Agorafobi

Från Wikipedia
Version från den 31 maj 2017 kl. 13.12 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.3.2.4))
Agorafobi
Latin: agoraphobia, cenophobia
Befolkade offentliga platser, speciellt under trängsel, kan vara ångestframkallande för den som lider av agorafobi. Här en bild från Karol Bagh i Delhi, Indien.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10F40
F40.00 ospecificerat, F40.01 med panikångest, F40.02 utan panikångest
ICD-9300.22 utan panikångest, 300.21 med panikångest
MeSHsvensk engelsk

Agorafobi eller kenofobi[1] (torgskräck, av grekiska agora, ”torg”, och fobos, ”skräck”) är en fobi för offentliga platser. Det är en allmän missuppfattning att personer som lider av agorafobi enbart är rädda för öppna platser. Det är även befolkade offentliga platser speciellt under trängsel som är ångestskapande. Man gör en uppdelning av agorafobi utifrån huruvida patienten lider av panikattacker eller inte.

Diagnosticeringskriterier enligt DSM-IV-TR

A. Ångest över att vara på platser eller i situationer som det kan vara svårt (eller pinsamt) att fly ifrån eller då det kan vara svårt att få hjälp vid en eventuell oväntad eller situationellt betingad panikattack eller vid panikliknande symptom.

Agorafobiker räds situationer i stil med att vara utanför hemmet, vara i trängsel eller stå i kö, vara på en bro, åka med buss, tåg eller bil. Notera: överväg specifik fobi om undvikandet är begränsat till en enda eller några få specifika situationer eller social fobi om personen enbart undviker sociala situationer.

B. De undvikta situationerna (till exempel resande) uthärdas med markant stress eller ångest över att ha en panikattack eller panikliknande symptom eller kräver närvaro av en reskamrat.
C. Ångesten eller den fobiska rädslan kategoriseras inte bättre av en annan psykisk störning till exempel social fobi (det vill säga undvikandet är begränsat till sociala situationer på grund av rädsla för att göra bort sig), specifik fobi (undvikandet är limiterat till situationer som hissar), tvångsmässig störning (till exempel undviker smuts på grund av besatthet av att bli nedsmutsad) eller separationsångest (det vill säga undviker att lämna hemmet eller närstående).

Man gör vidare en uppdelning mellan agorafobi med panikattacker och utan panikattacker.

Diagnostiseringskriterier enligt DSM-IV-TR för panikattacker med agorafobi

A. Både 1 och 2
  1. återkommande oväntade panikattacker
  2. minst en av attackerna har följts av en månad (eller mer) av en (eller flera) av följande:
  1. ihärdiga oro för att få fler attacker
  2. oro över implikationerna av attacken eller dess konsekvenser (det vill säga tappa kontroll, ha en hjärtinfarkt, "bli galen")
  3. en signifikant förändring i beteende relaterat till attackerna
B. Agorafobi.
C. Panikattackerna beror inte på en direkt fysiologisk effekt av en substans (det vill säga drogmissbruk eller medicinering) eller ett medicinskt tillstånd (till exempel hypertyroidism)
D. Panikattackerna förklaras inte bättre med en annan psykisk störning till exempel social fobi (det vill säga uppstår under exponering av fruktade sociala situationer), specifik fobi (det vill säga under exponering av specifika fobiska situationer), tvångsmässig störning (till exempel undviker smuts på grund av besatthet av att bli nersmutsad) eller separationsångest det vill säga undviker att lämna hemmet eller närstående).

Diagnostiseringskriterier enligt DSM-IV-TR för agorafobi utan historia av panikattacker

A. Närvaro av agorafobi relaterat till rädsla av utveckling av panikliknande symptom (till exempel yrsel eller diarré).
B. Kriterierna för panikångest har aldrig uppfyllts.
C. Störningen beror inte på direkta fysiologiska effekter av en substans (det vill säga drogmissbruk eller medicinering) eller ett generellt medicinskt tillstånd.
D. Om ett associerat medicinskt tillstånd existerar är rädslan som är beskriven i kriterium A väldigt mycket större än vad det brukar vara till följd av tillståndet.

Behandling

Agorafobi behandlas med kognitiv beteendeterapi (KBT) i kombination med gradvis exponering.[2][3] Man kan vid behov medicinera med antidepressiva läkemedel.

Se även

Noter