Tomasmäss
 | |
| Typ | kristen högtid |
|---|---|
| Datum | 21 december |
| Geografi och firare | kristna kultursfären |
| Traditioner | Gudstjänster |
| Allmän helgdag | Sverige (till 1772) |
Tomasmäss eller Tomasmässan[a] var i Sverige en helgdag den 21 december fram till 1772 då dess helgdagsstatus avskaffades, men begreppet levde vidare som en synonym till vintersolståndet, som traditionellt infaller samma datum.
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Dagen var helige Tomas namnsdag. Han hade enligt legenden döpt de tre vise männen, och dessutom varit missionär i Indien.[1]
Dagen indelas likt andra högtider efter dygnets tider:
| Tomasmorgon | – Tomasmässomorgon[a] |
| Tomasdagen | – Tomasmässodagen[a] |
| Tomasafton | – Tomasmässoafton[a] |
| Tomasnatten | – Tomasmässonatten[a] |
I folktradition
[redigera | redigera wikitext]Tomasdagen var årets kortaste dag och vintersolståndet inföll, julfriden började för djur och människor, och förberedelserna för den stora helgen skulle vara klara. Julfriden, som varade fram till trettondagen, ansågs vara av Gud befalld; den som begick ett brott under dessa dagar fick sitt straff fördubblat.
Magin låg i luften och man skulle avhålla sig från sådant som gick i cirkel: mala, slipa eller spinna. Julölet skulle också avsmakas denna dag.
I folktron
[redigera | redigera wikitext]Tomasmässonatten var i äldre tid synonym med vintersolståndet och således angiven i diverse folktro kring denna mytomspunna natt.
Johan Ernst Rietz skrev i Svenskt dialektlexikon (1862-1867) om Oden i dåtida svensk folktro (normaliserad):
Julafton och nyårsnatt kommer han kl. 12 så häftigt åkande, att elden fräser kring hjulaxlarna. Tomasmässonatten rider han på en stor vit häst, därvid företrädd av tvenne svarta raggiga hundar, och jagar då efter skogssnuvor eller bergatroll, vilka han fäller med aldrig felande skott.[2]
Herman Hofberg skrev i boken "Svenska folksägner" (1893) om tomtar (normaliserad):
I smedjor, där tomte finnes, kan smeden lugnt lägga sig att vila, emedan tomten väcker honom med ett slag under fötterna, när tiden är inne att vända smältan. Förr gick ingen gärna i smedjan Tomasmässonatten, vilken natt tomtarna ha sig förbehållen. Tittade man då dit in genom en dörrspringa, så såg man tomten smida på silverstänger eller ”vända sina egna ben under hammaren”.[3]
Anmärkning
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- ”Tomasdagen”. Institutet för språk och folkminnen (ISOF). isof.se. https://www.isof.se/utforska/kunskapsbanker/lar-dig-mer-om-arets-namn-och-handelser/handelser/tomasdagen. Läst 24 mars 2026.
- ”Tomasdagen”. Kulturminnet. kulturminnet.wordpress.com. https://kulturminnet.wordpress.com/2024/12/20/tomasdagen/. Läst 24 mars 2026.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ ”Tomasmäss”. Institutet för språk och folkminnen (ISOF). sprakochfolkminnen.se. Arkiverad från originalet den 25 december 2015. https://web.archive.org/web/20151225091813/http://www.sprakochfolkminnen.se/folkminnen/handelser-i-almanackan/kalender/i-almanackan/handelser-i-almanackan/2014-11-24-tomasmass.html. Läst 24 december 2015.
- 1 2 Thomasmessonatten i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
- ↑ Herman Hofberg (1893). Svenska folksägner. sid. 129. https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/HofbergH/titlar/SvenskaFolks%C3%A4gner1893/sida/133/faksimil. Läst 24 mars 2026
