Slottsskogen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel behandlar parken i Göteborg, för tätorten i Håbo kommun, se: Slottsskogen, Håbo kommun
Gräsytan framför Björngårdsvillan öster om åsen
Minnesvård över en av Slottsskogens grundare August Kobb, utförd av bildhuggaren Christian Eriksson.[1]

Slottsskogen, alternativt Slottsskogsparken,[2] är en 137 hektar stor park och stadsdel strax sydväst om Göteborgs centrum. Parken har fått sitt namn eftersom den anlades i en skog som under flera hundra år hörde till det kungliga slottet Älvsborg som låg några kilometer bort vid Göta älv. Stadsdelen Slottsskogen har en areal på 156 hektar.[3]

Allmän beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Observatoriet och ödledammen
Azaleadalen
Slottsskogens gotlandsruss.

Slottsskogen sträcker sig från stadsdelarna Stigberget, Masthugget och Olivedal i norr till stadsdelen Järnbrott i söder och ungefär lika brett från stadsdelarna Majorna och Kungsladugård i väster till stadsdelen Änggården i öster[4]. Stora delar av Slottsskogsparken ligger på Stigbergsåsen, som går från norr till söder och där avslutas med Bragehöjden.[5] Öster om denna ligger stora gräsplaner som samlar mycket folk om somrarna, blandat med små kullar och dammar; väster om åsen ligger Majvallen och Azaleadalen. Slottsskogen är en öppen park och därmed tillgänglig dygnet runt och avgiftsfri.

Förutom naturområden och gräsplaner finns flera djurhägnader uppe på åsen. I en dal på mittersta delen av åsen finns säldammen på östra sidan och en damm för Humboldtpingviner och ett fågelhus på västra sidan. Uppe på åsens mittersta del finns en samling med djurhägn som heter "djurgårdarna": där finns en del däggdjur och en del fåglar. På östra sidan av åsen, strax ovanför Björngårdsvillan, ligger Barnens zoo som invigdes den 28 april 1971 av gatunämndens ordförande Bengt Gabrielsson. Åtta byggnader på ett cirka 1 500 kvadratmeter stort område, kostade cirka 400 000 kronor att utföra. Från starten fanns här: 10 grisar, 2 kalvar, 18 getter, 3 tackor - gotländska utegångsfår - med två lamm var, 8 hundvalpar, 20 marsvin, 10 dvärghöns, 3 kalkoner med 21 kycklingar och 7 kaniner. Det var tack vare en motion i stadsfullmäktige av Harry Hjörne som medel kunde anslås för ändamålet. De båda bröderna och djurvårdarna Rasmussen hade ansvaret för verksamheten.[6]

År 2010 tog man bort möjligheten att gå in och klappa djuren på barnens zoo på grund av ekonomiska skäl,[7] dock öppnade man på nytt barnens zoo 2012 så man åtrigen kan klappa djuren under sommarhalvåret. [8]

Göteborgs naturhistoriska museum ligger i nordöstra Slottsskogen, på Olivedalshöjden, väster om Linnéplatsen. På Stigbergsåsen nära Masthugget i norr ligger Observatoriet.

Den svenska scoutrörelsens fader, Ebbe Lieberath, fick ett monument i Slottsskogen - mellan Hallandsstugan och Vita Bandet - invigt den 14 november 1959. Hedersgäst var hans dotter Rigmor Tholin.[9] Monumentet bestod av en stor sten söm vilade på tre mindre stenar, omgivet av ett röse som cirka 100 scoutkårer i landet sänt in var sin ingraverade sten till. Stenarna symboliserade i tur och ordning: Scoutrörelsen, de tre punkterna scoutlöftet och gemenskapen. Scouternas Kamratförenings ordförande, Gottfrid Bergendahl höll ett tal och stadsfullmäktiges vice ordförande, Adolf Borén, tog emot gåvan å stadens vägnar.[10]

Slottsskogens tre högsta punkter hittas vid Stora Utsikten, där det före detta vattentornet från 1899 står placerat, med 80[11] meter över havet, Valhallaberget[12] vid Hjorthagen med 73 meter och Bragehöjden, berget norr om Bragebacken, med 73 meter.[13][14]

Två bergarter dominerar i Slottsskogen; Göteborgsgnejsen, som är en röd, sprickrik och grov gnejs samt Slottsskogsgrönstenen som är en mörk grönsten med eruptivt ursprung. Stora Utsikten står på Göteborgsgnejsen. Cirka 100 meter längre västerut tar Slottsskogsgrönstenen vid och som senare, norrut övergår i Masthuggsbergen.[15]

Vid parkens huvudentré i Linnéplatsens södra del, låg tidigt en lång smal byggnad av trä, snarlik en repslagarbana, som användes till äggkläckningsanstalt. Till entrén drogs i början av 1890-talet en spårvägslinje. Då Linnégatan och Linnéplatsen var färdigutbyggda i början av 1900-talet, bildade de en värdig avslutning mot Slottsskogen.[16]

Plikta[redigera | redigera wikitext]

Plikta, ursprungligen Plikten eller Plekta (med akut accent),[17] är en lekplats i Slottsskogens nordöstra del, i Jungmansgatans förlängning och cirka 175 meter väster om Naturhistoriska museet. Exakt varifrån namnet kommer har inte fastställts, men en förklaring kan vara de förbudstavlor, så kallade "plikttavlor" som tidigare fanns där. De sade att man inte fick spela fotboll på, eller ens beträda gräsmattan på platsen.[18] En annan tolkning framförs av göteborgshistorikern Robert Garellick, som menar att det odlades säd på platsen långt före sekelskiftet 1900, varför det enligt anslag var "Vid plikt [vite] förbjudet att beträda området."[19] I båda tolkningarna har namnet alltså samma ursprung, en typ av "förbudsskyltar."

Vid Plikta spelades fotbollsmatcher till omkring 1915. Det var Idrottsklubben Wega, en kvartersklubb från Vegagatorna och Masthugget, som 1905 - samma år som klubben bildades - tog platsen i besittning och där spelade sina första fotbollsmatcher. Wega hade även en aktiv friidrottssektion som satte sin prägel på Plikta ända fram till 1923 då Slottsskogsvallens kolstybbsbanor invigdes. Med tillstyrkan av Gamla Vegapojkars kamratförening, ingick IK Wega 1946 till Drätselkammaren med en begäran om att åter få använda Plikta som idrottsplats för ungdomar. Efter några år blev platsen iordningställd och främst skolorna fick då möjlighet att idrotta. Där fanns då både löparbanor, hoppgropar, fotbolls- och handbollsplan.[20]

Sportfaciliteter[redigera | redigera wikitext]

Slottsskogen har en frisbeegolfbana.

Det finns en strandvolleybollplan, en minigolfbana och en frisbeegolf-bana. I södra delen av Slottsskogen finns även en skidbacke, det före detta backhoppningstornet Bragebacken från 1902 och ett utsiktstorn som bjuder på en fantastisk utsikt över Göteborg.

För fotboll och andra utrymmeskrävande sysselsättningar finns idrottsplatsen Majvallen i de västra delarna vid Majorna och Dalens lekfält i sydväst. Majvallen är en fotbollsplan med konstgräs, hemmaplan för Göteborgs FF, Masthuggets BK och Pushers BK. Dalens lekfält är några stora grusplaner främst använda för fotbollsträning som ligger i anslutning till Slottsskogsvallens idrottsanläggningar. I södra hörnet ligger Slottsskogsvallen, klassisk arena för fotboll och friidrott.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Marken tillhörde redan under medeltiden slottet Älvsborg och den kungliga marken omfattade nuvarande Slottsskogen med Änggården, Masthugget och Majorna ända till Röda sten. "Kronoparken Slottsskogen" omfattade vid mitten av 1600-talet ungefär 300 hektar, alltså mer än dubbelt så mycket som idag, eftersom både Änggården och hela Älvsborgs Kungsladugård inräknades som delar av Slottsskogen. Dessa båda områdena bestod främst av skog. Slottsskogen var snarare en otillgänglig skog än en park ända fram till slutet av 1800-talet. Istället fick Stora Otterhällan fungera som rekreationsplatsen för dåtidens Göteborgare.[21]

Slottsskogen har haft många namn, och officiellt har den kallats både Sundshagen, Sundzmarcken och Änggårdsskogen, innan det nuvarande namnet blivit tillräckligt inarbetat.[22] På en karta av Kietel Classon år 1655 sägs: "Uthij Desse ängar, Bärgh och Ekeskogz backar pläga Diurran haffwa sina Säkre Parker, och orter at gå uthi och kallas Sunnshagen." Även namnet Slottsskogen har gamla anor, och Eric Cederbourg skrev i sin Göteborgsskildring 1739: "synes det hafwa sitt ursprung af Gamla-Elfsborg Slott, emedan denna ägendom går i wäster in till detta Slott." Där underhölls dovhjortar sedan medeltiden, och år 1579 hämtades dovhjortar från England, troligen för att förbättra stammen i den gamla "konungzparken". År 1624 vände sig stadens råd till Gustav II Adolf med en anhållan att få dispositionsrätt över området. Ett utdrag ur kungens svar lyder: "Såsom af Borgerskapet begäres at dem må efterlåtas med deras Hustrur och Barn om Sommartijd förlusta sig uti Engegårds Skog: Så will H:s K. M:t dem sådant icke förment Hafwa, allenast de ikke der hugga neder Skogen och fälla djur, eller bruka någon annan motwillighet."[23]

Landshövding Anders Rudolf du Rietz upptäckte på 1700-talet att folk gjorde åverkan på träden, trampade ner gräset och gjorde ofog i skogen, vilken ingick i hans boställsjord. Han påstod att han orsakats så mycket skada genom minskad höskörd, att han tvingades inskränka göteborgarnas promenerande till ett visst mindre område, till Malmgårdskullarna, där Gräfsnäsgården ligger idag. Området utstakades därefter med särskilda märken och här fick endast "Stadens borgerskap och hederligare Inwånare med deras Hustrur och Barn samt nödig betjäning" hålla till. Men det heter också i kungörelsen, som utfärdades 1776, att: "Gesäller, Matroser, Drängar, Tjenstegossar, Pigor, Krögare och Månglerskor med flera av lika egenskap må icke vara tillåtet at spatsera hvarken inom förberörda plats eller annorstädes i Slottsskogen utan på den genomlöpande wägen." Därmed försvann allt hyggligt folk från Slottsskogen, och namnet "Slåss-skogen" började förekomma.[24]

Uppsynen över växtlighet och djur utövades av en skogs- och djurväktare, vilken en bit in på 1700-talet hade titeln hejderidare. Den förste av dessa ämbetsmän hette Arfued Skogvaktare eller Skytte (verksam 1621-1636). Han och hans efterträdare bodde på Engiegårdh (Änggården), strax öster om skogen. Hejderidaren hade bland annat till uppgift att skydda skogen, framför allt ekarna, mot olovlig fällning. Särskilt mot slutet av 1600-talet förekom mycket skogsstölder i Slottsskogen, eftersom skogstillgången var dålig i göteborgstrakten. I Slottsskogens lövskog räknade hejderiddaren Grönbom och amiralitetslöjnanten A.F. Wallman år 1780 till 7 268 ekar, däribland till skeppsvirke dugliga 1 486 stycken, för tillväxt tjänliga 815 och till skeppsvirke odugliga 4 967. De fördelade sig enligt följande: Hanåsen 1 248, Högåsen 1 942, Gärdet 333, Ulvakullen 77, Fågelkullen 719, Långkullen 301, Aspkullen 230, Ängkullarna 1 691, "Öster under den förut beskrivna Högåsen" 339, Engars (Änggårds)kullen 270, Broåsen 85 och Kärrlandans kulle 48.[25] En av de mera nitiska skogvaktarna var en man vid namn Per Hwijtlock, som 1694 åtalade samtliga boendes på "Maijerna wid gambla Elfsborg, hwilka sortera under ladugården".[26]

Skogen var en del av Älvsborgs Kungsladugård till Älvsborgs slott och användes tidvis som djurgård. Ägandet av skogen överfördes några gånger till staden Göteborg men det gick tillbaka till kungsladugården igen. I samband med att Majorna införlivades med Göteborg 1868 kom Slottsskogen i stadens ägo, på villkoret att skogen skulle användas till parkanläggning för staden. Den som starkt bidrog till detta var landshövdingen i Göteborgs och Bohus län, Albert Ehrensvärd. Några år innan hade han skrivit till regeringen och påpekat att staden med sin växande folkmängd "borde ha en egen park där gemene man kunde vandra och förströ sig". Carl Johans församlings införlivades med staden 1867, då även Älvsborgs Kungsladugård med tillhörande områden överläts till staden genom ett kungligt brev skrivet den 1 februari 1867. I samband med detta bestämdes det att delar av Slottsskogen skulle bli en parkanläggning: "att en del av den till Slottsskogslägenheterna hörande dugliga skog bör bibehållas, för att till en parkanläggning för staden användas."[27][28]

Slottsskogsparken kommer till[redigera | redigera wikitext]

År 1870 fördes frågan om Slottsskogens planerande på tal i stadsfullmäktige av den kände majbon, musikdirektören och orgelbyggaren John Nicolaus Söderling. Den 26 november 1874 beslutade stadsfullmäktige enligt Söderlings förslag, och att låta det planerade parkområdet omfatta Stora och Lilla Malmgården, Malmgårdsängen och Trädgården. Därefter vidtog diskussioner om hur parken skulle utformas, skulle det bli ett tivoli som det i Köpenhamn eller en park enligt engelsk modell? parkförslaget segrade, främst tack vare dåvarande kammarförvanten i Göteborg Sigfrid Wieselgren.[29] En styrelse tillsattes, som den 19 december samma år hade sitt första sammanträde under ordförandeskap av grosshandlare A. W. Lewgren. År 1874 anslogs 38 000 kronor till parkens anläggande, och på våren 1875 startade arbetet med att förvandla Slottsskogen till en parkanläggning. Parken etablerades i de sydöstra delarna av Kungsladugårds ägor och omfattade fastigheterna Stora och Lilla Malmgården, med Malmgårdsängen och Trädgården som nyttjades av arrendatorer. Det var stadsträdgårdsmästare C. P. Lange som upprättade den plan efter vilken parken anlades. På lägenheten Kohagen upprättades en plantskola 1876.[30] Parken öppnades delvis för allmänheten 1876, och det officiella namnet var då Slottsskogsparken. År 1891 hade kostnaderna vuxit till 238 000 kronor, varav 130 000 från Renströmska fonden och resten genom stadens andel och vinst i brännvinshandeln. Slottsskogsparken fick en egen styrelse, och då denna sammanträdde första gången den 19 december 1874, upptog närvarandelistan enligt protokollet: "Herrar A. Kobb, G. Lövegren, A.W. Lewgren, A. Fröding och O.A. Elliot." Lewgren utsågs då till ordförande och Elliot till sekreterare.[31]

I parkens kuperade del, som tidigare kallats Kohagen, anlades en djurpark.[32] I de nedre delarna av parken uppfördes tre restauranger, ett antal vaktstugor, en trädgårdsmästarbostad, ekonomibyggnader, plantskola, en friluftsteater och danslokaler.[32] Svedberg, Krantz och Berggren var Slottsskogens tre första parkvaktare. Albin Svedberg, som tidigare varit polis, anställdes 1895 och kallades för "Slottsskogskongen". Han bodde med sin familj i en parkvaktarstuga vid Bangatan.[33]

I den norra kuperade delen anlades en vattenreservoar med utsiktstorn.[32] År 1893 utvidgades parken åt öster, då även ett antal mindre sjöar anlades.[34]

Johannes Dufva var en populär fiolspelare från Majorna, som underhöll vid dansbanan "ovanför restaurationslokalen", som stod klar 1887. Dansbanan där han spelade låg uppe på kullen ovanför Barnens Zoo och en backe som leder dit har fått namnet Dufvas backe. Dansbanans underlag var från början av grus, men blev 1895[35] belagd med brädor över gruset. Dufvas spelade ofta tillsammans med Gustaf Mårtensson-Hall, Mårten kallad.[36]

I början av 1900-talet hade Slottsskogen en driftig överträdgårdsmästare som hette Thure Ohlson. Han byggde ut djurgårdarna och fågeldammarna 1907. Redan 1902 hade man tagit emot en säl, som snart blev en uppskattad publikfavorit. Men den hade inte tillgång till någon lämplig damm och avled snart. År 1905 erbjöd sig direktör James Keiller att bekosta en sådan anläggning, Säldammen.[37]

År 1902 invigdes hoppbacken Bragebacken, även här var Thure Ohlson initiativtagare, den ersattes 1924 av den nuvarande hoppbacken med samma namn.

Under 1962 gjordes entrén till Slottsskogen vid Linnéplatsen om. Den gamla infarten, som gick i en båge, slopades och blev delvis gräsmatta, delvis refug. Det gamla bostadshuset, som spårvägen tillfälligt disponerat, togs bort. Men kabinettet blev kvar.[38]

Den 19 maj 1974 firades Slottsskogens 100-årsjubileum. Festligheterna arrangerades vid Linnéplatsen och på planen framför August Kobbs byst av Gamla Annedalspojkar, Gamla Hagapojkar, Gamla Majgrabbar, Gamla Masthuggspojkar och Gamla Vegapojkar.[39]

Utskänkning[redigera | redigera wikitext]

År 1775 omnämns den första serveringen inom området. Då öppnades en bod för servering av "lemonad, mandelmjölk och viner." Den brukade öppnas i maj och stängdes först på sommarens sista dag. Utskänkningen i området kan delas in i Öl- och sprit-perioden samt från 1909, Nykterhetsperioden. Det fanns två schapp, ett nedanför Ekebacken och ett på Malmgårdskullarna. Där Björngårdsvillan nu ligger, fanns en paviljong som kallades 5:an. Till höger om den låg en länga med tjänsterum. Eftersom 5:an var öppen nästan dygnet runt, tvingades personalen att sova i skift.

Runt sekelskiftet 1800-1900, uppfördes tre större restaruanger: Strandpaviljongen eller Vinterpaviljongen vid Stora dammen, där nu Vita Bandet ligger; och där 5:an med annex låg, byggdes Stora Restaurangen (senare omdöpt till Björngårdsvillan i samband med att en björnbur uppfördes alldeles i närheten). Den tredje stora serveringen var för Malmgårdsrestaurangen, även kallad Prippska Villan efter en paviljong som funnits utställd på Göteborgsutställningen 1891. Den försågs med en stor veranda efter flytten. Malmgårdsrestaurangen låg på gamla Malmgårdens tomt, ungefär vid Gräfsnäsgården.

Vid sekelskiftet 1800-1900, och fram till "Nykterhetsepoken" 1909, innehades samtliga serveringsrättigheter för parken av källarmästare Ludvig Larsson. Han hade haft dessa rättigheter att utöva restaurangrörelse sedan 1877.[40]

Parkens byggnader[redigera | redigera wikitext]

Det före detta vattentornet, kallat Kikar'n, i Slottsskogen (2013).
  • Parkvaktstuga vid Margreteberg, (1880)
  • Hjortvaktarbostad/Djurskötarbostad, (1891)
  • Parkvaktstuga vid Bangatan, (1895)
  • Parkvaktstuga vid Sjömansgatan/August Kobbsgatan, (1922)
  • Trädgårdsmästarbostad, (1881)
  • Polisstation/Polismuseet[41], (1905). Ritad av Emil Billing. Den var bemannad till mitten av 1950-talet och kallades för Polisvakta. Huset övertogs 1983 av Göteborgs Polismäns Pensionärsförening.[42]
  • Björngårdsvillan.
  • Svanhus, (1897)
  • Påfågelhus, (1922)
  • Bragebacken, (1901), ett före detta backhoppningstorn.
  • Bragebackens utsiktstorn, ett trätorn högst upp på Bragebergets höjd.
  • Vattentornet Stora Utsikten, (1899). I folkmun kallat Kikar'n.[43]
  • Ekonomigården/Stallmästargården
  • Roskast söder om ekonomigården[44]
  • Fågelhuset, ligger utanför den så kallade Trädgårdsmästarebostaden i parkens västra del, i vägkorset Vedbacken-Säldammsbacken. Byggnaden uppfördes 1983-84 av Fritidsförvaltningen i Göteborg, efter ritningar av Semrén Arkitektkontor.[45]
  • Vita bandet. AB Hvita bandets nykterhetsförening bildades den 14 januari 1909, och den 30 april samma år startade man servering i gamla Vinterpaviljongen.[46]
  • Gräfsnäsgården, ursprungligen från Gräfsnäs, de äldsta delarna från 1700-talet. Flyttat till Slottsskogen och återuppbyggt 1967/1968, ägs och används numera av Folkdansringen Göteborg och dess föreningar.[47]
  • Gräfsnäsgårdens annex, "Annexet", (1986) och utedansbanan (1997)[48]
  • Smålandsstugan. Ryggåsstuga, byggd på 1750-talet och inköpt av Smålands Gille år 1904 i Femsjö socken och Västbo härad. Stugan var bebodd fram till 1965, då bristen på moderna bekvämligheter blev för uppenbar för att den skulle tjäna som bostad.[49]
  • Dalslandsstugan, byggd 1827 i Dalsland, flyttad till Slottsskogen på 1930-talet
  • Hallandsgården, gård från slutet av 1700-talet som sedan 1946-47 står i Slottsskogen
  • Colettan, var en paviljong som var placerades vid stranden av Stora dammen, en bit ifrån Vinterpaviljongen (senare Vita bandet). Den hade köpts in efter Göteborgsutställningen 1891. Från paviljongen distribuerades glögg och annat vid stora långbord ute på isen, omgivna av granar.[50]

Fornminnen[redigera | redigera wikitext]

Vid den norra kanten av planen framför Utsiktstornet i Slottsskogen, ligger två stora stenblock av gnejs, till vänster. I blockens jämna yta syns tre stycken grunda skålgropar i det närmast belägna blocket och åtta stycken i det bortre. Stenarna har ursprungligen legat vid Vattugatan i Masthugget, där de påträffades år 1932.[51]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ En liten bok om Slottskogen, utgiven av Föreningen Linnégatan, Rundqvists Boktryckeri Göteborg 1944, s. 11
  2. ^ Karta över Göteborg med omnejd i 20 blad, skala 1:4 000 : Västra Frölunda - Älvsborg - Majorna : Blad N:o 44, upprättad för Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 av Andre Stadsingenjören Arvid Södergren
  3. ^ Statistisk årsbok Göteborg 1982, Göteborgs Stadskontor 1982, s. 36
  4. ^ Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 ISBN 91-89088-04-2, s. 163, 253
  5. ^ Belägenheten omkring Göteborg : Utgifven af N.G. Werming, [Karta, graverad av E. Åkerland] 1809
  6. ^ GP, 29 april 1971, "Barnens förtjusning stor när nya zoo kunde öppnas."
  7. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=3577778
  8. ^ http://www5.goteborg.se/prod/parkochnatur/dalis2.nsf/vyPublicerade/AA41AD2995739E8CC12575BA002F957F?OpenDocument
  9. ^ Panorama 60 - en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek, red. Per-Erik Lindorm, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1960 s.35
  10. ^ GP, 15 november 1959, "Stenarna i Slottsskogen pampigt Lieberathminne.
  11. ^ Slottsskogen : Kulturhistorisk bedömning, Inger Erntsson, Kolbjörn Wærn, Göteborgs stadsbyggnadskontor, 2009 ISBN 978-91-633-7166-0, s. 98
  12. ^ Karta Öfver Göteborg : utarbetad och tryckt 1906, Göteborgs Litografiska Aktiebolag 1906
  13. ^ Studieutflykter i Göteborg och dess omgivningar: En orientering i hembygdens studiematerial, Johan Alin & Elof Lindälv, Göteborgs skolresekommitte 1943 s. 5f
  14. ^ En liten bok om Slottskogen, (1944), s. 44
  15. ^ Göteborgstrakten - bygd och natur, red. Claes Claesson, utgiven av Göteborgs stadsfullmäktiges beredning för natur- och kulturskydd, Göteborg 1951, s.
  16. ^ Slottsskogen : Kulturhistorisk bedömning, (2009), s. 27ff
  17. ^ Göteborgs gatunamn, [II:a upplagan], red. Carl Sigfrid Lindstam, Göteborgs gatunamnsberedning 1962, s. 247. "Om namnets innebörd och ålder fördes en diskussion i Handelstidningens Eko-spalter 28/3—22/4 1958. Förmodligen har det stått en s.k. plikttavla här, med förbud vid vite (plikt) för ett eller annat, kanske att sparka boll eller helt enkelt att beträda marken."
  18. ^ Göteborgs gatunamn, [II:a upplagan], red. Carl Sigfrid Lindstam, Göteborgs gatunamnsberedning 1962, s. 247
  19. ^ Bilden av Göteborg II : färgfotografier 1910 - 1970 : västerut - södra Älvstranden, Robert Garellick, Göteborg 2008 ISBN 978-91-633-2988-3, s. 13
  20. ^ Vi från Vega, nr 1 1993-1994, utgiven av Gamla Vegapojkars Kamratförening, Göteborg 1994, s. 28ff
  21. ^ Gatan, Thomas Reckmann, Gatubolaget, Göteborg 2011, s. 100
  22. ^ I stadens tjänst: (1974), s. 7
  23. ^ En liten bok om Slottskogen, utgiven av Föreningen Linnégatan, Rundqvists Boktryckeri Göteborg 1944, s. 4f
  24. ^ I stadens tjänst: (1974), s. 8f
  25. ^ ' Berättelser ur Göteborgs Historia under Gustavianska tiden, [1773-1809], Hugo Fröding, Göteborg 1922, s. 36f
  26. ^ En liten bok om Slottskogen, utgiven av Föreningen Linnégatan, Rundqvists Boktryckeri Göteborg 1944, s. 8
  27. ^ Göteborgs kommunalkalender 1948, red. Werner Göransson, utgiven av Göteborgs stads statistiska byrå, Göteborg 1948, s. 101
  28. ^ I stadens tjänst: (1974), s. 9
  29. ^ I stadens tjänst: (1974), s. 9
  30. ^ I stadens tjänst: (1974), s. 9
  31. ^ I stadens tjänst: (1974), s. 9
  32. ^ [a b c] Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 ISBN 91-89088-04-2, s. 252
  33. ^ I stadens tjänst: (1974), s. 9
  34. ^ Göteborg under 300 år, Carl Lagerberg & Otto Thulin, Medéns Bokhandels AB, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1923 s. 212
  35. ^ En liten bok om Slottskogen, utgiven av Föreningen Linnégatan, Rundqvists Boktryckeri Göteborg 1944, s. 12
  36. ^ Föreningen Gamla Majgrabbar: Julen 2000, tidning utgiven av Föreningen Gamla Majgrabbar, Göteborg 2000 ISSN 1402-1463, s. 15
  37. ^ En liten bok om Slottskogen, utgiven av Föreningen Linnégatan, Rundqvists Boktryckeri Göteborg 1944, s. 35
  38. ^ GT, 24 juni 1962, "Slottsskogen får ny entré, parkering och vägledning."
  39. ^ Vi från Vega, nr 1 1995-1996, utgiven av Gamla Vegapojkars Kamratförening, Göteborg 1996, s. 22f
  40. ^ I stadens tjänst: (1974), s. 11
  41. ^ ”Polismuseet - Slottsskogen”. Göteborgs stad, Park och natur. http://www5.goteborg.se/prod/parkochnatur/dalis2.nsf/535e371e7fd657aec1256a5c0045675f/eed2b749ffd3fbedc1257554004481ac!OpenDocument. Läst 29 juni 2014. 
  42. ^ Från Börsen till Park Avenue: Intressanta göteborgsbyggnader uppförda mellan 1850 och 1950, uppställda i kronologisk ordning och avbildade på vykort, Ove Nylén, Haspen Förlag 1988 ISBN 91-970916-3-4, s. 59
  43. ^ Från Börsen till Park Avenue: Intressanta göteborgsbyggnader uppförda mellan 1850 och 1950, uppställda i kronologisk ordning och avbildade på vykort, Ove Nylén, Haspen Förlag 1988 ISBN 91-970916-3-4, s. 48
  44. ^ Slottsskogen : Kulturhistorisk bedömning, (2009), s. 14f
  45. ^ Semrén Arkitektkontor AB : De första tjugo åren, Per-Rune Semrén, Magnus Månsson, Göteborg 1990, s. 10
  46. ^ Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Björn Harald, Axel Möndell, Doug. Wallhäll, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Göteborg 1952, s. 394
  47. ^ ”Landskapsstugorna - Slottsskogen”. Göteborgs stad, Park och natur. http://www5.goteborg.se/prod/parkochnatur/dalis2.nsf/535e371e7fd657aec1256a5c0045675f/d2fb9b1d607a05b3c125755400443fc3!OpenDocument. Läst 29 juni 2014. 
  48. ^ ”Gräfsnäsgården”. Folkdansringen Göteborg. http://goteborg.folkdansringen.se/index.php/folkdansringen/vara-hus/grafsnasgarden. Läst 29 juni 2014. 
  49. ^ I stadens tjänst: (1974), s. 5ff
  50. ^ I stadens tjänst: (1974), s. 10
  51. ^ Sägner och fornminnen från Göteborg, Arne Tidland & Göran Larsson, Tidslands Förlag, Göteborg 1957 s.70 + s.86

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • En liten bok om Slottskogen (1944) utgiven av Föreningen Linnégatan, Rundqvists Boktryckeri
  • Bengt A Öhnander (1990) Göteborg berättar mer, Tre Böcker Förlag AB, ISBN 91-7029-059-8
  • Slottsskogen : Kulturhistorisk bedömning, Inger Erntsson, Kolbjörn Wærn, Göteborgs stadsbyggnadskontor, 2009 ISBN 978-91-633-7166-0
  • Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000. Göteborg: Tre böcker. Libris 8369492. ISBN 91-7029-460-7 (inb.) , s. 10
  • I stadens tjänst: tidskrift för Göteborgs stads tjänstemän, nr 9, 1974, Göteborgs stads tjänstemannaförbund, Göteborg 1974, "Slottsskogen - en kunglig gåva."

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bengtsson, Arvid; Bengtsson Arvid (1988). Stadsparker är till för folk. Göteborg: Tre böcker. Libris 7748994. ISBN 91-85414-87-5 
  • Axelsson, Sun (1996). ”Låt det växa fritt.”. Utblick landskap (Stockholm : Landskapsarkitekternas riksförbund (LAR), 1984-2000) 1996:3,: sid. 26-33 : ill.(fotogr.). ISSN 0281-7462. ISSN 0281-7462 ISSN 0281-7462.  Libris 2640047
  • Fredberg, Carl Rudolf A:son (1919-1920). Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag. D. 1. Göteborg. sid. 528-548. Libris 2054906. http://runeberg.org/gamlagot/1/0528.htm 
  • Fredriksson, Stig (2007). Slottsskogens hemligheter: på vandring med NaturStig. Göteborg: MelicaMedia. Libris 10616129. ISBN 978-91-85627-06-6 
  • Fredriksson, Stig (2003). ”Landskapsstugorna i Slottsskogen: en historik”. Årsbok / Smålands gille i Göteborg 2003,: sid. 23-26 : ill.. 0282-0552. ISSN 0282-0552.  Libris 9344429
  • Hallandsgården i Slottsskogen, Göteborg: en minnesskrift utgiven av Hallands Gille i Göteborg till dess 80-årsjubileum 1987. Göteborg: Gillet. 1987. Libris 734245 
  • Hedberg, Johannes (1976). Slottsskogen i Göteborg. [Göteborg]: [Förf.]. Libris 8203114 
  • Hernroth, Uno (1974). Smålandsstugan: Slottsskogen, Göteborg. [Göteborg]: [förf.]. Libris 8213407 
  • Jägerskiöld, Leonard A. (1924). Naturhistoriska museet i Slottsskogen, dess historia, byggnad, inredning och invigning: Göteborg 1924. Göteborg: Göteborgs litogr. anstalt. Libris 1485765 
  • En liten bok om Slottsskogen: [Göteborg]. Göteborg: Rundqvist. 1944. Libris 1401594 
  • Ryd, Lennart (2003). ”Linnébysten i Slottsskogen 80 år: historik kring Linne,? jubileumsfesten i Slottsskogen 1907 och resandet av Linnébysten i Botaniska föreningen 1923”. Årsbok / Smålands gille i Göteborg 2003,: sid. 9-11: ill.. 0282-0552. ISSN 0282-0552.  Libris 9337477
  • Schånberg, Sven (1974). Slottsskogen i Göteborg. Göteborg. Libris 1497858 
  • Slottsskogen i Göteborg.. Göteborg: Fritid Göteborg. Parkavd. 1986. Libris 594992 
  • Smålandsstugan. Göteborg (1911). Smålands-stugan, Slottsskogen, Göteborg.. Göteborg. Libris 2996771 
  • Vägvisare i Slottsskogen: med 3 illustrationer och karta. Göteborg: Brusewitz. 1892. Libris 2682745 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 57°41′10″N 11°56′35″E / 57.686°N 11.943°Ö / 57.686; 11.943