Margot Wallström
| Margot Wallström | |
|
|
|
| Innehar ämbetet | |
| Tillträdde ämbetet 2 februari 2010 |
|
| President | Ban Ki-moon |
|---|---|
|
|
|
| Ämbetsperiod 22 november 2004–9 februari 2010 |
|
| President | José Manuel Barroso |
| Företrädare | Loyola de Palacio |
| Efterträdare | Maroš Šefčovič |
|
|
|
| Ämbetsperiod 22 november 2004–9 februari 2010 |
|
| President | José Manuel Barroso |
| Företrädare | Loyola de Palacio |
| Efterträdare | Catherine Ashton |
|
|
|
| Ämbetsperiod 13 september 1999–11 november 2004 |
|
| President | Romano Prodi |
| Företrädare | Ritt Bjerregaard |
| Efterträdare | Stavros Dimas |
|
|
|
| Ämbetsperiod 13 september 1999–9 februari 2010 |
|
| Företrädare | Anita Gradin |
| Efterträdare | Cecilia Malmström |
|
|
|
| Ämbetsperiod 1996–1998 |
|
| Monark | Carl XVI Gustaf |
| Statsminister | Göran Persson |
| Företrädare | Ingela Thalén |
| Efterträdare | Anders Sundström |
|
|
|
| Född | 28 september 1954 Kåge, Sverige |
| Politiskt parti | Socialdemokraterna |
| Make | Håkan Wallström |
| Barn | Två |
| Yrke | Särskild representant för FN |
Margot Elisabeth Wallström, född 28 september 1954 i Kåge i Skellefteå kommun, är en svensk politiker (socialdemokrat) och ämbetsman. Hon är dotter till Manfred Wallström och Lydia Wallström (född Sundberg). Sedan 1984 är hon gift med arbetsledaren Håkan Olsson, numera Wallström.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Redan i tidiga år engagerade hon sig politiskt, bland annat som ombudsman för SSU 1974-1977. Wallström var banktjänsteman 1977-1979, riksdagsledamot 1979-1985 samt kamrer på Sparbanken Alfa 1986-1987. Hon var biträdande civilminister (konsument-, kyrko- och ungdomsminister) 1988–1991, kulturminister 1994–1996 och socialminister 1996–1998. Hon avgick kort efter riksdagsvalet 1998 efter en konflikt med statsminister Göran Persson. Året därpå utnämndes hon till ledamot i Europeiska kommissionen och ansvarade för miljöfrågor i Prodi-kommissionen 1999–2004. Från november 2004 till februari 2010 var Wallström EU-kommissionens första vice ordförande, närmast under ordförande José Manuel Barroso. Som sådan hade hon ansvar för konstitutionella frågor, institutionella relationer och kommunikationsstrategi. I februari 2010 utnämnde Förenta nationernas generalsekreterare Ban Ki-Moon, Wallström, till sin särskilda representant för att bevaka kvinnors utsatta situation i krig och andra konflikter. Wallströms uppgift blir att genomföra FN-resolutionen 1820 om sexuellt våld mot civila i konflikter. FN:s säkerhetsråd antog i september 2009 resolution 1888. Resolutionen bygger på tidigare säkerhetsrådsresolutioner 1325 (2000) och 1820 (2008) och innebär bland annat att generalsekreteraren skall utse en "särskild representant" som skall leda och koordinera arbetet för att få slut på det sexuella våldet under och efter konflikter.
Hösten 2010 meddelades att Wallström tackat ja till att bli ny styrelseordförande för Lunds universitet efter Allan Larsson. Wallström avser att tillträda denna post i februari 2012.[1]
Wallström har utnämnts till hedersdoktor vid Chalmers tekniska högskola (2001)[2], Mälardalens högskola, University of Massachusetts i Lowell och Umeå universitet[3], erhållit IAIA Global Environmental Award samt blivit utsedd till European Commissioner of the Year av tidningen European Voice. Då tidningen The Economist under hösten 2009 summerade EU-kommissionens arbete beskrevs dock Wallströms insats som en besvikelse.[4] Den 6 juni 2008 offentliggjordes att Margot Wallström fått H.M. Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band ”För mångåriga betydelsefulla insatser inom svensk och europeisk politik”.[5][6]
Efter att Mona Sahlin tillträtt som partiordförande för socialdemokraterna fick Wallström i uppgift att utveckla socialdemokraternas EU-politik tillsammans med förre utrikesministern Jan Eliasson. Borgerliga politiker, exempelvis Fredrik Reinfeldt och Carl B. Hamilton, ansåg att detta arbete inte var förenligt med den ed varje kommissionär avlägger om att verka för gemenskapens bästa.[7]
Wallström har skrivit två böcker tillsammans med Europaparlamentarikern Göran Färm:
- Folkens Europa eller Varför är det svårt att älska EU? Hjalmarson & Högberg 2004
- Elitprojekt - Nej! Folkets Europa. Bilda Förlag 2008.
[redigera] Referenser
- Vem är det : Svensk biografisk handbok 1999, red. Elisabeth Gafvelin, Kunskapsförlaget P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1998 ISBN 91-1-300536-7 ISSN 0347-3341 s. 1144
[redigera] Noter
- ^ "Margot wallström" tillträdande ordförande för Lunds universitet" i Studentnyheterna i Radio AF 2010-09-20
- ^ Chalmers: Hedersdoktorer: Margot Wallström, läst 15 april 2009
- ^ Pressmeddelande Umeå universitet Hämtat 2010-10-28 2010
- ^ The Economist: A commission report-card 2009-09-24
- ^ Göteborgs-Posten 2008 06 06[död länk]
- ^ ”Medaljförläningar 2008-06-06”. Kungahuset, Kungl. Hovstaterna. http://www.royalcourt.se/monarkinhovstaterna/densvenskamonarkin/medaljer/medaljforlaningar/arkivmedaljforlaningar/medaljforlaningar20080606.5.36df73941192994694f80007190.html.
- ^ TT (2007-03-19). ”Klartecken för Wallströms s-uppdrag”. DN. http://www.dn.se/nyheter/politik/klartecken-for-wallstroms-s-uppdrag-1.702445.
[redigera] Vidare läsning
- Sydow, Emily von (2009). Margot Wallström: den svenska modellen. Stockholm: Ekerlid. Libris 11500547. ISBN 978-91-7092-119-3
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Margot Wallström.
- Europeiska kommissionen: vice ordförande Margot Wallström
Margot Wallström på Sveriges riksdags webbplats- Henry Wikström: Margot knyter nävarna i tufft klimat Jusektidningen (6 mars 2002)
| Företrädare: Ulf Lönnqvist Ungdomsminister |
Sveriges biträdande civilminister Konsument-, ungdoms- och kyrkominister 1988–1991 |
Efterträdare: ? |
| Företrädare: Birgit Friggebo |
Sveriges kulturminister 1994–1996 |
Efterträdare: Marita Ulvskog |
| Företrädare: Ingela Thalén |
Sveriges socialminister 1996–1998 |
Efterträdare: Anders Sundström |
| Företrädare: Anita Gradin |
EU-kommissionär från Sverige 1999–2010 |
Efterträdare: Cecilia Malmström |
| Företrädare: Ritt Bjerregaard |
EU:s miljökommissionär 1999–2004 |
Efterträdare: Stavros Dimas |
| Företrädare: Neil Kinnock och Loyola de Palacio |
EU-kommissionens förste vice ordförande 2004–2010 |
Efterträdare: Catherine Ashton |
| Företrädare: Loyola de Palacio |
EU-kommissionär med ansvar för institutionella relationer och kommunikation 2004–2010 |
Efterträdare: Maroš Šefčovič |
|
||||||||
- Artiklar med döda externa länkar 2010-09
- Personer inom FN
- EU-kommissionärer
- Ledamöter av Sveriges riksdag
- Sommarvärdar 2008
- Sveriges kulturministrar
- Sveriges socialministrar
- Svenska socialdemokrater
- Födda 1954
- Svenskar i EU-kommissionen
- Kvinnor
- Hedersdoktorer vid Chalmers tekniska högskola
- Levande personer
- Sommarvärdar 2001