Socialliberalism

Från Wikipedia
Version från den 14 januari 2018 kl. 23.21 av Gujo (Diskussion | Bidrag) (Gjorde redigering 42342870 av 85.24.183.29 (diskussion) ogjord)
Flygblad från Liberala partiet i Storbritannien, 1911.

Socialliberalismen är en inriktning inom liberalismen. Medan den klassiska liberalismen utgår från en negativ frihetsdefinition (frihet erhålls genom avsaknad av förbud och tvång) inbegriper socialliberalismen även en positiv frihetsdefinition, det vill säga att frihet innebär den faktiska möjligheten att genomföra något som anses önskvärt. Socialliberalismens frihetssyn medför att den till skillnad från den renodlade liberalismen är positiv till ett starkt socialt skyddsnät och vissa offentliga ingripanden i ekonomin.

Där socialliberaler anser att statlig inblandning kan behövas antingen för att skydda samhällets utsatta eller för att få marknadsekonomin att fungera bättre menar marknadsliberaler att marknaden fungerar bäst om den lämnas i fred. Socialliberalismen skiljer sig från socialismen bland annat i synen på kapitalism, (omfattningen av) gemensamt ägande och i vilken grad ekonomisk jämlikhet är önskvärd.

I Sverige anser sig Liberalerna (f.d. Folkpartiet) traditionellt vara det socialliberala partiet,[1] även om de flesta partierna i riksdagen har socialliberala tankegångar.

I de flesta länder anses socialliberala partier återfinnas i mitten, eller strax till vänster respektive höger om mitten, på den politiska vänster-högerskalan. Några exempel på socialliberala partier i Europa är Radikale Venstre i Danmark, Venstre i Norge, Svenska folkpartiet i Finland och D66 i Nederländerna.

På engelska kallas socialliberalism ibland för new liberalism. Denna benämning ska inte förväxlas med den svenska termen nyliberalism, som på engelska kallas för neoliberalism.

Rawls socialliberalism

En av de viktigaste ideologerna inom modern socialliberalism är John Rawls. Rawls menar att det liberala samhällssystemet är det som naturligt skulle uppstå om man kunde placera en grupp människor i en så kallad ursprungsposition och be dem dra upp huvudlinjerna för ett samhälle. Ursprungspositionen innebär en tidpunkt ”före” samhället, där ingen av de inblandade på förhand vet vilken plats de kommer att få i det samhälle de skall utforma. Enligt Rawls skulle de då välja ett samhälle som uppfyller ett antal principer, nämligen:

  • Varje människa har rätt till den största uppsättning grundläggande friheter som är förenlig med att alla har samma friheter.
  • Sociala och ekonomiska ojämlikheter ska vara anordnade så att de gynnar de människor som har det sämst ställt.
  • Alla yrken och ställningar skall vara öppna för alla människor att söka och diskriminering är ej tillåtet.

De friheter som den första principen talar om är exempelvis yttrandefrihet, föreningsfrihet, yrkesfrihet och liknande. Den första principen är alltså inte ett argument mot exempelvis skatt. I händelse av konflikt mellan principerna är den första viktigare än den andra, såvida förhållandena inte är sådana att folk ändå inte kan använda de friheter som första principen talar om (det skulle exempelvis kunna vara fallet i vissa väldigt fattiga länder).

Vissa har kritiserat Rawls för att inte placera även icke-mänskliga djur i ursprungssituationen. Tankeexemplet med ursprungssituationen kan dock enkelt modifieras så att även dessa tas med i beräkningen. Oavsett om man låter icke-mänskliga djur vara med eller inte så har vissa anammat ursprungssituationen men förnekat att den leder till Rawls principer, en del har hävdat att den istället leder till utilitarism, medan vissa accepterat Rawls principer men hittat en annan grund för dem.

Historia

Socialliberalismen har delvis sina rötter i en rapport av den brittiska kungliga kommissionen, som kom 1842, vilken behandlade frågan om villkoren inom engelsk kolgruveindustri. Rapporten visade att det förekom både gravida kvinnor och barn i arbetsstyrkan, samt arbetstider som sträckte sig dygnet runt och dålig säkerhet.

Dessa resultat chockade hela det brittiska samhället och fick flera liberaler att kräva att staten skulle motverka all form av nöd och fattigdom hos arbetarna. Dessutom krävde man att staten skulle använda styrkemetoder för att förhindra monopolsituationer och utnyttjande av arbetare. Man hävdade att den politiska och sociala friheten måste stå över den ekonomiska.

Ideologin har också influerats mycket av filosofer såsom exempelvis John Stuart Mill som förespråkade individens frihet på utilitaristiska grunder. I sin skrift "Om frihet" utvecklar han bland annat skälen för yttrandefriheten och för begränsningen av handlingens frihet endast när andra genom handlingen skulle lida skada.

De tidigaste socialliberalerna var också mycket inspirerade av ekonomer som John Maynard Keynes som förespråkade en starkare statlig styrning av ekonomin än vad klassiska liberala ekonomer förespråkade. Efter 1970-talet har dessa ekonomiska teorier blivit mindre populära, vilket utomlands har minskat populariteten hos socialliberalismen.[källa behövs]

I Sverige var socialliberalismens starkaste ideolog Bertil Ohlin, som förespråkade "fri ekonomi med socialt ansvar", en politik med mindre statlig ekonomisk styrning än socialliberalismen utomlands. Begreppet har därför behållit sin popularitet mer i Sverige än utomlands.

Se även

Referenser