Fika

Utomhusfika på sommaren.

En modern fika inomhus på ett kafé med caffe latte, kaka och te.

Fika i naturen/picknick.

Fika en social institution i Sverige. Det innebär att man tar en paus från en aktivitet för att dricka kaffe eller någon annan dryck med vänner, familj eller bekanta. Denna tradition av en kaffepaus med något tilltugg är centralt i svensk kultur,^{[källa behövs]} med svenskar som en av världens största kaffekonsumenter.

En (eller ett) fika kan äga rum på ett kafé eller konditori, på arbetsplatsen, utomhus eller hemma. Många svenska arbetsplatser har institutionaliserat för- och eftermiddagskaffe, och fikapausen är inte enbart en paus från arbetet, utan även ett informellt mötesforum.^{[källa behövs]}

Parallellt lever en äldre betydelse av ordet "fika" kvar, där betydelsen är enbart "kaffe" (se (nedan). Frasen "en kopp fika" (="en kopp kaffe") är idag inte lika vanlig som den var för ett halvsekel sedan, men är fortfarande i bruk i vissa kretsar.

Etymologi

Ordet fika, i betydelsen att dricka kaffe, finns belagt sedan 1910 och kommer från månsing. Man vände på ordet "kaffi" (en sidoform till 'kaffe'). Från verbet bildades sedan ordet "fik", i betydelsen "kafé", "konditori".

I en avhandling från 1733 av Reinhold Näsman, ”Historiola lingvæ dalekarlicæ” (Dalmålets historia) nämns ”skinnarmålet”, ett hemligt språk som användes av dem som ägnade sig åt skinnberedning. Språket kom att föras vidare av gårdfarihandlare och användes ännu 1913 då Ola Bannbers gjorde uppteckningar i Västerdalarna. Skinnarmålet innebar att man kastade om stavelser och ljud i malungsdialekten. Kaffe hette, enligt Bannbers, "fäka" eller "fik" (det dialektala ordet var kaffä). En kaffepanna hette "fäkanapa". Bannbers menar att fika inte nödvändigtvis kommer från Stockholmsslang. Enligt Herman Palms Hemliga språk i Sverige från 1910 använde sotarna i Stockholm orden "fika" för att dricka kaffe och "fikhäck" för kafé. På fängelset Långholmen användes också fika och Palm benämner det ”backslang” (baklängestal). Oavsett om ordet i stockholmsslang är lånat från Malungs skinnarspråk eller uppstått på annat sätt är det sannolikt ett exempel på backslang: kaffi ger fika och fika och fik har uppstått ur detta.

Fika har dock funnits i det svenska språket innan dess men med annan betydelse. I äldre svenska fiker, fikte (t. ex.Bellman, Weste 1807), fsv. flkia, ivrigt sträva, även: skynda. Isländska fikja. Fiken kan vara nordiskt; möjligen besläktat med norska. fika, ivrigt röra med armarna, jämför med tyska ficken, gnida fram o.tillbaka.

En liknande fall är att i den franska slangen verlan finns ordet féka i stället för café.