Slottsskogen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel behandlar parken i Göteborg, för tätorten i Håbo kommun, se: Slottsskogen, Håbo kommun
Gräsytan framför Björngårdsvillan öster om åsen
Monument av en av Slottskogens grundare August Kobb

Slottsskogen, alternativt Slottsskogsparken,[1] är en 137 hektar stor park och stadsdel strax sydväst om Göteborgs centrum. Parken har fått sitt namn eftersom den anlades i en skog som under flera hundra år hörde till det kungliga slottet Älvsborg som låg några kilometer bort vid Göta älv. Stadsdelen Slottsskogen har en areal på 156 hektar.[2]

Allmän beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Observatoriet och ödledammen
Azaleadalen
Slottsskogens gotlandsruss.

Slottsskogen sträcker sig från stadsdelarna Stigberget, Masthugget och Olivedal i norr till stadsdelen Järnbrott i söder och ungefär lika brett från stadsdelarna Majorna och Kungsladugård i väster till stadsdelen Änggården i öster[3]. Stora delar av Slottsskogsparken ligger på Stigbergsåsen[källa behövs] som går från norr till söder; öster om denna ligger stora gräsplaner som samlar mycket folk om somrarna, blandat med små kullar och dammar; väster om åsen ligger Majvallen och Azaleadalen. Slottsskogen är en öppen park och därmed tillgänglig dygnet runt och avgiftsfri.

Förutom naturområden och gräsplaner finns flera djurhägnader uppe på åsen. I en dal på mittersta delen av åsen finns säldammen på östra sidan och en damm för Humboldtpingviner och ett fågelhus på västra sidan. Uppe på åsens mittersta del finns en samling med djurhägn som heter "djurgårdarna": där finns en del däggdjur och en del fåglar. På östra sidan av åsen, strax ovanför Björngårdsvillan, ligger Barnens zoo. År 2010 tog man bort möjligheten att gå in och klappa djuren på barnens zoo på grund av ekonomiska skäl,[4] dock öppnade man på nytt barnens zoo 2012 så man åtrigen kan klappa djuren under sommarhalvåret. [5]

Göteborgs naturhistoriska museum ligger i nordöstra Slottsskogen, på Olivedalshöjden, väster om Linnéplatsen. På Stigbergsåsen nära Masthugget i norr ligger Observatoriet.

Den svenska scoutrörelsens fader, Ebbe Lieberath, fick ett monument i Slottsskogen invigt den 14 november 1959. Hedersgäst var hans dotter Rigmor Tholin.[6]

Slottsskogens tre högsta punkter hittas vid Stora Utsikten, där det före detta vattentornet från 1899 står placerat, med 80[7] meter över havet, Valhallaberget[8] vid Hjorthagen med 73 meter och Bragehöjden, berget norr om Bragebacken, med 73 meter.[9][10]

Två bergarter dominerar i Slottsskogen; Göteborgsgnejsen, som är en röd, sprickrik och grov gnejs samt Slottsskogsgrönstenen som är en mörk grönsten med eruptivt ursprung. Stora Utsikten står på Göteborgsgnejsen. Cirka 100 meter längre västerut tar Slottsskogsgrönstenen vid och som senare, norrut övergår i Masthuggsbergen.[11]

Vid parkens huvudentré i Linnéplatsens södra del, låg tidigt en lång smal byggnad av trä, snarlik en repslagarbana, som användes till äggkläckningsanstalt. Till entrén drogs i början av 1890-talet en spårvägslinje. Då Linnégatan och Linnéplatsen var färdigutbyggda i början av 1900-talet, bildade de en värdig avslutning mot Slottsskogen.[12]

Plikta[redigera | redigera wikitext]

Plikta, ursprungligen Plikten eller Plekta (med akut accent),[13] är en lekplats i Slottsskogens nordöstra del, i Jungmansgatans förlängning och cirka 175 meter väster om Naturhistoriska museet. Exakt varifrån namnet kommer har inte fastställts, men en förklaring kan vara de förbudstavlor, så kallade "plikttavlor" som tidigare fanns där. De sade att man inte fick spela fotboll på, eller ens beträda gräsmattan på platsen.[14] En annan tolkning framförs av göteborgshistorikern Robert Garellick, som menar att det odlades säd på platsen långt före sekelskiftet 1900, varför det enligt anslag var "Vid plikt [vite] förbjudet att beträda området."[15] I båda tolkningarna har namnet alltså samma ursprung, en typ av "förbudsskyltar."

Vid Plikta spelades fotbollsmatcher till omkring 1915. Det var Idrottsklubben Wega, en kvartersklubb från Vegagatorna och Masthugget, som 1905 - samma år som klubben bildades - tog platsen i besittning och där spelade sina första fotbollsmatcher. Wega hade även en aktiv friidrottssektion som satte sin prägel på Plikta ända fram till 1923 då Slottsskogsvallens kolstybbsbanor invigdes. Med tillstyrkan av Gamla Vegapojkars kamratförening, ingick IK Wega 1946 till Drätselkammaren med en begäran om att åter få använda Plikta som idrottsplats för ungdomar. Efter några år blev platsen iordningställd och främst skolorna fick då möjlighet att idrotta. Där fanns då både löparbanor, hoppgropar, fotbolls- och handbollsplan.[16]

Sportfaciliteter[redigera | redigera wikitext]

Slottsskogen har en frisbeegolfbana.

Det finns en strandvolleybollplan, en minigolfbana och en frisbeegolf-bana. I södra delen av Slottsskogen finns även en skidbacke, det före detta backhoppningstornet Bragebacken från 1902 och ett utsiktstorn som bjuder på en fantastisk utsikt över Göteborg.

För fotboll och andra utrymmeskrävande sysselsättningar finns idrottsplatsen Majvallen i de västra delarna vid Majorna och Dalens lekfält i sydväst. Majvallen är en fotbollsplan med konstgräs, hemmaplan för Göteborgs FF, Masthuggets BK och Pushers BK. Dalens lekfält är några stora grusplaner främst använda för fotbollsträning som ligger i anslutning till Slottsskogsvallens idrottsanläggningar. I södra hörnet ligger Slottsskogsvallen, klassisk arena för fotboll och friidrott.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Marken tillhörde redan under medeltiden slottet Älvsborg och den kungliga marken omfattade nuvarande Slottsskogen med Änggården, Masthugget och Majorna ända till Röda sten. "Kronoparken Slottsskogen" omfattade vid mitten av 1600-talet ungefär 300 hektar, alltså mer än dubbelt så mycket som idag, eftersom både Änggården och hela Älvsborgs Kungsladugård inräknades som delar av Slottsskogen. Dessa båda områdena bestod främst av skog. Slottskogen var snarare en otillgänglig skog än en park ända fram till slutet av 1800-talet. Istället fick Stora Otterhällan fungera som rekreationsplatsen för dåtidens Göteborgare.[17]

Slottsskogen har haft många namn, och officiellt har den kallats både Sundshagen, Sundzmarcken och Änggårdsskogen, innan det nuvarande namnet blivit tillräckligt inarbetat.[källa behövs] På en karta av Kietel Classon år 1655 sägs: "Uthij Desse ängar, Bärgh och Ekeskogz backar pläga Diurran haffwa sina Säkre Parker, och orter at gå uthi och kallas Sunnshagen." Även namnet Slottsskogen har gamla anor, och Eric Cederbourg skrev i sin Göteborgsskildring 1739: "synes det hafwa sitt ursprung af Gamla-Elfsborg Slott, emedan denna ägendom går i wäster in till detta Slott." Där underhölls dovhjortar sedan medeltiden, och år 1579 hämtades dovhjortar från England, troligen för att förbättra stammen i den gamla "konungzparken". År 1624 vände sig stadens råd till Gustav II Adolf med en anhållan att få dispositionsrätt över området. Ett utdrag ur kungens svar lyder: "Såsom af Borgerskapet begäres at dem må efterlåtas med deras Hustrur och Barn om Sommartijd förlusta sig uti Engegårds Skog: Så will H:s K. M:t dem sådant icke förment Hafwa, allenast de ikke der hugga neder Skogen och fälla djur, eller bruka någon annan motwillighet."[källa behövs]

Uppsynen över växtlighet och djur utövades av en skogs- och djurväktare, vilken en bit in på 1700-talet hade titeln hejderidare. Den förste av dessa ämbetsmän hette Arfued Skogvaktare eller Skytte (verksam 1621-1636). Han och hans efterträdare bodde på Engiegårdh (Änggården), strax öster om skogen. Hejderidaren hade bland annat till uppgift att skydda skogen, framför allt ekarna, mot olovlig fällning. Särskilt mot slutet av 1600-talet förekom mycket skogsstölder i Slottsskogen, eftersom skogstillgången var dålig i göteborgstrakten. I Slottsskogens lövskog ingick på 1700-talet omkring 7 200 ekar. En av de mera nitiska skogvaktarna var en man vid namn Per Hwijtlock, som 1694 åtalade samtliga boendes på "Maijerna wid gambla Elfsborg, hwilka sortera under ladugården".[källa behövs]

Skogen var en del av Älvsborgs Kungsladugård till Älvsborgs slott och användes tidvis som djurgård. Ägandet av skogen överfördes några gånger till staden Göteborg men det gick tillbaka till kungsladugården igen. I samband med att Majorna införlivades med Göteborg 1868 kom Slottsskogen i stadens ägo, på villkoret att skogen skulle användas till parkanläggning för staden. Den som starkt bidrog till detta var landshövdingen i Göteborgs och Bohus län, Albert Ehrensvärd. Några år innan hade han skrivit till regeringen och påpekat att staden med sin växande folkmängd "borde ha en egen park där gemene man kunde vandra och förströ sig". Carl Johans församlings införlivades med staden 1867, då även Älvsborgs Kungsladugård med tillhörande områden överläts till staden genom ett kungligt brev skrivet den 1 februari 1867. I samband med detta bestämdes det deelar av Slottsskogen skulle bli en parkanläggning.[18] År 1870 fördes frågan om Slottsskogens planerande på tal i stadsfullmäktige av den kände majbon, musikdirektören och orgelbyggaren John Nicolaus Söderling.

I november 1874 beslutade stadsfullmäktige att låta det planerade parkområdet omfatta Stora och Lilla Malmgården, Malmgårdsängen och Trädgården. En styrelse tillsattes, som den 19 december samma år hade sitt första sammanträde under ordförandeskap av grosshandlare A. W. Lewgren. År 1874 anslogs 38 000 kronor till parkens anläggande, och på våren 1875 startade arbetet med att förvandla Slottsskogen till en parkanläggning. Parken etablerades i de sydöstra delarna av Kungsladugårds ägor och omfattade fastigheterna Stora och Lilla Malmgården, med Malmgårdsängen och Trädgården som nyttjades av arrendatorer. Det var stadsträdgårdsmästare C. P. Lange som upprättade den plan efter vilken parken anlades. Parken öppnades för allmänheten 1876, och det officiella namnet var då Slottsskogsparken. År 1891 hade kostnaderna vuxit till 238 000 kronor, varav 130 000 från Renströmska fonden och resten genom stadens andel och vinst i brännvinshandeln.

I parken kuperade del, som tidigare kallats Kohagen, anlades en djurpark.[19] I de nedre delarna av parken uppfördes tre restauranger, ett antal vaktstugor, en trädgårdsmästarbostad, ekonomibyggnader, plantskola, en friluftsteater och danslokaler.[19] I den norra kuperade delen anlades en vattenreservoar med utsiktstorn.[19] År 1893 utvidgades parken åt öster, då även ett antal mindre sjöar anlades.[20]

Johannes Dufva var en populär fiolspelare från Majorna, som underhöll vid dansbanan "ovanför restaurationslokalen", som stod klar 1887. Dansbanan där han spelade låg uppe på kullen ovanför Barnens Zoo och en backe som leder dit har fått namnet Dufvas backe. Dansbanans underlag var från början av grus, men blev senare belagd med brädor över gruset. Dufvas spelade ofta tillsammans med Gustaf Mårtensson-Hall, Mårten kallad.[21]

I början av 1900-talet hade Slottsskogen en driftig överträdgårdsmästare som hette Thure Ohlson. Han byggde ut djurgårdarna, fågeldammarna och anlade Säldammen omkring 1907. Sälarna kom på plats först den 15 oktober 1928.[22] Pengar till anläggningen skänktes av James Keiller, Götaverkens grundare.[källa behövs]

1902 invigdes hoppbacken Bragebacken, även här var Thure Ohlson initiativtagare, den ersattes 1924 av den nuvarande hoppbacken med samma namn.

Den 19 maj 1974 firades Slottsskogens 100-årsjubileum. Festligheterna arrangerades vid Linnéplatsen och på planen framför August Kobbs byst av Gamla Annedalspojkar, Gamla Hagapojkar, Gamla Majgrabbar, Gamla Masthuggspojkar och Gamla Vegapojkar.[23]

Parkens byggnader[redigera | redigera wikitext]

Det före detta vattentornet, kallat Kikar'n, i Slottsskogen (2013).
  • Parkvaktstuga vid Margreteberg, (1880)
  • Hjortvaktarbostad/Djurskötarbostad, (1891)
  • Parkvaktstuga vid Bangatan, (1895)
  • Parkvaktstuga vid Sjömansgatan/August Kobbsgatan, (1922)
  • Trädgårdsmästarbostad, (1881)
  • Polisstation, (1905). Ritad av Emil Billing. Den var bemannad till mitten av 1950-talet och kallades för Polisvakta. Huset övertogs 1983 av Göteborgs Polismäns Pensionärsförening.[24]
  • Björngårdsvillan, invigd den 13 april 1905. Arkitekt var Ernst Krüger och byggnaden kallades först Stora Restaurangen. Den brann ned 1951, men återuppbyggdes[24] genom bildandet av Stiftelsen Nya Björngårdsvillan 1960. De lät på samma tomt uppföra en byggnad för "konditori- och restaurangverksamhet", vilken stod klar 1962.[25]
  • Svanhus, (1897)
  • Påfågelhus, (1922)
  • Bragebacken, (1901), ett före detta backhoppningstorn.
  • Bragebackens utsiktstorn, ett trätorn högst upp på Bragebergets höjd.
  • Vattentornet Stora Utsikten, (1899). I folkmun kallat Kikar'n.[26]
  • Ekonomigården/Stallmästargården
  • Roskast söder om ekonomigården[27]
  • Fågelhuset, ligger utanför den så kallade Trädgårdsmästarebostaden i parkens västra del, i vägkorset Vedbacken-Säldammsbacken. Byggnaden uppfördes 1983-84 av Fritidsförvaltningen i Göteborg, efter ritningar av Semrén Arkitektkontor.[28]

Fornminnen[redigera | redigera wikitext]

Vid den norra kanten av planen framför Utsiktstornet i Slottsskogen, ligger två stora stenblock av gnejs, till vänster. I blockens jämna yta syns tre stycken grunda skålgropar i det närmast belägna blocket och åtta stycken i det bortre. Stenarna har ursprungligen legat vid Vattugatan i Masthugget, där de påträffades år 1932.[29]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karta över Göteborg med omnejd i 20 blad, skala 1:4 000 : Västra Frölunda - Älvsborg - Majorna : Blad N:o 44, upprättad för Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 av Andre Stadsingenjören Arvid Södergren
  2. ^ Statistisk årsbok Göteborg 1982, Göteborgs Stadskontor 1982, s. 36
  3. ^ Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 ISBN 91-89088-04-2, s. 163, 253
  4. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=3577778
  5. ^ http://www5.goteborg.se/prod/parkochnatur/dalis2.nsf/vyPublicerade/AA41AD2995739E8CC12575BA002F957F?OpenDocument
  6. ^ Panorama 60 - en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek, red. Per-Erik Lindorm, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1960 s.35
  7. ^ Slottsskogen : Kulturhistorisk bedömning, Inger Erntsson, Kolbjörn Wærn, Göteborgs stadsbyggnadskontor, 2009 ISBN 978-91-633-7166-0, s. 98
  8. ^ Karta Öfver Göteborg : utarbetad och tryckt 1906, Göteborgs Litografiska Aktiebolag 1906
  9. ^ Studieutflykter i Göteborg och dess omgivningar: En orientering i hembygdens studiematerial, Johan Alin & Elof Lindälv, Göteborgs skolresekommitte 1943 s. 5f
  10. ^ En liten bok om Slottskogen, (1944), s. 44
  11. ^ Göteborgstrakten - bygd och natur, red. Claes Claesson, utgiven av Göteborgs stadsfullmäktiges beredning för natur- och kulturskydd, Göteborg 1951, s.
  12. ^ Slottsskogen : Kulturhistorisk bedömning, (2009), s. 27ff
  13. ^ Göteborgs gatunamn, [II:a upplagan], red. Carl Sigfrid Lindstam, Göteborgs gatunamnsberedning 1962, s. 247. "Om namnets innebörd och ålder fördes en diskussion i Handelstidningens Eko-spalter 28/3—22/4 1958. Förmodligen har det stått en s.k. plikttavla här, med förbud vid vite (plikt) för ett eller annat, kanske att sparka boll eller helt enkelt att beträda marken."
  14. ^ Göteborgs gatunamn, [II:a upplagan], red. Carl Sigfrid Lindstam, Göteborgs gatunamnsberedning 1962, s. 247
  15. ^ Bilden av Göteborg II : färgfotografier 1910 - 1970 : västerut - södra Älvstranden, Robert Garellick, Göteborg 2008 ISBN 978-91-633-2988-3, s. 13
  16. ^ Vi från Vega, nr 1 1993-1994, utgiven av Gamla Vegapojkars Kamratförening, Göteborg 1994, s. 28ff
  17. ^ Gatan, Thomas Reckmann, Gatubolaget, Göteborg 2011, s. 100
  18. ^ Göteborgs kommunalkalender 1948, red. Werner Göransson, utgiven av Göteborgs stads statistiska byrå, Göteborg 1948, s. 101
  19. ^ [a b c] Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 ISBN 91-89088-04-2, s. 252
  20. ^ Göteborg under 300 år, Carl Lagerberg & Otto Thulin, Medéns Bokhandels AB, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1923 s. 212
  21. ^ Föreningen Gamla Majgrabbar: Julen 2000, tidning utgiven av Föreningen Gamla Majgrabbar, Göteborg 2000 ISSN 1402-1463, s. 15
  22. ^ På Plåten : Göteborg på bild under ett sekel, Ingrid Wirsin, Viveca Lärn, Claes Hylinger, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1999 ISBN 91-7029-393-7, s. 42
  23. ^ Vi från Vega, nr 1 1995-1996, utgiven av Gamla Vegapojkars Kamratförening, Göteborg 1996, s. 22f
  24. ^ [a b] Från Börsen till Park Avenue: Intressanta göteborgsbyggnader uppförda mellan 1850 och 1950, uppställda i kronologisk ordning och avbildade på vykort, Ove Nylén, Haspen Förlag 1988 ISBN 91-970916-3-4, s. 59
  25. ^ Göteborgs kommunalkalender 1986, [årgång 58], Gunnar Bergsten, utgiven av Göteborgs Stadskansli 1986, s. 347
  26. ^ Från Börsen till Park Avenue: Intressanta göteborgsbyggnader uppförda mellan 1850 och 1950, uppställda i kronologisk ordning och avbildade på vykort, Ove Nylén, Haspen Förlag 1988 ISBN 91-970916-3-4, s. 48
  27. ^ Slottsskogen : Kulturhistorisk bedömning, (2009), s. 14f
  28. ^ Semrén Arkitektkontor AB : De första tjugo åren, Per-Rune Semrén, Magnus Månsson, Göteborg 1990, s. 10
  29. ^ Sägner och fornminnen från Göteborg, Arne Tidland & Göran Larsson, Tidslands Förlag, Göteborg 1957 s.70 + s.86

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • En liten bok om Slottskogen (1944) utgiven av Föreningen Linnégatan, Rundqvists Boktryckeri
  • Bengt A Öhnander (1990) Göteborg berättar mer, Tre Böcker Förlag AB, ISBN 91-7029-059-8
  • Slottsskogen : Kulturhistorisk bedömning, Inger Erntsson, Kolbjörn Wærn, Göteborgs stadsbyggnadskontor, 2009 ISBN 978-91-633-7166-0
  • Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000. Göteborg: Tre böcker. Libris 8369492. ISBN 91-7029-460-7 (inb.) , s. 10

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bengtsson, Arvid; Bengtsson Arvid (1988). Stadsparker är till för folk. Göteborg: Tre böcker. Libris 7748994. ISBN 91-85414-87-5 
  • Axelsson, Sun (1996). ”Låt det växa fritt.”. Utblick landskap (Stockholm : Landskapsarkitekternas riksförbund (LAR), 1984-2000) 1996:3,: sid. 26-33 : ill.(fotogr.). ISSN 0281-7462. ISSN 0281-7462 ISSN 0281-7462.  Libris 2640047
  • Fredberg, Carl Rudolf A:son (1919-1920). Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag. D. 1. Göteborg. sid. 528-548. Libris 2054906. http://runeberg.org/gamlagot/1/0528.htm 
  • Fredriksson, Stig (2007). Slottsskogens hemligheter: på vandring med NaturStig. Göteborg: MelicaMedia. Libris 10616129. ISBN 978-91-85627-06-6 
  • Fredriksson, Stig (2003). ”Landskapsstugorna i Slottsskogen: en historik”. Årsbok / Smålands gille i Göteborg 2003,: sid. 23-26 : ill.. 0282-0552. ISSN 0282-0552.  Libris 9344429
  • Hallandsgården i Slottsskogen, Göteborg: en minnesskrift utgiven av Hallands Gille i Göteborg till dess 80-årsjubileum 1987. Göteborg: Gillet. 1987. Libris 734245 
  • Hedberg, Johannes (1976). Slottsskogen i Göteborg. [Göteborg]: [Förf.]. Libris 8203114 
  • Hernroth, Uno (1974). Smålandsstugan: Slottsskogen, Göteborg. [Göteborg]: [förf.]. Libris 8213407 
  • Jägerskiöld, Leonard A. (1924). Naturhistoriska museet i Slottsskogen, dess historia, byggnad, inredning och invigning: Göteborg 1924. Göteborg: Göteborgs litogr. anstalt. Libris 1485765 
  • En liten bok om Slottsskogen: [Göteborg]. Göteborg: Rundqvist. 1944. Libris 1401594 
  • Ryd, Lennart (2003). ”Linnébysten i Slottsskogen 80 år: historik kring Linne,? jubileumsfesten i Slottsskogen 1907 och resandet av Linnébysten i Botaniska föreningen 1923”. Årsbok / Smålands gille i Göteborg 2003,: sid. 9-11: ill.. 0282-0552. ISSN 0282-0552.  Libris 9337477
  • Schånberg, Sven (1974). Slottsskogen i Göteborg. Göteborg. Libris 1497858 
  • Slottsskogen i Göteborg.. Göteborg: Fritid Göteborg. Parkavd. 1986. Libris 594992 
  • Smålandsstugan. Göteborg (1911). Smålands-stugan, Slottsskogen, Göteborg.. Göteborg. Libris 2996771 
  • Vägvisare i Slottsskogen: med 3 illustrationer och karta. Göteborg: Brusewitz. 1892. Libris 2682745 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 57°41′10″N 11°56′35″E / 57.686°N 11.943°Ö / 57.686; 11.943