Växthusgas
Växthusgaser är både naturliga och konstgjorda gaser som utgör grunden till växthuseffekten genom att absorbera och utstråla infraröd strålning.[1] De främsta växthusgaserna i jordens atmosfär är vattenånga (H2O), koldioxid (CO2), dikväveoxid (N2O), metan (CH4) och ozon (O3).[1] Utöver dessa naturligt förekommande gaser finns även konstgjorda växthusgaser såsom olika halokarboner och andra ämnen innehållande brom eller klor.[1] Växthusgaserna ger tillsammans en markant påverkan på jordens temperatur vid ytan. Om atmosfären helt saknade sådana beräknas jordens medeltemperatur ha varit -18°C istället för nuvarande +14°C.[2]
Gasernas växthuseffekt beror på att de släpper igenom solljus, som värmer upp mark, träd och vatten. Den värmen kan sedan inte stråla ut i rymden igen som infraröd strålning eftersom växthusgaserna delvis absorberar den. Effekten blir att jordens temperatur stiger till dess att en alldeles ny jämviktstemperatur uppnås.
Vattenångan står för den största delen av växthuseffekten. Genom en hävstångseffekt ökar halten vattenånga då andra växthusgaser ökar. Hävstångseffekten beror på att halten vattenånga i luften är temperaturberoende.
Att växthuseffekten ökat anser man beror på de höga utsläppen av koldioxid[källa behövs]. Även halten av metan, lustgas, marknära ozon samt freoner anses bidra till växthuseffekten. Det finns även gaser som har motsatt effekt, till exempel svaveldioxid (SO2). Svaveldioxid höjer atmosfärens förmåga att reflektera solens strålar. Den orsakar också försurning.
Externa länkar
Referenser
- ^ [a b c] ”IPCC AR4 SYR Appendix Glossary” (PDF). http://www.ipcc.ch/pdf/assessment-report/ar4/syr/ar4_syr_appendix.pdf. Läst 28 december 2012.
- ^ ”Global Warming FAQ”. National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA). http://www.ncdc.noaa.gov/cmb-faq/globalwarming.html. Läst 28 december 2012.