John Harryson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se John Harrysson (olika betydelser).
John Harryson
John Harryson, 1986.
John Harryson, 1986.
Född 17 april 1926
Katrineholm, Sverige
Död 28 november 2008 (82 år)
Stockholm, Sverige
IMDb

John Harryson, född 17 april 1926 i Katrineholm, död 28 november 2008Sankt Görans sjukhus i Stockholm (lunginflammation), var en svensk skådespelare, röstskådespelare och vis- och kuplettsångare. Han var far till skådespelaren Peter Harryson.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Harryson föddes i Katrineholm och växte upp i Norrköping. Där scendebuterade han också som 14-åring på Arbisteatern. Senare flyttade han till Stockholm och studerade 1943-1944 vid Gösta Terserus teaterskola. Därefter begav han sig över till Finland och Lilla Teatern i Helsingfors innan han återvände till Sverige 1947 för att antas som elev vid Norrköping-Linköpings Stadsteaters elevskola. Efter slutförd utbildning 1950 stannade Harryson på denna teater ytterligare två år.

Sitt genombrott på scen fick han redan 1950 i Wolfgang Borcherts Utanför dörren. Harryson arbetade därefter på Riksteatern ett par år, men valde sedan att lägga skådespelaryrket åt sidan och började istället att arbeta på Finnboda varv i Nacka. Anledningen var att han ville ha en mer regelbunden och trygg försörjning än teateryrket kunde erbjuda.

Redan 1955 var han dock tillbaka på scenen, och var sedan engagerad vid Stadsteatrarna i Helsingborg 1955-1960 och Göteborg 1960-1967 samt Dramaten 1968-1984. Bland hans 21 roller på Dramaten kan nämnas bland annat poliskommissarie Brown i Tolvskillingsoperan 1969, Broder Lorenzo i Romeo och Julia 1971 och bonden i Folkungasagan 1975. På 1990-talet spelade han bl.a. senapsfabrikören i farsen Spanska fluganLisebergsteatern i Göteborg och Polonius i HamletÖstgötateatern.

Han filmdebuterade i Edvin Adolphsons långfilm Begär 1946 och har medverkat i drygt 50 film- och TV-produktioner. Sin första större roll fick han dock som aggressiv rival i Ingmar Bergmans Sommaren med Monika 1953. Minnesvärda insatser gjorde han som kapten Jägerschiöld i TV-serien Raskens 1976, handelsmannen i TV-serien Hedebyborna 1978-1982 och som bokbindaren Ludde i TV-versionen av Gideon Wahlbergs folklustspel Grabbarna i 57:an 1978.

För en del är han kanske främst känd som rösten till Joakim von Anka i Duck Tales, Doktor Snuggles, dystre åsnan I-or i Nalle Puh, Tjifen i Micke och Molle, sheriffen av Nottingham i Robin Hood, Geppetto i Pinocchio, Kloker i Snövit och de sju dvärgarna, Kung Eidilleg i Taran och den magiska kitteln och Kung Hubert i Törnrosa.

Han har också varit verksam som vissångare och har genom åren spelat in flera skivor, bl.a. Bondkomikernas visor 1971, Birger Sjöbergs Fridas visor 1978 och tonsatta dikter av Eino Leino 1981.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]