Biskopsgården

Version från den 23 december 2017 kl. 16.51 av Disembodied Soul (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 80.217.229.234 (diskussion) till senaste version av Yger)
Biskopsgården, nr 30
Stadsdel
Friskväderstorget i norra Biskopsgården.
Friskväderstorget i norra Biskopsgården.
Land Sverige
Kommun Göteborg
Stad (tätort) Göteborg
Stadsdelsnämnd Västra Hisingen
Koordinater 57°43′19.2″N 11°53′16.8″Ö / 57.722000°N 11.888000°Ö / 57.722000; 11.888000
Area 910 hektar
Folkmängd 26 579 (2011)
Statistikkod stadsdelsnummer 30
Geonames 8132239
Biskopsgårdens vattentorn sett från Svarte mosse. Det är ritat av Nils Einar Eriksson och invigdes 1959.[1]

Biskopsgården är en stadsdel och flera primärområdenHisingen i Göteborg som tillhör stadsdelsnämndsområde Västra Hisingen. Stadsdelen hade 26 579 invånare år 2011[2]. Stadsdelen har en areal på 910 hektar.[3]

Primärområden och befolkning

Till området hör stadsdelarna (primärområdena) Norra Biskopsgården, Länsmansgården, Svartedalen, Södra Biskopsgården och Jättesten. I Biskopsgården bor 26 579 invånare på 910 hektar (2011).[2] Likt andra förorter med många hyresrätter är en förhållandevis stor andel utlandsfödda.[4] 2011 var ca 42% av befolkningen utrikes födda.[5] Stadsdelen har få höginkomsttagare, höga tal för försörjningsstöd, arbetslöshet och ohälsa samt har lägre utbildningsnivå än genomsnittet i Göteborg.[4]

Primärområde Antal invånare[2]
Norra Biskopsgården 4 720
Länsmansgården 4 945
Svartedalen 3 679
S Biskopsgården 6 997
Jättesten 6 238
Hela stadsdelen 26 579

Bakgrund

Biskopsgården är sedan 1950-talet en citynära förort till Göteborg. Stadsdelen har under 1980- och 90-talen renoverats och moderniserats. Bebyggelsen är belägen i ofta höglänt terräng, och många bostäder har vidsträckt utsikt över staden i öster eller skärgården i väster.

Panoramabild över östra Göteborg från utkikspunkten vid Väderbodarna i Biskopsgården
Panoramabild över östra Göteborg från utkikspunkten vid Väderbodarna i Biskopsgården


Trafik

Spårvagn vid Vårväderstorget.

Till Biskopsgården går spårvagnslinjerna 5, 6 och 10 samt buss 25, 27, 141 och 145.[6]

Miljö och grönområden

Del av Svarte mosse naturområde

Många av husen i Biskopsgården är ritade av för tiden berömda arkitekter, ett exempel är Helge Zimdal som ritat hus i Södra Biskopsgården. Stadsdelen är också en grön stadsdel med stora friluftsområden tillgängliga för många hisingsbor.

Byggnadsminne

Torpstugan, Torpet Klara 3 är numera byggnadsminne.

Stadsdelens enda byggnadsminne – Torpet Klara – är ett dagsverkstorp bestående av fem byggnader. Det är beläget på fastigheten Biskopsgården 108:1.[7] Torpet ägs av Göteborgs kommun och har adress Trättebäcksliden 31.[8] Under lång tid hade posten inte någon adress till torpet då det låg i slutet av en väg, som går genom ett modernt villaområde. Den 8 maj 2006 blev torpet byggnadsminne enligt Kulturmiljölagen.[9]

Historia

Biskopsgården utgjorde förr gränsland mellan Sverige och Norge. Fornminnen berättar om tidiga bosättningar och ceremonier. I väster gick fram till 1658 riksgränsen mot Norge. På vikingatiden var Stora Vette riksgränssten mellan de båda länderna.

Södra- och Norra Biskopsgården omfattade ursprungligen cirka 150 hektar. Här uppfördes 1955–60 omkring 7 700 lägenheter, varav 120 i tvåvånings radhus. Flerfamiljshusens totala våningsyta var 1965 ungefär 650 000 kvadratmeter och folkmängden cirka 25 000 personer. Den norra delen – Länsmansgården – började byggas 1963 och stod klart 1966. Dess areal var då cirka 100 hektar och antalet lägenheter omkring 2 800 med en våningsyta av närmare 245 000 kvadratmeter. Folkmängden beräknades till omkring 9 000 personer. Området i den östra dalgången – Svartedalen – omfattade cirka 50 hektar. Bebyggelsen påbörjades under 1965 med cirka 600 lägenheter i flerfamiljshus. Våningsytan uppgick till 50 000 kvadratmeter.[10]

Göteborgs stads bostadsaktiebolag byggde 122 radhus i södra Biskopsgården 1955–1959, 1 122 lägenheter i Södra Biskopsgården 1955–1959 samt 1 238 lägenheter i Norra Biskopsgården åren 1957–1959.[11]

Området är uppbyggt kring tre större torg, Friskväderstorget, Vårväderstorget och Länsmanstorget. I södra Biskopsgården finns ett mindre lokalt torg, Väderlekstorget. Stadsdelen har namn efter ett hemman i Lundby by, vilket är omnämnt första gången år 1600. Antagligen var det förr ett biskopsgods. [12]

Dimvädersgatan i Biskopsgården med för biskopsgården typiska hus.

Biskopsgården är även ett trafiktorg vid slutet av Hjalmar Brantingsgatan, som utgör huvudinfart till stadsdelen med samma namn. Gatunamnen i området Biskopsgården har nästan alla med väder att göra, som till exempel Dimvädersgatan och Godvädersgatan. Ett undantag är radhusområdet Solvädersbyn med gatunamn efter friidrottsgrenar. Detta eftersom byggnaderna före flytt till Biskopsgården 1996 användes som deltagarbostäder vid friidrotts-VM på Heden 1995. (Dit flyttades husen i sin tur från vinter-OS i Lillehammer 1994 där se använts för liknande syfte.)

Faser

  • 1952 – Stadsplanearbetet började.
  • 1953 – Detaljprojektering av stadsplanen. Byggnaderna påbörjades under hösten samma år. Projekteringsarbeten för den gemensamma värmecentralen.
  • 1955 – Under våren började schakt- och grundförstärkningsarbetena. I maj månad började panncentralen att uppföras. De egentliga byggnadsarbetena påbörjades under hösten.
  • 1956 – den 1 juni flyttade de första hyresgästerna in. I juli var panncentralen i drift.[13]

Fornfynd

  • På hösten 1961 hittades rester av en hällkista vid Snövädersgatan i södra Biskopsgården, då man schaktade för den nya Ryaaskolan. Det var en megalitisk hällkista av västsvensk typ, alltså en hällkista med förrum, avsedd för mer än en gravplats. Kistan var 6,5 meter lång och 1,3 meter bred samt orienterad i nord-sydlig riktning. Fyndet beräknas vara 3 500 år gammalt. I sluttningen norr och nordväst om fyndområdet, hittades ytterligare brandgravar med bland annat en ornerad bennål samt keramik av samma art. Detta innebär att där under äldsta järnåldern legat ett gravfält.[14]

Kända personer med anknytning till Biskopsgården

Kriminalitet

Biskopsgården uppmärksammades 2009 och 2010 för problem med bland annat anlagda bränder och fick 2010 som första bostadsområde tillstånd att ha övervakningskameror på några ställen för att få bukt med skadegörelse.[15] Ett uppmärksammat dåd skedde i mars 2015 då två maskerade män öppnade eld med automatgevär i en restaurang vid Vårväderstorget varvid två personer dödades och tio skadades.[16]

Biskopsgården är enligt polisen ett ur brottssynpunkt problemområde som klassas som särskilt utsatt område.[17] Under polisens medborgardialoger under 2016 önskade de boende i området övervakningskameror. Länsstyrelsen beviljade 15 kameror som började användas i december 2016 och med ett tillstånd som löper till och med juli 2018.[18]

Se även

Referenser

Noter
  1. ^ Ufon, svampar och sagoslott. Plings utflyktsguide till Göteborgs vattentorn. 2014-10-06.
  2. ^ [a b c] Folkmängd 1990, 2000, 2010 och 2011, primärområden, Statistisk årsbok Göteborg 2013
  3. ^ Statistisk årsbok Göteborg 1981, Göteborgs Stadskontor 1982, s. 36
  4. ^ [a b] Befolkning och geografi i Västra Hisingen, Västra Hisingens stadsdelsförvaltning, hämtad 2013-10-24
  5. ^ Svensk och utländsk bakgrund 2011, primärområden, Statistisk årsbok Göteborg 2013
  6. ^ Västtrafik
  7. ^ Länsstyrelsens beslut 2006-05-08.
  8. ^ Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000. Göteborg: Tre böcker. Libris 8369492. ISBN 91-7029-460-7 , s. 294.
  9. ^ Beslut 8 maj 2006 om byggnadsminne för “Torpet Klara 3”, Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet.
  10. ^ Göteborg bygger, utgiven av Stadsbyggnadskontoret i Göteborg 1965, s. 64-66
  11. ^ Vi bygger i Göteborg : en berättelse om Göteborgs stads bostadsaktiebolag, Torsten Frendberg, Göteborgs stads bostadsaktiebolag 1968, s. 213ff
  12. ^ Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän, utgiven av Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, 1923, del II, s. 100
  13. ^ Det nya Göteborg nr 1 1957 - nr 7 1960, utgiven av De allmännyttiga Bostadsföretagen 1960, nr 1, oktober 1957, s. 4
  14. ^ FYND, 1962, redaktion: Ture Johannisson, Artur Attman, Carl-Axel Moberg, Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening, Göteborg 1962, s. 41ff
  15. ^ Nu startar kameraövervakningen i Biskopsgården, Vårt Göteborg, publicerad 2010-11-01, hämtad 2013-10-13
  16. ^ Fem skadade kvar på sjukhus
  17. ^ ”Utsatta områden - sociala risker , kollektiv förmåga och oönskade händelser Dnr: HD 5800 - 61/2015”. Polisen i Sverige - Nationella operativa avdelningen. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160819054415/https://polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/%C3%96vriga%20rapporter/Utsatta-omraden-sociala-risker-kollektiv-formaga-o-oonskade-handelser.pdf. Läst 2 juli 2016. 
  18. ^ ”15 övervakningskameror i norra Biskopsgården”. SVT Nyheter Väst. SVT. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/15-overvakningskameror-i-norra-biskopsgarden. Läst 31 december 2016. 
Tryckta källor
Webbkällor

Vidare läsning

  • Hansson, Einar (1989). Stadsstudier och stadsförnyelse - ett pedagogiskt perspektiv : erfarenheter från norra Biskopsgårdens stadsstudiecentrum. Rapport / Byggforskningsrådet, 0349-3296 ; 1989 :100. Stockholm: Statens råd för byggnadsforskning. Libris 7418355. ISBN 91-540-5038-3 
  • Hägglund, Solveig; Wickström, Ulla; Gunnarsson, Lars (1979). Att bo i Norra Biskopsgården : en beskrivning av ett bostadsområde inom FAST-projektet. FAST-projektet, 99-0149894-5 ; 4Uppsats / Institutionen för praktisk pedagogik, Göteborgs universitet, 0348-2227 ; 55. Göteborg. Libris 8203156 
  • Kuusela, Kirsti (1998). Kvinnoliv i Biskopsgården. Göteborg: Stadsdelsförvaltningen Biskopsgården. Libris 2575277 
  • Olsson, Annmarie; Sjöholm, Margareta (2005). Bo bra i Biskopsgården : 1993-2003. Göteborg: SDF Biskopsgården. Libris 10086534 
  • Sjöholm, Margareta (2013). Bo bra i Biskopsgården : 1993-2013. Göteborg: Västra Hisingens stadsdelsförvaltning. Libris 16358530 
  • Stenberg, Jenny (2004). "Hur får vi hela Göteborg engagerade i detta?" : utvärdering av Storstadssatsningen i norra Biskopsgården  : områdesrapport. Rapportserien Studier av samtidskultur, 1652-6848 ; 3. Göteborg: Centrum för kulturstudier, Göteborgs Universitet. Libris 9775153. ISBN 91-970280-1-0 

Externa länkar