Nyårsklockan
| Nyårsklockan dikt | |
 | |
| Författare | Alfred Tennyson, som skrev dikten |
|---|---|
| Originaltitel | Ring Out, Wild Bells |
| Originalspråk | engelska |
| Översättare | Edvard Fredin |
| Land | Storbritannien |
| Ämne | nyår |
| Utgivningsår | 1850 |
| Först utgiven på svenska | 1890 |
"Nyårsklockan" (engelska: Ring Out, Wild Bells) är en dikt skriven av Alfred Tennyson som i original heter Ring Out, Wild Bells som publicerades 1850. Den svenska översättningen, som innehåller versraden "Ring, klocka ring" är gjord av Edvard Fredin och gavs ut 1890, ett år efter Fredins död.[1]
Sedan mitten av 1890-talet är det i Sverige tradition att dikten reciteras offentligt vid tolvslaget på Skansen, vilket ofta återutsänds i radio och TV. Anders de Wahl är den med flest offentliga nyårsuppläsningar – minst 36 på Skansen och ytterligare ett antal endast i radio.
Nyårsklockan på Skansen
Första gången dikten lästes upp på Skansen vid nyåret var 1895, då uppläsningen hanterades av Nikolaus Bergendahl, kallad Magnis på Nabben och anställd vid Skansen.[2][3] Året därefter var det snökaos och därför inställt, men 1897 – efter förfrågan från Artur Hazelius – deklamerades dikten av Anders de Wahl. Denne var då en 28-årig teaterelev.
Anders de Wahls mor, skådespelerskan Anna de Wahl, fick personligen ett exemplar av Edvard Fredins översättning av dikten under hans levnad. Traditionen att läsa "Nyårsklockan" strax före tolvslaget inleddes av Anders de Wahl hemma hos familjen de Wahl. Detta uppmärksammades av Hazelius, som bad de Wahl att ta hand om uppläsningen även på Skansen.[1]
De första decennierna lästes dikten bara för besökarna på Skansen. Under perioden 1934–1955 lästes den av de Wahl i Sveriges Radio, där Wahl debuterat som nyårsinringare redan 1928[4]. Under denna period förekom det att någon annan deklamerade den på Skansen.
Efter Anders de Wahls bortgång 1956 låg traditionen länge nere. Inför årsskiftet 1977/1978[4] bestämde dock SVT att man ville återuppta traditionen och TV-sända den. Skådespelaren Georg Rydeberg fick uppdraget, vilket blev en succé och traditionen fortlevde. Bland senare års återkommande uppläsare finns Jarl Kulle, Jan Malmsjö och Margaretha Krook.[4]
Uppläsare vid Skansens nyårsfirande
Årtalen bör syfta på nyårsaftonens årtal.
- 1895 – Nikolaus Bergendahl[2]
- 1896 – inställt p.g.a. snökaos[2]
- 1897 – Anders de Wahl, skådespelare[5][2]
- 1898 – Anders Oscar Eliasson, skådespelare[4]
- 1899 – Ruben G:son Berg, litteraturhistoriker[4]
- 1900 – Lambert Lindblad[4]
- 1901 – Konstantin Axelsson, regissör och skådespelare[4]
- 1902–1904 – Anders de Wahl[4]
- 1905 – Bror Olsson, skådespelare[4]
- 1906 – (möjligen Anders de Wahl[4])
- 1907–1916 – Anders de Wahl[4]
- 1917 – Ivan Hedqvist, skådespelare[4]
- 1918–1924 – Anders de Wahl[4]
- 1925 – Uno Henning, skådespelare[4]
- 1926–1931 – Anders de Wahl[4][a]
- 1932 – ingen uppläsning av dikten. Skansenchefen professor Lindblom höll istället ett högtidstal.[4]
- 1933 – Anders de Wahl[4]
- 1934 – Uno Henning på Skansen; Anders de Wahl i radio[4] ifrån Sveriges Radios studio på Kungsgatan 8 i Stockholm
- 1935–1938 – Anders de Wahl[4]
- 1939 – Arnold Sjöstrand, skådespelare[4]
- 1940 – Anders de Wahl i radio; ingen uppläsning på Skansen[4]
- 1941–1945 – Anders de Wahl[4]
- 1946 – Rune Lindström, författare och skådespelare, på Skansen; Anders de Wahl i radio[4]
- 1947–1955 – Olof Widgren på Skansen;[1][7] Anders de Wahl i radio[5][4]
- 1956 – ingen uppläsning; Skansen och Sveriges Radio hade dock gemensamt evenemang med kända artister och andra uppläsningar/sånger[4]
- 1957–1976 – ingen uppläsning
- 1977–1982 – Georg Rydeberg, skådespelare.[8][4]
- 1983–1996 – Jarl Kulle, skådespelare.[4]
- 1997–2000 – Margaretha Krook, skådespelare.[9][2][4]
- 2001–2013 – Jan Malmsjö, skådespelare.[10][2]
- 2014 – Loa Falkman, operasångare och skådespelare.[11]
- 2015 – Malena Ernman, operasångare.[12]
- 2016 – Pernilla August, skådespelare.[13]
- 2017 - Krister Henriksson, skådespelare.[14]
Texten
Tennysons original
Det kan tyckas egendomligt att en dikt som blivit en nationell institution inte är svensk, utan en översättning. Men översättningen, tryckt i den annars bortglömde författaren Edvard Fredins Skilda stämmor (1884), är mycket fri. Om man jämför med originalet, Tennysons dikt nr 106 i den 131[1] avdelningar långa diktcykeln In Memoriam A.H.H. (1850), ser man att Fredins text är en omdiktning i ett annorlunda versmått, som inte är lika metriskt regelbunden, och kanske inte heller lika poetiskt koncis som originalet. Till nationalkänslans fromma kan sägas att de formuleringar som vi minns bäst, "ring, klocka, ring", "själaringning över land och vatten", "årets första, skälvande minut", är kreativa tillägg av översättaren.
På sidan 325 i samlingen Our Poetical Favorites. A selection from the best minor poems of the English language av Asahel c. Kendrick (1871) heter dikten "Christmas".
Förändringar i den svenska uppläsningen
Varken den fjärde eller den sista strofen i dikten (som handlar om den väntade Messias) brukar numera läsas i nyårsceremonin. Jan Malmsjö har sagt sig anse att den femte strofens poetiska programförklaring är inaktuell, där "diktens gatularm" rings ut till förmån för i "sångarhjärtan skaparglöden", och brukar ersätta raderna med omskrivningar: "Ring ut det meningslösa gatuvåldets larm / ring till alla hjärtan skaparglöden" (2004) eller "Ring ut det meningslösa våldets gatularm / ring till alla hjärtan kärleksglöden" (2007).
På transpiranto
Det finns också en ännu friare översättning, till transpiranto av Ludoviko Hagwaldo (Ludvig Hagwald), tryckt i Grönköpings veckoblad 1998. På fraser som "ding dinka dong" och "akva et rabatta" syns det att det är en översättning av den svenska versionen, och inte av det engelska originalet.
Kommentarer
- ^ 1928 läste Anders de Wahl för första gången i radio.[6]
Referenser
- ^ [a b c d] Stugart-Martin (1996-12-31): "DN gratulerar: "Nyårsklockan". Högstämt i nyårsnatten. 20 år med Tennysons nyårsdikt i TV från Skansen.". dn.se. Läst 30 november 2016. Not: Här noteras 1948–55 som Widgrens år och Lindströms som 1947.
- ^ [a b c d e f] "SR Minnen: Ring, klocka ring!". sverigesradio.se, 2014-11-07. Läst 27 oktober 2016.
- ^ Gustaf Upmark (1916) Skansen 25 år, Fataburen, Nordiska Museet, sid:158
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab] Expressen.se/TT (2002-12-30/2007-02-08): "Jan Malmsjö laddar för het natt i kylan". expressen.se. Läst 27 oktober 2016.
- ^ [a b] "Anders de Wahl". ne.se. Not: Här förtydligas att årtalet gäller just nyårsafton.
- ^ "nyarsklockan". asare.se.
- ^ Stenström, Margot (2011-02-06): "Nyårsklockorna ringde för oss". dn.se. Läst 30 november 2016. Not: Källbeläggning endast för år 1950.
- ^ "Georg Rydeberg". ne.se
- ^ "Margaretha Krook". ne.se
- ^ "Jan Malmsjö". ne.se
- ^ "Jan Malmsjö lämnar över nyårsuppdraget". aftonbladet.se, 2014-11-07. Läst 30 november 2016.
- ^ ”Malena Ernman läser årets ”Nyårsklockorna””. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/malena-ernman-laser-arets-nyarsklockorna/. Läst 11 november 2015.
- ^ http://www.expressen.se/noje/pernilla-august-ringer-in-nyaret/
- ^ https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/BJ3VAl/krister-henriksson-ringer-in-2018
Externa länkar
Wikisource har originalverk relaterade till Nyårsklockan.
- Wikisource har originalverk relaterade till Ring Out, Wild Bells.
| |||||||||||||||||||||||
