Som ni behagar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Faksimil av förstasidan av "Som ni behagar", ur första folio-utgåvan, First Folio (1623).

Som ni behagar eller Som ni vill ha det (As you Like it) är en pastoral (lantlig) komedi av William Shakespeare, från omkring 1600. Den bygger på Thomas Lodgers herderoman ”Rosalynde” (1590), i sin tur med motiv hämtade ur versnovellen ”Tales of Gamelyn”, om en arvs- och brödrafejd, tillskriven medeltidsförfattaren Geoffrey Chaucer.[1] Bland Shakespeares främsta tillägg hör den kritiskt kommenterande karaktären Jacques.

As you Like it finns i två svenska översättningar. Pjäsen heter Som ni behagar i Carl August Hagbergs översättning och Som ni vill ha det i Göran O. Erikssons översättning.

”Som ni behagar” har bl.a. nämnts som Shakespeares "hyllning till kärleken, våren och människan.[2]

Tema och handling[redigera | redigera wikitext]

Temat för pjäsen är den mångskiftande kärleken: den idealiserade kärleken, den passionerade kärleken, vänskapskärleken, kärleken till naturen, kärleken som sjukdom eller, kort och gott, kärleken som ni vill ha den (as you like it). I pjäsen kan Shakespeare även sägas snudda vid den homosexuella kärleken, genom Orlandos vigsel med en annan man, Ganymedes, ”den förställda Rosalind".

Den yttre handlingen i spelet tilldrar sig i Frankrike. Den unga hertigdottern Rosalind har förvisats och flytt från sin farbrors, usurpatorn Fredriks, hov, ut till den vilda Ardennerskogen. Med sig har hon hans dotter, kusinen Celia, och narren Proba. För att undgå eventuell upptäckt har Rosalind klätt ut sig till en man, som lystrar till namnet "Ganymedes".

I skogen vistats redan sedan en tid tillbaka Rosalinds far, den äldre men avsatte hertigen, som där befinner sig i landsflykt samman med sina trogna följeslagare, bland dem den melankoliske flanören Jacques (”Ja, hela världen är en skådebana...”). I skogen lever de, likt legenden om Robin Hood och hans män, ett fridfullt liv, nöjda med vad naturen kan ge dem.

Den döde riddaren Roland de Bois' yngste son, Orlando, förälskad i Rosalind (en kärlek som är besvarad), är likaså han, av sin äldste bror Olivier, förjagad från arv och hem. Med sig på sin färd har han faderns åldrige tjänare Adam. I Ardennerskogen möter de den landsflyktige hertigen och inbjuds i hans krets.

Bland skogens träd spikar Orlando upp egenhändigt författade dikter om sin förälskelse i Rosalind. Strax därefter stöter han på henne – men då i Ganymedes gestalt. Ganymedes (dvs. Rosalind) beslutar för sig att pröva graden av Orlandos förälskelse, och påstår sig därför kunna kurera Orlando från hans trånsjuka. De båda ingår en överenskommelse om att Ganymedes skall spela Rosalind, att oupphörligt fjäsas av Orlando. Klarar Orlando detta har han bevisat sina känslors äkthet. Det blir en förvirrande och förvillande (kär) lek, som mot förmodan ändar i vigsel, med en förstummad Celia som giftoman.

Scen från "Som ni behagar", målad av Francis Hayman omkring 1750.

Herdeflickan Phebe har länge uppvaktats av Sylvius. Men Phebe har istället fattat åtrå för Ganymedes (Rosalind) och värjer sig från Sylvius närmanden. Ganymedes tvingas därför ingripa i saken, och gör klart att han (hon) omöjligt kan älska henne, då han är ”falskare än drucknas löften”.

Olivier har av usurpatorn Fredrik fått i uppdrag att föra tillbaka sin bror, och Fredriks dotters älskade, död eller levande. I Ardennerskogen träffar Olivier på Celia och tycke uppstår, och de bestämmer sig för att där skapa sig en ny framtid tillsammans. Sin tidigare arvslöse bror lovar Olivier nu istället sina ägor.

De älskande paren förenas kort därpå av äktenskapsguden själv, Hymen, samtidigt som Rosalind äntligen kan återförenas med sin far. I samband med bröllopshögtidligheterna nås de alla dessutom av glädjebudet om en djupt ångerfull hertig Fredrik, som beslutat att återbörda sin stulna krona till dess rättmätige ägare, den äldre brodern, till förmån för ett fromt och kontemplativt leverne.

Skådespelet avslutas i fest och dans och vårlig yra. Men då har särlingen Jacques redan lämnat sällskapet, och sökt sig till den nyomvände Fredrik, ty, som han menar, av sådana "man mycket har att höra och att lära”.[1]

Citat[redigera | redigera wikitext]

  • Adam: Från sjutton år, tills åtti snart jag ser,

har här jag bott, nu bor jag här ej mer.

Vid sjutton år sin lycka söker mången,

men åtti - nej, för långt är veckan gången.

Den lyckan är dock mer än gods och guld,

att dö i frid och ha betalt sin skuld.

(ur Andra akten, scen 3)

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Hertigen, landsflyktig
  • Fredrik, hertigens bror, usurpator
  • Amiens, i hertigens följe
  • Jacques, i hertigens följe
  • Le Beau, hovman i Fredriks tjänst
  • Charles, brottare
  • Olivier, son till riddar Roland de Bois
  • Andre sonen till riddaren
  • Orlando, yngste sonen
  • Adam, Orlandos betjänt
  • Denis, Oliviers betjänt
  • Proba, narr
  • Oliviarus Antitext, en präst
  • Corrin, herde
  • Sylvius, herde
  • Willie, en ung lantman
  • En person, som föreställer Hymen
  • Rosalind, den fördrivne hertigens dotter
  • Celia, Fredriks dotter
  • Phebe, en herdinna
  • Audrey, en bondflicka, Willies älskarinna
  • Hovmän, pager, jägare, följe

Källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • William Shakespeare, Som Ni behagar, Lund 1968.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Shakespeare 1968, s 5
  2. ^ http://www.shakespearesallskapet.se/kjellgren.pdf 2008-02-29

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]