Mikojan-Gurevitj MiG-31

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
MiG-31
Russian Air Force MiG-31 Pichugin.jpg
Beskrivning
Typ Jaktplan
Besättning 2
Tillverkare Mikojan-Gurevitj
Data
Längd 22,69 meter
Spännvidd 13,46 meter
Höjd 6,15 meter
Vingyta 61,6 m²
Tomvikt 21 820 kg
Max. startvikt 46 200 kg
Motor(er) 2 × Solovjov D-30F6
Dragkraft 2 × 93 Kn (152 kN med efterbrännkammare)
Prestanda
Max. hastighet 3 000 km/h
Räckvidd med max. bränsle 1450 km
Transporträckvidd 3 300 km
Max. flyghöjd 20 600 m
Stigförmåga 208 m/s
Dragkraft/vikt: 0,85:1
Lastförmåga
Lastförmåga 41 000 kg
Beväpning
Beväpning 1 × 23mm GSj-6-23 gatlingkanon med 260 granater
Robotar 4/6 × R-33AA
R-37
R-40RD1/R40TD1
R-60
R-73
R-77
Ch-31P
Ch-58
Ritning
MiG-31.svg

MiG-31 (NATO-rapporteringsnamn Foxhound) är ett sovjetiskt jaktflygplan.

MiG-31 togs i tjänst 1981 i dåvarande Sovjetunionen. Det är ett tvåsitsigt jaktplan, vars konstruktion och design påminner mycket om MiG-25. MiG-31 har en mycket lång aktionsradie vilket lämpar sig för patrullering av luftrummet, till exempel för att upptäcka kryssningsrobotar. MiG-31 är också ett mycket snabbt jetflyg med uppmätta hastigheter upp mot 3000 km/h.

Beväpningen utgörs av en GSj-6-23 automatkanon och upp till 8 stycken jaktrobotar av typerna Molniya R-60 och Vympel R-33.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I början av 1970-talet började Sovjetunionen utvecklingen av ett nytt jaktplan som skulle kunna ersätta det äldre MiG-25. Då planet skulle kunna utföra samma typ av uppdrag så baserade man det nya planet på just MiG-25 men med många uppdateringar. Bl.a med en stabilare konstruktion då MiG-25 hade haft struktuella problem vid högre G-krafter. Planet fick också en ny radar som kan spåra upp till tio mål samtidigt på en räckvidd av 400 km. Planets dubbla D30-F6 motorer producerar 152kn i kraft vardera och ger planet en topphastighet nära mach 3.

Den första prototypen av det nya planet flögs för första gången den 16 september 1976 och togs i bruk i det sovjetiska flygvapnet i maj 1981. Mellan 1976 och 1992 producerades över 400 plan. Efter Sovjetunionens sammanbrott ärvde Ryssland de flesta av MiG-31 planen, även om ett mindre antal hamnade i andra östländers ägo. Under 1990-talet förblev en stor del av planen stående på marken på grund av brist på reservdelar. Under 2000-talet förbättrades situationen något med Rysslands ekonomiska uppgång och 2006 var runt 75 procent av planen åter i flygande skick.

Idag förblir Ryssland den största användaren med ca 200 plan i tjänst. Kasakstan har också ett 30-tal plan i sitt flygvapen. Ryssland uppdaterar planen allt eftersom ekonomin tillåter och planet är planerat till att flyga till efter 2020.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]