Mikojan-Gurevitj MiG-31

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
MiG-31
Russian Air Force MiG-31 Pichugin.jpg
Beskrivning
TypJaktflygplan
Besättning2
Första flygning16 september 1975
I aktiv tjänst1981 –
UrsprungSovjetunionen Sovjetunionen
TillverkareMikojan-Gurevitj
Antal tillverkade519
Data
Längd22,69 meter
Spännvidd13,46 meter
Höjd6,15 meter
Vingyta61,6 m²
Tomvikt21 820 kg
Max. startvikt46 200 kg
Motor(er)2 × Solovjov D-30F6
Dragkraft2 × 93 kN
2 × 152 kN med EBK
Prestanda
Max. hastighet3 000 km/h[1]
Räckvidd med
max. bränsle
1 450 km
Transporträckvidd3 300 km
Max. flyghöjd20 600 meter[1]
Stigförmåga208 m/s
Dragkraft/vikt:0,85:1
Lastförmåga
Lastförmåga9 000 kg
Beväpning
Balklägen/lastbalkar8
Fast beväpning1 × 23 mm GSj-6-23 gatlingkanon med 260 granater
Robotar6 × Vympel R-33
4 × Vympel R-60
4 × Bisnovat R-40
4 × Raduga Ch-58
Ritning
MiG-31.svg

Mikojan-Gurevitj MiG-31 (NATO-rapporteringsnamn Foxhound) är ett sovjetiskt jaktflygplan.

MiG-31 togs i tjänst 1981 i dåvarande Sovjetunionen. Det är ett tvåsitsigt jaktflygplan, vars konstruktion och design påminner mycket om MiG-25. MiG-31 har en mycket lång aktionsradie vilket lämpar sig för patrullering av luftrummet, till exempel för att upptäcka kryssningsrobotar. MiG-31 är också ett mycket snabbt jetflyg med uppmätta hastigheter upp mot 3 000 km/h[1].

Beväpningen utgörs av en GSj-6-23 automatkanon och upp till 6 stycken jaktrobotar av typerna Molniya R-60 eller Vympel R-33.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I början av 1970-talet började Sovjetunionen utvecklingen av ett nytt jaktplan som skulle kunna ersätta det äldre MiG-25. Då planet skulle kunna utföra samma typ av uppdrag så baserade man det nya planet på just MiG-25 men med många uppdateringar.

Specifikation/Teknik/Prestanda[redigera | redigera wikitext]

Bland annat med en stabilare konstruktion då MiG-25 hade haft strukturella problem vid högre G-krafter. Planet fick också en ny radar som kan spåra upp till tio mål samtidigt på en räckvidd av 400 km. Planets dubbla D30-F6 motorer producerar 152 kN dragkraft vardera och ger planet en topphastighet nära Mach 3.

Provflygningar[redigera | redigera wikitext]

Den första prototypen av det nya planet flögs för första gången den 16 september 1976 och togs i bruk i det sovjetiska flygvapnet i maj 1981.

Produktion/Leveranser[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1976 och 1992 producerades över 400 plan. Efter Sovjetunionens sammanbrott ärvde Ryssland de flesta av MiG-31 planen, även om ett mindre antal hamnade i andra östländers ägo. Under 1990-talet förblev en stor del av planen stående på marken på grund av brist på reservdelar. Under 2000-talet förbättrades situationen något med Rysslands ekonomiska uppgång och 2006 var runt 75 procent av planen åter i flygande skick.

Idag[när?] förblir Ryssland den största användaren med ca 200 plan i tjänst. Kazakstan har också ett 30-tal plan i sitt flygvapen. Ryssland uppdaterar planen allt eftersom ekonomin tillåter och planet är planerat till att flyga till efter 2020.


MiG-31BM
MiG-31P
Två MiG-31:or flyger i formation tillsammans med en Tu-160

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”MiG-31E fighter” (på engelska). Russian Aircraft Corporation (Российская Самолетостроительная Корпорация). 2018. http://www.migavia.ru/index.php/en/production/mig-31e-fighter?limit=1&start=2. Läst 17 april 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]