Lars Hanson

Från Wikipedia
För liknande namn, se Lars Hansson (olika betydelser).
Lars Hanson
Lars Hanson, 1919.
Lars Hanson, 1919.
FöddLars Mauritz Hanson
26 juli 1886
Göteborg, Sverige
Död8 april 1965 (78 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år1915–1951
MakaKarin Molander (1922–1965)
IMDb SFDb

Gravsten för Lars Hanson på Norra begravningsplatsen i Solna.

Lars Mauritz Hanson, född 26 juli 1886 i Majorna i Carl Johans församling i Göteborg, död 8 april 1965 i Adolf Fredriks församling i Stockholm, var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lars Hanson kom från enkla förhållanden i Göteborg, där hans far var stuveriarbetare. Han började tidigt hjälpa till med försörjningen men spelade också amatörteater på Göteborgs arbetareförening.[1] För att få ett yrke att falla tillbaka på utbildade han sig till gravör, men han försökte sig på att arbeta på ett par teatersällskap.[1] Han sökte, och kom in på Dramatens elevskola där han studerade mellan 1906 och 1909. Han fick hjälp med finansiering av studierna av mecenater från Göteborg efter rekommendationer från skolans föreståndare Frans Enwall.[1] Efter studierna engagerades han vid Svenska teatern i Stockholm 1909–1910 och därefter vid Svenska Teatern i Helsingfors 1910–1913 och Intima teatern i Stockholm 1913–1920, samt 1920–1921 vid Lorensbergsteatern i Göteborg. Han engagerades 1921 vid Dramaten där han verkade med några kortare avbrott fram till 1964.[2]

1925–1927 gjorde han ett uppehåll från sin anställning vid Dramaten för att ägna sig åt filmen och arbetade då bland annat även i USA och Tyskland. Han företog även egna framgångsrika turnéer i Sverige och gästspelade även i Köpenhamn, Oslo och Helsingfors.[2]

Totalt gestaltade han 33 roller på film, merparten med kända regissörer som Mauritz Stiller, Victor Sjöström och Gustaf Molander. Han filmdebuterade 1915 i Mauritz Stillers Dolken, men genombrottet kom 1919 i Sången om den eldröda blomman. Vid inspelningen av Gösta Berlings saga 1924 spelade han den manliga titelrollen mot Greta Garbo. Detta gav honom kontrakt med MGM i Hollywood där han kom att spela in sex filmer under perioden 1925–1928 mot Greta Garbo och Lillian Gish.

Han gifte sig 1922 med Karin Molander.

1947 skrev Margit Siwertz en biografi om honom, helt enkelt betitlad Lars Hanson.

Hanson tilldelades Teaterförbundets guldmedalj 1945 samt O'Neill-stipendiet och Kungliga priset 1956.

Lars Hanson är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.[3]

Spelsätt[redigera | redigera wikitext]

Lars Hansson influerades av det psykologiska spelsättet som fick sitt genombrott vid de ryska, tyska och franska teatrarna runt sekelskiftet 1900. Hans stora genombrott kom vid Intima teatern med rollen som André Peterberg i Mikael Lybecks Dynastien Peterberg. Hanson kom att prisas för sin rollgestaltning, Daniel Fallström skrev bland annat: Denna skapelse var så ända in i minsta detalj väl genomtänkt och så beundransvärt konstnärligt avvägd, att man stundom rent häpnade över att en så relativt ung skådespelare kunde åstadkomma detta. Allt som finns i rollen, det fanns även i skådespelarens storartade framställning. Rollen följdes av flera vid Intima teatern, som Ölander i Blanches Ett resande teatersällskap, Herr Y i Strindbergs Paria, Henrich i Holbergs Den politiske kannstöparen, Christan VII i Lyhe Zernichows Stövlett-Kathrine samt titelrollerna i Shakespeares Richard III och Strindbergs Gustav III, den senare en av Hansons allra största framgångar.[4]

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1908 Dräng De löjliga preciöserna
Molière
Emil Grandinson Dramaten
Skräddaren Borgaren adelsman
Molière
Emil Grandinson Dramaten
Michl Samvetets mask
Ludwig Anzengruber
Gustaf Linden Dramaten
Officerare
Du Bartas
Ett revolutionsbröllop
Sophus Michaëlis
Emil Grandinson Dramaten
Soldat Antigone
Sofokles
Knut Michaelson
August Lindberg
Dramaten
Fredrik, betjänt hos baronen Lifvets maskerad
Ludwig Fulda
Emil Grandinson Dramaten
Betjänt hos grevinnan Falska juveler
Alexandre Dumas den yngre
Emil Grandinson Dramaten
1909 Bondpojke Per Olsson och hans käring
Gustaf af Geijerstam
Anders de Wahl Dramaten
Borgmästaren Siste riddaren
August Strindberg
Emil Grandinson Dramaten
Betjänt Erotikon
Per Hallström
August Lindberg Dramaten
Väktaren Rabensteinarns dotter
Ernst von Wildenbruch
Gustaf Linden Dramaten
En bonde Duvals skilsmässa
Alexandre Bisson och Antony Mars
Gustaf Linden Dramaten
Bisittare Stamgästen
Georges Courteline
Gustaf Linden Dramaten
Första officeren, (krigaren)
Första häxan
Macbeth
William Shakespeare
Knut Michaelson
August Lindberg
Dramaten
Djävulens lärjunge
George Bernard Shaw
Karl Hedberg Svenska teatern, Stockholm[5]
1910 Ybeck
Ludvig Nordström
Svenska teatern, Stockholm[6]
Örnarna
Ernst Didring
Karl Hedberg Svenska teatern, Stockholm[7]
1913 Schutz Fästningen faller
Sacha Guitry
Knut Michaelson Intima teatern[8]
Mayer, grosshandlare Simpson och Delila
Sven Lange
Emil Grandinson Intima teatern[9]
André Peterberg Dynastin Peterberg
Mikael Lybeck
Knut Michaelson Intima teatern[10]
Löjtnant von Sparck Positivhataren
August Blanche
Knut Michaelson Intima teatern[11]
1914 Amadeus Adams Intermezzo
Arthur Schnitzler
Emil Grandinson Intima teatern[12]
Denis le Guenn Hemligheten
Henry Bernstein
Knut Michaelson Intima teatern[13]
Malise Jagad
John Galsworthy
Emil Grandinson Intima teatern[14]
Doktor Nils Brun Lilla Eva
Olga Ott
Einar Fröberg Intima teatern[15]
Ferante Den fule Ferante
Sabatino Lopez
Emil Grandinson Intima teatern[16]
Herr Y Paria
August Strindberg
Emil Grandinson Intima teatern[17]
1915 Kosakow Attentatet
Leo Birinski
Emil Grandinson Intima teatern[18]
Djävulen Djävulen
Ferenc Molnár
Einar Fröberg Intima teatern[19]
Herrn Oväder
August Strindberg
Mauritz Stiller Intima teatern[20]
Henrich Den politiske kannstöparen
Ludvig Holberg
Einar Fröberg Intima teatern[21]
Kluge Spader knekt
Hans Overweg
Einar Fröberg Intima teatern[22]
Voltaire Pompadours triumf
Adolf Paul
Einar Fröberg Intima teatern[23]
Herman Äktenskapets förskola
Otto Erich Hartleben
Einar Fröberg Intima teatern[24]
Faber Moral
Ludwig Thoma
Einar Fröberg Intima teatern[25]
1916 Gustav III Gustaf III
August Strindberg
Einar Fröberg Intima teatern[26]
Rudi Leitner En gåtfull kvinna
Robert Reinert
Einar Fröberg Intima teatern[27][28][29]
Theodor Gran Takrännan
Gustaf Collijn
Gustaf Collijn Intima teatern[30]
1917 Anthio Fädernesland
Einar Christiansen
Einar Fröberg Intima teatern[31]
Kristian VII Stövlett-Kathrine
Dikken von der Lyhe Zernichow
Einar Fröberg Intima teatern[32][33]
Ölander Ett resande teatersällskap
August Blanche
Einar Fröberg Intima teatern[34]
Richard Hall Elna Hall
Ernst Didring
Ernst Didring Intima teatern[35]
1918 Richard III Richard III
William Shakespeare
Einar Fröberg Intima teatern[36]
André Peterberg Den röde André
Mikael Lybeck
Rune Carlsten Intima teatern[37]
1919 Herr Severin Ett experiment
Hjalmar Bergman
Einar Fröberg Intima teatern[38]
Halvard Solness Byggmästare Solness
Henrik Ibsen
Einar Fröberg Intima teatern[39]
Abel Balkongen
Gunnar Heiberg
Rune Carlsten Intima teatern[40]
Furst Otto av Mittwalden Furstens återkomst
August Brunius
Einar Fröberg Intima teatern[41]
Johan Henning Individernas förbund
Einar Fröberg
Einar Fröberg Intima teatern[42]
Mästaren Segergudinnan
Ernst Didring
Intima teatern[43]
Herr Y Paria
August Strindberg
Dramaten
1920 Etienne Feriaud För mycket kärlek
Georges de Porto-Riche
Emil Grandinson Intima teatern[44]
1922 Robert Dalman Valet
Alfred Sutro
Karl Hedberg Dramaten
Furst Kalinovski Pension Bellevue
Ernst Didring
Olof Molander Dramaten
Orlando Som ni behagar
William Shakespeare
Olof Molander Dramaten
Iivari Sockenskomakarna
Aleksis Kivi
Ragnar Hyltén-Cavallius Dramaten
John Brown Riddar Blåskäggs åttonde hustru
Alfred Savoir
Olof Molander Dramaten
Erasmus Montanus Erasmus Montanus
Ludvig Holberg
Gustaf Linden Dramaten
Jean Skuggorna
Jean Sarment
Tore Svennberg Dramaten
1923 Rune Nationalmonumentet
Tor Hedberg
Karl Hedberg Dramaten
Arthur Schopenhauer Schopenhauer
Mikael Lybeck
Olof Molander Dramaten
Ferdinand Hagert Den stora rollen
Runar Schildt
Tore Svennberg Dramaten
Ölander Ett resande teatersällskap
August Blanche
Gustaf Linden Dramaten
1924 Jago Othello
William Shakespeare
Olof Molander Dramaten
Martigny Advokaten
Eugène Brieux
Karl Hedberg Dramaten
1925 Rafi Hassan
James Elroy Flecker
Olof Molander Dramaten
1928 Gustav III Gustaf III
August Strindberg
Rune Carlsten Oscarsteatern[45]
Daniel Han som fick leva om sitt liv
Pär Lagerkvist
Per Lindberg Dramaten
Edmund Darrell Sällsamt mellanspel
Eugene O'Neill
Per Lindberg Dramaten
1929 Sonen Pelikanen
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
Statsrådet Siegfried Siegfried
Jean Giraudoux
Olof Molander Dramaten
Förste sergeant Quirt Ärans fält
Maxwell Anderson och Laurence Stallings
Per Lindberg Dramaten
Lear Kung Lear
William Shakespeare
Per Lindberg Dramaten
1930 Albert Topaze Topaze
Marcel Pagnol
Gustaf Linden Dramaten
Marius Marius
Marcel Pagnol
Gustaf Linden Dramaten
1931 Charles Battle Fadershjärtat
W. Somerset Maugham
Alf Sjöberg Dramaten
Filip II av Spanien Elisabet av England
Ferdinand Bruckner
Olof Molander Dramaten
Macbeth Macbeth
William Shakespeare
Olof Molander Dramaten
Jacques Tafard Spekulation
Paul Armont och Léopold Marchand
Alf Sjöberg Dramaten
1932 Josef Schmidt Den heliga familjen
Rudolf Värnlund
Alf Sjöberg Dramaten
Thomas Cromwell Cant
Kaj Munk
Olof Molander Dramaten
Paul Majestät
Marika Stiernstedt
Olof Molander Dramaten
Ferante Den fule Ferante
Sabatino Lopez
Alf Sjöberg Dramaten
Wallenstein Vi
Ludvig Nordström
Olof Molander Dramaten
1933 Mäster Olof Mäster Olof
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
Orin Klaga månde Elektra
Eugene O'Neill
Olof Molander Dramaten
Ephraim Cabot Blodet ropar under almarna
Eugene O'Neill
Alf Sjöberg Dramaten
1934 Amfitryon Amfitryon 38
Jean Giraudoux
Olof Molander Dramaten
Nico van Eyden Tiden är en dröm
Henri-René Lenormand
Alf Sjöberg Dramaten
Leopold Leopold, luftkonstnär
Ragnar Josephson
Olof Molander Dramaten
Konung Henrik IX En hederlig man
Sigfrid Siwertz
Alf Sjöberg Dramaten
1935 Henrik, prins av Wales Henrik IV
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
Jakob Hjelm Hustrun
Vilhelm Moberg
Alf Sjöberg Dramaten
Officeren Ett drömspel
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
Robert Dudley, earl av Leicester Maria Stuart
Friedrich von Schiller
Olof Molander Dramaten
1936 Ölander Ett resande teatersällskap
August Blanche
Rune Carlsten Dramaten
Romeo Romeo och Julia
William Shakespeare
Olof Molander Dramaten
Raskolnikov Brott och straff
Fjodor Dostojevskij
Alf Sjöberg Dramaten
Den okände Till Damaskus (Del I)
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
1937 Adam Eva gör sin barnplikt
Kjeld Abell
Rune Carlsten Dramaten
Greve Hurtig Svenska Sprätthöken
Carl Gyllenborg
Rune Carlsten Dramaten
Hugin, general Khaki
Paul Raynal
Alf Sjöberg Dramaten
1938 Julius Caesar Julius Caesar
William Shakespeare
Olof Molander Dramaten
Domaren, Herr Besman Cirkus Juris eller De siamesiska tvillingarna
Svend Borberg
Svend Borberg Dramaten
Frans Josef Mayerlingdramat
Maxwell Anderson
Alf Sjöberg Dramaten
1939 Thiers Nederlaget
Nordahl Grieg
Svend Gade Dramaten
Ernest Beevers Tiden och vi
J.B. Priestley
Helge Wahlgren Dramaten
Gustave Lorillon Bridgekungen
Paul Armont och Léopold Marchand
Rune Carlsten Dramaten
Konung Gustav I Gustav Vasa
August Strindberg
Rune Carlsten Dramaten
1940 Rektor Hugo Backman Medelålders herre
Sigfrid Siwertz
Rune Carlsten Dramaten
George Möss och människor
John Steinbeck
Alf Sjöberg Dramaten
King McCloud Morgondagens män
Maxwell Anderson
Alf Sjöberg Dramaten
Carl XII Carl XII
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
1941 Slottsfruns son Rovdjuret
Karl Ragnar Gierow
Alf Sjöberg Dramaten
General von Döbeln Döbeln
Sven Stolpe
Alf Sjöberg Dramaten
1942 Hamlet Hamlet
William Shakespeare
Rune Carlsten Dramaten
Gubben Spöksonaten
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
1943 Magnus Erlendsson, jarl av Orkney Helgonsaga
Karl Ragnar Gierow
Alf Sjöberg Dramaten
Kungen Kungen
Robert de Flers, Emmanuel Arène och Gaston Arman de Caillavet
Rune Carlsten Dramaten
1944 Den okände Till Damaskus II
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
Hans Högvördighet Kanonikus Thomas Skerrit Den heliga enfalden
Paul Vincent Carroll
Rune Carlsten Dramaten
1945 Gehejmerådet Cassius Ödestimmen
Hjalmar Söderberg
Rune Carlsten Dramaten
Konung Herodes En idealist
Kaj Munk
Olof Molander Dramaten
Karl XI Karl XI
Ivan Oljelund
Rune Carlsten Dramaten
1946 Kommissarie Gool Det är från polisen…
J.B. Priestley
Rune Carlsten Dramaten
Esbern Färjstället
Karl Ragnar Gierow
Olof Molander Dramaten
Clarence Day Pappa
Russel Crouse och Howard Lindsay
Stig Torsslow Dramaten
1947 Gloster, sedermera Richard III Richard III
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
John Gabriel Borkman John Gabriel Borkman
Henrik Ibsen
Alf Sjöberg Dramaten
1948 Albertus, alkemist De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
Charles Josse Din ungdoms hustru
Jacques Deval
Rune Carlsten Dramaten
1949 Jägaren Stora landsvägen
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
Herr Y, resande från Amerika Paria
August Strindberg
Rune Carlsten Dramaten
Henrik VIII En dag av tusen
Maxwell Anderson

Olof Molander Dramaten
1950 Clemens Ryttaren
H.C. Branner
Alf Sjöberg Dramaten
Jöran Persson Erik XIV
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
1951 Andrew Undershaft Major Barbara
George Bernard Shaw
Olof Molander Dramaten
Oidipus Konung Oidipus
Sofokles
Olof Molander Dramaten
1952 Professor Henry Higgins Pygmalion
George Bernard Shaw
Alf Sjöberg Dramaten
1953 Phil Hogan Måne för olycksfödda
Eugene O'Neill
Olof Molander Dramaten
Ryttmästaren Fadren
August Strindberg
Bengt Ekerot Dramaten
1954 Kapten Philip Francis Queeg Myteriet på Caine
Herman Wouk
Rune Carlsten Dramaten
1955 Macbeth Macbeth
William Shakespeare
Bengt Ekerot Dramaten
1956 James Tyrone Lång dags färd mot natt
Eugene O'Neill
Bengt Ekerot Dramaten
1957 Cornelius Melody Ett stycke poet
Eugene O'Neill
Olof Molander Dramaten
1958 Eddie Utsikt från en bro
Arthur Miller
Alf Sjöberg Dramaten
Kapten Shotover Hjärtekrossare
George Bernard Shaw
Rune Carlsten Dramaten
Herr Y Paria
August Strindberg
Rune Carlsten Dramaten
1959 Edgar, kapten vid fästningsartilleriet Dödsdansen
August Strindberg
Per-Axel Branner Dramaten
Ulrik Brendel Rosmersholm
Henrik Ibsen
Alf Sjöberg Dramaten
1960 Den okände Till Damaskus, del I
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
Fadern Fångarna i Altona
Jean-Paul Sartre
Alf Sjöberg Dramaten
1962 Johan Ulfstjerna Johan Ulfstjerna
Tor Hedberg
Per-Axel Branner Dramaten
Ryttmästaren Fadren
August Strindberg
Bengt Ekerot Dramaten
Philoktetes Philoktetes
Sofokles
Bengt Ekerot Dramaten
1963 Påven Pius XII Ställföreträdaren
Rolf Hochhuth
Stig Torsslow Dramaten
1964 Magnus Den yttersta dagen
Stig Dagerman
Ulf Palme Dramaten
Krapp Krapps sista band
Samuel Beckett
Bengt Ekerot Dramaten

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] P O Qvist (18 april 2004). ”Lars Hanson, beskrivning”. Svenska Filminstitutet. https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=57764. Läst 1 augusti 2022. 
  2. ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 629-30.
  3. ^ Gravsatt 1965-05-26, Norra begravningsplatsen, kvarter 08A, gravnummer 164. hittegraven.stockholm.se.
  4. ^ Hanson, Lars i Svenska män och kvinnor (1946)
  5. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 25 november 1909. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1909-11-25/14213/6. Läst 7 augusti 2015. 
  6. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 7. 25 januari 1910. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-01-25/14270/7. Läst 10 juni 2016. 
  7. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. 15 april 1910. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-04-15/14347/8. Läst 7 augusti 2015. 
  8. ^ tidning=Dagens Nyheter ”Teater, konst, litteratur”. 22 augusti 1913. s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1913-08-22/15539/6 tidning=Dagens Nyheter. Läst 2 april 2016. 
  9. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 7. 15 september 1913. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1913-09-15/15563/7. Läst 13 maj 2016. 
  10. ^ ”Dynastin Peterberg”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29361&pos=42. Läst 13 maj 2016. 
  11. ^ Bo Bergman (25 november 1913). ”August Blanches 'Positivhataren' på Intima teatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1913-11-25/15634/1. Läst 13 maj 2016. 
  12. ^ ”Intermezzo”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29363&pos=48. Läst 13 maj 2016. 
  13. ^ ”Hemligheten”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29364&pos=49. Läst 13 maj 2016. 
  14. ^ ”Jagad”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29366&pos=51. Läst 14 maj 2016. 
  15. ^ Bo Bergman (11 september 1914). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1914-09-11/15914/6. Läst 14 maj 2016. 
  16. ^ Bo Bergman (29 september 1914). ”Intima Teatern: 'Den fule Ferante'”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1914-09-29/15932/6. Läst 14 maj 2016. 
  17. ^ ”Paria”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26947&pos=47. Läst 13 maj 2016. 
  18. ^ Bo Bergman (3 januari 1915). ”'Attentatet' på Intima Teatern”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1915-01-03/2A/6. Läst 2 april 2016. 
  19. ^ ”Djävulen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29375&pos=61. Läst 14 maj 2016. 
  20. ^ ”Oväder”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26792&pos=63. Läst 14 maj 2016. 
  21. ^ ”Den politiske kannstöparen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29382&pos=65. Läst 14 maj 2016. 
  22. ^ ”Spader knekt”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29388&pos=66. Läst 14 maj 2016. 
  23. ^ ”Pompadours triumf”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29390&pos=68. Läst 14 maj 2016. 
  24. ^ ”Äktenskapets förskola”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29392&pos=70. Läst 14 maj 2016. 
  25. ^ Bo Bergman (28 december 1915). ”'Moral' på Intima teatern”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1915-12-28/352A/6. Läst 15 maj 2016. 
  26. ^ ”Gustav III”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29396&pos=74. Läst 15 maj 2016. 
  27. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 5. 9 augusti 1916. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1916-08-09/213/5. Läst 20 juli 2015. 
  28. ^ ”'En gåtfull kvinna' på Intiman”. Dagens Nyheter: s. 4. 10 augusti 1916. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1916-08-10/214/4. Läst 20 juli 2015. 
  29. ^ Tygård, Britt-Marie (2012). Tollie Zellman: "Damen i rosa". Stockholm: [s.n.]. Libris 13619752. ISBN 978-91-637-1333-0 
  30. ^ ”Takrännan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29399&pos=78. Läst 15 maj 2016. 
  31. ^ ”Fädernesland”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29404&pos=85. Läst 16 maj 2016. 
  32. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 5. 12 februari 1917. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1917-02-12/41/5. Läst 20 juli 2015. 
  33. ^ ”'Støvlett-Kathrine' på Intima teatern”. Dagens Nyheter: s. 5. 14 februari 1917. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1917-02-14/43/6. Läst 20 juli 2015. 
  34. ^ ”Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 9. 14 april 1917. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1917-04-14/99/9. Läst 3 april 2016. 
  35. ^ ”Elna Hall”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29414&pos=95. Läst 16 maj 2016. 
  36. ^ ”Richard III”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29419&pos=100. Läst 17 maj 2016. 
  37. ^ ”Den röde André”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29423&pos=102. Läst 17 maj 2016. 
  38. ^ ”Ett experiment”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29427&pos=107. Läst 19 maj 2016. 
  39. ^ ”Byggmästare Solness”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29430&pos=109. Läst 19 maj 2016. 
  40. ^ ”Balkongen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29432&pos=110. Läst 19 maj 2016. 
  41. ^ ”Furstens återkomst”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29433&pos=111. Läst 19 maj 2016. 
  42. ^ ”Individernas förbund”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29437&pos=115. Läst 19 maj 2016. 
  43. ^ ”Segergudinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29438&pos=116. Läst 19 maj 2016. 
  44. ^ Bo Bergman (9 maj 1920). ”'För mycken kärlek' på Intima teatern”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1920-05-09/124/9. Läst 23 maj 2016. 
  45. ^ ”Gustaf III”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22272&pos=69. Läst 5 juni 2015. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]