Adventsstjärna
Adventsstjärna eller julstjärna är ett stjärnformat julpynt med elektrisk belysning, som hängs upp i fönster vid första advent. Den skall påminna om Betlehemsstjärnan. Seden kommer från Tyskland där den ursprungligen var en del i den herrnhutiska traditionen. Förutom Tyskland är adventsstjärnan även vanlig i bland annat Sverige. Adventsstjärnan brukar plockas ned på Tjugondag knut.
Historia
Adventsstjärnan utvecklades i Herrnhut i Sachsen som en del av herrnhutismen som Herrnhutstjärnan. Det gjorde också att stjärnan spreds med missionärer. Bakgrunden till stjärnan går tillbaka till början av 1800-talet. 1821 firade internatet i Niesky 50 år och under firandet satte man upp en lysande stjärna. Senare började man hänga upp dem på den olika internaten i Niesky, Neuwied, Königsfeld im Schwarzwald och Kleinwelka i samband med första advent. Efterhand började man tillverka stjärnor som en del i det årliga julpysslet som internatseleverna hade. I början av 1900-talet började så en fabriksmässig tillverkning.[1]
Adventsstjärnor i Sverige
Den första kända adventsstjärnan i Sverige kom till Västerås domkyrka 1894. Den stora stjärnan, som alltid varit elektrisk, är täckt med glasprismor och hissas upp i valvet ovanför högaltaret. Stjärnan tänds i en särskild ceremoni inför första advent.
De första moraviska eller herrnhutiska stjärnorna, var klotformiga med taggar åt alla håll. Den moraviska stjärnan är mer känd som Herrnhutstjärna (Herrnhuter Stern) i Sverige.
Efter sitt bröllop 1912 bosatte sig Julia och Sven Erik Aurelius i Lund och en herrnhutisk stjärna hängdes upp i hemmet och fler familjer började hänga upp denna typ av stjärnor. Mer allmän blev adventsstjärnan efter 1934 då en pappersgrossist i Lund började importera dem. Det stora folkliga genombrottet kom i början av 1940-talet då Erling Persson lanserade den sjuuddiga gulröda adventsstjärnan, den så kallade "proletärstjärnan".[2]
Referenser
- ^ Gunnar Elfström Klotformiga stjärnor var först, Östgöta Correspondenten, 13 december 2008, sid B8.
- ^ Adventsstjänor, Nordiska museet, läst 26 december 2011
