssland avbröts på grund av Krimkrisen och Rysslands uteslutande ur G8.[11] För första gången hölls en sammanslutning i ett annat land (Belgien) än något av medlemsstaterna.
41 7-8 juni 2015 Tyskland Tyskland Angela Merkel Schloss Elmau
42 26-27 maj 2016 Japan Japan Shinzo AbeShima
43 26-27 maj 2017 Italien Italien Paolo GentiloniTaormina
44 8–9 juni 2018 Kanada Kanada Justin Trudeau La Malbaie
45 24–26 augusti 2019 Frankrike Frankrike Emmanuel Macron Biarritz
G8-ledarna vid det 36:e mötet i Huntsville, Ontario. Från vänster till höger: Cameron, Van Rompuy (EU), Harper, Medvedev, Kan, Berlusconi, Obama, Barroso (EK), Merkel, Sarkozy.

Protester[redigera | redigera wikitext]

G7 har genom åren utmärkts av omfattande protester och demonstrationer i samband med mötena. De kraftigaste protesterna, som utmynnade i kravaller, ägde rum under G8-mötet i Genua 2001, där en demonstrant sköts ihjäl av den italienska polisen.[8]

Relevans[redigera | redigera wikitext]

G7-gruppens betydelse i världen är ifrågasatt. [12] Kritiker menar att G7 inte längre representerar världens mäktigaste ekonomier. I synnerhet Kina har passerat alla länder, med undantag av USA, [13] medan Brasilien och Indien har passerat Kanada och Italien. En lång rad andra länder fortsätter att sakta ta in G7:s försteg. Det är dessa anledningar som ligger till grund för diskussionerna om att utvidga G7 till G7+5, som nämnt i inledningen. Andra kritiker hävdar dock att ett lands förmögenhet skiljer sig från landets BNP.

Efter att Vladimir Putin uteblev från 2012 års G8-möte, argumenterades det om att gruppen mer eller mindre hade spelat ut sin roll som en bärkraftig internationell samling av ledare. [14] Skribenter för Foreign Policy magazine hävdade att Ryssland helt och hållet borde uteslutas ur organisationen. [15][16] Andra skribenter för Foreign Policy argumenterade emellertid för att G8 fortfarande är befogad. [17]

Storbritanniens premiärminister David Cameron sa 2012:

"En del människor frågar om G8 fortfarande spelar någon roll, när vi har en grupp av 20? Mitt svar är ja. G8 är en grupp av likasinnade länder som delar en tro på fri företagsamhet som den bästa vägen till tillväxt. När åtta länder står för ungefär hälften av världens bruttonationalprodukt, medför de normer som vi ställer, de åtaganden som vi gör och de åtgärder vi vidtar till att hjälpa lösa viktiga globala problem, utveckla ekonomier och driva upp välstånd i hela världen." [18]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bonniers Stora Världsatlas, CD-upplaga 1997, ISBN 91-632-0123-2
  2. ^ * Nationalencyklopedin ISBN 91-7024-620-3
  3. ^ ”The EU within the G8”. Department of EU International Relations and Diplomacy Studies (College of Europe). http://www.g8.utoronto.ca/scholar/huigensneimann.pdf. Läst 4 juni 2014. 
  4. ^ ”Group of Eight Industrialized Nations”. http://www.sis.gov.eg/En/Templates/Articles/tmpArticles.aspx?ArtID=56099#.U48JsPmSzn0. Läst 4 juni 2014. 
  5. ^ ”Russia Is Ousted From Group of 8 by U.S. and Allies”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2014/03/25/world/europe/obama-russia-crimea.html?hp. Läst 4 juni 2014. 
  6. ^ ”Russia Suspended From G8 Club Of Rich Countries”. Business Insider. http://www.businessinsider.com/russia-temporarily-kicked-out-of-g8-club-of-rich-countries-2014-3. Läst 4 juni 2014. 
  7. ^ ”What is the G8?”. University of Toronto, G8 Research Group. http://www.g8.utoronto.ca/what_is_g8.html. Läst 4 juni 2014. 
  8. ^ [a b] ”Italy officials convicted over G8”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7506609.stm. Läst 4 juni 2014. 
  9. ^ ”White House Moves G8 Summit From Chicago To Camp David”. CBS Chicago. http://chicago.cbslocal.com/2012/03/05/g8-summit-moved-to-camp-david/. Läst 4 juni 2014. 
  10. ^ ”As it happened: G8 summit”. BBC News. http://www.bbc.com/news/world-europe-22957599. Läst 4 juni 2014. 
  11. ^ ”Russia out in the cold after suspension from the G8”. The Scotsman. http://www.scotsman.com/news/politics/top-stories/russia-out-in-the-cold-after-suspension-from-the-g8-1-3345503. Läst 4 juni 2014. 
  12. ^ ”Relevance of G-8 is unclear”. Los Angeles Times. http://articles.latimes.com/2008/jul/06/world/fg-summit6. Läst 4 juni 2014. 
  13. ^ ”China marches towards world's No. 2 economy”. CNN Money. http://money.cnn.com/2010/08/16/news/international/japan_china/index.htm?hpt=T2. Läst 4 juni 2014. 
  14. ^ ”Welcome to the New World Disorder”. Foreign Policy. http://www.foreignpolicy.com/articles/2012/05/14/welcome_to_the_new_world_order. Läst 4 juni 2014. 
  15. ^ ”Kick Russia out of the G-8”. Foreign Policy. http://www.foreignpolicy.com/articles/2012/05/15/kick_russia_out_of_the_g_8. Läst 4 juni 2014. 
  16. ^ ”Putin's G-8 snub could keep the U.S. and Russia talking”. Foreign Policy. http://blog.foreignpolicy.com/posts/2012/05/15/putin_s_g8_snub_could_keep_the_us_and_russia_talking. Läst 4 juni 2014. 
  17. ^ ”Three cheers for homogeneity”. Foreign Policy. http://bosco.foreignpolicy.com/posts/2012/05/16/three_cheers_for_homogeneity. Läst 4 juni 2014. 
  18. ^ ”The G8 still matters: David Cameron”. Ipolitics. http://www.ipolitics.ca/2012/11/21/the-g8-still-matters-david-camero/. Läst 4 juni 2014.