Nouruz

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För det kurdiska nyåret, se Newroz.
Nouruz uppmärksammas på ett frimärke från Tadzjikistan.

Nouruz[1] (persiska نوروز för 'ny dag', translittereras även norouz[2], nowruz), är de iransktalande folkens nyårsdag som infaller på vårdagjämningen. Nouruz firas för att välkomna våren och solens återkomst av perser, afghaner, balucher, pashtuner, tadzjiker, zazaer och azerer, m.fl.

Nouruz är nära förknippad med iranska religioner, och i synnerhet zoroastrismen som var statsreligion i de persiska rikena under antiken: akemenider, parther och sasanider. Till de religiösa bekännare som över hela världen firar högtiden hör förutom zoroastrier även kopter, aleviter och bahá'íer.

Bakgrund och historia[redigera | redigera wikitext]

Nouruz symboliserar livets pånyttfödelse.

Nouruz infaller den 20 mars, 21 mars eller 22 mars, beroende på solens position över horisonten. Nyårsdagen överensstämmer med den första farvardin i den persiska kalendern. År 2014 sammanfaller med år 2573 enligt iransk kejserlig kalender, år 3752 enligt zoroastrisk kalender och år 1393 enligt islamisk solkalender som är officiell kalender i dagens Iran och Afghanistan.

Nouruz är den viktigaste högtiden på året för de iranska folken och festligheterna pågår i cirka 18 dagar. Festen inleds tisdagen före nyårsdagen med eldfesten.

Dagens festligheter har sin bakgrund flera tusen år tillbaka i tiden. Under akemenidertiden brukade man inför nouruz göra tolv pelare av torkad lera som symboliserade årets tolv månader. Ovanpå dessa pelare odlade man sedan tolv olika sädesslag och frön som vete, korn, havre, hirs, ris, ärter och sesam. De sädesslag som växte bäst trodde man skulle ge den bästa skörden under det kommande året. Under nyårsfestligheterna brukade man sedan bära in sädesslagen och strö ut dem på golvet i hemmen och i den kungliga residensen i Persepolis. Under antiken firades nyåret med vin, musik och dans.

Det finns kvarlevor i norra Spanien av det persiska nyårsfirandets eldfest. Den persiske musikologen Zaryab introducerade nouruz på den iberiska halvön redan på 800-talet.

Nouruz är i dag nationell högtid i staterna Iran, Afghanistan, Tadzjikistan, Uzbekistan och Azerbajdzjan. År 2010 erkände FN:s generalförsamling den 21 mars som "The International Day of Nouruz". Generalförsamlingens text beskriver nouruz som "en vårhögtid av persiskt ursprung som firats i mer än 3 000 år".[3]

Iranska sångerskorna Hayedeh och Mahasti firar Chaharshanbe Suri i Teheran70-talet

Eldfesten (Chaharshanbe Suri)[redigera | redigera wikitext]

På kvällen mot sista onsdagen före nouruz (nyårsdagen) firar man eldfesten (persiska: chaharshanbe suri, ordagrant "röd onsdag") då man tänder brasor och hoppar över små eldar. Det är sed att äta torkade nötter och bär (så kallad âjil-e moshkelgoshâ) och en varm soppa (âsh reshte). Man sjunger till elden och ber om dess värme och färg. Samtidigt som man hoppar över elden sjunger man följande ramsa:

Zardi-ye man az to
Sorkhi-ye to az man!

I fri tolkning:

Min gula nyans [det vill säga min blekhet] ger jag till dig!
Din röda rodnad [det vill säga din glöd och värme] får jag tillbaka av dig![4]

Ramsans mytologiska innebörd är att elden botar sjukdomar. Vördnaden av ljuset och elden spelar stor roll i zoroastrismen. Av den anledningen hoppar inte iranska zoroastrier över elden, utan de sjunger och dansar kring den. Den religiösa bakgrunden till eldfesten är man skall välkomna de avlidnas själar (fravashier) med värme och renhet (jfr Valborg).

Nyårsduken (Haft sin)[redigera | redigera wikitext]

Den traditionella nyårsduken "haft sin"

Dagen före nouruz tar man fram de saker som hör till den så kallade "nyårsdukningen". Man brukar duka fram på ett bord eller breda ut en duk på de mjuka persiska mattorna på golvet. Det här bordet heter haft sin vilket på persiska betyder "de sju saker som börjar på s". Det som måste finnas på bordet är följande:

  1. Senjed - de söta stenfrukterna av det lilla trädet smalbladig silverbuske (Elaeagnus angustifolia, ibland också kallat ryskt silverbär, oleaster eller rysk oliv). Frukten symboliserar ödmjukhet i livet.
  2. Somâq - det är en sur krydda och med den önskar man maten en god smak i framtiden.[5][6]
  3. Sabze - som är en bricka med groddar av vetekorn, linser eller liknande. Med detta önskar man att det ska bli ett år med bra skörd.
  4. Sib - som är ett rött äpple och symboliserar skönhet och hälsa.
  5. Samanu - memma som framställs av vetegroddar.
  6. Sir - vitlök, detta symboliserar hälsa och kampen mot sjukdom.
  7. Serkeh - vinäger som symboliserar omvandling.

Det bör dessutom finnas:

  • Sju olika sorters nötfrukter (så kallade ajil bland zoroatrister även kallat " lork " ).
  • En spegel (âyene)
  • En diktsamling av poeterna Hafez eller Ferdousi som symboliserar kontinuiteten i den persiska kulturen. Iranska zoroastrier lägger fram Zarathustras Gatha-sånger.
  • Handmålade ägg.
  • Irans flagga (färgerna grönt, vitt och rött symboliserar grönska, renhet och kärlek).[7]
  • En skål med en levande guldfisk som symboliserar liv och rörelse.

Nyårsdagen (Ruz-e Sal-e Nou)[redigera | redigera wikitext]

Vid nyårsdagen brukar man samlas hos den äldste i familjen och äta nouruz speciella mat som består av fisk (för det mesta sik) med ris som har blandats med dill, persilja, gräslök och färsk vitlök så att riset blir grönt. När det är dags för det nya året, brukar alla i familjen sitta runt "haftsin-bordet". Man brukar läsa dikter ur Hafez' Divan eller ur Ferdousis Shahnameh ('Kungarnas bok'), som av många anses vara Irans nationalepos. Det sägs att i samma ögonblick som det nya året börjar, kommer den lilla guldfisken i skålen att sluta simma och bli blickstill för ett ögonblick! När det blir nyår önskar alla varandra Gott nytt år. Sedan ger de äldre presenter eller nytryckta sedlar till de yngre. Det är en sed hos iranier att man ska besöka alla släktingar och vänner vid nyåret. Under de första fem dagarna av nyårsfesten brukar de äldre i släkten stanna hemma och de yngre besöker dessa. Sedan besöker de äldre de yngre. Nyåret är den tid på året då man träffar även dem man inte hinner träffa under resten av året.

Nyårshälsningen[redigera | redigera wikitext]

Den persiska nyårshälsningen lyder nouruz-etân piruz, vilket betyder ungefär "må ert nya år bli lyckobringande". Till denna fras lägger man ofta orden sad sâl beh az in sâlhâ ('må du leva hundratals år bättre än de här som varit').

Trettondagen (Sizdah Bedar)[redigera | redigera wikitext]

Tretton dagar efter det nya året – det vill säga 2 april – infaller sizdah-be-dar (bokstavligen 'bortom trettonde dagen', i överförd bemärkelse ungefär "bortom den trettonde dagens otur") vilket sätter punkt för nyårsfirandet. Denna dag firas ofta med fester i det fria, och gärna med musik och dans. Det förekommer flera lokala och regionala variationer av traditionerna i samband med festligheterna.

Religiös anknytning[redigera | redigera wikitext]

Lejonet (solen) och tjurens (jorden) eviga kamp, palatsrelief i Persepolis som symboliserar det zoroastriska nyåret. På vårdagjämningen är de båda djuren jämnstarka.

Nyårsfirandet har sina rötter flera tusen år tillbaka, till tidpunkten för de första ariernas bosättning på den iranska högplatån, och omtalas i forntida iranska myter och legender. Innan Zarathustra hölls högtiden för att helga eldens gudom, Asha Vahishta (Ordibehesht). Enligt den världsledande brittiska kännaren av zoroastrismen Mary Boyce, reformerades högtiden av Zarathustra och fick en politisk anknytning när zoroastrismen blev statsreligion i det persiska riket.

I antikens Persien var nouruz ett sätt för zoroastrier att dyrka Ahura Mazda och samtidigt ge en hyllning till livets pånyttfödelse och naturens skapelse. Nouruz har även en särskild religiös anknytning för zoroastrier eftersom profeten Zarathustra föddes den 6 farvardin som sammanfaller med nyårsfestligheterna.

Den zoroastriska kalendern (som är basis för den officiella kalendern i Iran och Afghanistan) utgår från Zarathustras födelseår.

Nouruz i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sedan i mitten av 1980-talet firas nouruz i ökad skala bland perser, kurder, afghaner, tadzjiker, azerer och andra grupper i Sverige. I Stockholm har eldfesten av tradition hållits på Järvafältet i Rissne där man firar med fyrverkerier, musik och dans. I Göteborg började man ha festen vid Delsjön men flyttade sedan eldfesten till Heden.[8] Sedan år 2010 arrangerar Riksteatern eldfesten i samarbete med olika persiska och kurdiska föreningar i Kungsträdgården i Stockholm, på Götaplatsen i Göteborg samt i Folkets Park i Malmö, i Önsta Gryta i Västerås och sedan 2014 i Tonhallen i Sundsvall.[9]

Eftersom nyåret är den största högtiden för alla iranska folk oavsett religiös eller etnisk tillhörighet spelar den en viktig roll för den persiska kulturen i Sverige och för samhörigheten mellan de iranska folken. Det beräknas att mer än 200,000 svenskar firar nouruz. Eldfesten i Kungsträdgården i Stockholm är den största i sitt slag i världen och samlade 2013 mer än 40.000 personer.[10]

I samband med nouruz brukar Sverige gästas av iranska popstjärnor, såsom Sima Bina, Darya Dadvar, Bijan Mortazavi och Andy, som håller konserter.[11] Tv-programmet Miniatyr sänder årligen programmet "Nouruz – Vårens ankomst!" i Kanal Global (före detta Canal 7) med anledning av det persiska nyåret. År 2009 lyckönskade statsminister Fredrik Reinfeldt alla nyårsfirare ett gott nytt år (nouruz piruz) i en skriftlig kommuniké samt i Kanal Global. Många svenska företag, däribland Tele2, Cervera och Posten, brukar uppmärksamma det persiska nyåret genom reklam riktad till nyårsfirare.

Andra årstidsfester[redigera | redigera wikitext]

Sedan urminnes tider har de iranska folken firat sina största högtider vid årstidernas växlingar:

  • Nouruz: festen i början av den varma årstiden, det vill säga vid vårdagjämningen, symboliserar livets pånyttfödelse. Förr tog man denna dag ut djuren på bete.
  • Tirgan: midsommarfesten är vattnets fest ägnad åt fruktbarhetens gudinna Anahita. Firas även till minne av bågskytten Ârash som under kung Manuchehrs styre fastställde gränslinjen mellan Iran och Turan.
  • Mehregan: höst- och skördefesten infaller vid höstdagjämningen. På denna dag skulle man förr ta in sina djur. Firas även till minne av kung Fereyduns seger över tyrannen Zahhak.
  • Shab-e Yalda: festen vid vintersolståndet, den persiske guden Mithras födelsedag, symboliserar ljusets födelse.


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ashk Dahlén, Kalendersystem, Modern persisk grammatik, Stockholm, 2010, s. 387.
  2. ^ ”Norouz – vårens ankomst”. TV4. http://www.tv4.se/1.2042872/norouz_varens_ankomst. Läst 21 mars 2011. 
  3. ^ "General Assembly Recognizes 21 March as International Day of Nowruz"
  4. ^ Ashk Dahlén, "Nouruz – det persiska nyåret"
  5. ^ http://www.kryddlandet.se/products/63-sumak-malen.aspx
  6. ^ http://www.recepthjalpen.se/sumak.html
  7. ^ YARI - Iranska Ungdomshjälpsföreningen: NoRuz (Persiska nyårsdag)
  8. ^ GP: Eldfesten lyste upp Heden (Publicerad 19 mars 2013. Uppdaterad 19 mars 2013)
  9. ^ GP: Laddar för eldfest på Götaplatsen (Publicerad 13 mars 2012. Uppdaterad 13 mars 2012)
  10. ^ Svenska Dagbladet: Sverige bäst på Eldfesten (Publicerad 7 mars 2014. Uppdaterad 7 mars 2014)
  11. ^ GP: Persiska och kurdiska artister firar nyår (Publicerad 20 mars 2011. Uppdaterad 20 mars 2011)

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Ashk Dahlén, Det persiska nyåret under antiken, Medusa: Svensk tidskrift för antiken, nr. 1, Stockholm, 2010.
  • Ashk Dahlén, Det persiska nyårets mytologi,historiska bakgrund och kontinuitet Det persiska nyårets mytologi, historiska bakgrund och kontinuitet, Orientaliska studier, nr. 124, Stockholm, 2010.
  • Shirzad Aghaee, Nouruz – Berliyân-negin-e jashnhâ-ye irâni va digar jashnhâ va jashn-âiyinhâ-ye mardomi-ye irân (Nouruz och andra iranska folkhögtider), Stockholm, 2002. (persiska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]