Jämtar

Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Jämtlandssägen, målad 1881 av Johan Tirén. Bilden föreställer en ung jämte, en spelman, som med med fiol och stråke i sin hand lyssnar till Näckens spel från forsen. Den röda luvan är karakteristisk för den manliga befolkningens dräktskick i Jämtland. En luvklädd "jämtgubbe" användes även ursprungligen i årsboken Jämten som vinjett
Jämtlandssägen, målad 1881 av Johan Tirén. Bilden föreställer en ung jämte, en spelman, som med med fiol och stråke i sin hand lyssnar till Näckens spel från forsen. Den röda luvan är karakteristisk för den manliga befolkningens dräktskick i Jämtland. En luvklädd "jämtgubbe" användes även ursprungligen i årsboken Jämten som vinjett[1]

Jämtar (fornnordiska: jamtr, jämtska: jamtan, även jamter) är benämningen på landskapet Jämtlands innebyggare och ursprungligen en norrön stam[2]. Numera används benämning främst, eller enbart, för invånarna i Jämtland, vars etymologi kort och gott är "jämtars land". Jämtar är pluralis av jämte (fornnordiska: jamti, fornsvenska: iæmpte, jämtska: jamt). Den feminina formen jämtskor är ej vanligt förekommande.

Innehåll

[redigera] Namn

Enligt en språkvetenskaplig teori härrör namnet från den urgermanska roten emat- som bland annat betyder uthållig och flitig (jämför med fornhögtyskans emazzig och tyskans emsig)[3]. En historisk förklaring ger Snorre Sturlasson i sin Heimskringla där namnet härrör från trönden Kettil Jamti (modern svenska: Kjell Jämte) som ledde många trönder över Kölen in i Jämtland, efter att Harald Hårfager med våld införlivade Trøndelag i Norge. Namnet "jämtlänning" är en sentida synonym till jämte.

[redigera] Historia

Det första omnämnandet av jämtar är med största sannolikhet Frösöstenen (som restes under 1000-talet), där folknamnet förekommer i formen eatalant (Jamtaland). Eata (Jamta) är där en äldre genetivform av jämtar. En större germansktalande bondebefolkning fick Storsjöbygden under romersk järnålder, en befolkning som bland annat reste Mjälleborgen, en fornborg, på Frösön i slutet av 300-talet. Något definitivt svar om jämtarnas härkomst och ursprung finns inte. Gissningsvis så är befolkning efterkommande till de jägarfolk som kom till landskapet från nuvarande norska kusten efter den sista, eller senaste, istiden[4]. Emellertid har Jämtland haft inflyttning från såväl väst som sydöst och även av samer från norra Skandinavien. Befolkningen i Ragunda och Fors, ett område som ursprungligen var skilt från övriga Jämtland, har historiskt inte sett sig som jämtar. Ändå in på 1930-talet sade man sig bo i Raven (svenska: Ragunda), for man västerut for man till Jämtland.

[redigera] Surjämtar

Ett populärt öknamn på jämtar är surjämtar (singularis: surjämte). Det finns ett flertal försök till tolkningar av begreppet, då många menar att sur (i betydelsen vresig och grinig) är missvisande när det gäller jämtar[5]. En mycket vanlig och populär teori är den som menar att begreppet surjämtar kommer från de jämtska forbönder som besökte marknader runt om i Skandinavien, och att deras kläder ofta var sura, det vill säga blöta, när de kom fram[6][7]. Andra förklaringar är till exempel att sur kommer från suder (svenska: söder) och således omfattar sydjämtarna från Bergs tingslag (i likhet med surgute)[5], att det kommer från släktnamnet Sur (från Torbjörn Sur, far till Gisli Sursson i islänningasagorna) eller att surjämte är en förvanskning av urjämte eller purjämte, alltså en äkta (jämför med engelskans "pure") infödd jämte[8]. Teorin att det är sur (som i vresig och grinig) kopplas till jämtarnas historiskt avoga inställning mot västernorrlänningar[8], vilka pejorativt har kallats klyktattare och minkar[8].

[redigera] Referenser

  1. ^ Rentzhog, Sten (1985). "Jämtens egen historia", i Sten Rentzhog: Jämten 1986. Östersund: Jämtlands läns museum, sid. 165. 
  2. ^ Jan Melin (2003). Sveriges historia. Stockholm: Bokförlaget Prisma, sid. 28. ISBN 978-91-518-3782-6. 
  3. ^ Hellquist, Elof (1922). Svensk etymologisk ordbok, Första upplagan, Lund: Gleerups förlag. 
  4. ^ Ekerwald, Carl-Göran (2004). Jämtarnas Historia intill 1319, Första upplagan, Östersund: Jengel - Förlaget för Jemtlandica. 
  5. ^ [a b] Olsson, Carl-Erik (1991). "Godlynt, driftig, vänfast", i Sten Rentzhog: Jämten 1992. Östersund: Jämtlands läns museum, sid. 22. 
  6. ^ Kultur med gamla anor. Östersunds kommun (2007). Läst 2008-05-09.
  7. ^ "Utan surjämtar stannar Sverige". Svenskt Näringsliv (2005). Läst 2008-05-11. ””Surjämtar” var handelsmän och entreprenörer som höll handelsleden mellan Östersjön och Norge öppen, via Jämtland.”
  8. ^ [a b c] Oscarsson, Surjamt

[redigera] Webbkällor

  • Oscarsson, Bo (2005). Surjamt. Bo Oscarsson. Läst 2008-05-09.

[redigera] Se även

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4mtar
Personliga verktyg