Somatiseringssyndrom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Somatiseringssyndrom
latin: somatisatio
Den som lider av somatiseringssyndrom söker sig ofta till vården för att få hjälp med sina fysiska symtom, som uteslutande har psykiska orsaker. Det är inte en fråga om simulering, personen upplever symtomen som riktiga.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 F45.0
ICD-9 300.81
DiseasesDB 1645
MedlinePlus 000955
eMedicine ped/3015 
MeSH svensk engelsk

Somatiseringssyndrom, Briquets sjukdom eller somatiseringsstörning är en psykisk störning som yttrar sig i att personen har varierande symtom på fysiska sjukdomar, vilket har psykiska orsaker. Det är en somatoform störning, vilket innebär att personen själv upplever sig vara fysiskt sjuk, fastän det egentligen är en överföring av en inre smärta till fysiska symtom, en somatisering.

Somatiseringssyndrom ska skiljas från psykosomatisk sjukdom, vilket definierades som fysiska problem som har psykiska orsaker. Det handlar istället om svårbegripliga symtombilder, som kan antas bero på den psykosociala situationen och inte på biologiska faktorer. Syndromet brukar kallas stressrelaterad snarare än psykisk (trots att också stress är psykisk), eftersom patienten lättare kan identifiera sig med diagnosen. Somatiseringssyndrom kan bero på en missad biologisk faktor.[1]

Symtom[redigera | redigera wikitext]

Vid stress är det inte ovanligt med tillfällig somatisering, att någon upplever sig ha ont eller vara sjuk när problemet egentligen sitter i själen. Långvarig stress, livsstress och trauma kan leda till att tillståndet består. Vid somatiseringssyndrom har tillståndet pågått i minst ett par år. De fysiska symtomen varierar allt eftersom sjukvården eller omgivningen avfärdar tanken att det rör sig om en fysisk sjukdom. Symtomen beskrivs inte sällan på ett sätt som genom sin intensitet och sina överdrifter kan skapa misstro och skepsis hos vårdgivaren.

Personer med somatiseringssyndrom är mycket fokuserade på sina symtom, men saknar som regel själv en sjukdomsförklaring till dessa (en hypokondriker "vet" vilken diagnos han eller hon har, mer än personen har upplevelser av symtomen).

Symtomen är som regel funktionsnedsättande. Det är vanligt att symtomen visar sig i mag-tarmbesvär (illamående, kräkningar, diarré, magsmärtor), i sexuella problem och i abnorma upplevelser från huden (klåda, hypestesi, etc). Till skillnad från kroniskt somatoformt smärtsyndrom har personen symtom från flera olika kroppsdelar, som regel tämligen diffusa obehagskänslor och smärta.

De fysiska symtomen som personer med somatiseringssyndrom har är inte simulerade; de upplever sina symtom fysiskt. När symtomen inte kan förklaras av en faktisk sjukdom blir patienterna frustrerade, söker sig till andra läkare eller alternativmedicin, eller försöker själva ta reda på symtomens orsaker. Problemen får ofta sociala och ekonomiska konsekvenser, eftersom symtomen nedsätter den fysiska förmågan, orken och välbefinnandet.

Personer med somatiseringssyndrom riskerar att drabbas av läkemedelsberoende, eftersom de ofta söker sig till sjukvården för att få receptbelagda mediciner.

Differentialdiagnoser[redigera | redigera wikitext]

Oförklarade symtom kan bero på att den egentliga sjukdomen har missats, eller kan bero på konästesier som hänger samman med andra psykiska störningar. Vid vanföreställningssyndrom är inbillningssjukan av psykotisk art, vilket visar sig genom att symtomen är bisarra.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://jobb.lakartidningen.se/2001/temp/pda23951.pdf[död länk]

Källor[redigera | redigera wikitext]