Yogyakartaprinciperna

Från Wikipedia
Version från den 8 december 2017 kl. 23.01 av LilyKitty (Diskussion | Bidrag) (om texten och YP plus 10)

Yogyakartaprinciperna (Yogyakartaprinciperna om tillämpning av det internationella skyddet av de mänskliga rättigheterna vad gäller sexuell läggning och könsidentitet, engelska: The Yogyakarta Principles on the Application of International Human Rights Law in relation to Sexual Orientation and Gender Identity) är en uppsättning internationella principer som rör sexuell läggning och könsidentitet avsedda att hantera dokumenterade bevis på missbruk, som är våld, trakasserier, diskriminering, uteslutning, stigmatisering, sterilisering[1] och fördomar undegräver integriteten och värdigheten av homosexuellas, bisexuellas och transpersoners (HBT-personer) rättigheter och vidare även intersexuellas rättigheter, utan stereotypa roller för män och kvinnor med rätten att skyddas mot människohandel och hemlöshet, även hedersmord[2] och om human behandling i fängelse.[3] Frågan väcktes av Louise Arbour med hänvisning till folkrätten och internationell rätt.

Grunddragen fastställdes vid ett möte med Internationella Juristkommissionen och människorättsexperter från flera länder på Gadjah Mada UniversityJava mellan den 6 och 9 november 2006. Principerna består av 29 punkter "som antogs enhälligt av experterna tillsammans med rekommendationer till regeringar, regionala mellanstatliga organisationer, civilsamhället och till FN".[4]

Principerna är uppkallade efter Yogyakarta, den minsta provinsen i Indonesien på Java. Bland de som skrivit under dokumentet finns Mary Robinson, Manfred Nowak, Martin Scheinin och Wan Yanhai. Principerna var avsedda att vara, och har också blivit, världsomfattande riktlinjer för mänskliga rättigheter.[5]

Se även

Referenser

Externa länkar