Jul

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jul
Pyntad julgran i Danmark 2004. Julgransseden i hemmen härstammar från 1400-talets Tyskland.
Pyntad julgran i Danmark 2004. Julgransseden i hemmen härstammar från 1400-talets Tyskland.
Typ Kristen helgdag, firas sedan 1800-talet även mer sekulärt som en familjehögtid. [1]
Datum 25 december (Västkyrkan)
6-7 januari (Östkyrkan)[2][3]
Geografi och firare Kristna, hela världen, även stor andel icke-kristna[4]
Period 300-talet-
Anledning Traditionellt datum för Jesu födelse i Betlehem
Traditioner Jultomte-julbock
Julklappar
Julmat
Julgodis
Gudstjänster
Julsånger
Lekar
Ljus
Allmän helgdag Många länder
Allmän flaggdag Många länder
För andra betydelser, se Jul (olika betydelser).

Jul är en högtid som firas årligen, traditionellt till minne av Jesu födelse[5] [6]framförallt den 24 december (julafton) och 25 december (juldagen) av miljardtals människor över hela världen[7]. Högtiden förbereds genom firandet av advent och firas från Jesu födelse fram till trettondedag jul då de tre vise männen ska ha kommit fram till Betlehem[8].

Julhögtiden har karaktär av familjehögtid för de flesta människor i kristna länder, men det förekommer också att ensamma bjuds till hemmen. Julfirandet är en blandning av religiösa och sekulära traditioner och skiljer sig mycket runt om i världen. Många firar idag jul med färre, eller inga, religiösa inslag. Tidpunkten för julfirandet har förkristna anor då man inom flera förkristna kulturer firat vintersolståndet, och ordet jul är forngermanskt, men idag finns mycket liten kunskap om det förkristna julfirandet och därmed har mycket få av de förkristna traditionerna bevarats.

Traditionellt firas den svenska julhögtiden med början den 24 december (julafton), följt av juldagen, annandag jul, mellandagarna, nyårshelgen och trettondagen, och avslutas den 13 januari (Tjugondag Knut) då "julen dansas ut". I Norden överlämnas julklappar under julafton till minne av de tre vise männens presenter - något som i andra delar av den kristna världen sker vid andra tidpunkter. Det finns en stark tradition att ge gåvor till behövande under jul. I kristendomen är påsken den viktigaste högtiden sett ur teologisk synvinkel, men i bland annat Norden är julen årets viktigaste familjehögtid, och också den tidpunkt på året då flest besöker olika kyrkor.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet jul är av germanskt ursprung, men ursprunget längre tillbaka är ovisst. En populär föreställning är att det kommer från "hjul", men språkforskare anser det vara en myt.[9] Det äldsta belägget för ordet jul kommer från ett fragment Codex Ambrosianus A av den gotiska kalendern som skrevs någon gång på 500- eller 600-talet e.Kr. Fragmentet beskriver slutet på oktober och början på november. Månaden november är överskriven med "Naubaimbair: fruma Jiuleis" vilket kan tolkas som "November: första julmånaden" eller "November: Månaden före jul". Omkring 730 e.Kr skrev Beda venerabilis att anglosaxarnas kalender har månaden "geola" eller "giuli" som kan motsvara december eller december och januari. Den 25 december är första dagen på anglosaxarnas nya år[källa behövs] och de firar hela natten till mödragudarnas ära. I det nyhedniska "keltiska" årshjulet från 1950-talet firar man Vintersolståndet 20-22 december vilket, sedan 1970-talet, heter "Yule".

Efter kristendomens införande använde germanerna samma ord för firandet av Jesu födelse som man använt på det förkristna firandet. På 1000-talet i England och 1100-talet i Tyskland började man dock kalla det kristna firandet för "Cristes Mæsse" (Kristi mässa) som blivit "Christmas", respektive "wîhe nah" (vigda natten) som blivit "Weihnachten". I de nordiska länderna behöll man ordet "jul".

Genom att jämföra olika språk har man rekonstruerat att det urgermanska ordet var *jehwla eller *jxwla (x uttalas här som tyska "ach"). Ordet lånades tidigt in i finskan vars uttal i jämförelse med de germanska språken förändrats mycket litet de senaste 2000 åren, "juhla" betyder där "högtid". Senare har finskan lånat in ordet en gång till, "joulu" med betydelsen "jul".

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kristus som Sol Invictus.

Julen har genom historien firats av olika orsaker och därtill förknippats med olika seder. Julen har även äldre, förkristna anor, några av dessa är den romerska religionens Saturnalia och germanska kulturers förkristna julfirande. Den germanska julen har ibland associerats till den nordiska offerriten midvinterblot inom asatron, men det finns också forskare som menar att germansk jul och midvinter sannolikt inträffade vid olika tillfällen[10]. I samband med Nordens kristnande förbjöds allt blotsoffer, och det germanska julfirandet kristianiserades, det vill säga kristna traditioner infördes i julfirandet och julfirandet flyttades till den 24-25 december, i enlighet med den romersk-katolska kyrkans tradition. Dock behölls namnet jul för den nya högtiden. I Heimskringla av Snorre Sturlasson benämns Håkon den gode som den som kristnade Norge och ersatte det germanska julfirandet med det kristna. Han stiftade enligt sagalitteraturen även en lag att vid tiden för det nya julfirandet skulle alla dricka öl och fortsätta firandet så länge ölen räckte eller betala böter.

Högtider som firats kring vintersolståndet[redigera | redigera wikitext]

Vid slutet av året firades inom många kulturer/religioner en högtid för att vinna gudarnas välvilja inför det kommande årets skördesäsong.[11]

Den persiska guden Mitras födelsedag[redigera | redigera wikitext]

I antikens Persien dyrkades solguden Mithra vid sidan om högguden Ahura Mazda. Genom kulturella kontakter spreds i slutet av första århundradet en kraftigt bearbetad mithrasdyrkan till Romarriket , där gudsgestalten fick namnet Mithras. Tvärt emot vad som ofta påstås, firade Mithras-anhängare i Romarriket inte Mitras födelsedag vid vintersolståndet, men däremot firade det romerska kejsardömet i allmänhet den Obesegrade Solens dag några dagar senare, 25/12, fr.o.m. år 274 e.Kr. Romerska mithrasanhängare tänkte sig Solguden som Mithras vän och följeslagare, och de avbildas på antika reliefer bredvid varandra. I dagens Iran firas Mitras födelsedag, Mehregan, den 2 oktober, men skall inte förväxlas med den iranska midvinterfesten Shab-e Yalda (21 december). I samband med kristendomens spridning i Rom kan romerska traditioner ha influerat tidsbestämmelsen för firandet av Jesus födelse.

Saturnaliefesten[redigera | redigera wikitext]

I antikens Rom hölls i december en fest till guden Saturnus ära, Saturnaliefesten (latin Saturnalia).[12] Då bytte slavar och herrar roller, man gav varandra presenter[12] och en uppsluppen stämning rådde.

Dies natalis solis invicti[redigera | redigera wikitext]

Sol invictus, latin för "Den obesegrade solen", var en romersk religion relaterad till solguden Elagabalus Sol invictus.

Det finns också belägg för att det i Rom firades en festival den 25 december som kallades Dies natalis solis invicti, "den obesegrade solens födelsedag", till Sol invictus ära. Enligt professor Steven Hijmans finns det dock inget belägg för att detta firande föregår det kristna julfirandet, även om firandet av vintersolståndet på eller omkring den 25 december däremot var väletablerat i Romarriket[13].

Den forngermanska och fornnordiska julen[redigera | redigera wikitext]

Midvinterblot målning av Carl Larsson i Nationalmuseets trapphall.

Den förkristna julen var både en månad och en religiös festival som firades av de historiska germanska folken vid årets mörkaste tid. De tidigaste hänvisningarna till julen är genom germanska månadsnamn Ærra Jéola (innan jul) eller Jiuli och Æftera Jéola (efter jul). Forskare har assoicierat festivalen till guden Oden, hans vilda jakt och den anglosaxiska Modranicht (som inträffade på julafton).

Julens speciella gud var Jólnir, som är ett av Odens många namn.[14][15][16][17]

Uttrycket "dricka jul" förekommer för första gången i kvädet Hrafnsmál av Torbjörn hornklove från omkring år 900, där det i sjätte strofen sägs om den krigiske kung Harald Hårfager att han ville "dricka jul" ute på havet.[18]

Julfirandet har ibland associerats till midvinterblot, som var ett blot (offerrit) vid midvinter, i fornnordisk religion. Den exakta tidpunkten för blotet är omstritt. En del menar att det hölls vid vintersolståndet i slutet på december i samband med julen, medan andra menar att det var i mitten av januari. Det senare datumet kommer av att midvintern ansågs infalla mitt på vinterhalvåret, den 14 januari.[10]

Den kristna julen[redigera | redigera wikitext]

Jesu födelse, målning av den nederländske konstnären Gerrit van Honthorst (1590/1592 – 1596).

Jul kallas på nordiska språk samt finska och estniska även den högtid som kristna firar den 25 december till minne av Jesu födelse natten mellan 24 och 25 december.

Irenaeus (c. 130–202) daterade att Maria blev havande med Jesus den 25 mars samma datum som Jesu korsfästelse enligt den romerska kalendern och att födelsen inträffade nio månader efter, den 25 december [19]. Sextus Julius Africanus (c. 160–c. 240) beskrev år 221 att den 25 december, blivit det mest accepterade datumet bland kristna för firandet av Jesu födelse [20].

Att Jesu födelse skedde i december anges indirekt i Lukasevangeliet, då det beskrivs som den sjätte månaden av Elisabets graviditet med Johannes Döpare vilket av bl.a. Johannes Chrysostomos beskrivs som datumet för Bebådelsen [21] [22]. Men den exakta tidpunkten för Jesu födelse är inte känd.

Påven Liberius fastställde datum för juldagen till den 25 december år 354. Enligt en gammal tolkning av 1 Mos. skapades världen vid vårdagjämningen. Den 25 mars betraktades alltså som Marie bebådelsedag och Kristi födelse beräknades till nio månader därefter, 25 december.[23] Firandet av Jesu födelse ersatte företrädesvis det romerska firandet av solguden som hölls vid midvintern, men även andra hedniska folk i västerländerna firade redan sina egna typer av högtider vid midvinter. Övergången från de gamla folkens traditioner och seder till kristendomen underlättades genom att midvinter redan var en högtid som inföll 9 månader efter vårdagjämningen vid tiden runt Kristi födelse. På 300-talet hade dock vintersolståndet och vårdagjämningen flyttats tillbaks ca tre dygn på grund av brister i den julianska kalendern och kejsar Konstantin flyttade då vårdagjämningen (men inte Marie bebådelsedag) till den 21 mars. Ljusets återvändande till jorden efter midvinter har fått symbolisera det andliga tecknet för Jesu födelse. Vintersolståndet infaller därför nuförtiden något tidigare på grund av denna ändring i kalendern.

Den västkristna kyrkan var genom påven Liberius beslut år 354 först med att fastställa juldagen till den 25 december (9 månader efter Marie bebådelsedag) och samtliga länder i väst har denna högtidsdag. Inom den östkristna kyrkan har trettondedag jul, epifania, ofta en starkare ställning än julen. Denna dag firas där till minne av Jesu dop eller hans födelse. Eftersom den kristna julens första helgdag är den 25 december, inleds helgen klockan 18 kvällen innan, därav namnet julafton.

Jultraditioner[redigera | redigera wikitext]

Traditionellt julfirande i USA, foto från 1897.

Julgran[redigera | redigera wikitext]

Julgranen är en tradition som tog sin början i Tyskland på 1500-talet. Enligt sägnen var det den engelska munken Bonifatius (672-754), även missionär i Tyskland, som använde granens trekantiga form för att förklara treenigheten. Bonifatius ska ha hängt upp granen i taket med spetsen nedåt[24]. Under 1600- och 1700-talet försågs granen med ljus. När granen kläs är olika i olika länder. Exempelvis sker detta i England i början av december. Att klä granen innebär att man dekorerar den. Dekorationerna varierar från plats till plats och färgas ofta också av familjens egen tradition. I de flesta granar sätts dock ljus, förr stearinljus, numera vanligen elektriska. Färgade glas- eller plastkulor är vanliga.

Julmusik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Julmusik

I juletider är musik och sång starkt inriktade på jultema. Julskivor spelas in av såväl barnkörer, kyrkokörer och skolkörer som artister och grupper inom pop, rock, country och dansband.

Nationella traditioner[redigera | redigera wikitext]

Finland[redigera | redigera wikitext]

I Finland firas allmänt lilla jul lördagen före första advent. Dagen har dock ingen officiell status. En viktig tradition i Finland är att julfreden utlyses. Denna tradition kan med säkerhet spåras ända tillbaka till 1300-talet då återkommande perioder av fred utlysta av den katolska kyrkan var en tradition vitt spridd över Västeuropa (Treuga Dei) men som bland de sekulära och protestantiska staterna idag bara lever kvar i Finland som en stark tradition. Enligt traditionen började julfreden på Tomasdagen och varade till Tjugondag Knut, brott som begicks under denna tid straffades med dubbelt straff. Idag förkunnas julfreden på julafton då domkyrkans klocka slagit tolv, av stadssekreteraren på balkongen i Brinkala hus vid Gamla Stortorget i Åbo. Texten som läses upp är bevarad som en muntlig tradition från 1600-talet och läses både på finska och svenska. Ytterligare en viktig tradition är Julbastubad, sk "Joulusauna". Till skillnad från vanligt bastubad, som oftast sker på kvällstid, sker Julbastubad på dagtid.

Kina[redigera | redigera wikitext]

I Kina firas officiellt ingen jul (undantag är HongKong och Macau), det kan firas av de trogna kristna i skymundan. På senare år har även kineser som är sekulära eller tillhör en annan trosuppfattning än kristendomen börjat uppmärksamma julen, detta gäller framförallt ungdomar och människor i yngre medelåldern bosatta i de stora städerna längs kusten. Julen har blivit en "modern" och "internationell" helg för de unga som de kan skapa egna nya traditioner kring.

Julfirandets genombrott stöter dock på hinder, mest genom konkurrensen från det kinesiska nyåret (infaller i slutet av januari eller början av februari), som är den högtid som mest liknar den västerländska julen, dels genom pyntningen, dels genom att man då har ledigt och familjerna samlas igen.

Mexiko[redigera | redigera wikitext]

Roscón de Reyes äts på Heliga Tre Konungars dag.

Julhögtiden i Mexiko (Maratón Guadalupe Reyes) omfattar perioden från den 12 december till den 6 januari.

Källa:[25]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Jul i Sverige
Julfirande, borgerlig hemmiljö runt sekelskiftet 1900. Familj dricker kaffe i salongen. Nordiska museet NMA.0036172

Julfirandet i Sverige har inslag från asatro och kristendom samt nordiska och germanska traditioner från vikingatiden och framåt. I och med Sveriges kristnande kring mitten av 1000-talet började de kristna och asatroende traditionerna att blandas. De flesta nutida traditionerna härstammar från 1800-talets nationalromantik och 1900-talets amerikanska inflytande.[10]

I Sverige pågår den kristna julen från julaftons kväll, 24 december, till Tjugondedag Knut den 13 januari. ("Tjugonde dag Knut dansas julen ut".) Enligt kristen synvinkel är den viktigaste tiden den fram till trettondagen, 6 januari, men julen pågår enligt kyrkoåret egentligen till och med Kyndelsmässodagen, 2 februari, ursprungligen, men Svenska Kyrkan har flyttat det till närmast liggande söndag.

Mat vid julbordet. Olika sorters sill. Den närmast kameran har rödlök på sig. Den bakom är strömming.
Julstjärna som hänger i ett fönster i ett mörkt rum.

I det sekulära svenska samhället firas jul under hela adventstiden med julafton som höjdpunkt. I I kalendern är julhelgen avslutad med mellandagarna. I det svenska julfirandet ingår en mängd företeelser. Kring mitten av 1700-talet dök de första klädda granarna upp i Sverige. På 1800-talet blev det allt vanligare med julgran i de borgerliga hemmen och man började importera tyska julgransprydnader. Idag kläs granen oftast dagarna före julafton. I Ersta diakonianstalt i Stockholm började man 1870 att varje söndag i advent tända sju ljus i en gran. 1920-1930 ersattes adventsgranen med adventsljusstaken som har fyra ljus. Denna svenska tradition har sedan spridit sig runt om i världen främst genom möbelföretaget IKEA. Julen är förknippad med Lucia, julklappar, pepparkaksbak och julmat, och man brukar städa, stöpa ljus, stoppa korv, koka knäck och annat julgodis, ta fram julprydnader och klä en gran. På senare år har man i Sverige infört traditionen från katolska länder att fira midnattsmässa under natten mellan julafton och juldagen.

Julklappar började delas ut på 1600-talet. Traditionen bjöd att givaren smög fram till mottagarens dörr som man ljudligt klappade på, slängde in gåvan genom dörren för att sedan springa därifrån - vilket är ursprunget till ordet "julklapp". På 1700-talet började man rimma till paketen vilket är en tradition hämtad från antikens Rom. Under 1700-talet utbredde sig traditionen att det var julbocken som delade ut klapparna. Julbocken var helgonet Sankt Nikolaus följeslagare. Firandet av S:t Nikolaus hade försvunnit i samband med reformationen men julbocken levde vidare som julsymbol. Under 1800-talet blev pepparkakor och glögg en del av den svenska jultraditionen och färgen röd blev viktig. Kring slutet av 1800-talet började Jenny Nyström ge ut kort med en ny typ av tomtar och svenskarna började skicka julkort. Kring mitten av 1900-talet började speciella julfrimärken att ges ut. Vid slutet av 1800-talet påbörjades också den sammanblandning av S:t Nikolaus, julbocken och den svenska gårdstomten som kom att bli jultomten vilken tog över julklappsutdelningen.

Under 1900-talet har först radio och sedan TV fått en betydande roll för julfirandet. 1932 lanserades den första adventskalendern i papp och samma år lanserades den första elektriska adventsljusstaken. 1960 sändes Kalle Anka och hans vänner för första gången på julafton vilket sedan blivit en tradition klockan 15 varje julafton. Samma år slog julstjärnan igenom som julblomma. Senare har även Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton blivit en tradition på TV. 1961 sändes den första julkalendern på TV och det förekommer även en i radion.

Andra traditioner är julskyltningen som startar med skyltsöndagen, som nuförtiden oftast ligger redan sista helgen i november, annonskampanjer, julmusik, julmat med bland annat risgrynsgröt, julskinka, julkorv, vörtbröd, julbord, lussekatter, nötter, julmust och julöl, jultidningar och julstädning. Efter julhelgen följer mellandagsrean, som vanligtvis tar slut någon gång i januari.

Jul är i Sverige en familjehögtid. Jultiden har som en följd av det blivit en pina för somliga människor som är ensamstående eller marginaliserade. Många människor känner också stress och oro för att julen ska bli misslyckad, något som bl a karikerats som "Det farliga kommer" i TV-julkalendern Jul i Mumindalen efter Tove Janssons böcker. I mindre orter är de flesta restaurangerna stängda under julhelgen, även på julafton, trots att det inte är en röd dag. Julen är också en tid då många människor ägnar sig åt välgörenhet [26]. Flera ideella organisationer engagerar sig extra under julen och erbjuder ensamma, hemlösa och socialt utslagna julstämning genom att anordna julbord med skänkta livsmedel, kanske åtföljt av underhållning.

Dagarna runt jul[redigera | redigera wikitext]

Ris à la Malta är en efterrätt som ofta äts på juldagen, lagad på resterna av risgrynsgröten.

Tiden från och med den fjärde söndagen före jul till och med julafton ingår i advent, där söndagarna i kyrkoåret och kalendrar är markerade som första, andra, tredje och fjärde söndagen i advent.

I Sverige fanns förr fler helgdagar omkring jul. Tredjedag och fjärdedag jul avskaffades genom förordning den 4 november 1772.

Liknande festligheter[redigera | redigera wikitext]

Julfirande eller liknande fanns redan bland flera äldre folk. Några sådana fester är judarnas "chanukka" (tempelinvigningsfest), grekernas "chronia" och romarnas "saturnalia". Nutidens firande baseras på kombinationer av dessa festligheter. Till exempel härrör traditionen att ge julklappar från romarnas saturnalia och att tända ljus från nordbornas jul, såväl som den judiska chanukka. Mörkret är förmodligen upphovet till den nutida skandinaviska traditionen att placera ljusstakar med en rad av ljus (fyra, eller fler) i fönstret under december.

Jehovas vittnen tar avstånd från allt julfirande på grund av dess hedniska ursprung.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.pewresearch.org/fact-tank/2013/12/23/christmas-also-celebrated-by-many-non-christians/
  2. ^ Ramzy, John. ”The Glorious Feast of Nativity: 7 January? 29 Kiahk? 25 December?”. Coptic Orthodox Church Network. http://www.copticchurch.net/topics/coptic_calendar/nativitydate.html. Läst 17 januari 2011. 
  3. ^ ”Christmas in Bethlehem”. http://www.sacred-destinations.com/israel/bethlehem-christmas. 
  4. ^ Christmas as a Multi-faith Festival—BBC News. Läst 30 september 2008.
  5. ^ Christmas, Merriam-Webster. Hämtad 2015-12-25.
  6. ^ Martindale, Cyril Charles."Christmas". The Catholic Encyclopedia. Vol. 3. New York: Robert Appleton Company, 1908.
  7. ^ "The Global Religious Landscape | Christians". Pew Research Center. 18 december, 2012. Hämtad 25 december 2015.
  8. ^ Forbes, Bruce David (October 1, 2008). Christmas: A Candid History. University of California Press. p. 27. ISBN 9780520258020. In 567 the Council of Tours proclaimed that the entire period between Christmas and Epiphany should be considered part of the celebration, creating what became known as the twelve days of Christmas, or what the English called Christmastide. On the last of the twelve days, called Twelfth Night, various cultures developed a wide range of additional special festivities. The variation extends even to the issue of how to count the days. If Christmas Day is the first of the twelve days, then Twelfth Night would be on January 5, the eve of Epiphany. If December 26, the day after Christmas, is the first day, then Twelfth Night falls on January 6, the evening of Epiphany itself. After Christmas and Epiphany were in place, on December 25 and January 6, with the twelve days of Christmas in between, Christians gradually added a period called Advent, as a time of spiritual preparation leading up to Christmas.
  9. ^ ”Jul”. Svenska Akademiens Ordbok. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/111/28270.html. Läst 8 december 2008. 
  10. ^ [a b c] Mattias Axelsson Hölls midvinterblotet vid vintersolståndet?
  11. ^ Simek, Rudolf (2007) translated by Angela Hall. Dictionary of Northern Mythology. D.S. Brewer, sid: 379-380, ISBN 0-85991-513-1
  12. ^ [a b] ”Jul”. juldagen.se. Arkiverad från originalet den 21 december 2009. http://www.webcitation.org/5mBZ9KqX7. Läst 21 december 2009. 
  13. ^ Hijmans, S.E., Sol, the sun in the art and religions of Rome, 2009, s. 588. ISBN 978-90-367-3931-3
  14. ^ Óðins nǫfn Odens namn (ur tulorna). Namnet Jólnir nämns i strof 7.
  15. ^ Inom skaldediktningen finns endast en förekomst av Jólnir som namn på Oden, nämligen i Eilif Gudrunssons Þórsdrápa, strof 12 (13).
  16. ^ Hjalmar Falk,Odensheite (Uppslagsord: Jólnir).
  17. ^ Rudolf Simek, Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer, 2007, sid 180f (Jólnir) och sid 379f (Yule). ISBN 978-0-85991-513-7
  18. ^ Hrafnsmál, strof 6, där kung Harald sägs vilja "dricka jul" på sitt skepp.
  19. ^ Michael Alan Anderson. Symbols of Saints. sid. 42-46. 
  20. ^ Hillerbrand, Hans J. (2012). Encyclopædia Britannica 
  21. ^ Martindale, Cyril Charles (1908). "Christmas". The Catholic Encyclopedia. Vol. 3. 
  22. ^ Gibson, David J. (1965). The Date of Christ's Birth 
  23. ^ Focus uppslagsbok, Almqvist & Wiksell, 1970
  24. ^ ”Granen som fick symbolisera treenigheten - dagen.se”. www.dagen.se. http://www.dagen.se/livsstil/granen-som-fick-symbolisera-treenigheten-1.666750. Läst 23 december 2015. 
  25. ^ Nochebuena - Christmas in Mexico 2013-12-13.
  26. ^ Karin Thunberg (24 december 2016). ”God i jul”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_381534.svd. Läst 24 december 2007. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Jul i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  • Västmanlands läns tidning (2007) Vägen till den "svenska" julen, 2007-12-24

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]