Fika

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Utomhusfika på sommaren.
En modern fika inomhus på ett kafé med caffe latte, kaka och te.
Fika i naturen/picknick.

Fika är en social institution i Sverige.[1] Det innebär att man tar en paus från en aktivitet för att dricka kaffe eller någon annan dryck med vänner, familj eller bekanta. Till drycken brukar man ofta äta någon form av sötsak, kallad fikabröd, klassiskt brukar det vara bullar och/eller kakor. Denna tradition av en kaffepaus med något tilltugg är centralt i svensk kultur,[2] med svenskar som en av världens största kaffekonsumenter.[3]

Fika kan även innebära smörgåsar eller annat ätbart som inte är sötsaker. En (eller ett[4]) fika kan äga rum på ett kafé eller konditori, på arbetsplatsen, som kyrkkaffe, i hemmet och även utomhus.

Parallellt lever en äldre betydelse av ordet "fika" kvar, där betydelsen är enbart "kaffe" (se nedan). Frasen "en kopp fika" (="en kopp kaffe") är idag inte lika vanlig som den var för ett halvsekel sedan, men är fortfarande i bruk i vissa kretsar.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet fika, i betydelsen att dricka kaffe, finns belagt sedan 1910.[5] Man vände på ordet "kaffi" (en sidoform till 'kaffe'). Från verbet bildades sedan ordet "fik", i betydelsen "kafé", "konditori". Detta är en teori som professor Lars-Gunnar Andersson vid Göteborgs Universitet nämnde i radioprogrammet Språket i P1 2009.[6]

I en avhandling från 1733 av Reinhold Näsman, ”Historiola lingvæ dalekarlicæ”[7] (Dalmålets historia) nämns ”skinnarmålet”, ett hemligt språk som användes av dem som ägnade sig åt skinnberedning. Språket kom att föras vidare av gårdfarihandlare och användes ännu 1913 då Ola Bannbers gjorde uppteckningar i Västerdalarna. Skinnarmålet innebar att man kastade om stavelser och ljud i malungsdialekten. Kaffe hette, enligt Bannbers, "fäka" eller "fik" (det dialektala ordet var kaffä). En kaffepanna hette "fäkanapa". Bannbers menar att fika inte nödvändigtvis kommer från Stockholmsslang[förtydliga]. Enligt Herman Palms Hemliga språk i Sverige[8] från 1910 använde sotarna i Stockholm orden "fika" för att dricka kaffe och "fikhäck" för kafé. På fängelset Långholmen användes också fika och Palm benämner det ”backslang” (baklängestal). Oavsett om ordet i stockholmsslang är lånat från Malungs skinnarspråk eller uppstått på annat sätt är det sannolikt ett exempel på backslang: kaffi ger fika och fika och fik har uppstått ur detta.[9]

Fika har dock funnits i det svenska språket innan dess men med annan betydelse. I äldre svenska fiker, fikte (t. ex.Bellman, Weste 1807), fsv. flkia, ivrigt sträva, även: skynda. Isländska fikja. Fiken kan vara nordiskt; möjligen besläktat med norska. fika, ivrigt röra med armarna, jämför med tyska ficken, gnida fram o.tillbaka.

Ett liknande fall är att i den franska slangen verlan finns ordet féka i stället för café.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Management by fika”. Tysk-svenska handelskammaren. http://www.handelskammer.se/nyheter/management-fika. Läst 6 oktober 2013. 
  2. ^ I prefer the Swedish fika. Svenskt Näringsliv. Läst 2012-11-02.
  3. ^ ”Resource Consumption: Coffee consumption per capita”. EarthTrends. https://web.archive.org/web/20120112144149/http://earthtrends.wri.org/searchable_db/results.php?years=all&variable_ID=294&theme=6&country_ID=all&country_classification_ID=all. 
  4. ^ Svenska Akademins ordlista
  5. ^ Nationalencyklopedins ordbok
  6. ^ Språket (2009) [1] Lars-Gunnar Andersson (Radioprogram). Redaktör: Anna Lena Ringarp, Sveriges Radio, P1, 22 december.
  7. ^ ”Falu stadsbiblioteks mediekatalog”. Falu kommun. http://w3.falun.se/opac/search_result.aspx?TextFritext=Historiola+lingv%C3%A6+dalekarlic%C3%A6. 
  8. ^ Palm, Herman (1911). Hemliga språk i Sverige. Stockholm : Norstedt. Libris 8907813 
  9. ^ Bergman, Gösta. Ord med historia: [etymologisk ordbok med över 2500 ord och deras ursprung] (8. uppl.). Stockholm: Bokförlaget Prisma. Sid. 163. Libris 9492604. ISBN 91-518-4409-5