Lars Lind

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lars Lind
Lars Lind som Henry IV. TV-teatern 1964.
Lars Lind som Henry IV. TV-teatern 1964.
Född Lars Olof Gudmund Lindqvist
17 januari 1935 (81 år)
Umeå
Aktiva år 1956–
Maka Gun Jönsson (skilda)
Anita Wall
IMDb SFDb
Lars Lind på Sergels torg under Stockholms Kulturfestival 2013.

Lars Olof Gudmund Lind, ursprungligen Lindqvist, född 17 januari 1935 i Umeå, är en svensk skådespelare.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lind är son till en regementsmusiker och under uppväxten flyttade familjen till Malmö. Där blev Lind intresserad av teater och blev frielev vid en privat teaterskola. Han var också musikintresserad och spelade i Bengt Thorssons jazzkvartett Malmö. Under gymnasietiden började han vid Lilla Teatern i Lund. Han hoppade senare av gymnasiet och flyttade till Stockholm.[1]

Lind studerade vid Dramatens elevskola 1954–1957 och bytte under denna tid efternamn från Lindqvist till Lind. Han engagerades vid Dramaten 1957. Redan året innan hade han gjort TV-debut genom att på juldagen medverka i Hans Dahlins uppsättning av Den långa julmiddagen. När TV-teatern sedan startade 1960 knöts Lind till den första fasta ensemblen och var verksam där fram till och med 1963. 1963–1964 var han vid Scalateatern, från 1964 åter vid Dramaten, 1966–1968 vid Vasateatern och från 1968 Intiman.[1] 1972 blev han engagerad vid Stockholms Stadsteater där han samma år gjorde huvudrollen i Jorden runt på 80 dagar. Sedan dess har han periodvis arbetat på stadsteatern i uppsättningar som Figaros bröllop, Tre systrar och Temperance.[2]

Lars Lind är en mångsidig artist vilket han visade i Kar de Mumma-revynFolkan där han medverkade under några år i mitten av 1970-talet. Han var även med i långköraren Charleys Tant med Sven LindbergVasan 1977. På TV och film har han setts i produktioner som bl.a. Kvartetten som sprängdes, Repmånad, Babels hus, Lösa förbindelser, Varuhuset, Rederiet och Längtans blåa blomma.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Lind är gift med skådespelaren Anita Wall. Från sitt tidigare äktenskap med skådespelaren och regissören Gun Jönsson har han sonen Michael Lindqvist som i sin tur är far till skådespelaren Jenny Antoni.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

TV-produktioner[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1959 Antonius, Engelkes friare
En annan rådsherrefru
Den politiske kannstöparen
Ludvig Holberg
Rune Carlsten Dramaten/
Folkan
1960 Cello Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Åke Falck Skansens friluftsteater[3]
1964 Christopher Mahon Hjälten på den gröna ön
John Millington Synge
Lars-Erik Liedholm Dramaten
Medverkande Å vilket härligt krig
Charles Chilton
Jackie Söderman Dramaten
1966 En annan fältväbel Mutter Courage
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
Igor Kaktusblomman
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy
Per Gerhard Vasateatern[4]
1969 Cliff Bradshaw Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Lars Amble Maximteatern[5]
1971 Upp i smöret
Terence Frisby
Isa Quensel Intiman[6]
1972 Phileas Fogg Jorden runt på 80 dagar
Bengt Ahlfors efter Jules Vernes roman
Jonas Cornell Stockholms stadsteater
1977 Jack Chesney Charleys tant
Brandon Thomas
Per Gerhard Vasateatern
1979 En man för mycket
Ray Cooney och John Chapman
Klaus Pagh Folkan[7]
Nick Sängkammarfars
Alan Ayckbourn
Per Gerhard Vasateatern[8]
1982 Ernst Werdenfels Agnes Bernauer
Franz Xaver Kroetz
Johan Bergenstråhle Stockholms stadsteater
1994 Medverkande Den stora kicken, revy Ulf Eklund Vasateatern[9]
1997 Jonas Så enkel är kärleken
Lars Norén
Christian Tomner Vasateatern[10]
1998 Arvid Abernathy Guys and Dolls
Frank Loesser, Joe Swerling och Abe Burrows
Hans Marklund Oscarsteatern[11]
2000 Bonden Anton Pepparrotslandet
Magnus Nilsson
Magnus Nilsson Stockholms stadsteater
2005 Franz Orsini-Rosenberg Amadeus
Peter Shaffer
Staffan Aspegren Stockholms stadsteater
2006 Björn Cervieng Temperance
Staffan Göthe
Rickard Günther Stockholms stadsteater
2008 Japanen Stora landsvägen
August Strindberg
Wilhelm Carlsson Stockholms stadsteater
Herr Schultz Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Colin Nutley Stockholms stadsteater
2009 Hilding Sista dansen
Carin Mannheimer
Malin Stenberg Stockholms stadsteater
2012 Per I sista minuten
Carin Mannheimer
Sissela Kyle Stockholms stadsteater
2014 Brian
Cohen
Det kan du drömma om, Hilda
Chris Lee
Sissela Kyle Stockholms stadsteater
2015 Axelsson Farmor och vår Herre
Hjalmar Bergman
Maria Löfgren Stockholms stadsteater

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1959 Röster ur folkvimlet Vägglusen
Vladimir Majakovskij
Staffan Aspelin[12]
1960 Cello Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Åke Falck[13]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Lars Lind”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=65475&iv=BIOGRAPHY. Läst 8 juli 2014. 
  2. ^ ”Lars Lind”. Stockholms Stadsteater. http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/. Läst 8 juli 2014. 
  3. ^ S B-l (23 juni 1960). ”Kvartetten som sprängdes”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-06-23/168/14. Läst 21 januari 2016. 
  4. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1966). ”Vänta med Vasan”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-22/257/18. Läst 17 april 2016. 
  5. ^ Barbro Hähnel (27 september 1969). ”'Cabaret' på Maxim: Personlig och slagkraftig”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-27/262/15. Läst 22 augusti 2015. 
  6. ^ Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016. 
  7. ^ Bengt Jahnsson (9 mars 1979). ”Unket kvinno- och homoförakt”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-03-09/66/12. Läst 22 augusti 2015. 
  8. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1979). ”Harmonisk fyrväppling på sängkanten”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-22/257/14. Läst 17 april 2016. 
  9. ^ Lars-Olof Franzén (25 september 1994). ”Flera friska fläktar i unken lokal. "Den stora kicken" på Vasateatern träffar tonen i nittiotalets Sverige med kraftfullt utspel”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/flera-friska-flaktar-i-unken-lokal-den-stora-kicken-pa. Läst 28 juni 2015. 
  10. ^ Leif Zern (27 januari 1997). ”Norén med högt skvallervärde. "Så enkel är kärleken" på Vasateatern är en komedi som tappar bort sin tragiska kärna”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/noren-med-hogt-skvallervarde-sa-enkel-ar-karleken-pa-vasateatern. Läst 28 juni 2015. 
  11. ^ ”Guys and Dolls”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/guys-and-dolls/. Läst 3 september 2015. 
  12. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 38. 15 januari 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-01-15/13/37. Läst 18 mars 2016. 
  13. ^ TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 27. 24 december 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-12-24/350/27. Läst 18 mars 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]