Mikojan-Gurevitj MiG-31

Från Wikipedia
(Omdirigerad från MiG-31)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
MiG-31
Russian Air Force MiG-31 Pichugin.jpg
Beskrivning
TypJaktflygplan
Besättning2
Första flygning16 september 1975
I aktiv tjänst1981 –
UrsprungSovjetunionen Sovjetunionen
TillverkareMikojan-Gurevitj
Data
Längd22,69 meter
Spännvidd13,46 meter
Höjd6,15 meter
Vingyta61,6 m²
Tomvikt21 820 kg
Max. startvikt46 200 kg
Motor(er)2 × Solovjov D-30F6
Dragkraft2 × 93 kN
2 × 152 kN med EBK
Prestanda
Max. hastighet3 000 km/h[1]
Räckvidd med
max. bränsle
1 450 km
Transporträckvidd3 300 km
Max. flyghöjd20 600 meter[1]
Stigförmåga208 m/s
Dragkraft/vikt:0,85:1
Lastförmåga
Lastförmåga41 000 kg
Beväpning
Vapenbalkar8
Beväpning1 × 23 mm GSj-6-23 gatlingkanon med 260 granater
Robotar6 × Vympel R-33
4 × Vympel R-60
4 × Bisnovat R-40
4 × Raduga Ch-58
Ritning
MiG-31.svg

MiG-31 (NATO-rapporteringsnamn Foxhound) är ett sovjetiskt jaktflygplan.

MiG-31 togs i tjänst 1981 i dåvarande Sovjetunionen. Det är ett tvåsitsigt jaktflygplan, vars konstruktion och design påminner mycket om MiG-25. MiG-31 har en mycket lång aktionsradie vilket lämpar sig för patrullering av luftrummet, till exempel för att upptäcka kryssningsrobotar. MiG-31 är också ett mycket snabbt jetflyg med uppmätta hastigheter upp mot 3 000 km/h[1].

Beväpningen utgörs av en GSj-6-23 automatkanon och upp till 6 stycken jaktrobotar av typerna Molniya R-60 eller Vympel R-33.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I början av 1970-talet började Sovjetunionen utvecklingen av ett nytt jaktplan som skulle kunna ersätta det äldre MiG-25. Då planet skulle kunna utföra samma typ av uppdrag så baserade man det nya planet på just MiG-25 men med många uppdateringar. Bland annat med en stabilare konstruktion då MiG-25 hade haft strukturella problem vid högre G-krafter. Planet fick också en ny radar som kan spåra upp till tio mål samtidigt på en räckvidd av 400 km. Planets dubbla D30-F6 motorer producerar 152 kN dragkraft vardera och ger planet en topphastighet nära Mach 3.

Den första prototypen av det nya planet flögs för första gången den 16 september 1976 och togs i bruk i det sovjetiska flygvapnet i maj 1981. Mellan 1976 och 1992 producerades över 400 plan. Efter Sovjetunionens sammanbrott ärvde Ryssland de flesta av MiG-31 planen, även om ett mindre antal hamnade i andra östländers ägo. Under 1990-talet förblev en stor del av planen stående på marken på grund av brist på reservdelar. Under 2000-talet förbättrades situationen något med Rysslands ekonomiska uppgång och 2006 var runt 75 procent av planen åter i flygande skick.

Idag förblir Ryssland den största användaren med ca 200 plan i tjänst. Kazakstan har också ett 30-tal plan i sitt flygvapen. Ryssland uppdaterar planen allt eftersom ekonomin tillåter och planet är planerat till att flyga till efter 2020.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”MiG-31E fighter” (på engelska). Russian Aircraft Corporation (Российская Самолетостроительная Корпорация). 2018. http://www.migavia.ru/index.php/en/production/mig-31e-fighter?limit=1&start=2. Läst 17 april 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]