Tartu

	Tartu
	Dorpat
	Stad
	Centrala Tartu
Flagga	Stadsvapen
Land	Estland
Landskap	Tartumaa
Kommun	Tartu stad
Höjdläge	79 m ö.h.
Koordinater	58°22′N 26°43′Ö / 58.367°N 26.717°Ö
Area	38,8 km²
Folkmängd	103 284 (2010)
Befolkningstäthet	2 662 invånare/km²
Först omnämnd	1030
Borgmästare	Urmas Klaas
Tidszon	EET (UTC+2)
- sommartid	EEST (UTC+3)
Postnummer	50050-51111
Geonames	588335
	Tartus läge i Estland. Tartus läge i Estland.

Tartu (äldre tyska och svenska: Dorpat^[2]; ryska 1893–1918 Юрьев, Jurjev, men idag Тарту, Tartu) är en universitetsstad i sydöstra Estland. Staden är residensstad i landskapet Tartumaa (Dorpatland) och har 103 284 invånare (2010).

Tartu ligger i det historiska Livland och var fram till Estlands självständighet 1918 känd i omvärlden som Dorpat. Tartu universitet grundades ursprungligen 1632 i Svenska Livland och var då Sveriges andra universitet. Universitetet är Estlands äldsta och största universitet.

Historik

Medeltiden

Ett fort byggdes på platsen för dagens Tartu 1030 av storfursten Jaroslav I som erövrade området. Fortet brändes troligen ned 1061. På platsen uppfördes senare nya befästningar som omväxlande kontrollerades av estniska stammar och kievfurstarna. Fortet erövrades 1224 av Svärdsriddarorden och blev blev under Svärdsriddarordens styre biskopssäte och en viktig plats för handeln mellan Hansan och Ryssland, senast på 1260-talet fanns även en tysk handelsplats här, och på 1280-talet blev Dorpat medlem av Hansan. År 1558 intogs staden av ryssarna, därefter fick staden nya herrar vid ett flertal tillfällen; Polen (1582), Sverige (1601), Polen ånyo (1603), och sedan tillbaka till svenskt styre 1625. Det fanns ett försvarstorn som kallades Långe Hermann.

Svensktiden

Huvudartikel: Svenska Livland

Gustav II Adolf inrättade Dorpats hovrätt 1630, vilket då var den tredje svenska hovrätten som inrättades. År 1631 kom den första tryckpressen till Estland.^[3]

1700-talet till första världskriget

Huvudartikel: guvernementet Livland

Under stora nordiska kriget erövrades Dorpat 1704 av den ryske tsaren Peter I och kom under ryskt styre, där det tillhörde guvernementet Livland. Under det ryska styret halverades befolkningen från 6000 vid slutet av femtonhundratalet till 3 421 år 1789.^[3] Staden fick 1893 officiellt namnet Jurev.

Frihetstiden 1922–1939

År 1917 delades Livland mellan Estland och Lettland och vid Estlands självständighet tillföll Tartu den nya staten. Under mellankrigstiden blev staden Estlands kulturella centrum och utvecklades till en viktig handels- och industristad. Trots kraftig inflyttning av ester från kringliggande landsbygd utgjordes stor del av innevånarna på 1930-talet av tyskar. Som ett led i Heim ins Reich efter Molotov–Ribbentrop-pakten tvingades den tyskspråkiga befolkningen att lämna staden.

Sovjettiden

År 1940 intogs staden av Sovjetunionen. Under de följande årens stridigheter mellan Sovjetunionen och Tyskland förstördes delar av staden, framför allt under Slaget om Tartu 1944. Av de klassiska byggnaderna finns Tartus universitets huvudbyggnad kvar och dess astronomiska observatorium, Rådhuset och Johanneskyrkan. Den senare blev svårt brandskadad under det senaste kriget, men restaurerades under 1990-talet.

Efter andra världskriget låg Tartu i Estniska SSR inom Sovjetunionen. Deportationer av den estniska befolkningen, som före kriget utgjort 85 % av folkmängden, till Sibirien och inflyttning av ryssar och andra sovjetfolk, ledde till att staden fick en blandad etnisk sammansättning. Under sovjettiden var Raadi flygbas i utkanten av staden en av Sovjetunionens viktigaste flygbaser för strategiskt bombflyg. Flygfältet benämndes "objektet", då det inte fick nämnas vid namn. Under Sovjettiden var Tartu därför en stängd stad som krävde specialtillstånd för utländska medborgare vid besök. Ännu idag går huvudvägen förbi staden, med en avtagsväg in till staden.

Självständigheten till idag

Invid Tartu universitet restes 1928 en staty av Gustav II Adolf. Den avlägsnades under sovjettiden, direkt efter andra världskriget, men 1992 restes en ny, gjord efter en gipsmodell som fanns i Göteborg.

Tartu är ett relativt välmående akademiskt centrum och är landets andra stad i storlek, och i snabb ekonomisk utveckling. Tartu är systerstad till Uppsala, och i staden finns också Uppsalahuset, som är en symbol för samarbete mellan de båda städerna.

Geografi

Genom staden flyter Emajõgi, en av Estlands största floder sett till vattenföringen.

Klimat

Uppmätta normala temperaturer och -nederbörd i Tartu:^[4]

	Jan	Feb	Mar	Apr	Maj	Jun	Jul	Aug	Sep	Okt	Nov	Dec
Normaldygnets maximitemperaturs medelvärde	−2,1	−2,2	2,7	10,6	17,0	20,1	22,7	21,2	15,4	9,2	2,5	−1,0
Normaldygnets minimitemperaturs medelvärde	−7,1	−8,2	−4,3	1,1	6,0	9,7	12,5	11,7	7,4	3,5	−1,5	−5,6

Nederbörd	48	35	38	30	55	84	72	86	61	69	53	49

Diagram	temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm
	48 -2 -7	35 -2 -8	38 3 -4	30 11 1	55 17 6	84 20 10	72 23 13	86 21 12	61 15 7	69 9 4	53 3 -2	49 -1 -6

Karta

Stadsdelar

Kesklinn

Annelinn

Karlova

Ihaste

Ropka
industriområde

Jaamamõisa

Raadi-
Kruusamäe

Ülejõe

Supilinn

Tähtvere

Ropka

Veeriku

Variku

Tammelinn

Ränilinn

Maarja-
Mõisa

Vaksali

Staden Tartu är officiellt indelad i 17 stadsdelar som har fastställda namn och gränser men som inte har någon administrativa funktion.

Utbildning, vetenskap och kultur

Tartu hade landets första universitet och var under den första självständighetsperioden känt för att vara ett konstnärligt och intellektuellt centrum i landet. Det har idag Estlands nationalmuseum, Estlands nationalarkiv och från 1993 Estlands högsta domstol. Teatern Vanemuine med bland annat ett balettkompani är en av landets äldsta teatrar.

Kommunikationer

Tartus flygplats, med utrikestrafik till Helsingfors, ligger 17 kilometer från staden. Sedan det estniska nationella flygbolaget Estonian Air fick sämre ekonomi, och sedermera gick i konkurs, är flygtrafiken på Tartus flygplats blygsam.

Tartu har en järnvägsstation med många dagliga avgångar till Tallinn samt ett par avgångar till Valga vid lettiska gränsen, varifrån tåg går till Riga.

Tartu har en busstation med många avgångar till de flesta större estniska städer.

Vänorter

Frederiksberg, Danmark (sedan 1991)
Tammerfors, Finland (sedan 1990)
Tavastehus, Finland (sedan 1991)
Åbo, Finland (Samarbetsavtal. Sedan 1996)
Deventer, Nederländerna (sedan 1990)
Zutphen, Nederländerna (sedan 1990)
Hafnarfjörður, Island (sedan 1991)
Ferrara, Italien (sedan 1998)
Kaunas, Litauen (sedan 1993)
Bærum, Norge (sedan 1991)
Pskov, Ryssland (sedan 2000)
Uppsala, Sverige (sedan 1988)
Lüneburg, Tyskland (sedan 1993)
Veszprém, Ungern (sedan 2002)
Salisbury, USA (sedan 1999)

Se även

Källor

^ [a b] Statistics Estonia; Population number, area and density by administrative unit or type of settlement, 1 January Läst 24 juli 2011.
^ ”Tartu | Estonia” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/place/Tartu. Läst 17 oktober 2017.
^ [a b] Miljan (2004), s. 467.
^ ”Vädret i Tartu”. resvader.com. https://www.resvader.com/Tartu/per-manad/.

Estland, Lettland & Litauen: [arkitektur, natur, nattliv, kyrkor, slott, museer, stränder, folkmusik, nationalparker, sjöar. Första klass reseguider 99-2094271-5. Stockholm: Reseförlaget. 2009. Libris 11235025. ISBN 91-7425-030-2
Miljan, Toivo (2004) (på engelska). Historical dictionary of Estonia. European historical dictionaries ; no. 43. Lanham, Md.: Scarecrow Press. Libris 9091929. ISBN 0-8108-4904-6

[StatEstPop2011-1] [a b] Statistics Estonia; Population number, area and density by administrative unit or type of settlement, 1 January Läst 24 juli 2011.

[2] ”Tartu | Estonia” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/place/Tartu. Läst 17 oktober 2017.

[Miljan_2004,_s._467-3] [a b] Miljan (2004), s. 467.

[4] ”Vädret i Tartu”. resvader.com. https://www.resvader.com/Tartu/per-manad/.

[1]

[2]

[3]

[4]