Sexuell läggning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sexuell läggning syftar i Sverige oftast på en persons sexuella orientering i fråga om partnerns kön. Exempel på sexuella läggningar är heterosexualitet, homosexualitet, bisexualitet och pansexualitet. Vissa menar också att asexualitet bör räknas som en sexuell läggning.[1][2] Internationellt sett anses betraktas ofta stabila och oföränderliga sexuella preferenser som sexuella läggningar.

Definitionsproblematik[redigera | redigera wikitext]

Det är skillnad mellan begreppen läggning och beteende. Vid sidan om heterosexualitet, homosexualitet, bisexualitet, pansexualitet (samt asexualitet) finns ett antal andra sexuella preferenser. Flertalet av dessa brukar inom psykiatrin sammanföras under beteckningen parafilier. Parafilierna betraktas i Sverige inte som sexuella läggningar, såsom de ovan nämnda, utan snarare som störningar. Den legala utvecklingen och den psykiatriska diagnostiken utgår också från detta.[källa behövs] Vad som ska räknas som sexuell läggning är till stor del en språklig och kulturell fråga, snarare än en fråga om vetenskap.[källa behövs]

En del forskare har dock framfört att parafilierna inte bör betraktas som sjukliga och alltså inte ses som störningar.[3]. Olika företrädare för utövare av olika kinks som BDSM och fetischism - och även andra som inte företräder dessa utövare - menar också att deras beteende inte bör betraktas som sjukligt.[4][5] En del av parafilierna har av den svenska Socialstyrelsen ansetts vara icke-sjukliga och betecknas istället som sexuella beteenden [källa behövs].

Sexologer och antropologer har också hävdat att kategorier som heterosexuell och homosexuell inte är universella. Ibland kan också annat än kön bedömas vara mer signifikant än (eller lika signifikant som) kön, såsom ålder på parterna, om någon intar aktiv eller passiv roll, samt parternas sociala status.

Sexuell läggning och lagstiftning[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är det inom många samhällsområden förbjudet att diskriminera någon för dennes sexuella läggning. I lagen definieras det att det finns tre sexuella läggningar, vilka är heterosexualitet, bisexualitet och homosexualitet. Också i internationell lagstiftning och internationella konventioner finns ett skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Europakonventionens artikel 8 ger rätt till skydd för privatlivet för alla medborgare och artikel 14 förbjuder diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt. Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har i ett flertal domar slagit fast att diskrimineringsskyddet i artikel 8 i Europakonventionen omfattar också rätten att inte bli diskriminerad på grund av sexuell läggning när det gäller sådant som strafflagstiftning, viss familjerättslig lagstiftning eller anställning i offentlig sektor. Många stater som undertecknat konventionen går i sin lagstiftning mot diskriminering längre än Europakonventionen kräver och har ett generellt förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Andra stater som skrivit under Europakonventionen har däremot ett begränsat eller inget nationellt diskrimineringsskydd alls vad gäller sexuell läggning.[6] Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna också med artikel 21 diskriminering på grund av sexuell läggning förbjuder.[7] Sexuell läggning som begrepp förekommer också i en del länder, bland annat Sverige, inom andra skyddslagstiftningar som hetslagstiftningen och hatbrottslagstiftningen.

Skyddet mot diskriminering och hets omfattar inte sådant som fetischism eller BDSM, inte heller omfattar det läggningar som nekrofili eller pedofili vars utövande ofta är kriminaliserat. Däremot rekommenderar Europarådet att "sexual behaviour", sv. ungefär sexuellt beteende, ska vara en personuppgift som ska vara förbjudet att behandla i automatiska register inom polisväsendet och kriminalvården.[8] I svensk rätt motsvaras det av förbudet enligt PUL att registrera personuppgifter som rör sexuallivet.

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Sexuell läggning studeras inom många discipliner, bland annat inom sociologi, antropologi, sexologi, medicin, psykologi och juridik.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Heinze, Eric (1995). Sexual Orientation: A Human Right : an Essay on International Human Rights Law. Martinus Nijhoff Publishers. sid. 47. ISBN 0792330188 
  2. ^ Westphal, Sylvia Pagan (2004). ”Feature: Glad to be asexual”. New Scientist. http://www.newscientist.com/article.ns?id=dn6533. Läst 11 november 2007. 
  3. ^ Moser, C. & Kleinplatz, P. J. (2003). DSM-IV-TR and the Paraphilias: An Argument for Removal. paper presented at the American Psychiatric Association annual conference, San Francisco, California, May 19, 2003. http://home.netcom.com/~docx2/mk.html
  4. ^ http://www.qx.se/samhalle/13374/man-far-bara-tanda-pa-normala-kroppar-annars-ar-man-psykiskt-sjuk
  5. ^ http://www.lundagard.se/2008/01/30/i-vantan-pa-friskforklaring/
  6. ^ http://www.ilga-europe.org/europe/publications/reports_and_other_materials/ilga_europe_map_on_legal_situation_for_lgb_people_in_europe_july_2009/rainbow_europe_legal_situation_for_lgb_people_in_europe_side_a[död länk]
  7. ^ Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 21,
  8. ^ https://wcd.coe.int/com.instranet.InstraServlet?command=com.instranet.CmdBlobGet&InstranetImage=276604&SecMode=1&DocId=694350&Usage=2