Trettondedag jul

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Trettondedag jul
Bartolomé Esteban Murillo - Adoration of the Magi - Google Art Project.jpg
Typ Kristen helgdag
Datum 6 januari
19 januari (i julianska kalendern)
Geografi och firare kristna, Jorden sedd från Apollo 17 hela världen
Period sedan 150-talet
Anledning Uppenbarelsen av Jesus som Guds son, de tre vise männens ankomst till Jesus och dopet av Jesus.
Traditioner gudstjänster, stjärngossar
Allmän helgdag många länder
Andra namn tretton(de)dagen, epifania(dagen), Theophania, heliga tre konungar(s dag)

Trettondedag jul, trettondedagen eller trettondagen (västkyrkligt även Epifania – "uppenbarelse" – och östkyrkligt Theofania – "gudsuppenbarelse") är en kristen högtid som infaller på den trettonde dagen i julhögtiden, det vill säga den 6 januari och är i Sverige en allmän helgdag. Trettondedagen firas bland kristna till åminnelse av uppenbarelsen av Jesus som Guds son genom hans födelse, genom hans Kristi dop och genom hans första underverk. Detta tema har inom Västlig kristendom kommit att överskuggas av de tre vise männen, som skall ha kommit till Jesus med rökelse, guld och myrra.[1]

Trettondedagen är trettonde dagen under julen med juldagen inräknad. Om man däremot räknar annandag jul som dag ett blir 6 januari den tolfte dagen efter juldagen och i äldre svenska talades det om såväl Þrættandi dagher som Tolfti dagher (iula) . I Storbritannien och Irland kallas dagen Twelfth Day of Christmas eller Epiphany och man pratar om Twelve Days of Christmas. I Tyskland kallas dagarna mellan juldagen och trettondagen die Zwölften.[2] I de flesta kristna länder anses denna dag avsluta julen (till skillnad från i Norden, där julen allmänt anses avslutad med tjugondedag jul).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Trettondedagens äldsta namn var epifania eller epifaniadagen (epiphania, grekiska: ἐπιφάνεια epi'faneia, ’synligblivande uppenbarelse’). Epifania är känd tidigast hos de basilidianska gnostikerna omkring år 150.

Snart efter gnostikerna kom dopfesten i bruk även inom östkyrkan (dock ej i Västerlandet) och firades den 6 januari. Åtminstone i Syrien och Palestina utsträcktes festens betydelse till att omfatta även Jesu födelse, som troddes ha infallit på samma årsdag som dopet. Under 300-talet utvidgades epifanifirandet med flera andra festdagar i anslutning till evangeliernas berättelse om Jesu barndom; centrum i festcykeln var 6 januari (Jesu födelse- och dopdag).

Vid samma tid hade emellertid i Rom uppkommit seden att fira Jesu födelse redan 25 december, medan däremot ingen epifanifest fanns där. De bägge traditionerna kom i strid; vid 300-talets slut bilades den genom en kompromiss på så vis, att Roms tradition om Jesu födelse 25 december överallt antogs, medan Rom accepterade den österländska festcykeln över Jesu barndom, även epifanifesten 6 januari.

Då Jesu födelse (och dop) tagits bort från epifaniafesten, berövades den emellertid sitt egentliga innehåll, och centrum i festkretsen blev juldagen. Epiphania inordnades i stället i Jesu barndomshistoria som dagen för de tre vise männens besök, tre konungars fest. Som sådan uppfattades den sedan även som den begynnande hednamissionens dag.[3]

Traditioner[redigera | redigera wikitext]

I likhet med den äldre österländska kyrkan, firar den grekiska kyrkan fortfarande denna dag till minne av Kristi dop.[2]

Även inom den västerländska kyrkan firades ursprungligen dagen till minne av Kristi dop (därav namnet Balneatio), men med detta förband kyrkan också minnet av hans uppenbarelse för den hedniska världen. Hedningarna representerades av de tre vise männen och därav det äldre namnet Heliga tre konungars dag, under vilket den fortfarande firas i till exempel Antillerna, Belgien och Danmark. Under medeltiden blev dagen i väst helgad uteslutande åt uppenbarelsen vilket den fortfarande är inom den romersk-katolska och lutherska kyrkan, och dagen betraktas där som missionens särskilda dag.

De så kallade stjärngossarna, som numera oftast förknippas med Luciafirandet i Sverige, framträdde ursprungligen i de dramer och mysteriespel som framfördes på trettondedagen.[2]

Samtidigt som trettondagen avslutar julfirandet inleder den också den så kallade epifaniatiden som (beroende på när påsken infaller) varar under högst sex söndagar fram till fastan.

Spanien[redigera | redigera wikitext]

I spansk tradition heter dagen El dia de los Reyes magos, de tre vise männens dag, och firas den 6 januari. Den 5 januari ställer barnen ut sina gamla skor på fönsterblecket och när de vaknar morgonen därpå ligger där julklappar i stället.

Sverige och Svenskfinland[redigera | redigera wikitext]

Trettondedag jul är den sista stora helgdagen i det kyrkliga firandet av julen. Den definitiva slutpunkten sätts i Sverige och i det svenskspråkiga Finlandtjugondedag jul, det vill säga trettondedagens så kallade oktavdag en vecka senare.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenskakyrkan.se
  2. ^ [a b c] Trettondedag jul i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)
  3. ^ Epiphania i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907) (hela avsnittet historia)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]