Ask (träd)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ask
Status i Sverige: Sårbar[1]
Ask lindman.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Plisterordningen
Lamiales
Familj Syrenväxter
Oleaceae
Släkte Asksläktet
Fraxinus
Art Ask
F. excelsior
Vetenskapligt namn
§ Fraxinus excelsior
Auktor L., 1753
Hitta fler artiklar om växter med
Stam
Frukter / frön
Blommor
Hanask i fronten och den mindre honasken, med fröställningen kvar, bakom.
Asp om vintern är snarlik ask, i sina spetsiga och välvda uppåtsträvande grenar, men sällan lika "yvig".

Ask (Fraxinus excelsior) är ett stort lövträd i familjen syrenväxter, som räknas till de ädla träden. Fullvuxna träd är omtalade för att dess löv slår ut med en skir grönska sist av alla (inhemska) lövträd. Ofta hävdas även att asken fäller sina blad först av alla lövträd om hösten. Det senare är dock något av en myt i många fall, se lövsprickning och lövfällning nedan.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Asken kan bli ett ståtligt träd på 30 x 8 meter i höjd respektive diameter, med en tillväxt på 30 x 10 cm per år. Den har yvig, rundad krona, buren av en högrest kronstam med upp till 1,2 meters diameter. Stammen är rak och når nästan ända upp till toppen. Barkens färg skiftar från gröngrå på unga plantor över ljusgrå till mörkt grå på vuxna träd.

Bladen är, liksom rönnens, parbladiga med omkring 5 par cirka 8 cm långa blad och ett ensamt toppblad i yttersta spetsen, alla med sågtandformade kanter.

I bladlöst tillstånd känns asken igen på tjocka kvistar och stora svarta knoppar, som något påminner om änden på en tändsticka. Grenarnas uppåtsträvande välvda form, med spetsig ände, gör att vintersiluetten skiljer sig från andra träd, möjligen med viss likhet till aspen med dess spetsiga grenar. Skillnaden dem emellan är för ett otränat öga hårfin, men askens form ger ett kraftigare intryck även på en ung planta och dess grenar är mer välvda till formen. Den kan bli upp till 250 år gammal i Sverige men i andra länder kan den bli upp till 500 år.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Asken förekommer i Europa, Mindre Asien och Kaukasus. I Alperna förekommer den upp till en höjd av mellan 1400 och 1600 meter över havet, beroende på breddgrad. I Sverige går den så långt norrut som Värmland och Hälsingland, i Norge till Trondheimstrakten. I Finland förekommer asken främst i de sydligaste trakterna, förutom en liten skogsdunge som planterades av forstteknikern Anders S Klockars, som planterade träden 1937 i Malax, strax söder om Vasa. Vitsipporna som finns nära askbeståndet har Anders troligen också tagit med sig från forstinstitutet i Ekenäs där han studerade.

Asken växer framför allt på platser med riklig nederbörd och näringsrik kalkhaltig jord (med högt pH-värde), där den kan bilda frodiga skogar. Dess löv förmultnar till mycket och näringsrikt humusmaterial och bidrar till frodig undervegetation. Den goda växtligheten i marken som fordras för att asken ska etablera sig och som ökar med det humusmaterial lövmassan bidrar till, har lett till att just dess marker blivit uppodlade för andra ändamål, varpå asken har trängts undan.

De i Sverige växande askarnas stammar hade år 1994 en sammanlagd volym på 3,6 miljoner kubikmeter, vilket placerar den på plats 13 bland Sveriges vanligaste träd.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Asken är vanligtvis tvåbyggare, enskilda träd har antingen hanblommor eller honblommor. I enstaka fall förekommer att den är mångbyggare, med honblommor, hanblommor och tvåkönade blommor på samma träd, dock företrädesvis på olika grenar. Träden med enbart hanblommor blir som regel större än träd med honblommor.

Blommorna utvecklas tidigare än bladen, liksom hos hassel, eftersom blomknopparna anlagts mot slutet av föregående vegetationsperiod. Pollenen sprids med vinden, utan hjälp av pollinerande insekter. Därför är det viktigt att det inte finns ett lövverk som hindrar spridningen.

Bland våra vanliga lövträd har asken den senaste lövsprickningen och den tidigaste lövfällningen. Dess löv är känsliga för frost. Löven har också den ljusaste gröna färgen om våren och ljusa höstfärger i gul färgskala.

Blommorna saknar såväl kronblad som foderblad och sitter samlade i vippor som får sin färg av de violettbruna ståndarknapparna och fruktämnena. Det kan vara intressant att jämföra med den nära släktingen syren, som har en mycket iögonfallande blomma, med väl utvecklade kronblad. Skillnaden kommer av anpassning till olika pollineringssätt, insekter för syrenen och endast vinden för asken.

Askens frukt är en nöt med en flera centimeter lång vinge. Frukterna hänger kvar efter lövfällningen, ibland över hela vintern. Det är också då det är enklast att se vilka träd som är hon- respektive hanblommande, och om enstaka grenar avviker från övriga trädet.

Fruktens vinge gör att den lossnar företrädesvis när vinden drar i den. När frukten har lösgjort sig gör vingen att den sakta singlar nedåt och så att vinden hinner föra den ett gott stycke bort från trädet innan den når marken.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Askens virke är hårt, segt, går lätt att böja och är ljust till färgen. Det används gärna till verktygshandtag och bandyklubbor och träskor. Det är också vanligt i parkettgolv och möbler. Fram till tidigt 1900-tal användes det också till spjut, skidor, stavar, yxskaft, hundslädar och hjulaxlar. Askvirkets egenskaper gör det också mycket väl lämpat till trädetaljerna i faltkajaker. Askträ var fram till 1980-talet det dominerande materialet i tennisracket-ramar.

Askträ har historiska anor inom skeppsbygge. Vikingarna kallades ibland av fransmän och tyskar för ”Ascomanni”, dvs ”de som seglar i skepp byggda av askträ”. Anglosaxer använde begreppet ”aesc” för att beskriva vikingarnas långskepp. Det var främst relingsbordet och dess främre, snidade och ornerade del, som var av ask. Skuldelevsskeppet hade de tre översta borden av ask. I Danmark har man funnit skeppsrester av ask med 30 meter långa plankor. Dessa träd har sannolikt haft en ursprunglig diameter av omkring 1,2 meter[2].

Den brittiska biltillverkaren Morgan använder ännu askträ i stommarna till sina bilar. Ask är även vanligt i elgitarrkroppar.

Virket brinner bra, även när det är färskt, och är utmärkt som brasved.

Under tidigare århundraden var asken något av ett favoritträd i planteringar. Den är fortfarande ganska vanlig som vårdträd på enskilda gårdar samt i parker och alléer. Den är lämplig att kombinera med gräsmattor eftersom den släpper igenom ganska mycket ljus. Den är också ganska tålig för beskärning.

Frukterna sitter kvar länge och är bra vinterföda till fåglar. På våren blir de stora knopparna mat till harar och hjortar.

Dess bark användes för att skriva meddelanden med runor och i dekokter mot problem med njurarna.

I England användes asken för att förutspå vädret.

Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]

Inom folkmedicinen anses asken ge en viktig ingrediens i hostmedicin som smakförbättrande medel. Den används också mot väderspänning tillsammans med kummin och fänkål, samt för ökad mjölkproduktion hos ammande mödrar. Det är växtens innehåll av eterolja med anetol och metylkavikol samt små mängder av anisaldehyd, anissyra och dianetol, som tillskrivs egenskaper som slemlösande, hostdämpande, kramplösande, väderdelande, matsmältningsbefrämjande och mjökldrivande. Använd del är askens klyvfrukt. [3]

Lövsprickning och lövfällning[redigera | redigera wikitext]

Asken är omtalad för att "slå ut sist av alla lövträd på våren samt att fälla sina blad först av alla lövträd på hösten". Men det är en sanning med modifikation. Helt klart är att fullvuxen ask (med höjd över 30 meter och med en diameter i brösthöjd av åtminstone en meter) är "sist ut" under vårens lövsprickning, gällande alla inhemska lövträd. Däremot kan icke fullvuxna träd, slå ut före t.ex. ekar av samma storlek. Men askens rykte som första lövfällande träd på hösten stämmer knappast alls, oavsett trädets storlek. Askens lövfälling är mycket tydligt knuten till frostnätter, främst efter höstdagjämningen. I slutet av september kan trädet klara enstaka frostnätter, men från mitten av oktober fälls löven typiskt under den andra eller tredje "riktiga" frostnatten *. Notabelt är att trädet (d.v.s. varje individ) fäller samtliga sina löv under en och samma natt, samt att löven faller av gröna. Till skillnad från de flesta andra lövträd antar asken inga "höstfärger". Björk, bok, lind och alm är exempel på lövträd som alla kan fälla sina blad före asken. Och uteblir nattfrosten kan asken stå grön en god bit in i november.

*/ Med "riktig" nattfrost bortses ifrån fenomén som lätt markfrost, nätter där temperaturen faller under fryspunkten endast en del av natten samt lätt frost i extremt torr luft. Lövknippenas grenfästen måste hinna kristalliseras för att i detta sammanhang kunna räknas som "riktig" frostnatt.

Mytologi och etymologi[redigera | redigera wikitext]

I Eddan i nordisk mytologi var Yggdrasil ett träd som bar upp och omgav hela världen, en ask, under vilken gudarna höll ting. Nornorna skyddade trädet genom att ösa sand och vatten över dess grenar.

Den förste mannen: Ask, skapade Oden av trä från en ask.

I fornnordiskan hade askr flera andra betydelser: ask (bytta), båt, spjut och krigare.

Hot[redigera | redigera wikitext]

I norra Europa hotas asken av askskottsjuka. Svampen Chalara fraxinea angriper först de unga skotten och sprider sig sedan ned längs grenarna så att trädet till sist dör. Svampens sporer sprids med hjälp av vinden.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”ask - Fraxinus excelsior”. Artfakta. ArtDatabanken. http://snotra.artdata.slu.se/artfakta/SpeciesFact.aspx?TaxonId=220785. Läst 17 maj 2010. 
  2. ^ Rollof, Yngve: ”Träslag i äldre skepps- och båtbygge”, Marinarkeologisk tidskrift 1980:4, http://www.marinarkeologi.info/MT/1980/mt_1980_4__119.pdf, läst 2013-11-25
  3. ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader´s Digest AB, 1983.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]