Tupolev Tu-144

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tupolev Tu-144
Tupolew Tu 144 Sinsheim.JPG
Tu-144 på Auto+Technik Museum i Sinsheim, Tyskland.
Beskrivning
TypÖverljudsflygplan
Besättning3
Första flygning1968
I aktiv tjänst1 November 1977
VersionerTu-144, Tu-144D, Tu-144DA, Tu-144LL
UrsprungSovjetunionen Sovjetunionen
TillverkareTupolev OKB
Data
Längd65,50 m
Spännvidd28,80 m
Höjd12,50 m
Vingyta506,35 m²
VingprofilDelta
Tomvikt99 200 kg
Max. startvikt207 000 kg
Motor(er)4x Kolesov RD-36-51
Dragkraft4 x 200 kN
Prestanda
Max. hastighetMach 2,15 (2 120 km/h)
Max. flyghöjd20 000 m
Dragkraft/vikt:0,44
Vingbelastning410,96 kg/m²
Lastförmåga
Kapacitet140 passagerare.
Ritning
NASA 107665main tu-144 drawing.png

Tupolev Tu-144 var världens första överljudsflygplan för passagerartrafik.

Flygplanet tillverkades av Tupolev i Sovjetunionen för att konkurrera med Concorde, och var väldigt likt sin konkurrent i designen. En avvikelse är canardvingen nära nosen (en på var sida), vilket Concorde inte har. Planet flög första gången år 1968 och slog därmed Concordes premiärflygning med två månader. Likheten med Concorde gjorde att planet fick öknamnet "Konkordski".

Projektet drabbades av ett stort bakslag 1973 när en Tu-144 havererade under en flyguppvisning i Paris, varvid alla ombordvarande omkom. Enligt uppgifter från Ryssland och Frankrike inträffade olyckan på grund av en panikartad undanmanöver för att inte att krocka med ett Mirage-flygplan som tog bilder. Flygplanet flögs enbart av Aeroflot i kommersiell trafik och var inblandat i två dödsolyckor med totalt 16 dödsoffer, en under flygmässan i Paris och den andra under flyg med inrikespost i Sovjetunionen.

Tupolev Tu-144 hade en hög bränsleförbrukning vilket bidrog till att planet togs ur bruk år 1978 efter att endast 17 plan tillverkats. Plantypen gjorde 100 kommersiella flygturer mellan Moskva och Alma Ata, och var utrustat med bromsskärm för att kunna dra ner farten vid landning på blöt landningsbana.

Under 1995 gick NASA och Boeing ihop med Ryssland och började använda en Tu-144 för testflygningar för att skapa nästa generations överljudspassagerarflygplan.

Tupolev Tu-144 är i princip ett verk av Sovjets spioneri[källa behövs] på franska Aérospatiale, som tillverkade Concorde tillsammans med British Aircraft Corporation. 1965 greps Sergei Pavlov, Aeroflots representant i Paris, för att han kommit över uppgifter om bland annat bromssystemet och landningsställen på Concorde och 1977 greps den sovjetiska agenten Sergei Fabiew, misstänkt för att ha kommit över hela Concordes prototyp under mitten av 60-talet. Detta var dock tidiga prototyper som inte var tillräckligt detaljrika för att Sovjet skulle kunna tillverka ett eget plan. Detta skulle dock förklara varför Tu-144 är så lik Concorde. Enligt en teori[källa behövs] kände BAC och Aérospatiale till de sovjetiska spionagen och gjorde falska ritningar med avsiktliga konstruktionsfel. Detta kan förklara varför Tu-144 aldrig blev lika tillförlitlig som Concorde.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]